Fjärde förkylningen
...på drygt två månader. Hade lock för örat hela dan igår och vaknade med svinont i hals och bakom näsa, hostandes och snörvlandes. Men jag tänker inte låtsas om det. Nu är jag så trött på alla sjukdomar att jag vägrar kännas vid dem!
Gårdagen blev lugn hursomhelst. Frös efter min iskalla mini-promenad, satte på mig extra strumpor och tillbringade eftermiddag och kväll under lampans sken vid TV:n. Lamporna är extra starka så det blir varmt där! Borde väl ägnat mig åt att göra klart nåt halvfärdigt arbete, men jag struntade i att vara klok och började brodera på min indianflicka istället. Handarbetet tar ju inte mer eller mindre plats om det är färdigt eller inte. Skillnaden är väl det man vill ha upp på väggen, om det är nåt motiv man längtar efter. Dessa kvinnoporträtt jag hittar lite här och där ger mig nån sorts styrka. För mig har det blivit ett symbol för styrka, skönhet och integritet...eller nåt...
När jag la mig inatt var det 25 minusgrader ute, när jag vaknade var det -21, nu är det bara -16 grader. Våren är på väg ;O)
Jens skottade snö i flera timmar igår, kom hem vid 23.00 och somnade omgående. Imorse åkte han till andra jobbet före 07.00. Bekki fastnade i kollektivtrafiken och det tog 1,5 timme för henne att komma till skolan. Janne och jag pratade lite om den närmaste framtiden och vi beslöt att hämta Bekki från skolan och skjutsa henne till kiropraktorn i em. Vi har kollat väderleksprognoser och kanske kan Linnéa och jag komma iväg till Monica på onsdag iallafall, vädret verkar bli lugnare än de spådde i helgen. Jag hoppas det så hennes flyttkartonger kan komma hit innan hon far vidare mot Glasgow! En halvdag i taget! Vi får se vart förkylningen bär hän oxå. Jag tar inget för givet längre, man blir bara besviken! Om jag fick önska mig en enda sak i nuläget så vore det lite positiv energi... men det är en rätt stor önskan förstås.
Shit the same! Nu ska djuren får frukostlunch och sen får vi se...
Gårdagen blev lugn hursomhelst. Frös efter min iskalla mini-promenad, satte på mig extra strumpor och tillbringade eftermiddag och kväll under lampans sken vid TV:n. Lamporna är extra starka så det blir varmt där! Borde väl ägnat mig åt att göra klart nåt halvfärdigt arbete, men jag struntade i att vara klok och började brodera på min indianflicka istället. Handarbetet tar ju inte mer eller mindre plats om det är färdigt eller inte. Skillnaden är väl det man vill ha upp på väggen, om det är nåt motiv man längtar efter. Dessa kvinnoporträtt jag hittar lite här och där ger mig nån sorts styrka. För mig har det blivit ett symbol för styrka, skönhet och integritet...eller nåt...
När jag la mig inatt var det 25 minusgrader ute, när jag vaknade var det -21, nu är det bara -16 grader. Våren är på väg ;O)
Jens skottade snö i flera timmar igår, kom hem vid 23.00 och somnade omgående. Imorse åkte han till andra jobbet före 07.00. Bekki fastnade i kollektivtrafiken och det tog 1,5 timme för henne att komma till skolan. Janne och jag pratade lite om den närmaste framtiden och vi beslöt att hämta Bekki från skolan och skjutsa henne till kiropraktorn i em. Vi har kollat väderleksprognoser och kanske kan Linnéa och jag komma iväg till Monica på onsdag iallafall, vädret verkar bli lugnare än de spådde i helgen. Jag hoppas det så hennes flyttkartonger kan komma hit innan hon far vidare mot Glasgow! En halvdag i taget! Vi får se vart förkylningen bär hän oxå. Jag tar inget för givet längre, man blir bara besviken! Om jag fick önska mig en enda sak i nuläget så vore det lite positiv energi... men det är en rätt stor önskan förstås.
Shit the same! Nu ska djuren får frukostlunch och sen får vi se...
Kommentarer
Trackback
