Hela veckan låååång!
Igår började arbetsdagen i Ljusets kyrka i Hallunda. En mening ur andakten fastnade ordentligt i mig... och jag kommer inte ihåg meningen exakt, men ungefär att : om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud... Jag inledde mötet med att återkoppla till den meningen och den meningen följer mig alltjämt.
Magnolian vid Huddinge kyrka vaknar långsamt till blomning
Jag har drömt konstiga drömmar också. Natten till onsdag väcktes jag av att Bamse slickade mig i ansiktet och det blev jag glad över. Jag blev slagen på benen av en poltergeist och försökte komma ur källar-labyrinten jag befann mig i. Bamse måste ha fattat att jag inte var okej eftersom han väckte mig. Jag vaknar titt som tätt med kramp i benen och antagligen kom sig drömmen av det... Natten till torsdag var jag i ett höghus med en av mina bästa kompisar, när jag vände mig om var hon plötsligt borta och fönstret öppet. 28 våningar nedanför låg hon... den ångesten går inte att beskriva! Och inatt gick jag med hundarna i London med någon jag kände. Plötsligt var jag ensam i New York och hade ingen aning om var jag var.
Ur en blombukett på Campus Ersta
Veckan har varit extremt intensiv. I måndags uteblev mitt besök men det gjorde inget, jag hade att göra ändå. På eftermiddagen hade diakonkollegiet besök av två uppsökare från socialpsykiatrin... och på kvällen knyppelkurs i Strängnäs.
Tro, hopp och kärlek är snart klar
Tisdagen hade jag mottagning, sen var det lunch med väntjänsten och därefter medarbetarsamling. Efter medarbetarsamlingen tog jag disken efter väntjänstens lunch. Detta för att det var en pensionärsförening inbokad i ett annat rum och det blev trubbel i köket. Människor kan vara så elaka och jag tyckte inte att väntjänstens frivilliga skulle utsättas för okvädningsorden som levererades till höger och vänster. Vissa måste ha fått i sig etter! Jag baxnade över vad man kan kläcka ur sig! Jag kom hem mycket senare än jag tänkt mig så det blev varken blogg eller knyppling som jag tänkt mig.
Onsdagens arbetsdag började med besök, senare lunchmusik med efterföljande ärtsoppa för att avslutas med terminens sista sorgegruppstillfälle. Efter morgonens besök hade jag meddelande på både min arbetstelefon och min privata telefon. En journalist sökte mig för en intervju för Hemmets journal angående min struma. Den intervjun gjorde hon via telefon klockan sju på kvällen. Hon var förvånad över nonchalansen jag mött och skulle skicka nån artikel som jag kanske kunde bli hjälpt av. Vi får se, just nu är jag inte i lag med mig själv. Jag stressar och missköter mig...
Lilla akademin spelade i celloensemble under lunchmusiken. Helt fantastiskt! Och en ung sångerska sjöng så man fick ståpäls!
Torsdagen började med kö. En stor krock i Nykvarn gjorde att jag och maken blev sittande en timme på E20. Snö och regn om vartannat.
Jag fick göra en omprioritering och skippade förmiddagen på jobbet. Jag hade tänkt att gå igenom utkastet till min uppsats inför eftermiddagens forskningsseminarium på Ersta, men nu körde jag maken till verkstan så han fick hämta sin bil, svängde förbi Farsta eftersom jag ändå passerade och köpte mer garn till babyfiltar, åt lunch i Högdalen och hann lagom till Ersta för att lägga fram utkastet till uppsatsen kl 13.00. De båda andra som skulle lägga fram sina uppsatser hade hoppat av så jag blev manglad i två timmar. Det är jag tacksam för, en ynnest verkligen att få så mycket input på min uppsats, men det var extremt jobbigt också. Gick därifrån med en känsla av att vara ordentligt bakfull.
På kvällen gav jag mig själv en timme vid knyppeldynan. Hjärnan behövde rensas helt enkelt.
Och så gårdagen då. Möte i Hallunda med kontraktets diakoner. Jag hade ågren när jag la mig på torsdagskvällen. Kände mig slarvig och att jag inte hade tillräckligt på agendan, men allt släppte i morgonbönens "om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud..." Vi hade två stora punkter att ta upp, sen kunde vi prata om annat också tack vare tiden som helt plötsligt fanns. Det jag hörde efteråt var att det var skönt med en så luftig agenda för den gav plats. Till sist åt vi lunch tillsammans. Jag tror faktiskt att det blev en riktigt bra förmiddag!
Den genombrutna mönstret i altarprydnaden är speciellt och vackert
Den här orgeln väcker barndomsminnen. I min barndom stod den i Norsborgs kyrka, som inte längre finns. Vid den har jag varit bladvändare som 10-åring för organisten. Då tyckte jag han var ganska gammal, idag har jag förstått att han var bara 13-14 år äldre än mig.
På vägen hem svängde jag och kollegan av vid Slagstas hällristning som ligger precis vid vägen. Väl värt ett besök! Här var jag första gången i tvåan eller trean när vi hade hembygdskunskap och den har föranlett flera besök sen dess... men nu var det över 25 år sen!
Skepp Hästar
Skålgropar... eller älvkvarnar
Jag var in en kort sväng på jobbet, sen åkte jag till bästisen och fick zonterapi... och när jag kom hem hade maken dukat ute med pesto-kyckling och vin. Efter det sov jag hårt, på gränsen till medvetslöshet...
...om livet levs som en lista över saker som ska göras, då är det att likna vid en avgud... Jag ska ta med mig detta ut i trädgården idag!
Knyppelsöndag
Inte hann jag knyppla många slag idag alls, men det är då det är som bäst!
Halv åtta åkte jag hemifrån, tjugo och kvart i åtta hämtade jag upp två av mina knyppeldamer och tio i nio anlände vi Kallhäll. Vi bar bord och såg på när försäljarna fixade upp sina lådor och kartonger.
Mönster till ugglorna köpte jag givetvis... och änglar och Liljekonvalj också!
Klockan tio startade försäljningen och då hade vi styrelsemöte. Halv tolv hade jag medlemsinfo och hela tiden löpte försäljningen på, jag fick många frågor och förslag från medlemmar men lite grand hann jag knyppla, en centimeter eller så. En skitbra dag, tycker jag! Försäljarna var nöjda, medlemmarna likaså.
Vid tre åkte jag och mina Strängnäs-damer hemåt. Janne och jag gick en kortare promenad med hundarna och sen har jag lagat till lövbiff.
Kvällen är lugn...
"Ledig" lördag
Nån gång skulle det vara spännande att försöka definiera ordet "ledig". Är ledig synonymt med att inte göra någonting? Nej! Är det synonymt med att inte jobba? Ja! Men när jobbar vi och när jobbar vi inte? Är att påta i trädgården att vara ledig? Ja, säger nog de flesta... men när det blir ett krav? När trädgården inte kan mäta sig med grannens och man måste jobba i den? Är det jobb då, eller bara jobbigt?
Idag stod knyppelstuga på menyn, men den ställdes in p.g.a sjukdom. Jag blev både besviken och lättad. Det är jättetråkigt att inte få åka iväg och knyppla, för att knyppla är verkligen bland det bästa jag vet och en av mina bästa källor till avkoppling... och jag spolade på 25 par pinnar igår för att kunna sätta igång med bokmärket "Tro hopp och kärlek" idag... Men samtidigt blev jag lättad för nu fick jag flera timmar till annat. Att renskriva den senaste intervjun t.ex. Det är jätteviktigt att inte halka efter i renskrivandet för då blir uppsatsarbetet snart övermäktigt... Tidsbristen är något jag lever med konstant och därför är planering superviktigt!
Lite annat småpyssel blev gjort. Jag var in i Ugglebo en vända och letade smyckesdetaljer till mina nyinköpta majblommor... och så putsade jag insidan av fönstren i bilen. Hundpromenaden blev längre än jag tänkt mig. Jag hade med mig godis och tränade inkallning med Rambo. Det gick jättebra... tills vi skulle gå hem. Då försvann jycken. Jag skramlade med godisburken och ropade, ingen Rambo. Då gick jag hemåt... ingen Rambo, jag gick tillbaka och letade, ingen Rambo. Då ringde jag Janne för att få assistans och gick sen in i planteringen. Då ser jag låååångt borta en liten svart pryl. Han gjorde sig ingen brådska och när jag kom fram fick han för sig att WOW, nu kan vi leka. Nej, kopplet åkte på och så fick han gå i kort koppel hem. Skit luktade han också, så det blev dusch för andra gången idag. Han rullade sig i något på morgonpromenaden och likaså nu. Jag tror det är grisbajs som är så oemotståndligt. Bamse hade också för ovanlighetens skull rullat i något. Han gör i princip aldrig det, men någon gång ibland händer det.
Sen satte jag mig ett par timmar vid knyppeldynan. Härligt! Kom ner några centimeter i bokmärket "Tro, hopp och kärlek". Sen blev det en kort hundpromenad med hundar som ännu inte torkat.
Janne grillade till middag och jag gjorde kantarellsås. Vi har fortfarande en burk torkade kantareller kvar efter svamphösten 2014. Dessa intages med andakt! Förra året blev det inte mycket svamp, så vi hoppas kunna fylla på förråden i höst.
Nu ska jag dejta virknålen en stund. Imorgon blir det knyppling för hela slanten!
Skit-hundar!
Skokloster
Idag har jag jobbat hemma. Förmiddagen bjöd på ett antal samtal, tillräckligt många för att jag inte skulle hinna renskriva torsdagens intervju. På eftermiddagen tog jag nån sorts halvledigt och åkte ut till Skokloster för att umgås ett par timmar med Linnéa, min högravida nästäldsta dotter. Jag fortsatte svara i telefonen och mailen har jag svarat på nu ikväll, så samvetet är gott.
Vi började med en sen lunch på Macken. Linnéa stackaren var superhungrig medan jag stått mig gott på omeletten (sparris, lök, champinjoner, paprika) jag gjort på morgonen... men Linnéa hade rekommenderat pizzan så jag slog till på en Wrangel pizza (salami, lök, jalapeños och så råkade de smeta på pesto vilket jag inte hade ett dugg emot) trots att jag inte var särskilt hungrig... men den var så god att den gick i utan problem!
Sen tog vi en lugn promenad i området..... Linnéa har lite jobbigt med foglossning, men jösses så tapper hon är!
Slottet från ena sidan...
... och från sjösidan
Vi blev inte helt kloka på var själva klostret låg, men slottet och kyrkan kunde man inte missta sig på.
Efter en fika på Macken åkte vi till Flasta kyrkoruin som låg alldeles intill Skokloster.
Päronbiskvin var jättegod. Citronbiskvin ännu godare! Mormorsmys
Inspirerad av all historia stannade jag till vid en runsten som stod vid precis invid vägen på väg hem.
All denna spännande och fascinerande historia vi har runt om oss, alldeles gratis! Det finns runstenar med det kristna korset (de flesta har det) och runstenar utan det. Bara det säger ju en del om meningsskiljaktigheterna om den Vite Krist för över tusen år sen!
Jag fortsatte vägen hem över Varpsund och där stannade jag till igen. Runstenen som är rest i sundet har lockat mig sen Linnéa flyttade till Skokloster och jag såg den första gången, men nu åkte jag för första gången förbi i dagsljus.
När jag åkte till Linnéa såg jag att i Övergran finns Fridegårds-muséet och då kom ungdomen över mig. Jag älskade triologin om Holme (jag var tokig indianer och vikingar) och nu tänker jag läsa om den, det är nästan 40 år sen jag läste den och om jag inte hittar den i gömmorna i Ugglebo köper jag den! Sen tänker jag ta med Linnéa och Ängla (som är historieintresserad) och kolla om det finns fler barn/barnbarn som är intresserade av historia för att besöka muséet. Jösses vad mycket roligt det finns i det absoluta närområdet!
Jag hann bara komma hem så ringde Janne. Han hade spenderat kvällen på Jens jobb och nu har något kullager rasat i bak på hans bil. Jag bokade tågbiljett åt honom så han kom hem och hämtade sen honom från tåget. Fixade räkmackor till middag. Synd att jag inte fotade hans som blev så stor att den fick ligga på ett serveringsfat, jag gjorde en som knappt var hälften så stor, mätt efter Wrangel... och nu är han och bastar hos bonden i deras röda husvagnsbastu... jag ska spola på pinnar till morgondagens knyppelstuga i Eskilstuna. Rapport om det följer.....
Tre dagar till...
Ibland känns det som livet är en ändlös räcka dagar... och det är lite farligt tycker jag. Man har bara ett liv och det är upp till var och en av oss hur vi tar hand om det. Visst, vi kan drabbas av olyckor, sjukdom och sociala trauman som vi inte rår över, men när man kommit igenom krisen måste man välja förhållningssätt. När jag var som sjukast såg jag ingen väg tillbaka till livet, det kändes som om det var slut, men idag har jag ett fullödigt liv med jobb och fritid. Visst, jag kan inte åka skidor, gå långa promenader och springa lopp, men jag kan väldigt mycket annat. Man får anpassa sig till sina förutsättningar, helt enkelt.
Tisdagen tillbringade jag i mottagning, kilade ner till centrum och köpte thai på lunchen och under eftermiddagen fortsatte vi grupprocessen i arbetslaget med Sensus. Vi ska ha ett tillfälle till. Kvällen ägnade jag åt att peta in alla intervjuer i uppsatsen och börja katalogisera svaren under rubriker. Jag blev långt ifrån färdig, men jag kom en bit i alla fall.
Onsdagen började jag med administration, mitt besök uteblev så jag hann lite till innan möte med chefen och min nya kollega. Det känns så bra! Lunchmusiken bjöd på fantastisk sång av en av våra musiker samt lika fantastisk hantering av flygeln av en annan musiker. För mig blir lunchmusiken ett sätt att fylla på med lite energi tillsammans med församlingsbor. Sen blir det soppa och denna onsdag bjöd på en supergod soppa med lax, räkor och saffran tillsammans i gott samspråk. Stärkt gick jag in i sorgegruppen som skulle bli dagens sista arbetsuppgift, men jag fick hugga i med lite mer administration innan jag åkte hemåt.
Dagen började med nödvändig administration. Buss till Parken zoo är bokad och en första kontakt med Parken är tagen. Sen tog jag upp uppsatsen och gjorde den så klar som jag hann innan jag skickade iväg den. Nästa torsdag ska den upp på seminarium på Ersta. Jag hoppas att några kommer dig och ger synpunkter på den innan jag kommer längre. Det är så trist att jobba hårt med något och så blir den ratad av nåt skäl som jag i nuläget inte kan se. Friska ögon mottages tacksamt. Sen åkte jag iväg för att göra en intervju i Tumba, for tillbaka till Högdalen och fick i mig en tio-bitars sushi innan jag åkte till Stiftet. Janne hämtade hundarna idag och installerade dem hos svärmor... för jag var lite osäker på när jag skulle bli klar. Nu slutade vi i tid så jag unnade mig en promenad ner till Kungsan och besåg körsbärsträden...
... tillsammans med massor av andra.
Åkte söderut med T-banan, hämtade hundarna hos svärmor och körde sen hem.
Trött. Nöjd. Kvällspromenad nu och säng strax.
Uppenbarelser
Magnolian utanför kyrkan har börjat blomma! Den är så fantastisk! Än är det bara någon enstaka utslagen blomma, men flera knoppar håller på att brista. Så mycket skönhet vi har att vänta under de närmaste veckorna! Detta är en av vårens stora uppenbarelser och den får vi njuta av varje vår!
Efter en administrativ förmiddag åkte Kyrkgruppen till Uppenbarelsekyrkan i Midsommarkransen och den är en uppenbarelse i sig. Vi fick veta att namnet kommer från Uppenbarelseboken i Bibeln och kyrkan är full av symboler.
Kyrkan ligger uppe på en kulle Atriet med fontänen under glastaket
Att komma in i kyrkorummet tog andan ur en. Vilken glasmosaik! Vi fick förklarat för oss vad vi såg: Golgata, bebådelsen, draken, ärkeänglarna Mikael och Gabriel mm. Kyrkan är också byggd efter måtten på Noas ark, fast de fick korta av den för de hade inte tillräckligt med mark. Men bredde och höjden stämmer, liksom att det är tre våningar. Talet sju går igen på flera ställen: antal fönster, antal pelare mm.
Ovanför altaret ser vi korset, ovanför predikstolen Guds öga och ovanför dopfunten duvan - den helige ande. Symbolerna är uthuggna gropar som också syftar till att förbättra ljudkvaliten i kyrkorummet.
Här ser man arkens tre våningar. Och golvet sluttar hela vägen ut, där kan det levande vattnet rinna ut till världen.
Kolumbariet var en upplevelse för sig. Här stod Helige Fransiskus från Assisi och lät fåglarna flyga upp mot himmelen. Alla små nischer i kolumbariet påminde om katakomberna i Rom.
Kondiset vi skulle till var stängt så flera av deltagarna avvek efter denna fantastiska guidning i denna fantastiska kyrka, men några av oss kaffetörstiga fikade på Vivels konditori i Älvsjö på vägen hem.
Napoelonbakelse
Hemmavid hade Janne lagat lövbiff med färsk sparris. Jag säger bara det!
Tid att vila
Det blev en fin vilodag. Hundarna sov, så jag låg kvar i sängen och funderade så pass länge att jag plötsligt insåg att jag inte skulle hinna till högmässan. Så har dagen fortlöpt, jag har inte planerat ett dugg. Det blev en långpromenad istället. Jag släppte hundarna lösa på ängen och i och med det bestämde jag mig för att det kommer dröja innan jag släpper Rambo på det sättet igen. Jag stod i 20 minuter och väntade på honom, ropade ibland, men såg bara en svart projektil mellan buskarna mellan varven.
Jag hade visserligen all tid i världen, men han kommer inte kopplas lös igen förrän vi tränat inkallning på allvar, det är en principsak! Han får springa så mycket han vill, men när jag ropar ska han komma. Godis brukar vara lösningen på såna här problem.
Sen blev det frukost till alla djuren och mig innan jag for iväg till Solberga och handlade lite. Prinsesstårta och tulpaner! Maken fyller år idag. Sen diskade jag och tog en kort promenad för det såg ut att vilja bli regn.
När vi kom hem förberedde jag mig för att spola pinnar till "Birgittarosen" men det gick om intet. Bamse snodde stolen och jag hade inte hjärta att flytta honom. Jag fastnade i lite annat och regn blev det också lagom till maken vaknade. Men dessförinnan hann han avtäcka en fåtölj som han räddat från att eldas upp. Det kommer bli perfekt i Ugglebo!
Jätteskön! Med lite möbeltvätt blir den som ny "Konvalj"
Medan maken åt frukost passade jag på att montera och rama in Konvaljen, sen blev det tårta!
Vi pratade en stund innan det var dags för honom att ge sig iväg till nattpasset. Jag satte mig att besvara mail och sortera lite i Knyppelpinnarnas papper. Lika bra att förbereda mig inför nästa söndags styrelsemöte... för i veckan måste jag börja sammanställa intervjumaterialet då det ska läggas fram på forskningsseminarium på Ersta om en dryg vecka, men det ville jag inte pyssla med idag, på min vilodag. Att vila är lika viktigt som att arbeta! Det har regnat, haglat och varit soligt om vartannat. Hundarna har sett lika slöa ut som jag känner mig.
Ser ut som han håller upp en solfjäder...
Jag ska fortsätta min vilodag med några prästkragar till...
Tid att leva
Livet har en tendens att knata på, oavsett hur känslostämningen är. Jag kämpar med mitt och kampen är en del av livet. Glädjeämnen och motgångar kommer i skov ... eller går hand i hand. Det är drygt en vecka sen jag brast, det ringer fortfarande i öronen men det känns som livet går mot en ljusare tid. Det är som våren, bakslagen kommer, det kan ta tid, men sommaren kommer vare sig man längtar eller inte.
Under dagarna som gått sen sist har jag jobbat med att försöka hitta en balans. Ett sätt är att åka hem från jobbet i tid. Man kan gå till väga på två sätt, har jag kommit på. Det ena är att när en uppgift är slut, som efter onsdagens kurseftermiddag, då påbörjar jag inget nytt! Ett annat är att boka in något utanför arbetsplatsen vid arbetsdagens slut, som i torsdags då jag bokat in massage. Dessutom har jag lovat Janne att inte sitta och jobba i bilen, dvs ringa en massa samtal. Nu lyssnar jag på radion, eller däckens sus över asfalten. I övrigt bestod onsdagen och torsdagen av hembesök, lunchmusik, sopplunch, administration och torsdagsträff. Kvällarna har jag tillbringat själv eftersom Janne jobbat kväll, de har bestått av knäckebröds-middagar, virkning och kvällspromenad med hundarna. Känns som en god vana.
Rambo vill ligga på mitt bröst om kvällarna. Mys! Det gäller att hitta ett läge där jag ser virknålen och TV.
Igår jobbade jag hemma. Jag hade planerat att hinna renskriva måndagens intervjuer, men telefonen tog min tid. Ett samtal blev extra märkligt, jag satt ute i solen efter en hundpromenad och läste lusen av en socialsekreterare. Jag hade precis innan pratat med hans chef om hur de hanterar fondmedel och fått medhåll, vi är överens... Men socialsekreteraren vidhåller att han gjort rätt och att chefen och jag har fel.... samtidigt kvittrade fåglarna, fjärilarna dansade i påskliljorna som blommar för fullt medan hundarna låg bekvämt utsträckta vid mina fötter. Sämre arbetsmiljö kan man ha. På eftermiddagen hade jag beställt klipp-tid för Bamse. Han blev så fin!
På kvällen åkte Janne och jag till grekiska tavernan i hamnen och åt planka. Janne fyller år på söndag, men då jobbar han...
Kvällen slutade i en oväntad verbal käftsmäll via telefon så nattens sömn lämnade mycket att önska, men jag bestämde mig för att det får inte krypa mig under skinnet och påverka hela mig... så idag har jag renskrivit måndagens intervjuer medan Janne sov efter nattpasset. Jag ska läsa igenom dem imorgon innan jag skickar dem. Och eftersom jag är klar så här långt kan jag nu betrakta mig själv som hel-ledig imorgon! Vad ska jag hitta på då?
Tid för arbete
Även om det fortfarande ringer i öronen så har dagarna som gått varit mycket positiva. Igår kändes det som om jag fick flera förmåner: Jag besökte Hallunda där jag gjorde två intervjuer för uppsatsen, vilket var oerhört intressant för mitt jobb också. Om alla fick den här förmånen att göra studiebesök hos andra som jobbar inom samma yrkeskategorier som en själv så tror jag att mycket skulle vara vunnet. Det inspirerar, ger nya idéer, nya infallsvinklar och energi!
Ljusets kyrka har formen av fören på ett skepp
Mellan intervjuerna gick jag på en liten promenad. Här bodde jag i över 20 år på fem olika adresser. 1971-72 på Brages väg 13, 1972-83 på Norrskogsvägen 5, 1983 (april-november) på Brages väg 1, 1983-1985 på Brages väg 9, Hundhamravägen 36 mellan åren 1885-1993... Nu hann jag inte till något av de ställen jag bott på, men jag gick runt centrum på vägar som är så välkända... och in i centrum där golvläggningen är densamma, men inte så mycket mer. Det var inte många affärer kvar som fanns där när jag flyttade. Jag åt min lunch på restaurang Botvid som faktiskt fanns "då" och fortfarande är granne till Hallundakyrkan där jag tillbringade min ungdom, fortsatte sen en annan väg tillbaka till Ljuset kyrka, som inte fanns när jag flyttade därifrån. Njöt av fjärils- och blomsterprakt i den värmande solen.
Efter min andra intervju där åkte jag raskt över till Huddinge sjukhus och hade ännu en spännande intervju med sjukhusdiakonen. Sen åkte jag hem!
Köpte en hamburgare i drive-thru, gick ut med hundarna, packade mina knyppelgrejor och åkte iväg till min knyppel-kurs... och hann inte spola på en pinne, inte knyppla ett enda slag. JÄTTEROLIGT säger jag bara! Jag gick mellan uddar, mandlar, spindlar och tulpaner hela kvällen. Jag är ingen pedagog, men det är jätteroligt att få vara lärare till såna underbara elever som jag har i min cirkel. De är så positiva och cirkeln ger mig så mycket energi. Och lärare är jag mest på pappret, för jag tycker vi lär så mycket av varandra. Stärkt åkte jag hem.
Idag har också varit en bra dag. Två personer kom på morgonens mottagning och jag hann både avsluta de ärendena och kort förbereda eftermiddagens möte. På lunchen gick jag till centrum och köpte thai samt presentkort på matvarubutik som vi ger nödställda när vi inte hinner gå och handla med dem. Sen blev det möte, där vi pratade ihop oss om sommarens gemensamma mottagning mm. Innan jag gick hem renskrev jag anteckningarna och mailade ut dem, ringde ett par samtal och skickade iväg några mail.
Bamse har blivit av med sin första fästing
När jag hämtat hundarna från dagis åkte jag til Hagsätra zoo och köpte sele till Rambo, hundmat och fästingmedel samt en ny matskål till Esmeralda.
Esmeralda, bild från förra året
Kom som vanligt hem närmare halv åtta, fixade ett par knäckemackor till middag och har sen suttit här vid datorn och fixat lite. Ska diska och krypa i koj, veckan är inte slut än...
Tid för eftertanke
I onsdags gick det i ett. Mitt bokade besök drog ut på tiden och därefter stod det utsatta personer i receptionen och väntade på mig. Rusade därefter iväg till möte där vi började med att äta lunch samtidigt som vi pratade... och så utan ställtid avslutades dagen med sorgegrupp och lite efterarbete.
Biskops-skjorts-lila sippor
På natten blev det inte roligt. Dels naggade oron över att jag visat sårbarhet, både genom att jag bett att få tid hos företagshälsan samt något jag sa under mötet... Men jag är sårbar, väldigt sårbar just nu. Jag är trött och sliten... och det var nog det som utlöste reaktionen på natten. Janne jobbade natt hela förra veckan så jag hade ingen att väcka. Det började med svettningar och krypningar i hela kroppen vilket avslutades med kaskader inne på toan fram på småtimmarna. Jag stannade hemma på torsdagen, väl medveten om att jag inte var sjuk "på riktigt". Inte fysiskt. Men nattens stressreaktion tog mig hårt. Nu är allt det som varit jobbigt under hela vintern på väg att lösas upp. Det är klart att reaktionen kommer. Varför skäms jag?
Bästa medicinen mot stress
På torsdagen hade jag tandläkartid, handledning och så skulle jag äta lunch med LP-stiftelsen. Av det blev intet och jag låg i soffan hela förmiddagen och lät tankarna gå som de ville. På eftermiddagen tog jag fram knyppeldynan och satt vid den ända till kvällen. På fredagen åkte jag och gjorde mina inbokade intervjuer på förmiddagen men eftermiddagen och hela lördagen satt jag vid knyppeldynan ... och lät tankarna gå som de ville.
Knyppling är bästa rehabiliteringen
Hildur Kratz "Konvalj" tar form
Ostkaka i solsken kan inte bli fel!
Friheten personifierad
Kvällarna har ägnats åt senaste säsongen av Vikings, nya Beck och virknålen.
Summan av kardemumman är att jag kommit fram till att jag behöver inte skämmas för att jag jobbar hårt i det tysta. Jag ska snarare skämmas över att jag är så dålig på att ta hand om mig själv!
Idag har jag tagit igen förlorad tid. Intervjuerna har renskrivits, kallelsen till Knyppelpinnarnas styrelsemöte är skriven, ordföranderutan till Stadkanten likaså. Hela dagen har jag suttit vid datorn och jobbat med olika saker, stora och små. Det ska jag sluta med nu och ägna mig åt virknålen!
Årets första kopparödla hittade Bamse!
Spetsar och grodor!
Nu händer roliga saker på löpande band!
Först och främst så har jag fått en ny kollega!
Sen till kvällens knyppelkurs igår kom en ny deltagare. Jätteroligt! Hon hade aldrig knypplat förut, men hon hade läst lite i en gammal knyppelbok inför kvällen, hennes första kurstillfälle ... och med dessa förberedelser tillsammans med lite muntliga instruktioner hade hon knypplat flera centimeter udd och stad innan vi slutade för kvällen. En ny knypplerska är född!
Idag satt jag i kö 45 minuter innan jag kom 20 minuter försent till jobbet. En krock på södra länken lamslog trafiken mot stan och på radion rådde man folk att inte ta bilen den närmsta timmen. Men vad gör man? Det brukar aldrig komma någon till mottagningen före halv tio, men idag satt en person och väntade förstås. Hen hade varit där klockan nio... så typiskt! Men det var ju ingen kö till mottagningen så vi kunde sitta och prata en stund innan det kom en till, som också kunde stanna en god stund.
Eftermiddagen bjöd på mässa, möte och några samtal med chefer och kollegor. Innan mötet slängde jag ett öga på Facebook och såg att någon lagt upp en videosnutt från "mitt" kärr, Ormkärr! Grodorna leker för fullt. Efter jobbet hämtade jag vovvarna och åkte dit! Det är betydligt fler grodor än på flera år. Säkert ett hundratal! och gott om romklumpar också. Vilken utveckling det blivit sen kommunen grävde damm där!
Häftigare vårtecken får man leta efter!
Så roligt! Vi får se om jag kan komma dit imorgon också. Tyvärr leker de bara ett par dagar, sen lämnar de rommen, så man får passa på! Att gå dit framåt sommaren blir nästa äventyr, då ser man ynglen i dammen.
Nej, god natt vänner! Imorgon nya äventyr!
En helg i Ugglebo
Jag har fått en hel del gjort, men förstås inte så mycket som jag velat. När jag blir ivrig glömmer jag att jag har värk, och att glömma det är på både gott och ont.
Igår efter bloggskrivandet satte jag mig att titta på Nybyggarna tillsammans med virknålen. Under påskhelgen tittade jag på Utvandrarna. I slutet av maj åker vi med en busslast glatt folk till Blekinge i Utvandrarnas fotspår. Vi kommer att besöka bland annat Klasatorpet och Utvandrarnas Hus på vägen ner. Det har känts kul att se filmerna igen. Det är säkert 30 år sen jag såg Utvandrarna och Nybyggarna har jag antagligen inte sett i sin helhet, det var mycket jag inte kände igen.
Eftermiddagen ägnade jag mig huvudsakligen åt två saker: att röja i pappershögar och att röja garderoben. Detta i två syften: att få snyggt i köket och att bereda plats i garderoben för kläder som jag sett i kartonger i Ugglebo. Jag slängde en hel del papper och grovsorterade resten. Snart är min dröm om ett pärmsystem klart. Än ligger allt löst eller i plastmappar. Det är egentligen inte särskilt avancerat att hålla ordning på, men hela veckan lång slänger jag papper i en hög på bordet vilken jag får rafsa mig fördärvad i när jag ska ha något. Nu när jag har både intervjuer och papper för Knyppelpinnarna som jag behöver vid olika tillfällen så är det alltid nåt som saknas och ligger dolt i "högen".
Därefter tvättade jag alla kläder som ska till second-hand och hängt så länge så de börjat lukta gammalt. Sen tvättade jag resten också så nu doftar både garderoben och second-hand-påsarna gott. Till kvällen var det TV och virknål som gällde! Och en tidig säng-gång!
Idag har jag inte hunnit allt som jag tänkt. Jag tänkte först börja vid datorn och gå igenom miljoner CD-skivor vi hittat när vi sorterade lite i grannens bod häromveckan. Men klokt nog gick jag ut i Ugglebo direkt och började med kartongerna. Det har visat sig att Janne och jag missuppfattat varandra. Jag har varit lite störd på att han inte installerat golvvärmen därute så jag kan jobba bort mina kartonger... och han har varit lika störd på att jag inte jobbat bort mina kartonger så han kan installera golvvärmen. Han vill nämligen inte att det står så mycket kartonger på golvet när värmen går på och det har ju inte jag fattat. Nåväl, nu blev det en heldag i Ugglebo. Eller gott och väl sex timmar i alla fall.
Fjorton kartonger har jag gått igenom. Två kan jag inte göra något åt för den ena innehåller alla mina negativ och den andra innehåller en servis + alla fin-glas vi hade i Ormkärr. Det är inget som ska vara kvar i Ugglebo, men när man inte vet vad kartongerna innehåller så... Två kartonger står kvar i väntan på genomgång. I den ena finns böcker och annat som bokhyllorna inte rymmer och i den andra packade jag ner sånt som jag är osäker på om jag ska ha kvar.
Det är fortfarande jättemycket kvar att göra, men nu känns det som jag kan ta en liten bit i taget för grovjobbet är nästan gjort. Nu kan jag gå igenom bokhyllorna hylla för hylla och välja vilka böcker jag ska ha kvar. Jag kan sortera i en liten box där jag lagt ner massor av oäkta smycken som jag behållit av sentimentalitetskäl och där jag nog kommer göra mig av med det mesta. Nu kan jag bestämma mig för om jag ska färgsortera alla mina fotoalbum (det är alla gaffelpärmar ni ser... och så syns inte alla bokhyllor). Jag kan gå igenom en hög med papper jag sparat av olika skäl. Det är allt från terminsbevis när barnen gick i skolan till sjukintyg och deklarationspapper. Det mesta kan nog gå till förbränning, men jag vill göra det i lugn och ro. Min stensamling... ska jag ha kvar den och hur ska den i så fall förvaras. Alla mina miniatyr-spritflaskor... är det nåt jag vill ha kvar? Jag hittade mina smyckesdetaljer som jag använde när jag tillverkade smycken för 20 år sen. Kanske kan jag ge bort en del av det till någon som är intresserad? I flera av kartongerna hade jag packat böcker och kläder för att inte kartongerna skulle bli för tunga. En hel del av det kommer gå till second-hand så jag gick in och sorterade upp vad som ska vara kvar och inte. Förutom en kort kaffepaus med Janne och grannen jobbade jag på till halv fem, då skrek kroppen av värk och jag kände att nu kommer jag inte längre idag. När jag drog fram en stol och tittade på vad jag åstadkommit såg det inte ut som jag gjort särskilt mycket... men jag blev glad när jag skulle gå ut genom dörren för då såg jag vad jag fått bort.
Nej, jag får tycka att jag gjort två goda dagsverken. Det är mycket kvar, men jag har kommit en bit på väg! Ormkärr och mitt samlar-liv är snart ett minne blott, hoppas jag. En av de största grejerna denna helg är att jag faktiskt sorterat bort alla kläder jag hade när jag var smal. Det är snart femton år sen jag gick upp så kraftigt i vikt (struman) och jag har längre inga förhoppningar att komma i stl 36-38 längre.
Nu värker hela kroppen men det är det värt. Det känns skönt för jag har gjort något för att få det. Nu blir det en varm dusch och lite virknål, tror jag... om händerna pallar det.
Påsk postum
Påsklovsvecka... Det har varit ganska tomt på jobbet, många har varit lediga och gänget som jobbar med ungdomar har varit i Berlin med konfirmander. Men några har vi varit som hållt ställningarna i korridorerna.
Min arbetsvecka började med en lugn diakonimottagning, men efter lunch kom det in en äldre dam med en ung man hon fått kontakt med på kyrkogården. Han sökte jobb och ville lära sig svenska vilket han kommunicerade via sin telefon som översatte från arabiska till svenska och tvärtom. Det blev ett intressant samtal där vi knappade in våra frågor och svar på hans telefon... Varför jag nämner det är för dagen efter kom det in en annan ung man som sökte boende för han hade hört att kyrkan kunde hjälpa till med det. Jag tror det kommer sig av att kyrkan på många håll varit engagerade i transitboenden på olika sätt. Han kunde lite svenska... och jag tror att detta kommer vi se mycket av i kyrkan framöver. Vi har pratat om det men vi behöver prioritera frågan nu. På eftermiddagen åkte jag till Västerortspolisen för att vara behjälplig vid uthämtning av ett beslag som skulle återlämnas. På vägen hem ringde jag Janne och han satt med Bekki på ett fik i Stuvsta. Jag åkte dit och tog mitt eftermiddagskaffe. Bekki tog pendeln och Janne följde med till jobbet en stund, sen hämtade jag hundarna och hade meditationen på kvällen.
Det är ljust på kvällarna nu, men meditationen blir ändå stämningsfull. Kyrkorummet är så vackert.
Onsdagen blev intensiv. Efter en uppsats-intervju på förmiddagen svängde jag förbi Farsta Centrum där jag köpte virkgarn, broderigarn och sushi. Sushin gick i fort innan jag och kollegan for upp till Stuvstakyrkan för att möta upp vårt Torsdagsträffs-gäng som bjuds in särskilt till deras Onsdagsträff varje vår, så kommer de till vår Torsdagsträff på hösten. En ung tjej hade föredrag om sin tid som följeslagare i följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Superintressant ämne! Sen for jag och kollegan tillbaka till sorgegrupp. På kvällen åkte jag till Vianor i Handen och felsökte min bil. Ibland tappar den orken helt och det är inte så roligt när det sker på motorvägen... ingen annanstans heller för den delen.
På torsdagen röjde jag upp skrivbordet igen. Jag vill ju så gärna hålla min fina ordning där... sen gick jag och kollegan på Väntjänstens möte. Efter lunch renskrev jag både protokollet (jag blev protokoll-sekreterare på Väntjänsten möte) samt onsdagens intervju och skickade iväg dessa innan jag åkte till frissan och fixade frillan. En f.d. arbetskamrat hade tid hos frissan efter mig och det var så roligt att se henne! På kvällen plockade jag upp mitt nya garn och min nya fina ergonomiska virknål och började virka prästkragerutor efter ett mönster från Bautawitch.
Fredagen började jag med ännu en uppsatsintervju. Dessa intervjuer tjänar två syften. Dels är de förstås viktiga komponenter i min uppsats, men för mig är det viktigt att intervjuerna sker där mina kollegor jobbar. Jag intervjuar alltså alla diakoner i kontraktet och eftersom jag är kontraktsdiakon får jag i.o.m. intervjuerna ett gyllene tillfälla att hälsa på dem, se hur de jobbar och får via intervjuerna en god koll på diakonin i kontraktet, vilket är en av uppgifterna man har som kontraktsdiakon. Det är den roligaste delen av uppdraget, tycker jag! Jag lär mig massor! När vi var klara hämtade jag upp Rebekka som bor precis i närheten, vi åkte till Huddinge centrum och åt indiskt innan hon tog pendeln vidare mot Skokloster och Linnéa medan jag gick tillbaka till jobbet. Där hade jag ett besök och renskrev sen intervjun och skickade iväg den innan jag vände kosan hemåt.
Återigen hade jag lockat Janne in till Strängnäs för hundpromenad runt udden vid vattnet. Vi behöver göra lite roliga saker tillsammans och att gå ut med hundarna nånannanstans än hemma är riktigt mysigt. Sen åkte vi hem och åt rester till middag. Janne la sig att vila ett par timmar innan sitt nattpass och jag virkade några fler prästkragerutor...
Strängnäs i kvällsol
En ledig helg har börjat. Jag har mina planer... får se om de infrias...
