Dan före dan
Med en önskan om en riktigt god och rikt välsignad jul till er alla.
Här hemma har den värsta pärsen blåst över. Febern gick över i onsdags och idag börjar det lossna i bröstet vilket är så skönt för hostattackerna blir inte så långa då. Jag har mest legat, men igår satt jag uppe och knypplade en timme på kvällen. Idag har jag griljerat en skinka och två kålrötter samt slagit in ett paket. Det räcker så. Livet är på väg tillbaka!
Ynkepynke
Nu är jag på ett riktigt gnällhumör! Usch och fy och blä! Inte nog med att jag börjat fega vid hundpromenader i mörker, att bli anfallen av en älg är faktiskt ganska läskigt och allvaret sjönk in dan efter... Ikväll tog jag med mig ficklampa. Det har jag inte använt sen vi flyttade hit, men nu vill jag se vad som gömmer sig bland granar och på vinteröde sommarstugetomter.
Sen har jag sjuknat om... På lördagskvällen frös jag så jag skakade och natten blev hemsk. Igår ringde jag Vårdguiden men jourtiderna var slut. Jag preppade mig med extra alvedon och klarade en natt till, den blev inte lika jobbig. Det är väl värst när nåt bryter ut kanske. Idag fick jag en jourtid på min VC. Hög sänka, galen hosta, feber och pipande luftrör - bakteriell bronkit. Det blev antibiotika och avsvällande/ slemlösande hostmedicin. Än så länge har det inte hänt så mycket, men jag hoppas att jag snart är hyfsat på benen. Hundarna måste ju ut hursomhelst och det är allt annat än roligt just nu...
Nu har jag gnällt klart! Godnatt!
Åh, tack Baloo
Ikväll har vi varit ute på äventyr! Hundarna gläfste som vanligt lite nu och då, så jag var inte alls beredd när det brakade till vid en sommarstuga och ett stort mörkt djur rusade rakt emot oss. Hundarna skällde som galna, jag stod still medan tusen tankar rusade genom huvudet. Jag kan tänka mig att det var lite som när livet passerar revy i en nödsituation. Jag står alltså ensam i kolmörker, två galna småhundar skäller sina skallar i bitar medan ett stort djur rusar rakt emot en. Spikrakt emot en! Ja, inte fann min hjärna ut någon intellektuell lösning, kan jag lova. Men reptilhjärnan slog till. Jag fann mig plötsligt stå i Hulken-position, ta sats från tårna, fyllde lungorna med luft och sen vråla som Baloo i Djungelboken på julafton... WROOAAAAARRRRR. Älgkon tvärstannade så hastigt att hon höll på att sätta sig på baken 4-5 meter från oss, tvärvände och rusade tillbaka i sina egna fotspår i snön. Vad ger ni mig för det? Jag skulle gärna vilja se mig själv utifrån i det ögonblicket... 100 pannor vrålande kärring ackompanjerad av två fyrakilos chihuahuor i fullmånens sken! Ja jösses! Jag förstår att älgen fick spader och drog illa kvickt...
Annars har dagen varit lugn. Avslutning på sorgegruppen och administration som bland annat inneburit att skriva allsångshäfte till annandagsjul-firandet.
Livet är spännande!
Uppstånden ur sjukbädden
Den tuffa tiden är över och ljuset i tunneln är ett faktum. Det var otroligt skönt att vara tillbaka på jobbet idag och ikväll är jag behagligt trött!
Saffrans-semla på första mötet 👍
Söndagen var lite av ett genrep så att säga, då åkte vi till Östberga och tittade på en liten lägenhet med stort renoveringsbehov. (Utgångspriset var 1495000 och det verkade rimligt, men under budgivning landade den på galna summor så jag gav upp) Vi köpte några julklappar på hemvägen. Det var skönt att komma ut efter influensan och jag sov gott efter äventyret.
Igår jobbade jag hemifrån och det var en bra start på veckan för att få ordning igen, både på arbetsuppgifter och uppsats. Innan middan åkte jag på Trimmis drop-in och hundarna fick klorna klippta. Trimmis-tjejen upptäckte att Rambo saknade en klo!!!! Den måste ha ryckts av vid hundslagsmålet tidigare i höstas då han blödde rätt duktigt från tassen...men jag hittade inget sår!
Fick en Luciahälsning från Linnea. Ängla är tärna, Thyra är Rudolf, Meija och Edwin är pepparkaksgubbar ❤️
Och dagen har varit toppen. Möte i både Skogås och Huddinge samt mässa och besök. Skönt att vara tillbaka i sadeln!
The only way is up!
Ja, äntligen! Febern gav sig igår och det var ju skönt efter fem dagars ryggläge. Hostan och snuvan sitter i dock, så att åka till jobbet blev det inte tal om. Vi skulle på julbordsresa med församlingsmedlemmar till Odinsborg och Gamla Uppsala vilket jag sett fram emot jättemycket, men men. Jag har avbokat mitt deltagande i Ninas knyppelstuga imorgon också. Det viktigaste är att fokusera på att bli frisk till jul nu!
Det fina i kråksången är att orken kommer tillbaka så sakteliga! Idag har jag skrivit nästan alla julkort och beställt julklappar till barnbarnen på nätet! Det ni! The only way is up!
Saknar ord!
Kommer ni ihåg den där reklamen när en karl sitter med över ett kärl med varmvatten och en handduk över sig och säger: "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld". Stackarn! Det är inte lätt... men jag känner igen mig. Inte för jag förstår jämförelsen, men jag känner igen mig i honom just nu...
Inte bara för att jag är rejält förkyld, utan också för att jag har så långtråkigt att jag får panik! Eländeskiten ger sig inte! Det sitter i bihålor och alla andra hålor i hela huvet! Jag orkar inte sitta upp några längre stunder, orkar inte göra något vettigt, får galet ont i bröstet de få hundpromenader jag måste ta... Lock för öronen. Svettas och fryser om vartannat. Idag vaknade jag med yrsel också. Att läsa eller knyppla är inte att tänka på! Jag tror jag blir galen! Det räcker nu! Stackars mig! Tur att det finns så lättsamma program på TV:n¨.
Tack för att jag fick gnälla lite!
Atjooo
Inte mycket att göra åt saken. Det är bara att vila, dricka mycket vatten, frossa i fantastisk honung från Blekinge som jag inte hunnit förtära än... Vad glad jag är över min honungsgömma just nu. Sen får jag preppa mig med ipren och othrivin så jag klarar av att rasta hundarna. Försöker tänka positivt: det finns värre veckor att bli sjuk i! Och det är bara en förkylning...
Fem dagar
Trista rubriker, men det tar jag inget extra för.
Idag börjar med att tacka min knyppelgrupp för vackra avslutningspresenter! En fantastisk azalea och ett lååååångt handstöpt ljus! Har man goa elever eller har man goa elever? Det är faktiskt femte terminen vi kamperat ihop på ABF i Strängnäs. Fyra var vi från starten och nu är vi sex och kanske ytterligare en på ingång till nästa termin! Nu har vi bokat Galleriet på Multeum i december nästa år, sen räknar vi med fullt hus på kursen, för det är klart att fler vill knyppla!
Jaaaaaaaaa!
Mottagning och möte i tisdags, därefter åkte jag och kollegan till boendeenheten Balder och berättade om vårt arbete. Det kändes gott!
Onsdag sorgegrupp, nyckelharpor på lunchmusiken och julbord istället för sopplunch. Sen möte för oss som är involverade i en annan dags jul. Får jag vara frisk blir det mitt tredje år och jag tycker det är fantastiskt att få jobba denna dag. Efter jobbet hämtade jag upp hundarna och sammanstrålande med Janne hemma hos Bekki och Freedy. Just nu hyr de en lägenhet i Stureby och det var premiär för mig att komma dit. En jättefin lägenhet var det och jättegod mat bjöd de på.
Sen åkte jag till Monica och sov över. Jag smög in för hon höll på att natta Nova och Arto var inte hemma. Vi satt uppe ett par timmar och pratade innan jag stöp i säng. På morgonen fick jag träffa Nova en stund innan jag åkte till jobbet.
Onsdag eftermiddag hade jag tagit ledigt för att gå till frissan. Det var välbehövligt. Slitet i topparna, omöjligt att hålla ordning på och en lugg som inte ville nånting!
Första bilden tog jag och la upp på instagram för att stötta läkarmissionens arbete mot könsstympning #varjeflicka. Den andra bara för att visa hur fin Layla gjorde mig.
Min frissa har bytt salong. Fika med gott till har hon inte ändrat på, men i denna nya, Salong Schampo på Söder, används bara ekologiska hårprodukter.
Min ursprungplan för fredagen var att ta uppsatsledigt, men trycket på samtalstider har ökat inför julen så jag bokade in tre besök och ett samtal med en chef. Men strax före tre slutade jag, då kom Monica och Nova, och efter en stund kom Linnéa med Meija och Edwin, och så deltog vi i församlingens öppna förskolas julpyssel-mys. Det var härligt! 90 var anmälda och jag tror nog att det kom ungefär så många. Ängla och Thyra skulle varit med, men de var hemma och förkylda...
...vilket jag oxå är idag! Jag klamrade mig i det längsta fast vid hoppet att det var allergi, men mot slutet av pysselkvällen kom bihålevärken och när jag kom hem däckade jag direkt. Jag hörde nånstans långt borta att Janne tog ut hundarna på kvällspromenad, men att han gick till jobbet i morse hörde jag inget av.
Vi får se om det blir nån uppsatsskrivning idag. Jag preppar mig med Ipren och nässpray för hundarna måste ju ut oavsett. Jag har legat med mina kelsjuka grabbar - hundarna och fågeln - i soffan en god stund, nu har jag fått i mig lite glass och ska ut på promenad no2. Jag har återbudat tandläkartiden på måndag och ska nog inte delta i nåt adventskaffe för äldreboendena heller... men nu tar jag bara ta en timme och en sak i taget....
Sju dagar
Jag älskar mitt liv. Det gränsar till perfekt! Jag har roligt, jag älskar mitt jobb, jag har underbara barn och barnbarn samt fantastiska föräldrar, fina husdjur, en stimulerande fritid med knyppling, resor, skogen osv. Och här kommer det.... MEN tiden räcker ju inte. Jag bävar för den dag jag blir pensionär, för de pensionärer jag pratar med säger att det blir värre efter pensionen, då räcker verkligen inte tiden till.
Idag är jag ledig. Jag började dagen som jag brukar lediga dagar. Satt på en tvättmaskin, matade djur, duschade, satte på kaffehurran och klickade på smör på knäckebrödet så det skulle mjukna, ut 40 minuter med hundarna, dricka kaffe och äta knäckemackor med ägg som jag kokat dagen innan. Dagen var tänkt att innehålla ett besök hos någon som kan klippa hundklor för en hundring, uppsatsarbete, knyppla klart smycket jag började med igår, läsa ett par kapitel i en bok till imorgon, ett par mail som ska iväg, blogg... och så knyppelkursen ikväll. Nej men det går ju inte! Jag gick ju inte upp klockan fem idag utan klockan nio!
Jag la mig i soffan, med Bamse i knävecken, Rambo och Ragnar på bröstet. Där låg jag i över två timmar i djup kontemplation. Jag är ledig! Hur är man ledig? En av frågorna i utvecklingssamtalet i fredags handlade om balans mellan arbete och återhämtning....
Förrförra veckan var rätt intensiv och under helgen jobbade jag stenhårt med uppsatsen. I måndags hade diakonkollegiet bjudit in Arbete och Försörjning från socialtjänsten för ett två timmar långt samtal i Flemingsberg. Det var jättebra och vi ska ses igen för fortsatta samtal. Jag åkte ett par minuter för tidigt för att hinna parkera bilen på jobbet, tog en kvartslång lunch på vägen och kom lagom till Huddinge station för att möta upp Kyrkgruppsgänget. Vi åkte till Bergshamra kyrka och lät oss fascineras av den betongklump som ligger en trappa ner från Bergshamra centrum. Vi fick ta del av dess historia och interiör, hur baksidan av kyrkan blivit framsida då Bergshamraleden sänktes på kyrkans framsida och ingen längre kommer den vägen till kyrkan, utan från baksidan - centrumsidan.
Så blev vi bjudna på gott fika och åkte hem.
Tisdagen blev konstig. Mitt besök uteblev, men jag fick ett annat istället. Tungt. Angeläget. Mötet efter mässan på eftermiddagen blev inget av. Det var kategorimöte och vi hade haft vårt på måndagen med socialtjänsten. Fick lite annat gjort istället. Kom hem senare än jag tänkt.
Onsdagen bjöd på sorgegrupp, lunchmusik och soppa. Jag var oerhört glad att jag petat in friskvård i form av massage sist på eftermiddagen. När jag kom till dagis hade Bamse och flera andra hundar spytt, så jag insåg att jag antagligen behövde stanna hemma på torsdagen för vård av hund. Det behövde jag, för när jag kom hem hade Rambo skitit ner hela bil-buren, han kräktes två gånger på promenaden och när vi kom in spydde han skummad galla två gånger innan han kom till ro. Det blev bara lite vatten för hans del, ingen mat öht. Bamse däremot mådde hur bra som helst.
Ost och smör kvar att ta fram, sen är det klart för sorgegrupp
Jag fick återbuda mina åtaganden på torsdagen. Rambo fick en halv matsked mat varje timme och repade sig snabbt. Jag skrev bland annat anteckningar från måndagen och förberedde mig för utvecklingssamtalet på fredagen.
Fredagen bjöd på utvecklingssamtal med chefen. Det blev ett väldigt bra möte. Lite nervös är man väl alltid inför de där mötena, men detta blev så stärkande för mig. På eftermiddagen ställde vi iordning barnlokalerna för lördagens Stilla dag.
På lördagen lämnade jag hundarna hos svärmor och sen raskade jag ner till jobbet. Det blev lite stressigt, men när väl deltagarna hade kommit blev det bra. En lugn och fin dag i stillhet och ro, meditation, god soppa, massage för de som anmält intresse och en avslutande andakt. Somnade tidigt och som en klubbad säl.
Och igår började dagen med äventyr. På väg till Knyppelpinnarnas styrelse- och medlemsmöte for bilen framför mig av vägen. Jag surnade till då en bil kör om och kör in framför mig utan att lämna många meter mellan oss. Jag släppte gasen för bromsa vågade jag inte då det var halt ute. Det var tur. Efter ett par kilometer tänker jag: "men vad gör han?", sen tänkte jag inte mer utan agerade. Bilen kom ut i vägrenen och tappade uppenbarligen fästet, därefter stirrade jag rätt in i undersidan av hans bil när den gav sig av över filerna på två däck. Efter att ha snurrat två varv (han voltade inte) över vänster körfält och diket mellan vårt och mötande körfält på E18, fastnade han med nosen rätt ner i diket mellan körfälten. Jag bromsade sakta, satte på varningsblinkers, stannade i vägrenen, gick över motorvägen och ner till bilen. Båda personerna rörde sig därinne och det var väl tur för jag hade glömt mobilen i min bil. Killen fick upp sin dörr, en annan bil stannade framför min bil och en kille kom springande, men han åkte när han såg att jag hjälpte till och bilägaren själv ringde 112. Jag lyckades tillslut slita upp dörren på passagerarsidan och fick ut en chockad kvinna. Jag höll om henne en stund, sen tog jag henne till min bil så hon fick sitta varmt medan vi väntade på räddningstjänsten. Jag gick över vägen igen och försökte få med mig killen också, men han satte sig i sin bil och ringde i telefonen istället, han skakade bara på huvudet när jag försökte få med honom.
Först kom en ambulans och kort efter en till. De gick ner till bilvraket och sen kom en av ambulansmännen över till mig och frågade hur jag mådde. Jag mår bra, sa jag, men kvinnan här behöver nog kollas, sa jag. En ambulanskvinna tog hand om henne medan ambulansmannen gick bort och pratade med polisen som nu anlänt. Strax efter kom en brandbil och spärrade av körfälten. Kvinnan fick gå över till polisbilen och skulle antagligen bli hemskjutsad och strax kom en polis och förhörde mig om vad jag sett. Jag beskrev olyckan så exakt jag kunde och bedömningen blir antagligen att det var just en halkolycka och inget annat. Vi körde strax under hastighetsbegränsningen och han kom ju bara över vägrenens vita linje med några centimeter innan bilen snurrade runt...
I mitt huvud rusade tusen tankar. Dels var jag väldigt koncentrerad på räddningstjänsten, undrade över brandmannen med tuber på ryggen, konstaterade hur de prioriterade, brandmännen gick direkt på bilen, ambulansen direkt på killen i bilen innan de kom till kvinnan i min bil. De kunde ju inte veta att mannen varit ute och gått runt innan han föredrog att sitta i sin egen kvaddade bil istället för att komma in i min bil. Polisen tittade över området och tog sen hand om kvinnan medan en polis kom över till mig, kollade körkort och kontaktuppgifter innan han höll ett kort förhör och jag fick åka. Jag funderade... och konstaterade... att mitt fokus på kvinnan med största sannolikhet hängde ihop med min egen erfarenhet av bilolycka för drygt fyra år sen. Janne sprang ju bara ur bilen och när jag återfått medvetandet lyckades jag sparka upp bildörren på min sida. Det var först när jag var omhändertagen som han klarade av att komma till mig för att se hur jag mådde. Den här killen var aldrig i närheten av sin tjej under hela förloppet. Samma fenomen alltså. Fast de här båda behövde aldrig åka in till sjukhuset...
En av våra Knyppelpinnar hade gjort en kreativ dyna för att pigga upp oss lite i höstmörkret. Hon knypplade på den under dagen, förstås!
Sen bar det av till Knyppelpinnarna. Jag hade ringt vår "nyckelpiga" att jag blev sen pga olyckan och att jag hoppades att nån annan skulle komma tidigt och bära bord med henne. När jag kom dit var allt nästan klart och vi kunde börja styrelsemötet på utsatt tid kl 9.30. Strax efter kl 10.00 körde vi igång med workshopen - knyppling i metalltrådar. En jättetrevlig dag! Workshopen var inte full så jag satte mig med där. Jag började, och hann nästan klart, en infattning till en skiva av en ametist jag köpte i somras i Vadstena. Fick låna hem mönstret av kursledaren som jag känner väl.
Jag fick låna en perfekt matchande lila metalltråd av en annan Knyppelpinne. Det är bra att vi kan låna av varandra, för det finns massa vackra färger och man kan inte ha dem alla. Jag lånar av henne, hon lånar en annan färg av mig en annan gång.
Det finns så mycket vackert man kan knyppla i metalltråd. Här ses julprydnader och nyckelringar. Smycken kan göras i det oändliga...
Och idag skulle jag alltså hinna med massor, tänkte jag. Men jag är faktiskt stolt över mig själv! Fredagens samtal fick mig att inse att jag har ingen balans i mitt liv, inte när det kommer till återhämtning. Så idag har jag ägnat mig åt just det, återhämtning. Gos med grabbarna och total avkoppling hela förmiddagen, promenader och nu en reflekterande blogg... Det känns skönt att få summera veckan, och få tid att tänka ordenligt på olyckan igår. Värken i kroppen är bättre än när jag vaknade. Visserligen har jag känt mig nyvaken hela dagen men det är ok. Nu ska jag sätta mig i soffan en stund till med grabbarna, sen ska jag koka varmkorv åt mig och hundarna innan vi går ut en sväng. Om ett par timmar är det knyppelkurs, innan jag somnar ska jag läsa de kapitel i boken som ska diskuteras imorgon för imorgon är allt som vanligt igen.
Från Luther till Wallin
...ungefär så kan man väl sammanfatta de senaste dagarna.
I torsdags började jag dagen på företagshälsan, fortsatte sen till jobbet där Torsdagsträffen bjöd på en teaterföreställning om Martin Luther. Mycket bra! Nästa år är det 500 år sen Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg och jag hoppas på mycket Luther-fördjupning under året som kommer. Det är ju liksom ett av fundamenten i vår Lutherska kyrka.
Igår åkte vi på årets höstresa. Jag blev glad så fort jag kom till jobbet. "Lurvenpajsaren", utbrister busschauffören. Han körde oss till Öland förra året och har blivit en av mina absoluta favoriter bland busschaufförer. Alltid glad, serviceminded tillika rolig.
Lurvenpajsaren, jag vet inte om prästen fått nån smeknamn än, Tandborsten och Sushi!
"Lilla Gumman" är fullsatt till sista platsen!
Bussen "Lilla gumman" var fullsatt av förväntansfulla församlingsbor och vi åkte ut till Värmdö. Artipelag var första anhalten och vi fick njuta av utställningen "Fashon stories" med Lars Wallins fantastiska skapelser. Jag har aldrig varit intresserad av mode, men det här var nåt helt annat, detta är konst!
Brudklänningar...
OM jag nån gång skulle få välja mellan en klänning eller en skiss av Lars Wallin så skulle jag inte tveka. Jag blev lika förälskad i hans skisser som jag blev i Döderhultarns grovhuggna träskulpturer.
Höstresan fortsatte till Siggesta gård där vi fick ölbrässerad kalv, sen avslutade vi med andakt i vackra Värmdö kyrka.
Värmdö kyrkas altarduk har en knypplat spets!
Jag satt och tittade på ett skåp som visade Olof Skötkonungs bedrifter och insåg att bloggandet, facebookandet och öht behovet av att exponera sig är lika gammalt som människan. Tänk alla runstenar, hällristningar, altarskåp mm som finns.
Fredagsvällen blev lugn. Janne hade haft hundarna hemma, men innan jag hann hem åkte han till sitt 12-timmars nattpass. Jag monterade Edwins tröja nästan klar.
Idag har jag jobbat med uppsatsens andra kapitel: bakgrunden. Det har tagit hela dagen. Imorgon tänkte jag börja med den fjärde kapitlet: teorin. Hoppas hinna en bra bit för sen blir det två veckor till nästa gång jag kan sitta ner med den. Då har jag 2-3 dagar, sen ska den in på handledning igen.... Men nu ska jag montera klart Edwins tröja!
Plötsligt händer det...
... Snön kom! Trots väderleksprognoser ligger bilar i dikena med sommardäck och lastbilar kommer inte upp för backarna.
Igår hade jag mottagning, vi hade vår-planering och så gjorde jag lite efterarbete plus la sista handen vid mitt fem-minuterssnack jag skulle ha på konventet imorse. Hemmavid stickade jag klart Edwins tröjdelar och la dem mellan fuktiga handdukar.
Imorse gav jag mig av ca 7.15. Det gick bra till en början men begynnande halka och tilltagande snöfall gick trafiken allt långsammare och vid Skärholmen tog det tvärstopp. Jag hade kontakt med hunddagis några gånger men när jag kom dit gick det inte att stanna nånstans i Rågsved och kissnödig som jag var gav jag upp. Klockan var kvart i 11 och hundarna fick följa med till jobbet! Jag hade messat chefen medan jag satt fast på motorvägen, först att jag skulle bli sen och sen att jag inte skulle komma alls. Minuterna före 11 klev jag in på jobbet.
Resten av dagen blev bra. När jag tagit ut hundarna på promenad fick de vara i mitt rum. Jag gick på lunchmusik och lyssnade till vacker musik på renässans-luta och sång, där rann stressen och irritationen av mig. Det var som att bli tagen tillbaka till medeltiden där vi satt i vår vackra kyrka med anor från 1100-talet. Därefter fick vi god gulasch på sopplunchen.
Besök och lite efterarbete från igår, sen gick jag runt Rådsparken med hundarna, körde hem två arbetskamrater vars bussar inte gick och åkte hem till Monica.
Ikväll har vi ätit tacos och myst. Fick hämta Arto från tåget för inga bussar gick. Eftersom övernattningen var oplanerad så får det bli som det blir. Inget smink, tandborste har jag fått låna, kläderna får bli desamma... Monica och jag har gått kvällspromenaden och nu ska jag sova.
Slutet gott, allting gott.
Blessed are those days...
... när allt bara flyyyyter på. Vilodagen till trots jobbade jag metodiskt med uppsatsarbetet hela dagen, och när jag slog igen datorn för kvällen kändes det så galet skönt. Äntligen lossnade det! Det har känts som jag suttit fast i kvicksand hela hösten. Nu började jag morgonen med att kopiera in feedback från båda mina handledare i ett dokument, komprimerade deras information och började bearbeta uppsatsen från början, med mina handledares input framför mig. Text flyttades och kompletterades och jag fick en god ordning på de första kapitlen. Det är mycket kvar men nu är jag igång och har en handlingsplan som känns rimlig. Nu gäller det att bevaka mina kvarvarande lediga dagar så kan jag skicka in uppsatsen för ett nytt handledningstillfälle i december. Jag har gett mig 17 på att den ska bli klar. Jag har varit så nära att ge upp.
Janne höll sig borta hela dagen för att jag skulle få jobba ifred. När han kom hem på kvällen upptäckte även han att det är kallt härhemma. Jag har inte velat gnälla för han har mycket att göra ändå. Han provade först att frosta av luftvärmepumpen på utsidan men det hjälpte inte, men sen gjorde han ren delen på insidan också. Strax strömmade varm skön luft igenom huset igen, av åkte mina dubbla tröjor och jag kunde sitta och sticka på Edwins tröja utan att dra ner mina egna tröjärmar över knogarna.
Idag har jag jobbat hemifrån. Det har också flutit på superbra. Jag har kunnat förbereda det jag ska ta upp på konventet på onsdag, pratat med kollegor, klienter och kuratorer samt bokat in en pratglad föreläsare på temat sorg plus lite annat smått och gott. Det känns som jag ligger i fas!
Nu ska jag göra middag, promenera hundar och åka till min lilla knyppelkurs. Jag ska peppa oss lite för att våga fråga om vi får ställa ut på Multeum så småningom! Vi vill ha fler kursdeltagare!
Allhelgonahelg
Igår var det Alla Helgons dag. Ursprungligen firades helgon och martyrer på Alla helgons dag, men nuförtiden tänder vi ljus för våra avlidna på allhelgonadagen. Det är vackert hursom, för tänder man ljus på Alla Helgons kväll så lyser ljusen över natten till Alla själars dag som är idag, och den ursprungliga dagen då vi mindes våra nära och kära. Igår jobbade jag eftermiddag och en bit in på kvällen. Det är en fantastisk dag att få arbeta på. Alla ljus, alla människor, vacker orgelmusik...
Ljusbäraren i klocktornet var full av ljus hela dagen
Det fanns gott om utrymme att tända ljus framme i kyrkan också. Många tog tillfället i akt att sitta och lyssna på orgelmusiken som våra musiker bjöd på under hela eftermiddagen och kvällen.
Minneslunden
Vid halv nio på kvällen var vi klara för dagen. Jag hämtade upp Monica och åkte ut till Skogskyrkogården en kort sväng. Det blåste rejält och snöade, så det kändes extra gott att få tända ljus vår våra kära.
Att ta kort med blixt gick inte, men lös man med ficklampa funkade det. Här ligger min morfar, mormor, min äldsta lillasyster och en moster.
Här ligger farfar och farmor
Idag är det alla själars dag och alla ljus och lyktor kommer nog lysa upp kyrkogårdarna idag också... Jag ska sitta inne och pyssla med mitt.
Här kommer en hälsning...
.... från kylan. Dagarna kommer och dagarna går. Livet levs post-Florida, avspänt, saknar värmen. Veckan har inte varit överbokad på något sätt, den lugnaste vecka jag haft sen semestern faktiskt, och kanske därför lite småslö.
I måndags fick vi en ny elev till knypplingen. Det var jätteroligt. När hon gick hem hade hon knypplat flera centimeter "udd och stad" och verkade helnöjd. Jobbet har innehållit det vanliga - möten, besök, telefonsamtal, sorgegrupp, lunchmusik med soppa, hembesök.
Veckans lunchmusik bjöd på meditativ pianomusik (fast på flygel då...)
Igår var jag ledig. Passade på att åka på provtagning, sköldkörtelprover min läkare beställde för två veckor sen, men jag har inte kommit iväg. Sen hade jag handledning per telefon på uppsatsen, men istället för att börja skriva tillät jag mig vara just ledig. Jag tvättade och rensade ur en "ångest-hylla" - en hylla med påsar fulla av sånt som jag slängde ner saker osorterat i när vi skulle flytta. Nu åkte det mesta i soporna. Den evigt växande pappershögen rök den också, nu är pappren slängda eller insorterade där de ska vara. Jag tänkte börja med garderoben också, men istället knypplade jag en timme och lagade sen middag och satte mig med Janne och stickningen vid TV:n.
Hundarna är lika slöa som jag
Hundarna är som galna varje gång vi går ut. Igår såg Janne älgen när han kom med bilen, bara några minuter innan hade jag gått förbi den utan att se den i mörkret. Inte undra på att hundarna var uppjagade. Och under en av promenaderna igår lyckades jag rädda en liten skogsmus från dem. De slängde sig över något i vägrenen och jag drog undan dem för jag såg inte var det var. Då sprang den lilla musen iväg. De är inte särskilt snabba de där små mössen...
Idag kom jakt-skylten upp. Vi såg jägarna sitta på pass ute på ängen. Jag är glad att de jagar gris nu också för det har vi gott om. Man ser spår efter dem överallt. Älgen skulle de kunna lämna....!
Idag har jag tagit det lugnt på morgonen. Janne har fått hjälp att ta upp båten ur sjön och jag har letat en knyppelbok på nätet utan resultat. Har skickat ett mail till en bokhandlare i New York som kanske har den. Den innehåller bland annat ett mönster på knypplade svampar som man kan montera som kantspets på en duk. Så söööööt!
Nu ska jag snart fixa lunch och gå ut med hundarna igen. Om ett par timmar ska jag vara på jobbet.
Full vecka och lite till
Om jag inte orkar och hinner, då skriver jag inte. Men jag saknar att skriva för jag tycker om det, men det kan inte vara prio1. Jag måste ju hinna göra något som jag kan skriva om också!
De dimmiga morgnarna är både lite läskiga och otroligt vackra!
Veckan som varit har varit innehållsrik. Möten av olika karaktär med olika mycket folk, hembesök, planerat besök, mottagning, sorgegrupp, lunchmusik, sopplunch och torsdagsträff.
Vi hade musikgruppen Raa på besök under Torsdagsträffen. De är så bra!
Kvällarna har ägnats åt knyppling. I måndags hade jag tvättskola med mina elever. Knypplad spets i lin får inte maskintvättas... Knyppla hann vi också. Tisdag och onsdagskvällarna ägnade jag mig åt olika skrivarbeten, både mail men framförallt text som ska in i nästa nummer av Stadkanten - föreningen Knyppelpinnarnas medlemstidning som hade manusstopp i torsdags.
Knypplad spets i lin får absolut inte tvättas i maskin! Det är dutt-metoden som gäller!
I helgen har vi besökt sonen och svärmor. Vi skulle få besök av Linnéa med familj oxå, men ett av barnen blev magsjukt så Mattias kom ner själv med husvagnen som får stå här över vintern.
Äntligen har jag också packat upp alla kläder som jag köpte i Florida. Jag inser att jag behöver rensa garderoben och det ska jag med glädje göra när jag får lite tid över.
I tisdagskväll var Janne och jag ute och åt i Strängnäs. Till räkorna fick vi galet söta morötter!
Igår övertalade jag Janne att vi skulle köpa en pumpa. Allt som lyser upp tillvaron i mörkret är tilltalande tycker jag. Legenden bakom pumporna är väl inte så tilltalande, men jag tycker det är roligt att göra en pumpa-lykta eller två till Halloween... som är idag!
Idag har jag jobbat hemma. Några samtal har jag fått, men mest har jag försökt sätta mig in i uppsatsen igen. Nu har jag bett om handledning och i samband med det ska jag också sätta upp delmål. Att skriva uppsats kräver koncentration. Intervjuerna är en sak, de var roliga och att renskriva en intervju kan man göra i omgångar... Litteraturen är ett annat moment. Nu gäller det att få ihop materialet till en enhet, en enhetlig uppsats, det kräver sammanhängande tid. Det ska jag nu få in i min kalender....
Nu ska jag göra middag, panerad fläskfilé, potatis, ratatouille innan knyppelkursen ikväll. Jag väntar en ny elev! Och jag har gjort extra mycket potatis för imorgon tänker jag göra laxpudding! Jag måste gå ner i vikt så nu är det slut med skräpmaten!
En himlans bra helg har det varit
Igår gick jag upp klockan fem, lämnade nyrastade hundar hos Monica i Tullinge kvart i åtta och var i Mariakyrkan i Skogås kvart över. En himlans bra retreat-dag hade vi. Jag hade ansvar för introduktion och meditation, sen flöt dagen på i tystnad till den avslutande mässan som var vacker i sin lågmälda ton och med många tända ljus. Efteråt fick vi kramar... Arrangemanget kändes så uppskattat!
Jag älskar Mariakyrkans ljusbärare...
Efter att ha hjälpts åt att ställa i ordning åkte vi var och en hem till vårt. Jag åkte hem till Nova och Monica, gick ut med hundarna som varit i Novas goda händer hela dagen... sen åkte vi till centrum och köpte middag och godis.
Tröjan passade perfekt. Och Nova vet inte vad godis är, men hon fattade snabbt hur man använder skopan och lägger godis i mammas påse, med detta var hon nöjd!
Efter denna fina dag somnade jag fort, sov hårt och gott. Vaknade vid halv sex i morse och famlade efter hundarna... jo de fanns där. Rambo under täcket som vanligt, men den mer varmblodiga Bamse hade hittat Novas avlagda baby-gym och tyckte det var gott att sova med Mumin och gänget. Låg kvar i sängen till klockan ringde halv åtta. Kroppen börjar återställa tiden efter resan, huvudvärk och illamående helt borta.
Efter att ha smugit runt med morgonsysslorna och promenerat hundarna i morse for jag iväg till Kallhäll och knyppelmöte. Först ett givande styrelsemöte och sen en härlig och inspirerande föreläsning av Nina, en av alla mina duktiga knyppellärare. Hon berättade om sig och sitt skapande inom knypplingen och det gav mersmak. Jag hoppas hon kommer och ger oss en workshop nästa år, kanske i knyppling med aluminiumtråd eller varför inte återbruk av kassettband eller sladdar? Hon har knypplat i allt möjligt och fått alla möjliga spännande uppdrag, tex att knyppla servetter till danska kungahuset och fasadbelysning i Göteborg!
Sen hämtade jag hundarna hos Monica. Hon hade åkt iväg på middag så jag städade upp efter mig, köpte pizza och for hem. Ikväll fick Bamse duscha. Han blir så grisig när det regnar.... Jag har skrivit två artiklar till medlemstidningen samt lite andra papper och mail för Knyppelpinnarnas räkning...
Nu är jag trött. Vad gör man då? Man diskar och går och lägger sig!
Jobb och kalas
Några bra arbetsdagar har förflutit med flera besök, hembesök, torsdagsträff och dessutom frissa och zonterapi. Inte dumt alls.
Bortskämd hos frissan! Kände mig som en bakelse inslagen i cellofan ett tag, men resultatet är jag som vanligt nöjd med: Färgad, lockad och plockad!
Dessutom hade vi en magisk soluppgång härom morgonen. Himlen var rosa och orange, regnbågen var hel fast det inte regnade (luften var fuktig iof).
Magiskt...
I lördags tog jag det allmänt lugnt och fixade lite hemmavid, men igår så var det kalas för Ängla som fyllde 9 år. Tänk att jag har så stora barnbarn! Gott fika och en kväll som avslutades med grillning.
Paketöppning
Mamma och pappas Hagge är nytrimmad... och 13 år!
Mattias och jag byggde in flickorna i Ragnars bur. Skönt att veta var man har dem!
Kompledig idag! Äventyr väntar!
En dröm-tisdag
Ibland alltså, kan en vanlig dag, t.ex en vanlig tisdag, bara bli så där jättebra! Idag blev en sån dag! Hade svårt att somna igår för jag kände mig så upplyft efter knyppelkursen, vi är ett härligt och inspirerande litet gäng. Vaknade ändå utvilad imorse.
Jobbet bjöd på frukost, diakonimottagning med tillräcklig space för att hinna med all administration det innebär, mässa och fyra alldeles lagom långa möten som gett både debriefing och inspiration.
När jag hämtade hundarna från dagis ville Rambo inte sätta sig i bilen. Jag såg på "bajs-listan" att han inte gjort ifrån sig idag och han är normalt en riktig skit-hund... så jag misstänkte att han kanske var nödig, men eftersom det inte finns nånstans att ställa bilen utanför dagis tvingade jag in honom i bilen ändå. Jag åkte gamla vägen mot Södertälje och svängde av vid friluftsområdet i Vårsta. Jag vet att jag nån gång i min ungdom var på Valborgsmässoeld där, men jag minns inte hur det såg ut eller nåt, jag minns bara avfarten. Där tog jag ut hundarna i en helt ny miljö på en långpromenad. Det var u n d e r b a r t ! Tallbarren gav stigen en sån där sviktande mjukhet, det doftade kåda och skog, vi gick längs vatten, luften var varm. Vi njöt så in i vassen!
Många nya spännande dofter...
När det började mörkna satte vi oss åter i bilen och åkte hemåt. Janne hade berättat om en ny och bra restaurang nära hans jobb, och eftersom jag åkte gamla vägen åkte jag förbi både hans jobb och restaurangen. Il forno Italiano! Jag föll för Rigatoni al Grabbarna - pasta med en gräddsås gjord med fläskfilé, färska champinjoner och tomater samt gorgonzola - som jag tog med mig hem. Hemmavid värmde jag upp lite kokt kycklingfärs åt vovvarna och så åt vi gott allihopa.
Ikväll har jag suttit och jobbat med lite för Knyppelpinnarna. Är inspirerad inför träffarna i höst och det vi planerar inför våren. Intressanta föredrag och roliga workshops har vi framför oss... men nu bör jag nog diska och gå ut kvällspromenaden! Veckan är inte slut än!
Ganglion, basailom, artros...
Det är farligt att gå till doktorn: Bibelcysta, hudcancer, artros, hörselgångsinfektion, nagelsvamp... men en (med mediciner) bra fungerande sköldkörtel! Ingen remiss till endokrinolog!
Idag kraschade jag efter en bra vecka. Veckan började med ett jättebra samtal på Previa. Vi pratade stress. Beteendevetaren jag fått fem samtal med är superbra! Sen en härlig utflykt till Brännkyrka kyrka med kyrkgruppen.
Under Blekingeresan i maj gjorde vi en fantastisk bekantskap med Bertil Valliens altarskåp i Växjö domkyrka. Ett inlägg på det på Instagram gav ett tips att han gjort en altartavla i grannförsamlingen Brännkyrka. Inte lika stor som i domkyrkan, men lika fantastisk! På kyrkogården ligger, bland många andra, Årstafrun.
Tisdagen präglades av möten. Tre möten på ungefär två timmar vardera. Ett uteblivet besök gav andrum. Timslångt telefonsamtal på hemvägen.
Onsdagen fick jag lite administration avklarad då ett hembesök ringt återbud. Lunchmusik med efterföljande ärtsoppa toppades med en sorgegruppsinformation med 10 besökare. Sen gav jag mig av på massage! Timslångt telefonsamtal på hemvägen.
Torsdagen började med administration. Hann hälften av det som blivit liggande. Sen åkte jag till Flemingsberg för en nätverkslunch vi bjudit in till. Vi var ungefär lika många från pastoratet som besökare utifrån och jag tyckte det blev bra! Jag hoppas på en ny nätverkslunch i vår, med fler besökare!
Kvart i två åkte jag därifrån i sporrsträck, hämtade hundar och Rebekka i Rågsved. Bekki tog hand om hundarna medan jag var på återbesök hos doktorn. Jag var ju där akut förra måndagen för mina prasslande värkande öron och hade nu fått en återbesökstid. Jag hade fått en hel halvtimme med en ny doktor som jag tyckte var superbra! Det är möjligt att mina andra läkare här i Strängnäs varit lika bra, men det vet jag inget om... för om de t.ex skickar mig på höftledsröntgen och den inte visar artros så är allt bra.... men om jag ff har lika ont? Ja, men det är ju inte artros! Ok, så då är det bara att fortsätta knalla på med värk och vakna på nätterna av något som känns som tandvärk i ljumsken? Mm, så är det.
Denna dr. N använde vår halvtimma väl. Han kollade mina öron ordentligt och skrev ut ett ännu starkare cortisonpreparat, vi ska höras på fredag i nästa vecka och kolla läget. Bara det att jag får en återkoppling! Det har jag inte fått vad gäller t.ex blodtryckstabletterna. Han berättade om Levaxin och sköldkörtel, 150mkg är inte alls nån extremt hög dos, vilket jag fått höra. Han berättade att artros nödvändigtvis inte behöver visa sig på en slätröntgen så jag blir remitterad till sjukgymnast för att få hjälp att lindra det som antagligen ändå är en höftledsartros. Tack, dr N! Tack för att jag inte bara blir betraktad som inbillningssjuk! Min trasiga tånagel är inte alls nån kläm-skada, utan en äcklig nagelsvamp som visst är behandlingsbar! Och inga mer tabletter som kan skada levern, men ett nytt nagellack som jag ska använda till nästa sommar. Knölen på handleden är inte inbillning utan en bibelcysta, eller ganglion, ff inget att bry sig om så länge det inte gör ont eller växer okontrollerat, men nu är det ordentligt pillat på av en engagerad doktor! Plitan vid ögat är antagligen inte alls bara en blödande skönhetsfläck utan jag blir remitterad till hudläkare för misstänkt basaliom. Tänk så skönt att få det kollat! Är det en hudcancer så har jag antagligen minst en plita till i pannan. Åkte nöjd hem...
... men idag kraschade jag. Det är inte kul att bli gammal och få en massa diagnoser, men är ändå så otroligt tacksam över en ung trevlig läkare som faktiskt tar sig tid med gamla mig! Jag har idag inte på långa vägar hunnit med det jobb jag tagit med hem, men det jag inte hunnit åtgärdrar jag utan dåligt samvete imorgon! Jag har i alla fall hämtat ut öron- och nagelmedicinen, smitit in på Multeum för första gången och kollat utställningen SOK:s utställning, sista dagen idag. Ringt lite och gjort en plan för de närmaste tre dagarna har jag i alla fall gjort!
Och jag ska försöka släppa den stress jag känner vad gäller uppsatsen, för hur i h-e ska jag hinna och behålla förståndet? Det är bara min angelägenhet!
Nu ska jag göra fredagkväll!
Bad-ass Rambo får fostran
Förra söndagen flög Rambo på en annan hund så bloden sprutade. Han blir galen när vi träffar andra hundar och jag har inte vetat riktigt hur jag ska hantera det. Jag har burit honom, lockat med godis, vänt baken mot det som kommer osv osv osv. Nu lyfte jag upp honom som jag brukar men på något sätt vred han sig ur mitt grepp och gled ur selen. När jag äntligen fick tag i honom sprutade blodet, och jag trodde det var min hand, men det var hans baktass. Den andra hunden klarade sig oskadd med endast en bortsliten hårtest som satt kvar i Rambos mun, men matten var lika omskakad som jag. Det fick mig att googla upp Carina Persson, som var här för drygt två år sen och hjälpte oss med Bamse... Rambo är snäppet värre än Bamse var då, och problemet förvärras av att innan Bamse fattar att det Rambo jagar upp sig över inte är farligt, så gapar han också på rätt bra. Inte gör det saken bättre av att våra hundar har fått ett ganska dåligt rykte här i bygden. Inte oförskyllt, men missförstått. Det stressar mig något otroligt och jag undviker folk i stort.
Idag kom Carina Persson och gav oss tips och råd. Hon är så ruskigt bra! Först träffade hon hundarna förstås, och vi fick berätta om dem, framförallt om Rambo, sen tränade hon in "gott" och "varsågod" innan jag fick göra detsamma. Sen gick vi på promenad, men vi mötte inga andra hundar så hon hämtade sin hund Pop som vi tränade hundmöten på. Med hennes instruktioner gick det snabbt att få honom lugn och vi kunde tillochmed släppa honom lös med Pop medan vi gick bort till kalhygget. Där Rambo fick träna "sök".
Han förstod "sök" nästan på en gång och tyckte det var jätteroligt. Att han är lättlärd vet vi, men hon tyckte att vi skulle träna honom mer så han får ett bättre självförtroende. Han är aktiv, nyfiken och klok, och kan vi få honom mer självsäker så kommer han inte ha samma behov av att skälla på allt och alla. Ilsken är han inte överhuvudtaget, men hans osäkerhet gör att han gör utfall. Nu har jag en lista på olika saker vi kan göra för att korrigera beteendet och jag känner mig mer säker på hur jag ska hantera situationen.
Janne tog ut hundarna en sväng efter Carina åkt. De sover nu i varsin korg ute på altan, helt slut bägge två.
