Nyårskrönika 2019

Här kommer min 11:e nyårskrönika! Helt galet vad tiden går!
 
Januari var en händelserik månad. Stormen Alfrida drog in över oss och gjorde delar av Roslagen strömlöst. I 10 dagar var mina föräldrar utan el och telefon och jag var i daglig kontakt med Trygghetsjour, hemtjänst och/eller kommunen. Jag var iväg till Värmland två svängar, i början av månaden till min väninna och i slutet av månaden med två arbetskamrater för att reka inför Kulturresan i juni. Men det största hände mitt i månaden, Williams födelse, jag blev farmor för första gången 💙
 
 
februari kom äntligen mitt efterlängtade handarbetscafe igång i Prästgården. Den lika efterlängtade ikonmålarkursen började några dagar senare, men där missade jag starten då min rygg small. Det föranledde att jag bestämde mig för att ta kontroll över min hälsa, tog kontakt med Ryggkirurgiska kliniken i Löt och en sköldkörtelklinik. Jag fick komma till Löt ett par veckor senare och de ville steloperera... men då måste jag gå ner i vikt så de kan söva mig. Jag började med en paleo-diet som ska minska inflammationer och Sköldkörtelkliniken gav mig Liothyronin som komplement till Levaxinet. Utöver hälsan gick jag en kurs i tillverkning av glaspärlor och så blev jag omvald till ordförande i föreningen Knyppelpinnarna på två år.
 
 
Mars förlöpte lugnt. Blev klar med min Maria-ikon och blev inbjuden som hedersgäst till Huddinge Lions 60-årsfest. Jag var oxå med en väninna på Hasseludden Yasuragi spa och gick ner i vikt med den antiinflammatoriska dieten. Jag mådde jättebra och smärtorna försvann.
 
 
April bjöd på vår. Magnolian blommade på jobbet och körsbärsträden i Kungsträdgården. Luna firades med en namngivningsceremoni.

 
I början av maj fick jag sjunga på en av Linnéas kompisars sons dop. Jag lyckades bli ordentligt förkyld till den begivenheten men det värsta visste jag inte då. Magsmärtorna jag dragits med ett par veckor visade sig vara bukspottskörtelinflammation och jag hamnade strax efter dopet akut på sjukhus med dropp. Men jag hann bli så pass bra att jag kunde följa med min förening Knyppelpinnarna till Knyppelfestivalen i Tönder 31 maj och in i juni.
 
 
Jag hann oxå med en vända till Roslagen för att göra ännu en omgång glaspärlor... och så dog det husdjur jag haft längst, Esmeralda. Hon har varit hos mig i över 20 år ❤️ I slutet av maj flyttade min son hem till lyan så jag har haft gott sällskap i veckorna resten av året.

 
Juni månad blev en resornas månad. Den började i Tönder där vi tillbringade några dagar med att titta på knyppling. Sen åkte jag på Kulturresa med jobbet till Värmland. De två sista arbetsveckorna var jag marsvinsvakt åt fyra söta tjejer.
 
Sista dagen i månaden började semestern med stort S !

 
juli tog vi husbilen och styrde kosan söderöver. Stegeborg i Söderköping, Stora Rör --> Össby --> Sandvik på Öland. Sen styrde vi norrut igen då vi fick ett dödsbesked, en äldre god vän hade gått bort. På vägen hem stannade vi i Västervik, Odensvi och Norsholm innan vi anlände hem igen och följde änkan till begravningsbyrån. Sen fortsatte vi vår husbilssemester lite mer i närområdet med ett par dar hos makens moster på Ljusterö, hos mina föräldrar i Roslagen och på Silvköparens camping där en av döttrarna hade sin husvagn uppställd.

 
Efter några dagars fölvaka hos en väninna var jag med änkan på begravningssamtal innan vi åkte ut ett par dar på sjön.


Herrestaviken i Mariefred, i Skanssundet fick vi sällskap av sonen med familj, sen blev det Landsort på Öja.
 
 
Vi fortsatte via Rassa Vikar till Utö och Ornö innan vi stannade ett par dar hos svärmor på Aspö då jag lyckats dra på mig solsting. Yngsta dotter med pojkvän sammanstrålade med oss för ett par dar på sjön. Efter en natt på Grinda släppte vi dem i stan och sov sista natten vid Kärsön med utsikt över Drottningholm. 
 

Efter begravningen styrde vi kosan mot Gotland i husbilen.
 
Augusti började med härliga dagar hos vänner i Vamlingbo, Bunge och Fole.
 

Efter Gotlandresan blev det några dagar hemma innan jag började jobba. Sommarens handarbetsproduktion landade på 2 väskor, 6 sjalar, 12 par sockor, ett gäng virkade änglar, ett par babyfiltar och några disktrasor.
 
 
Jobbet började på bästa tänkbara sätt med utflykt för familjer till Tom Tits, Herrklubben åkte till Överjärva gård och jag fick förtroendet att hålla i en begravning. Jag tog med mig äldsta dottern på en utflykt till Roslagen och maken och jag höll kvar semesterkänslan genom en båtutflykt till Västerås.

Denna sommar är en av de allra bästa jag haft någonsin ❤️

september började alla grupper igen, både privat med knyppelgruppen och på jobbet med ikonmålning och handarbete. Vi plockade massa god svamp och jag var på biskopsvigning i Uppsala domkyrka.
 
 
Oktober förflöt förhållandevis obemärkt förbi, förutom en härlig helg med en god vän då vi åkte till Målerås i Glasriket. Där provade vi på att blåsa glas med Hytthäxan, träffade glaskonstnären Mats Jonasson och besåg en fantastisk glasblåsarshow.
 
 
November blev en fin månad. Jobbade på allhelgona vilket jag älskar, blev klar med min sjätte ikon --> en julkrubba  ...
 
 
... och så åkte vi till min kusin och hennes man i Florida. Vi shoppade massor av fina kläder, firade vår 27:e bröllopsdag, gjorde utflykter där vi såg alligatorer, sandskulpturer och fiskade i Mexikanska golfen bland annat.
 
 
Att komma hem i början av december blev inte lika kul. Efter bara några dagar började gallan bråka och en vecka efter hemkomsten blev jag inlagd på Mälarsjukhuset. Tillbringade en vecka där och fick operera bort gallan under tiden.
 
En lugn avslutning på året. Jag läkte fint. Vi bjöd hem grannarna dan före julafton och firade julafton själva med oxfilé och potatismos. Jobbade på Annandagen i Gemensam Jul för sjätte gången och i mellandagarna fick vi besök av barn och barnbarn.
 

Nyårsafton firar vi ensamma hemma med skaldjurstema. Hummer, kammusslor, räkor i olika storlekar och olika seafood-röror står på menyn. 
 
Från oss till er:
Ett riktigt Gott Nytt År ❤️

Det är ok att vara dum ibland...

... men inte hela tiden!
 
När jag fick mina hemgångsråd när jag skulle skrivas ut från sjukhuset frågade jag specifikt om tre saker: fett, syrlighet (typ äpplen och juice) samt alkohol. Läkaren svarade att de ger inte längre kostråd, allt är tillåtet och man får känna efter själv vad man tål och inte tål. 

 
Man kan ju tänka då att gamla tanten skulle ta det lugnt och använda huvudet... men nope! Julen var ju i antågande och alla frestelser med den. Det passade ju perfekt att hemgångsråden var: "inga lyft på fyra veckor" och "känn efter själv vad du tål". Idiot som jag är har jag glatt låtit mig smaka av allt julgodis, choklad, risalamalta med vispgrädde, underbara cupcakes, Wallenbergare med grädde stekt i smör, pesto.... det har gått jättebra!
 
Ända tills igår. Då slog hela kroppen bakut. Den feta maten toppat med chips, gröna kulor, läsk och whisky - där gick gränsen. Jäsingen vad sjuk jag blev! Jag trodde jag skulle gå av på mitten! Tack för den erfarenheten!

Nu har jag grämt mig ett helt dygn. Att gräma sig är nyttigt! Idag är jag jätteglad! Magen är inte alls i lag än, men lusten har återvänt. Efter regn kommer solsken och det är ju den perfekta känslan att gå in i det nya året med.
 

Så Gott Nytt År och må solen lysa på er väg genom nästa decennium 🌞
 
 

Himla bra sista söndag på året 👍

Sov gott! Besök av nästäldsta dottern och fem av barnbarnen.
 
 
Wallenbergare, pasta och grönsaker, prat och härligt umgänge.

Älskar Meijas hoodie 😍
 
Linnéa fick väskan jag virkat åt henne efter att jag och de två äldsta barnbarnen nitat i handtagen.
 

Ikväll kom grannen över på en whisky. Maken och grannen har städat och polerat min bil 🚗 så nu åker jag oförskämt ståndsmässig!  Och sen maken lagt sig löste jag och grannen världsproblemen över ännu lite whisky, gröna kulor och begynnelsen av ännu en virkad väska 👜
 

Peace on earth! Over änd out ✌️

Fina mellandagar 💕

Igår hände inte mycket. Började virka på en väska och umgicks med maken. Idag ungefär samma förutom att vi haft finbesök, sonen och hans familj.
 

Supermysigt 🥰
 
Ikväll blev jag klar med väskan förutom handtagen som ska nitas fast ... och hann nästan brodera klart en muminsocka.
 


Godnatt världen 🧶

Annandagen 🎅🏼

Idag har jag jobbat. Kändes jätteskönt. Pillade bort två av plåstren imorse och under doldes två tunna fina ärr bland blåmärkena. Jag känner ff obehag där gallan suttit men antar att det är ett invärtes sår som håller på att läka.
 
 
Före jobbet åkte maken och jag till änkan och pratade lite med henne samt kollade lite papper. Han stannade kvar medan jag fortsatte till jobbet. Parkerade utanför kontoret och knallade ner till Södertörnkyrkan. För sjätte gången var jag med och firade En Annandags Jul med Södertörnkyrkan, Stuvstakyrkan, Huddinge församling, Majblomman och Lions, ett härligt samarbetsprojekt. I år blev vi fler än nånsin, så många att viss julmat tog slut! Men ingen gick hungrig därifrån. Glögg, julbord, dans kring granen, jultomte och andakt. 

 
Hemmavid väntade maken med grymt goda havskräftor och sista slatten risalamalta. Tv och stickning fick avsluta kvällen. Dokumentärer om sökandet efter Atlantis, kolibrier, tistelfjärilen, Heavens Gate och Charles Manson. Svårslaget utbud!


Kom, kom, signade jul 🌟

Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!
 
Så befinner vi oss mitt i julen. Julafton är över, igårkväll och  imorse öppnades det paket världen över. Satt och slötittades på tv igår medan Marianne Mörck med bravur försökte lära oss lite historia. Om julklappen som i Sverige historiskt var ett skämt då man slängde in en, ofta en lite elak, present och sen sprang för allt vad tygen höll. Det är vår svenska historia. Men vi säger oxå att vi ger julklappar till varandra då de tre vise männen gav gåvor till Jesus.  Grannen, som är från Kuba, har berättat att på Kuba fick de julklapparna på trettondagen, den dag då de tre vise männen fann Jesus i stallet. St Claus, "jultomten", är en förkortning på Sankt Nicholas. Sankt Nicholas föddes i Lykien och blev så småningom även ärkebiskop där. Han var känd för sin givmildhet och skänkte allt han ägde till fattiga. Jämför man bilden på st Nicholas och jultomten ser man likheten...
 
Ärkebiskop st Nicholas och jultomten st Claus
 
...för våra nordiska tomtar var små grå väsen som såg till att allt stod väl till i gård och stuga. Julgranen har en annan historia och julskinkan likaså. Historia är intressant! Och våra jultraditioner är ett hopkok av allt möjligt spännande från årtusendena.
 
En liten börs jag köpte när jag var i Lykien 2014 vid St Nicholas gravkyrka.
 
Men det vi kan vara överens om är att vi firar Jesu födelse, även om historiker kommit fram till att Jesus troligtvis föddes på våren och inte år noll utan år 6 om vi ska vara nogräknade. Vår tideräkning från Jesu födelse startade ca 500 år senare och då räknades det lite fel helt enkelt, shit happens. 
 
Det var här det började!
 
Makens och min jul blev otraditionell som den blir alltsomoftast. Vi har bestämt oss för att inte konkurrera om julen med barnens svärföräldrar så våra barn har firat jul på andra håll. I år hade jag ändå inte orkat med något baluns av något slag så det har ju passat bra. Yngsta med pojkvän tillbringar jul och nyår på Bali. Vi grillade oxfilé och åt det med potatis/morotsmos och lökringar. Inga julklappar. Vi ger bara barnbarnen och i år var våra barn rara och köpte klapparna då jag varit indisponibel. Lite trist, men så är det ibland. Barnbarnen verkar nöjda iallafall och det är det viktigaste. 

 
Juldagen fortsätter i samma spår som vår julafton.
I julefrid 🙏

So this is Christmas 👫🚶🏾🧎🏼‍♂️👩‍🦽

For weak and for strong
For rich and the poor ones
The world is so wrong
And so happy Christmas
For black and for white
For yellow and red one
Let's stop all the fight
(John Lennon, Yoko Ono)
 

John Lennon var inte bara medlem i Beatles och låtskrivare, han var feminist och fredaktivist oxå. Yoko Ono var bla konstnär och fredsaktivist, och på sin och Johns smekmånad protesterade de mot kriget i Vietnam. Motrörelser mot allt elände vi ser är aldrig fel. Tyvärr får de inte samma utrymme medialt så det kan väcka människors hopp om att världen inte bara är skit. Det finns starka goda krafter oxå! 

Vi har haft en mysig dag. Maken fick sova efter sitt nattpass. För att minimera oljudet fick Ragnar hänga med på promenad. Oljud är ett av Ragnars bästa skills nämligen... Det var både plusgrader och vindstilla och han njöt av promenaden. Hann fästa trådar och göra tofs på sista reflexmössan innan maken kom uppkravlande ur sänghalmen.
 
 
Vi bjöd över grannarna på middag. Maken köpte en hel lax häromdagen och den grillade han i tidningspapper och folie. Jag fixade rotsaker i ugn. Mumma 😋 C hade dessutom med sig cupcakes med massa gossemoss så festen var ett faktum!
 
 
Lite tv och nytt stickprojekt fick avsluta kvällen 💕

I'll be home for Christmas ✨

You can plan on me
Please have snow and mistletoe
And presents on the tree
(inspelad av Bing Crosby 1943)
 
Är tänkt sjungen av en soldat som längtar hem till jul, och kommer han inte så kommer han ändå "if only in my dreams".

We'll be home for Christmas med gran, men ingen mistel, inga klappar och förmodligen ingen snö heller vad det verkar.... bara gråväder och lervälling.
 
 
Idag gjorde jag klart julklappströjorna till två smågrabbar. Trodde inte jag skulle hinna, men tjugo minuter innan maken åkte upp mot Storstan med julblommor fäste jag sista tråden. Han kunde leverera dem mao.
 
 
Lämnade en tårtform hos grannen och gick promenad med henne och alla hundar (Bamse, Rambo och Bamses föräldrar). Gick sen hem, började sticka på sista reflexmössan, trillade 115 köttbullar och diskade en stordisk.
 
 
Over and out 🙏

Have yourself a merry little Christmas 🎅🏼

Make the Yuletide gay
Next year all our troubles will be miles away
 
Jag får "krypa till korset" och erkänna att det är rätt kul att sitta och lyssna på alla dessa jullåtar nu när man har tid. Annars har jag i många år bojkottat dem på bilradion för jag stör mig på alla dessa artister som bara måste spela in en jullåt och swishar ihop nåt vadsomhelst bara det innehåller ordet jul eller christmas, sen skall dessa ihopkok plåga lyssnarna flera gånger om dagen i en hel månad. Vad jag upptäcker nu är att vissa har en historia som man måste förstå för att uppskatta dem. Have youself a merry little christmas skrevs 1943 av Hugh Martin och Ralf Blane, Judy Garland gjorde den känd året efter. Vad yuletide gay betyder får jag inte riktigt klart för mig men yuletide är ett gammalt engelskt ord för jul... Hursomhelst så spelades det in en film 2009, en romantisk komedi, med det namnet som handlade om ett gay-kollektiv. 2016 släppte Gaytenor Rickard Söderberg ett helt julalbum med samma namn. Make the yuletide gay... skulle vilja veta tanken bakom i originalet från 40-talet... (tillägg i efterhand: gay betyder typ glad, så yuletide gay betyder kort och gott "glad jul", "gör din jul glad" översatt lite enkelt)
 
(januari 2017)
 
Idag har vi varit ute en sväng. Vi åkte och handlade lite. Jag vill trilla köttbullar så vi köpte köttfärs och lök, och så hade mitt bokpaket kommit. Yeeeay 👏👏👏
 

Mest tid har jag dock ägnat åt stickningen!
 
 
... och nu är det hög tid att sova !

Have a holly, jolly Christmas 🎄

It's the best time of the year
I don't know if there'll be snow
But have a cup of cheer
(Burl Ives)
 
Så härligt att känna hur kroppen repar sig för var dag som går. Vilket fantastiskt finstämt instrument den är när den funkar som det ska! Magen är fn väldigt snygg och färggrann i gult, grönt och blått, medan smärtor och svettningar avtar för varje dag. Idag orkade jag gå hela halvimmespromenaden om än i ett långsammare tempo än vanligt.

Fick en julgrupp från jobbet idag. Blev jätteglad 😃
 
Nu har jag börjat se fram emot julen oxå. Den kommer bli en lugn historia. Maken har köpt oxfilé och jätteräkor som bidar sin tid i frysen och som ska grillas på julafton. Till dess botaniserar jag i kyl och frys och tycker det är roligt att låta fantasin flöda och koka ihop av det som finns där. Idag blev det stuvad spenat och ugnslax, igår spaghettilåda med prinskorv, bacon och ärtor. 


Snön la sig i ett tunt lager ett par dagar, men idag har det smält bort helt och hållet igen. Mycket behaglig luft att promenera i även om vovvarna blir onödigt skitiga... men jag sitter mestadels inne och tittar på tv/lyssnar på radion. Idag har jag börjat sticka igen och det känns kul. Jag hoppas snart kunna visa upp två mumintroll ✌️
 
Nu åter till stickningen en stund 🧶

It's the end of a decade 🎉

In another ten years time
Who can say what we'll find
What lies waiting down the line
In the end of twenty-nine
(Ur Abbas Happy New Year, årtalet modifierat)
 
 
Försökte förklara för en ny doktor imorse om min syn på livet och att bara för att sköldkörtelvärdena är bra så betyder inte det att hypothyreosen är under kontroll om man har symptomen kvar, att när man lider av konstant trötthet och bara bemöts av beskäftiga råd och uppmuntrande tillrop är det tillslut svårt att ta till sig, att jag inte tänker gå tillbaka till hur livet var för ett år sen när jag liksom flöt runt som en oformlig geléklump full av eksem och halvt om halvt utan hjärnkapacitet, att om livet inte går att levas utan bara ska överlevas är det tillslut liksom meningslöst. Dessutom möts man som sjuk av så mycket förakt så hälften borde vara straffbart.
 
Nag - nag - nag...

För tio år sen kämpade jag hårt med hypothyreosen. Värdena hade skenat, jag var jättesjuk men på väg tillbaka. Sett i backspegeln över de senaste tio åren vet jag att sjukdomen kan både bli bättre och sämre, men framförallt vet jag att jag själv kan påverka både sjukdomen och att jag kan stå på mig gentemot läkare. När jag nu ser framåt tio år ser jag de de sista tio åren i mitt yrkesliv (förutsatt att pensionsåldern kommer att ligga kvar på 65 år, men jag utgår från nuläget) och att de kan bli mina absolut bästa. Jag är erfaren, jag vet vad jag kan, jag vet mina gränser OCH jag är fortfarande nyfiken. Och jag ser inte på mig själv som sjuk! Jag bär visserligen på en sjukdom men JAG är mer än hypotyreos! Och sjukdomen har lärt mig så mycket, gett mig insikter jag inte vill vara utan. Jag är tacksam!
 
När jag kom hem från Florida bytte jag läkare och bokade tid hos honom så fort det gick, så imorse var detta planerade läkarbesök. Han var väldigt rar men mer intresserad av min sjukhusvistelse och operation... säkert nån form av inkännande. Nå, jag fick ta mina sköldkörtel-prover iallafall. Nu får vi se om han "tar över" mig eller bollar tillbaka mig till min "gamla" doktor som tydligen börjar närma sig slutet av sin specialist-studietid...men min plan är att på nyåret återuppta det jag pysslade med i våras, att jobba för att återta hälsa och ge mig själv chansen att leva ett bra liv. Det detta år har lärt mig är tålamod. Jag var så glad över viktnedgången och energin jag fick i våras av ny medicin och kost, men att en så snabb viktnedgång kan orsaka gall- och bukspottkörtelbesvär hade jag ingen aning om. Nu är gallan borta men erfarenheten kvar. Det tar jag med mig in i nästa decennium...

Just another day in paradise 💕

Jag har varit ensam med djuren idag och det har gått bra. Har mer än halverat smärtmedicinen för jag tycker inte jag behöver så mycket. Maken tog en långpromenad med hundarna vid sex imorse och jag kravlade mig upp vid halv elva. Bamse och Rambo har skött sig exemplariskt! Inga rusningar, inte dragit, jag tror de känner att jag har ont. Vi gick en bit bort på vägen, letade lo-spår men hittade inget.
 
Vår vattensjuka omgivning påminner om Floridas träskmarker...
 
Fick besök av vår fina granne som hade bakat en sorts piroger. Ser jättegott ut och doftar fantastiskt, men jag hade precis ätit lunch när hon kom. Den som spar hon har!
 
 
Har inte orkat göra så mycket. Diskat, vevat ihop en makaronipudding som väntar på makens hemkomst och så har jag pratat lite i telefon. Även om jag inte har särskilt ont så blir jag fort trött och börjar svettas. Minns det från livmoder-op 2012. Antar att det är en läkningsprocess.  

Hemma 💕

Det är ju rätt bra när "sista kvällen med gänget" inte blir alltför bra och man får längta hem ordentligt. Förutom den streckritande kirurgen och syrran på sista nattpasset har alla varit underbara. Min rumskompis Liten Karin och jag har haft jättetrevligt ihop. Nå, inget fel på syrran på sista nattpasset heller egentligen, utan det handlade nog mer om min egen irritation att inte kunna somna. Jag ringde på klockan en stund efter nio och bad om halsbränne- och insomningstablett. De var mitt i överlämningen till nattpersonalen men jag sa att jag kunde vänta. Tjugo i tio kom en ssk och en uska och presenterade sig och ssk skulle komma in efter hälsningsrundan, men inte med en insomningstablett utan jag behövde nog en morfintablett, trodde ssk. Dessutom började hon prata om att jag skulle ut och röra på mig för att gaserna skulle ut den naturliga vägen blablabla. Jag orkade inte svara, jag hade ju inte ens andats ordet smärta... och jag hade gått avdelningen runt åtskilliga gånger under dagen och jag vet att gaser gör ont och att man bäst går bort dom och jag pallar inte den typen av föreläsningar halv tio på kvällen av människor som inte vet vad jag gjort hela dagen när jag försökt följa alla instruktioner till punkt och pricka och tillochmed fått "beröm" av dag- och kvällspersonalen för att jag är så duktig och nu är jag bara trött och vill sova... Halv elva gick jag ut i korridoren och började vanka för då började det göra ont oxå, precis det jag velat undvika genom att få somna. En uska ursäktade ssk att hon måstat ta hand om nån som blivit jättesjuk, och det ska självklart vara prio1. Samtidigt kom ssk springande och ursäktade sig, jag fick äntligen min Novalucol och oxynorm. Inte somnade jag på det... En timme senare kom hon insmygande för att se om jag sov, nej det gjorde jag inte, då fick jag äntligen min insomningstablett fast det vid det laget började kännas fullständigt onödigt, tre timmar hade gått och klockan var ju midnatt 🙄
 
Nå, jag somnade in på min tablett men väcktes förstås en stund efter fem för blodtryckskoll och temp. Somnade om efter en stund och sen jagades vi ur sängarna vid halv åtta. Efter frukost var det bara att invänta ronderingarna, hemgångsinstruktionerna och efter lunch hämtade jag ut smärtmedicin och blev upphämtad av maken. 
 
Snöfallet såg vackert ut från fönstret om man inte tittade ner mot vägen, då såg man hur blaskigt det var..
 
Jag hade fått en paketavisering på sjukhuset som vi åkte via Strängnäs och plockade upp. Örhängen från Cissi och Selma.
 
 
Vi gick en sväng på Röda Korset och handlade lite mat på Bengtsson. Sen åkte vi hem och jag fick lägga mig i fåtöljen. Smärtan är helt ok idag. Det känns att de varit inne i magen och grejat, det är ömt, blåmärken och lite svullet, men det är ingenting jämfört med jävulssmärtorna på måndagskvällen.
 
Återseendet med hundar och goja var hjärtinnerligt. Ikväll har vi gått ut på gärdet i hopp om att få se en glimt av norrskenet, men det hade antagligen redan passerat. Annat spännande som hänt är att någon sett lo 100m från vårt hus. Nu får hundarna finna sig i att vara kopplade en tid framöver.
 
Så skönt att vara hemma 💕

Post-op 💦

Det blev ingen bra kväll igår. Smärtorna blev tillslut olidliga och då är jag ändå rätt van vid smärta. Jag stod och hängde på gåbordet så länge jag orkade, men tillslut började benen ge vika. Då satte jag knäna i tofflorna, bullade upp täcket i fåtöljen och försökte hänga framåtlutad stående på knä över den. Fick både morfin och ketogan innan det släppte och jag kunde sova några timmar.
 
 
Bäst som jag stod där och hyperventilerade fick jag en rumskompis, en Liten Karin (fick nytt rum efter operationen, ett dubbelrum). När hon var installerad ville hon småprata men jag bara väste: "Orkar inte ... flås flås ... ooont". Ja så kan man oxå ha det, tyckte Liten Karin (fingerat namn) och kröp i koj. Imorse bad jag Liten Karin om ursäkt och sen har vi haft det så trevligt så. Hon har oxå ont för hon har ramlat och brutit nyckelbenet, men värst ont har hon i bröstet så hon har ❤️-övervak. Hon fick nog "bara" en duktig smäll i bröstet när hon ramlade för hjärtat tickar på så fint.
 
Ny vy. Med samma bajs-oranga färg på väggen i nya rummet är jag numera uppgraderad till en 11:2-a! Fönsterplats med utsikt åt andra hållet. Supersköna op-strumporna behåller jag på så länge jag inte vill dra upp byxresåren över op-plåstren. Avdelningens pang-pingla uppklädd i skjorta, kofta, knästrumpor och rosa luddiga Florida-tofflor! Det gäller att hålla stilen!
 
Jag har haft fortsatt ont idag, men bara där gallan har suttit. I övrigt är jag lite öm förstås men det är ju inte så konstigt, inte ens särskilt jobbigt faktiskt. Den troligaste orsaken till min överjävliga smärta är med stor sannolikhet en gasficka. När de gör den här typen av operationer fylls buken med gas (koldioxid) för att de ska få lite utrymme att jobba på. Denna gas går relativt enkelt ur kroppen och lägger sig vanligtvis som en lätt värk i övre delen av ryggen och axlarna några dagar. Förmodligen har jag en gasbubbla som trycker i såret efter gallan eller direkt mot en nerv i revbensbågen. Ofarligt men olidligt smärtsamt. Jag får stanna ett dygn till eftersom maken är borta och det kanske inte är helt lämpligt att skicka hem mig ensam i skogen med denna smärta.

Så här vackert var det hemma i skogen förra måndagskvällen 

Mina kollegor har ätit julbord idag 😋 men jag ska inte klaga! Vi fick ägg med kaviar till frukost 😋😋😋 
 
 
Nu närmar sig ännu en natt, min sista på sjukan för den här gången... Hoppas få sova igen det som värkte bort natten som var ⚡️

Godnatt världen 🌍 

Op 🔪

Somnade på mitt livs första insomningstablett igår för det var tji omöjligt att somna. Väcktes som vanligt halv sex för tryck och temp, även ett blodprov denna gång. Lyckades faktiskt somna om och väcktes igen halv åtta. Igårkväll fick jag duscha och tvätta håret med en specialtvål två gånger, och nu skulle det göras en gång till (förutom håret). Renbäddat igår och renbäddat idag igen. 

Sjutton vad nervös jag var! 

Sen vänta. Och vänta. Tiden var satt till 9.00, så halv 10 ringde jag på klockan och frågade om op visste att jag låg inne och inte skulle komma hemifrån. Pratade lite med uskan om min oro. Efter 20 minuter kom en kirurgläkare och pratade lite. Fick veta att op skulle dröja till 11.30-12.00 så jag slog på mobilen och började bläddra lite. Då blev jag hämtad. En superarrogant läkare pratade snabbt igenom vad som skulle hända och ritade tre långa svarta streck på magen, tittade upp på mig och sa att "så långa blir inte snitten"... Trodde jag skulle dö och tänkte "inte han, inte han"... 
 
Lite förberedelser på op, sövdes vid 11 och väcktes vid 1. Min underbara narkossköterska hade berättat allt jag behövde veta, om den superduktiga kirurgen (inte streckmålaren), torkade mina tårar, höll mig i handen. När vi kom till uppvaket var jag väldigt tydlig med att han inte fick gå innan jag tackat honom. Det var kanske lite överdrivet att fria, för när jag sa att jag ville gifta mig med honom blev han lite rosig om kinderna, men hallå 💍 jag var ju drogad 🥴! Han såg glad ut iallafall 🤗

Nu är gallan ett minne blott...
 
Nu har jag tre kompresser på magen. Jag visste en del om operationen, men ingenting om post-op, att det skulle göra så ont. Den delen har jag förträngt fullständigt. Men jag har ätit, druckit, ki... (jaja), promenerat, haft knivsmärtor 🔪  och fått smärtlindring 💊. Nu ska jag prova att sova oxå 😴.
 
Godnatt världen 🌍

😰

Idag har jag inte varit så tuff... i huvudet är jag fullständigt lugn och litar på kompetensen hos dem som ska utföra ingreppet. Men kroppen är inställd på flykt. Det är onekligen en intressant självstudie att vara i sin egen kropp när den är så tudelad...
 
"Det här är kolugnt" <---> "Spring för livet"
 
Det har gått bra när jag stickat eller fingrat på telefonen, men när sköterskorna kommer in och kollar läget blir det annat ljud i skällan, då sprutar tårarna.
 
  
Har från bädden följt följetången med Gösta Rymmare (fingerat namn). En äldre herre som ramlat och är helt sönderslagen i hela huvudet med plåster och bandage, med nackkrage och håret åt alla håll. Han påminner lite om Einstein till utseendet. Han har både en fåtölj och säng i korridoren utanför expeditionen för sköterskorna ska ha koll på honom... men rätt var det är ser man honom passera i korridoren med viktiga steg och portföljen i näven, eller med rosa tuschpenna börja klottra på inventeringslistan på förrådet utanför mitt rum. Då dröjer det inte länge förrän nån sköterska kommer efter och leder honom tillbaks, vänligt småpratande. Idag gjorde jag en insats som nog inte Gösta uppskattade, han hade lyckats ta sig längst bort i korridoren och letade efter en dörr som herrarna i dagrummet sagt fanns "därborta". Nu ville Gösta ha min hjälp att öppna den... men jag var så elak att jag skakade på huvudet, tog min kaffekopp, gick till expen och skvallrade! Gösta Rymmare blev återigen infångad. Ikväll är han inte kvar, han har nog fått komma till en lugnare plats. Det har nog varit jobbigt för honom att ligga i en korridor med människor som går fram och tillbaka när han varit så förvirrad, förmodligen efter fallet. 
 
 
Maken har varit på besök en stund. Jag hade inte tagit med medicin för så många dagar, trodde jag skulle komma hem rätt fort... men nu kan jag ligga här året ut vad gäller den biten 🤗
 
Nervös. Ska snart gå och duscha samt få renbäddat... hoppas få sova 😴

10:an 🔥

De' é ja' de'! Får mig osökt att tänka på olika graderingar vi sysslar med. En 10:a i min ungdom var en grymt snygg tjej... alltså på en skala från 1-10. Killar graderades inte, en snygg kille var en "hunk" kort och gott. Killar graderade tjejer men tjejer fick inte bli för kräsna, de skulle vara glada att få sitt "på det torra". Hursomhelst, nu är det jag som är 10:an för jag bor på rum 10 och har egen kupé. "Har du sagt till 10:an om lunchen", hörde jag idag och "10:an ska ha dropp till natten" hörde jag häromdagen. De är väldigt rara allesammans här och jag känner mig som en riktig 10:a (🔥) med den fina behandling jag får. Här på sjukhuset används annars skalan 1-10 för att gradera smärta. 
 
Jag är glad över mina Florida-fina fötter. Jag betalade inte extra för hållfast nagellack eftersom tårna bara skulle synas en vecka innan de skulle i vinterskorna igen... men hallå, kan man klaga på det här 2,5v senare? När jag inte orkar sticka, läsa eller lösa korsord är det trevligt att ligga och titta på fossingarna och minnas var de travade runt för 2-3 veckor sen 😃
 
Idag har jag pratat med både en läkare och en ssk om min oro för operationen. Jag är så glad att den blir av nu, men när man ligger så här finns gott om tid för tankar. Tankar som bryter ner och tankar som bygger upp. "What you feed grows", predikade pastorn i Living Waters Church. Bra tanke att ha med sig i alla möjliga olika sammanhang.
 
Inte riktigt samma men well close enough!
 
Regnet har smattrat mot plåttaket utanför, jag överhör intressanta samtal i korridoren, ignorerar besökare som tror att jag ska hoppa ur sängen när de står och bankar på avdelningsdörren och vill in. Min kupé ligger precis vid ingången och sitter jag mitt i sängen får vi ögonkontakt... men de får faktiskt ringa på klockan och invänta personal.
 
Jag har stickat, läst lite i veckotidningen jag fick igår, tagit några rundor runt avdelningen och har ätit mina måltider låååångsamt.
 
Nu en natt mot en ny dag. Godnatt världen 🌍

Glad Lucia 💫

Det har varit en fantastisk dag. Gallan sitter där den sitter men nu är det på dette vise och man kan va' gla' ändå 💕
 
 
Imorse blev man väckt som vanligt vid de olika rundorna. Temp och blodtryck och sånt innan nattskiftet går av. Sen morgonskiftes morgonrunda. Jag fick in handdukar och rena kläder för att kunna duscha, men nattdroppet skulle få droppa klart först... nästa gång jag vaknade var klockan halv 11! Raringarna hade låtit mig sova 💕  
 
Det blev ingen dusch förrän till kvällen. Läkaren skulle komma före lunch och det gjorde hon två gånger. En gång för att meddela operationstid och en gång för att berätta att jag skulle stanna över helgen. Nu ska jag inte fasta förrän på söndag. Efter lunch satte jag igång med att avboka besök på jobbet och maila med arbetskamrater. Ringde några samtal oxå. Sen fick jag besök. Härliga timmar med en vän och kollega 💕
 

När hon gått fick jag ett samtal och ett sms som glatt mig otroligt mycket. När nedåtgående spiraler vänder och går uppåt ger det en hisnande känsla. 

Kvällen har ägnats åt att prata med mina kära i telefonen, alla bor ju så långt från "mitt" sjukhus att ingen kan komma hit. Och så har jag läst halva veckotidningen min vän hade med sig. Den i sin tur genererade att jag nu köpt 10 pocket i serien Släkten. Det är kvinnliga författare som i stafett skriver kvinnohistoria genom seklerna. Bara idén med att skriva i stafett är ju helt underbar! Jag köpte inte den senaste boken för den fanns ännu inte i pocket... men jösses, 10 böcker läser man inte ut på en kväll! Jag läääängtar efter detta bokpaket!
 
 
Jag har svårt att somna ikväll. Dagen har varit så bra, jag har massor att tänka på, jag är väl smärtlindrad och sov ju nästan till lunch. Inatt tänker jag ljusa tankar, tackar och samlar på mig den kraft och glädje det ger 💕
 
Amen 💕

What to do?

Det har varit en stillsam dag. Började dagen med nytt dropp till frukost ... sen fick jag information om att operations-schemat var fullt så droppet skulle bort och jag skulle äta flytande. Det blev juice och kaffe.
 

Jag har försökt sticka lite varvat med illamående-attacker. En sköterska har varit inne och jagat kärl i mina armar och händer så nu har jag plåster överallt. Den första infarten började nämligen läcka... men vi hade ett spännande samtal om tatueringar, att sticka 💉 och att bli stucken 💉 och om hemmagjorda tatueringsmaskiner medan kärlen sprack och rullade undan. Jag kan vara snarstucken men  brukar inte vara svårstucken 😂
 

Promenera-avdelningen-runt var en trevlig syssla mellan varven, ändå tills jag höll på att tuppa av med middagsbrickan i labbarna... då blev det rullstolsåka in på rummet.
 
 
Och så har det snöat över Eskilstuna!
 
Yrseln har gett med sig efter två Alvedon, en tablett mot illamående och nattdroppet. Nu händer det nog inget mer.
 
Godnatt världen 🌍

ER 💉

För många år sen fanns det en tv-serie som hette ER, eller Cityakuten på svenska, som jag ääälskade. Varenda person var ju så färgstark och det hände så mycket spännande både på jobbet och utanför.
 
 
Men nu är det ju inte därför jag försöker fixa klippkort på akuten, för här finns varken dr Mark eller ssk Carol (dock en massa andra fina omhändertagande människor). Gallan har ju bråkat sen i söndags. Då kändes det som jag hade en höbal, eller torr brödlimpa på tvären i magen och en elektrisk golfboll under höger revben. Jag trodde att jag skulle kunna svälta ut skiten, tänkte att jag har ju en planerad galloperation i faggorna efter nyår... så jag drack minimala mängder vatten och små mängder passerad soppa plus smörgåsrån när jag behövde tugga. Men igår gav jag upp. Det måste ju bli en förbättring annars är det ju ingen vits att hålla på. Jag ringde 1177 på em och de övertygade mig om att jag måste in och kolla så det inte är bukspottkörteln igen. Jag väntade in makens hemkomst från jobbet, han slutade kl 23, av flera skäl typ vem ska ta hundarna om jag blir sittande på akuten, var gör jag av bilen om jag blir inlagd  och framförallt! KAN/SKA jag köra bil?
 
 
Så vi kom till akuten efter midnatt och jag fick komma in en halvtimme senare. Sköterskan tog prover och klämde lite innan han fyllde i journalerna till doktorn och så fick jag ett rum. Tio i tre kom en AT-läkare och undersökte. Jag hade en något förhöjd sänka och så ville han ta ett EKG eftersom den nedrans golfbollen under revbenen skickar strålar både ut i ryggen och bröstet. När EKG var taget fick jag åka hem med smärtlindring och ett telefonnummer till ultraljud vilket jag skulle telefonera kl 8.00. Maken fick pallra sig ur sängen för att hämta mig. Vi kom hem vid fyra.
 
 
Kvart  över 8 ringde jag UL och fick tid halv tio (varför kunde jag inte fått sova kvar på en brits istället för att fara som en jojo? För att inte tala om gubben min!) för att sen gå tillbaka till akuten och vänta på en ny läkare. Nya undersökningar och nya blodprover. Halv tolv kom läkaren och han ville lägga in mig. EKG, lever och bukspottkörteln ser bra ut men gallan är så vitt de kan se i början av en inflammation till följd av de uppenbara gallbesvär jag har.

 
Halv två låg jag på enskilt rum på AVA, försökte sova, men nu började huvudvärk och vätskebrist bli lite jobbigt, jag hade ju inte druckit sen igårkväll pga ultraljudet och sen i avvaktan på provsvar och läkarutlåtanden. Innan en sköterska kommit och satt droppet vid halv fyra började jag skaka och se konstiga saker. Hon gav mig vatten och sa att du får dricka fram till midnatt. Efter en stund kom läkaren jag träffade i september och pratade lite. Nu återstår det att se hur inflammationen artar sig... eller inte... men jag fick dricka inte bara vatten, utan juice och soppa oxå. Himlagott 😇 Men bara fram till midnatt.
 

What do do? Morgondagen får bära sina bekymmer.
 
Godnatt världen 🌍
 

🥵

Rubriken skulle ha varit "julpyssel" och berättelsen skulle handlat om julpyssel med barn och barnbarn, men jag har genomlidit det näst värsta gallstensanfallet någonsin! Över ett dygn har det hållit på nu men det börjar äntligen ge med sig... Smärta, yrsel, feber, illamående och allt det som det för med sig. Febern och kräkningarna gör att jag misstänker att bukspottkörteln är irriterad så nu "sitter jag still i båten" och hoppas på det bästa. Vill inte åka till sjukhuset. Är lovad galloperation på nyåret.
 
Maken har klätt granen så jag har nåt fint att titta på...

Jultomtar 🎅🏼🤶🏼

Slöaste lördagen på hur länge som helst! Maken vaknade strax efter 11 och jag när han drog upp rullgardinerna några minuter senare. Idag har vi kunnat verkligen kunnat koppla av och smälta intryck.
 
När jag inte orkade vila längre gick jag igenom min garderob. Det som inte sorterades bort åkte ner i tvättkorgen för uppfräschning. Hittade lite fina kläder jag glömt att jag hade. Sen började jag plocka in de nya Amerika-kläderna. Känns fräsch och roligt.
 
 
När maken var ute på andra vovvenaden hämtade jag julgran, tomtar, pynt och ljusstake från boden... sen har det pysslats. Maken har flyttat grejer på väggarna för att få upp den lilla hyllan med lyse från Målerås med kvinnan (design Mats Jonasson), men jag bytte raskt ut kvinnan mot den fantastiska julkrubban (oxå Mats Jonasson) som jag beställde i november. Nu får den stå där till julen är över.
 

Julgranen står på plats men är inte klädd än. Jultomtarna och pingvinen är på plats 🤶🏼🎅🏼

 
 Snart får man gå och lägga sig 🥰

Julbord 🍖

En toppenbra andradageftersemesterndag på jobbet! Julbord med julmarknad på Steninge Bruk. Eller julmarknad med julbord på Steningebruk.
 

Klart jag köpte nåt! Tomtar till gardinen i lyan!
 
 
Vad mer att dryfta om? Hämtning av vovvar på dagis och mycket softish kväll hemma! 

Morsan, kom igen! Hur lång tid kan det ta att koka en korv?

Tra-la-la 🎶

Klart jag är jetlaggad! Gick upp sex imorse efter en konstig nattsömn för att köra mina nära tio mil till jobbet. Även om det blivit bara lite sömn i konstiga ställningar på flyget så var kroppen inställd på att klockan var midnatt när jag gick upp så den ville liksom inte alls... och när jag jobbat ett par timmar började jag känna mig vinglig och nästan bakis, då var vi mitt i torsdagsfrukosten. Min kropp skrek ju efter att få lägga sig då kroppsklockan var fyra på morgonen. Nå, imorgon kommer det kännas bättre.


Det var så julpyntat och fint i Prästgården, med ljusstakar och julgran inne och ljusslingor ute. Till frukosten serverades julskinka, skaldjurspaté och romsås förutom de vanliga påläggen. Jag stannade kvar en stund efter frukosten och pratade lite med två personer, sen åkte jag till svärmor och hämtade hundarna. Det var så himla härligt att träffa dem igen.
 
 
Eftermiddagen tillbringades delvis på rygg i soffan i lyan med att gå igenom alla jobbmail. Det tog sin lilla stund att svara, boka, vidarebefordra och ringa... men jag fick oxå bestämma mig för att inte somna så jag hämtade upp ljusstakar och julgardiner från källaren och varvade jobbet med att pynta fönstren. Ikväll har jag möblerat om i mitt rum. Jag har släpat byrå, glasskåp och fåtölj kors och tvärs över rummet för att testa olika varianter. Bra sätt att hålla sig vaken på! Det skulle behöva röjas i lådor och garderober oxå men det orkade jag inte med idag.
 
Jag hittade en raritet bakom byrån! Ett telefonjack!!!
 
Sonen och hans familj åkte bort på en vecka igår så jag har lyan för mig själv. Lika mysigt som det är att ha sällskap är det trevligt att vara själv ibland.
 
Min nya lilla mys/läs/handarbetshörna
 
Sov gott nu och take care out there 💕

I luften ✈️

Redan innan vi lämnade min kusins hus visste vi att flyget var över 1,5 timme sent. 2 timmar efter utsatt tid kom vi iväg vid 21-tiden. Att vi var sena gjorde just inget för vi hade 7 timmars planerad väntetid i Düsseldorf. Nu kunde vi stanna en timme extra i Florida och umgås med kusinen och hennes make istället.

 
Väl ombord på planet blev vi bjudna på middag trots att vi glömt beställa mat vid bokningen. Jag tittade på film, "Red Sparrow" och lyckades sova ett par timmar under den 9 timmar långa flygresan. 

Airbus A380 är världens än så länge största passagerarplan. Det rymmer över 800 passagerare i två våningar plus en våning för bagaget.
 
I Düsseldorf fick vi vänta fem timmar. Vi fördrev tiden med att titta på flygplan och äta lite spännande saker vi fått med oss från Amerikat.
 
 
Resan mellan Düsseldorf och Arlanda gick fort, mindre än två timmar. 

 
Nu är vi på Arlanda och väntar på bagaget. Grannen hämtar oss..,

Home sweet home? 🏠

Resfeber... Sov ändå gott inatt och vaknade i vettig tid (dvs inte kl 4-ish). Efter Coconaden packade jag min resväska och det gick bra med 2 kilos marginal. Handbagaget likaså. 

 
Efter frukost åkte vi till en plantage och tittade på växter och trädgårdsprydnader. Vi köpte en väggprydnad i form av sjöhästar som tack för att vi fått bo hos min kusin och hennes man.

Jag skulle velat få med mig en airplant. Den skulle jag isåfall plantera i någon av snäckorna jag plockade förra gången vi var här... Ansiktet nederst i bild ska sitta på en trädstam! Den får jag köpa nästa gång 😃 
 
Vi gjorde en repa på Walmart för att köpa lite lunch. 

Walmart har börjat med robotar. Jag tyckte det såg ut som den inventerade hyllorna...
 
När vi kom hem åt vi lunch och softade. En lång resa väntar.
 
Alltså...storleken på avokado 🥑 
 
Nu är snart denna semester slut, äventyret likaså. Vardagen nalkas...

Beach ’n seafood 🦀

Sista heldagen här i Florida. Efter morgonsysslor åkte vi till Bonita Beach för att promenera och plocka snäckor.
 

Vi gick en halvtimme mot Naples och sen tillbaka. Det blåste friskt så det gick inte att bada pga vågorna, men det var ändå varmt. Jag hittade lite snäckor men vet inte om jag ska ta hem dem än. Och så räddade vi en medtagen krabba som låg långt från vattnet 🦀 
 
 
Lunch intogs på Hickory Grill som låg vackert vid mangroveträsken. Crabcake och calamares 🦀🦑
 
 
När vi skulle gå kom en flock delfiner in i viken som vi gick ner och tittade på. Fick några fina videofilmer som ligger på både Insta och Fejjan. Både delfiner och pelikaner fiskade när tidvattnet vände in mot land i mangroveträsken igen.
 
 
Vi åkte hem och badade i poolen, fikade och tog det lugnt. Ikväll har vi ätit Bom Bom Shrimps på Stir Crazy och gått sista Coconaden för denna gång...
 

Funday 🔫/✝️

Idag har jag fått prova på två, för mig, nya grejer. Att gå på gudstjänst är iof inget nytt, men det var mitt första amerikanska gudstjänstbesök. Kyrkan hette Living Waters church och när jag googlat på det verkar det vara en metodistyrka som hör till Ocean Church.
 

Gudstjänsten började med medryckande musik, fortsatte med information om kommande evenemang och ett nytt kyrkbygge, sen predikan och till sist medryckande musik igen. Både lik och olik en gudstjänst i Svenska kyrkan. Jag bär med mig "What you feed grows" - om vikten att fylla på med det som är gott och inte fastna i att lyssna på det negativa - what you feed grows.

 
Sen åkte vi och åt frukost på Perkins innan nästa begivenhet...
 
California avocado Benedict 
 
... en shooting range. Maken hoppade över, han hade skjutit färdigt i lumpen tyckte han, men jag ville gärna prova. Har en hemlig önskan om att få träna pistolskytte på riktigt men det har aldrig blivit av, nu fick jag chans att prova. 
 
 
Vi sköt först med en Colt .22 och sen med en Glock 9mm. Det var lite otäckt först att stå inne på skjutbanorna med alla stora skjutvapen omkring oss, men man vänjer sig snabbt och sen låg koncentrationen på måltavlan. Colten var lite svår, men Glocken kom jag snabbt överens med... ända tills jag fick först en, sen en till, glödhet patronhylsa från grannbåset rätt ner i min nya fina bh, då blev det svårt att rikta koncentrationen mot måltavlan för jag började ducka vid smällarna i väntan på en tredje glödhet patronhylsa som skulle skutta ner i bh-n. Bh-n är oskadd tackochlov, men jag har två röda märken på högertutten!
 
 
Innan vi handlade och åkte hem kikade vi in på Pet Kingdom.
 
Vet inte vad jag tycker om tex valpar i glasburar...eller jo...
 
Dagen slutade som den började med poolhäng och Coconad. Ikväll lös ännu fler julprydnader.

Här har visst tomten girat lite snävt med sin rensläde...

 

Bass Pro Shop 🦈

... är en av de roligaste butikerna att gå och titta i. Där finns kläder, skor, allt för fiske och jakt, båtsport, hiking, vapen osv osv. Är man inte shopping-sugen kan man gå runt och titta på alla uppstoppade djur, väggdekorationer, akvariet mm. Det finns inget liknande hemma i Sverige...
 
Övergångsstället är fiskar och dörrhandtagen krokodiler. Överallt på trottoaren och golven finns spår av olika djur.
 
När vi handlat och tittat klart åt vi nachos och glass. Under eftermiddagen har min kusin julpyntat, maken fixat med kusinens bil och jag har stickat vid poolen... och ikväll har vi ätit mexikanskt - Chimichangas för min del. Maken tog tacosallad som såg minst lika god ut 🌮
 
 
Ikväll på Coconaden har vi sett orm och kanin samt konstaterat att Thanksgiving-pyntningen fått ge plats för julpynt i området. Vackert !

 

RSS 2.0