guggelutt

Ett intressant år har gått till historien och det är åttonde året i rad jag skriver nyårskrönika! Jättekul ju! Här är 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015.

 

Här är mitt 2016 i korta drag...

Det har varit en riktigt fin jul. Hostat och snorat, javisst, men det tar vi inget extra för. Jag räknar iskallt med att antibiotikan gjort att jag inte smittar.

 

Julafton tillbringade jag hos min äldsta dotter med familj samt Bekki.

 

På juldagens eftermiddag åkte jag till min näst äldsta dotter och hennes familj.

 

Ängla och Thyra fick varsin Lego Friends kalender och det roade dem hela kvällen. Meija fick en polisuniform och handklovar så vi åkte i finkan allihopa. Jag hade med mig en hund-bil-bur som blev det perfekta fängelset! Edwin fick en uppsättning goda nappar.

 

Med en önskan om en riktigt god och rikt välsignad jul till er alla. 

 

Nu är jag på ett riktigt gnällhumör! Usch och fy och blä! Inte nog med att jag börjat fega vid hundpromenader i mörker, att bli anfallen av en älg är faktiskt ganska läskigt och allvaret sjönk in dan efter... Ikväll tog jag med mig ficklampa. Det har jag inte använt sen vi flyttade hit, men nu vill jag se vad som gömmer sig bland granar och på vinteröde sommarstugetomter.

 

Ikväll har vi varit ute på äventyr! Hundarna gläfste som vanligt lite nu och då, så jag var inte alls beredd när det brakade till vid en sommarstuga och ett stort mörkt djur rusade rakt emot oss. Hundarna skällde som galna, jag stod still medan tusen tankar rusade genom huvudet. Jag kan tänka mig att det var lite som när livet passerar revy i en nödsituation. Jag står alltså ensam i kolmörker, två galna småhundar skäller sina skallar i bitar medan ett stort djur rusar rakt emot en. Spikrakt emot en! Ja, inte fann min hjärna ut någon intellektuell lösning, kan jag lova. Men reptilhjärnan slog till. Jag fann mig plötsligt stå i Hulken-position, ta sats från tårna, fyllde lungorna med luft och sen vråla som Baloo i Djungelboken på julafton... WROOAAAAARRRRR. Älgkon tvärstannade så hastigt att hon höll på att sätta sig på baken 4-5 meter från oss, tvärvände och rusade tillbaka i sina egna fotspår i snön. Vad ger ni mig för det? Jag skulle gärna vilja se mig själv utifrån i det ögonblicket... 100 pannor vrålande kärring ackompanjerad av två fyrakilos chihuahuor i fullmånens sken! Ja jösses! Jag förstår att älgen fick spader och drog illa kvickt...

 

Annars har dagen varit lugn. Avslutning på sorgegruppen och administration som bland annat inneburit att skriva allsångshäfte till annandagsjul-firandet.

 

Livet är spännande!

 

Den tuffa tiden är över och ljuset i tunneln är ett faktum. Det var otroligt skönt att vara tillbaka på jobbet idag och ikväll är jag behagligt trött!

 

 

Söndagen var lite av ett genrep så att säga, då åkte vi till Östberga och tittade på en liten lägenhet med stort renoveringsbehov. (Utgångspriset var 1495000 och det verkade rimligt, men under budgivning landade den på galna summor så jag gav upp) Vi köpte några julklappar på hemvägen. Det var skönt att komma ut efter influensan och jag sov gott efter äventyret.

 

Igår jobbade jag hemifrån och det var en bra start på veckan för att få ordning igen, både på arbetsuppgifter och uppsats. Innan middan åkte jag på Trimmis drop-in och hundarna fick klorna klippta. Trimmis-tjejen upptäckte att Rambo saknade en klo!!!! Den måste ha ryckts av vid hundslagsmålet tidigare i höstas då han blödde rätt duktigt från tassen...men jag hittade inget sår! 

 

 

Och dagen har varit toppen. Möte i både Skogås och Huddinge samt mässa och besök. Skönt att vara tillbaka i sadeln!

 

Kommer ni ihåg den där reklamen när en karl sitter med över ett kärl med varmvatten och en handduk över sig och säger: "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld". Stackarn! Det är inte lätt... men jag känner igen mig. Inte för jag förstår jämförelsen, men jag känner igen mig i honom just nu...

 

 

Inte bara för att jag är rejält förkyld, utan också för att jag har så långtråkigt att jag får panik! Eländeskiten ger sig inte! Det sitter i bihålor och alla andra hålor i hela huvet! Jag orkar inte sitta upp några längre stunder, orkar inte göra något vettigt, får galet ont i bröstet de få hundpromenader jag måste ta... Lock för öronen. Svettas och fryser om vartannat. Idag vaknade jag med yrsel också. Att läsa eller knyppla är inte att tänka på! Jag tror jag blir galen! Det räcker nu! Stackars  mig! Tur att det finns så lättsamma program på TV:n¨.

 

Tack för att jag fick gnälla lite!

Inte mycket att göra åt saken. Det är bara att vila, dricka mycket vatten, frossa i fantastisk honung från Blekinge som jag inte hunnit förtära än... Vad glad jag är över min honungsgömma just nu. Sen får jag preppa mig med ipren och othrivin så jag klarar av att rasta hundarna. Försöker tänka positivt: det finns värre veckor att bli sjuk i! Och det är bara en förkylning...

 

Trista rubriker, men det tar jag inget extra för.

 

Idag börjar med att tacka min knyppelgrupp för vackra avslutningspresenter! En fantastisk azalea och ett lååååångt handstöpt ljus! Har man goa elever eller har man goa elever? Det är faktiskt femte terminen vi kamperat ihop på ABF i Strängnäs. Fyra var vi från starten och nu är vi sex och kanske ytterligare en på ingång till nästa termin! Nu har vi bokat Galleriet på Multeum i december nästa år, sen räknar vi med fullt hus på kursen, för det är klart att fler vill knyppla!