guggelutt

--> Varje år den 9 augusti går tankarna tillbaka till 1982 <--. Det är ofrånkomligt. Ibland tycker jag nästan det blir värre med åren, men det är nog snarare så att i den livsfas jag själv är inne i just så är det olika tankar, händelser och beslut som spär på känslorna. Det är så mycket som hade kunnat vara annorlunda om inte vissa saker hänt, men det händer  ... och det finns aldrig något facit när det händer. Det är bara att hacka i sig, analysera, bearbeta och vänja sig. Det senaste året har varit tufft. Bilolyckan var lite av startskottet, operationen tog sin tid av läkning, våren har varit en mental utmaning, men nu känner jag mig stark igen. Nog starkare än jag gjort sen strumadiagnosen 2007 och de slitiga åren innan man visste vad som fattades mig. Efter ett bakslag i vintras ligger nu sköldkörtelvärdena stabilt igen och jag hoppas att det kommer att förbli så. Blödningar och allvarlig järnbrist behöver jag inte ens tänka på längre. Smärtorna är vardagsmat och nåt jag succesivt lärt mig leva med.

 

Och nu har i princip alla barn flyttat. 30 år som mamma är över på sitt sätt. Barnbarnen gör sitt intåg och en ny fas i livet inträder. Gamla intressen tas upp och nya får plats. Livet är kris och utveckling, nyfikenhet och glädje. Inga facit. Inga garantier att de nya besluten som ska fattas blir bra.

 

Livet är ett äventyr och varje ny dag är en gåva!