guggelutt

Försökte ligga kvar i sängen till 8 men det gick sådär... när väckarklockan ringde stod jag och stekte ägg till frukost. När jag tagit hundarna till dagis åkte jag tillbaka till lyan och packade ihop innan jag åkte till jobbet.

 

Idag stod julmarknad på Wira bruk och julandakt i Roslags-Kulla kyrka på agendan. Vi började på Wira värdshus med en smakrik jultallrik. 

 

Sen gick vi åt olika håll, jag började i smedjan där de jobbade med en ljusstake... spännande att se!

 

Stackars unga tjej som klev ur hissen i misstag på vårt våningsplan imorse. Hon trodde väl att hissen stannade på bv, men när hon klev ut fick hon en rejäl utskällning av två överraskade små pitbull-wannabes. 

 

Jobbmässigt har dagen varit blandad. Torsdagsfrukost i Prästgården med både bra och dåliga inslag, avstämningsmöte och sen valde jag att åka upp till lyan och arbeta. Är så förtvivlat trött. Köpte en pizza på nyöppnade Pizzabakeren i centrum - Kjempegod med pepparbiff och pepperoni, det är norsk pizza när den är som bäst!

 

Tre olika långa jobbrelaterade samtal på eftermiddag och kväll, men oxå lite ledig tid då jag sydde klart ett babynest. Inga bilder på det förrän den är överlämnad. Trodde det skulle bli mjukare och mer ombonat än det blev, men jag har följt beskrivningen till punkt och pricka! Å andra sidan vet jag inte så mycket om babynest, de ska kanske inte vara för bylsiga?

 

Kom just på att jag glömt middag... kanske inte så konstigt. Nå, nog funderat för ikväll!

 

Godnatt världen 🌍

Vet inte vad jag ska skriva, skriver ändå. Två samtal och ett möte med chefen på fm. Har återkallat min sjukskrivning, det funkar ju inte ändå. Det går ju inte att jobba 75-100%, få sjuklön och sen försöka kompa ut tid jag inte kunnat vara sjukskriven. Hade glömt matlådan i bilen, orkade inte hämta den så jag åkte hem istället och micrade den innan jag åkte kommunalt till handledning. Känner mig splittrad och delad...

 

Det blev lite fram och tillbaka på em om jag skulle åka till sjukhus med Rambo. Fysioterapeuten har behandlat honom idag med massage och laser men med tanke på att han varit så slö tyckte hon att jag skulle ringa sjukhus. Det gjorde jag på väg till handledningen och fick jag först en tid på fredagmorgon men när ssk hörde att han inte kunde skaka på sig ville hon att vi skulle komma in akut. Efter handledning ringde jag dagis och förklarade läget. En fröken skulle gå in och kolla honom lite extra till jag kom... och när jag kom berättade hon att han hade busat och tillochmed haft dragkamp med fröken. Han var pigg när jag kom och jag ringde akuten och sa att vi kommer inte. Jag bokade en tid på fredag omutifallatt. 

 

Ikväll har jag legat i soffan under en filt, duschat hett och gått ut med hundarna tidigt. Känner mig så ledsen  Sen ringde en knyppelkompis som gick mig på bättte humör. Jag är så tacksam för goda människor på och utanför jobbet 💕

 

Godnatt världen 💕

Tisdagar är mötesdagar. Har suttit på arslet i nära nio timmar i olika möten i olika former och med olika syften. Hann röja det mest akuta i högen innan lunch och mässa, men konstaterar att jag nog får häva min 50% sjukskrivning. Det kommer aldrig funka i verkligheten.

 

Inte så mycket att säga om dagen. Gick upp och duschade och satte på en tvätt vid nio men gick och la mig igen. Håret hann torka innan jag släpade ut två slöa hundar framåt tolv. 

 

Ärtsoppa med kaffe till brunch, diskade gårdagens jättedisk, vek tvätt, vilade, packade till kvällens knyppelkurs packade till lyan, vilade, gick en långis till med vovvarna och lagade middag till maken kom hem. Har bokat tid till en hund-fysioterapeut till Rambo imorgon. Hon kommer till dagis och känner igenom hans lilla kropp och jag hoppas att hon inte hittar nåt otäckt. Han är lite slö och har ont nånstans vid nacken, men han kan hoppa upp i soffor idag. 

 

 

Sen bar det av till kvällens knyppelkurs och efter det lyan. Nu blir det fyra olika långa dagars arbete...

 

Godnatt världen 🌍

 

Vi började med styrelsemöte som vanligt i föreningen Knyppelpimnarna medan deltagarna droppar in. Jag fick hejda mig flera gånger för att inte hasta över punkterna. Jag funderade över fenomenet... varför så bråttom, jag ska ju ingenstans? Samtidigt så glad att jag blev varse detta, nu kan jag ju börja jobba med det! Sen kom vår web-ansvariga och berättade om vår hemsidas möjligheter och begränsningar så nu ska vi ta tag i den. Kul! Resten av eftermiddagen bestod av småprat med medlemmarna, beundra allt de tagit med sig och lite knyppling. 

 

Jag luktar fortfarande brandrök! Ibland får man sig en tankeställare över både det ena och det andra, tex hur fort ett rum kan rökfyllas! Vi träffades i Prästgården kl 9.00 imorse för att stämma av inför Stilla Dag. Under en superhäftig fjäderprydd lampa stod tre ljus som jag omgående sa att de inte fick stå där för brandrisken. Vi bytte plats å dem och fruktskålen som stod på ett bord vid fönstret. Sen gick vi över till kyrkan där vi körde igång med avprickning, musik och presentation. 

 

... höll jag på att skriva. Fredag är väl Frej och Frejas dag, våra gamla fruktbarhetsgudar. Jag hoppas hitta mina böcker om asagudarna när jag fortsätter röja. Det är lite spännande att veta mer om vad missionärerna gick till mötes när de försökte kristna vikingarna, de var nog inte så lätta att tas med! Maken och svärmor har hittat nio (9!!!) kartonger i hennes förråd som tillhör oss. Vederstyggligt! Trodde vi hade koll på alla kartonger vid det här laget, men de anfaller fortfarande när man minst anar det! Men böckerna ligger kanske där?

 

Nå, asagudarna har inte haft nåt med min dag att göra. Maken åkte och besiktigade sin bil efter nattpasset så han kom hem kvart över åtta. Då gick jag upp och duschade och åkte på provtagning. De var lite kaos på VC för nummerlappsapparaten var paj, men vi som satt fick våra stick i armar och fingrar i turordning ändå. Sen pratade jag med chefen i telefon så jag kom hem strax före elva. Två kissnödiga hundar mötte mig i dörren så vi gick långpromenad. När jag kom hem klockan tolv kändes det försent för frukost, men alla djur fick mat och jag gjorde lunch till mig själv. Och KAFFE ☕️

 

Tog det lugnt på em. Packade ihop det som skulle med till lyan. Hängde med maken för att köpa nytt golv på Rusta till sovrummet. Hittade en enhörning!!! Den gick följa med! Hen ska bo i lyan.

 

Jättejobbigt att behöva gå upp till väckarklockan imorse, men duschade och gjorde mig i ordning, fixade frulle till mig och djuren, gick ut med hundarna och drog iväg på läkarbesök. Han lyssnade verkligen på mig idag och frågade hur jag tänkte framåt, sen fick jag en halvtidssjukskrivning till efter nyår. Såren i handflatorna är psoriasis och i övrigt är det självsprickor. Handlade lite på Lidl innan jag åkte hem,  Godisgubben fick oxå ett besök.

 

Dagen har mest bestått av soffhäng och gå ut med hundarna, men jag har oxå lagat mat på riktigt! Skalade potatis och stekte spenat i ekologisk cocosolja till en snitzel till lunch, så gott!

 

Igår blandade jag ihop alla utgångna fröer till fröknäcke som aldrig bakades och kex mm som blivit liggande med lite olja och tog ut till fågelmataren. Jag hittade oxå en halv förpackning gula ärtor som var på väg i sopen när jag såg att de var ju inte utgångna! Jag la dem i blöt. På Lidl köpte jag lök och fläsk och kokade ärtsoppa på eftermiddagen! Himmel och plättar vad gott det var! Det är ju egentligen så roligt att laga mat och tusen gånger bättre än de färdiglådor som blivit väldigt vanliga i mitt kök på sistone.

 

 

Ikväll har jag ömsom sovit framför TVn och ömsom tagit mig i kragen och knypplat änglar. De går fort att knyppla och plattan är lätt att ha i knät. Har provat två varianter i samma garn... ser ni skillnaden?

 

Kopterna har en fantastisk syn på mirakel, i allafall enligt min knappa erfarenhet av kopter. När jag var på rundresa i Egypten 2008 med ett gäng diakoner och besökte koptiska kyrkor, kloster, barnhem, sjukhus mm fick vi oss flera mirakelberättelser till livs. En berättelse tänker jag på lite oftare än andra. Det var en berättelse om en kvinna som fick bo över i biskopslägenheten i Kairo då hon skulle operera en bröstcancer och bodde långt från sjukhuset. Kortversionen är att jungfru Maria med milda händer tog bort knölen på natten och inget fanns kvar av cancern när hon kom till sjukhuset dagen efter. En fantastisk berättelse som var så självklar där, Gud jobbar så, inga konstigheter, bara ännu ett otroligt och fantastisk mirakel bland flera. Det som fastnade hos mig var att då man känner en ljuv oförklarlig väldoft, då är jungfru Maria helt nära och skyddar dig...

 

Jag är överväldigad av den support jag fått från er läsare.

 

🙏🙏🙏 Tack 🙏🙏🙏

 

Jag blev uppringd av en knyppelkompis som tillochmed googlat på mina symptom och ringde upp mig med lite tips. Jag är rörd! Det gjorde att jag oxå satte mig att googla och hittade massor av matnyttigheter. 

 

Jag fick min diagnos 2005. Troligtvis har jag haft hypothyreos sen 2000 när jag okontrollerat började gå upp i vikt. 

 

Inte värt att kämpa längre, jag ger efter. Nej, jag är inte sjuk, men jag mår inte alls bra. Var går gränsen och vad är skillnaden? I ett par månader nu har jag gått med blödande sprickor i händer och under fötter. Händerna är rätt ok nu, men senast på knyppelkursen ikväll sved det till och en ny spricka på ett finger var ett blödande faktum. Tur att jag hade plåster med för ABFs sjukvårdslåda var nerplockad.  

 

Nästan lika länge har jag haft nån allergisk reaktion som yttrar sig i både nariga, svullna ögonlock och periodvis täppt näsa. De senaste veckorna har trötthet och smärta ökat och nu får det bara vara nog! I förmiddags ringde jag VC och fick en teltid på em. De ringde upp och jag fick en läkartid på torsdag. Efter middagen åkte jag iväg till mina härliga knyppelelever och fick lite energi, men hemmavid tröt orken igen och jag däckade i soffan. Mailade jobbet och sjukskrev mig. Jag ska försöka vila och ta ett par dagars Ipren-kur i hopp om att värken går ner. Läkarbesök tror jag inte längre på, standardlösningen de senaste åren har varit ”gå ner i vikt och sluta stressa”... men jag räknar ändå med provtagning för att kolla/utesluta skölkörtelknas eller vitamin/järnbrist.

 

Jag vet inte om jag gjorde nåt dumt, men jag tänkte att drastiska smärtsamma sprickor ska få smaka på drastiska åtgärder så jag letade rätt på den batteridrivna fotfilen och slipade ner hälarna ordentligt innan jag smorde in fötterna med fet kräm. När jag gick ut med hundarna efteråt kändes det jättebra, men efter knypplingen kändes det inte alls lika bra. Ikväll har jag smort in fötterna igen och upptäckt nya sprickor i hålfötter och på tår... och dessutom är hälarna bitvis illröda, ömma och varma. Jag är van att leva med smärta, men det här är börjar ju bli löjligt! Vad är detta???

 

Ytterligare 12 timmars sömn. Tack för att jag sover så gott när jag är hemma 🙏 Gjorde pannbiffar på bröd till brunch efter första promenaden och det blev samma till middag när Janne kom hem från jobbet, men då hade jag gjort ärtmos oxå.

 

Har tvingat mig att tvätta slut i tvättkorgen, klippa till tyget till ett babynest samt eldade på till badtunnan. Känner mig förlamande trött...

 

Hoppas det känns bättre imorgon. Janne tog husbilen till jobbet för han jobbar långa pass i helgen. Vet inte riktigt vad som händer i mig men just nu är det depp-varning. Sov till elva och har inte fått nåt vettigt gjort. Gått fyra promenader, ätit brunch och middag i form av färdiglåda, en tvätt, disken och så har jag sytt ihop en halv stickad tröja. Energi = 0. Smärta = 6. Blödande sprickor på händer och fötter. Är det så här jag ska leva resten av mitt liv? Vad kan jag göra åt det?

 

 

Kompade lite imorse. Packade ihop och tog det lugnt. Ff ledsen. Blev bättre efter ett bra samtal på jobbet. Sen kom min knyppel-kompanjon och vi gav oss av på äventyr! Jag har slutat ta emot saker till föreningen Knyppelpinnarna för vi kan inte avyttra det... egentligen tar jag inte längre emot material till Huddinge församling eller till ABF Strängnäs heller men ibland bara måste jag göra undantag! 

 

För ett par veckor sen blev jag kontaktad av en dam som fångade mitt intresse och idag åkte jag och min kompanjon hem till henne för och fick ett par otroliga timmar! Hon var 94 år, diakonissa och hade börjat knyppla på 50-talet, slutat knyppla och börjat om på 80-talet. Hennes knypplingar på väggar och bord var helt otroliga! Och i slutet av 80-talet hade hade hennes knyppellärare bett henne ordna en skärm inför påvens Sverigebesök. Jag hoppas kunna skriva ihop en kort liten artikel med hennes otroliga berättelser...

 

Kontraktskonvent på fm. Två möten på em varav det sista tog min sista must. Två telefonsamtal innan jag kom från jobbet efter fem. Trött och lite ledsen. Broderat ett fågelbord och tänkt...

 

Har dråsat ner i soffan och väntar på att det ska ha gått tre timmar. Tandläkaren ruggade upp en tuggyta och la på ny fyllning utan bedövning. Jag är så stolt över mig själv, trots att det inte gjorde ont. Att gå till tandläkaren är så läskigt, men jag har hittat världens bästa Hanna! Hon är toppen med min tandläkarrädsla och hon respekterar min plast-restriktivitet. 

 

... så nu har jag skrivit ner ordet så jag inte glömmer det. Det betyder att man har svårt att då saker gjorda. Nu är väl inte det nåt jag lider av direkt, inte i några fall utom i ett, att få handarbetsprojekt färdiga! Änglarna och julkulorna jag gjort på sistone är undantag faktiskt, för annars ligger allt möjligt i mina vrår nästanklara. Det är sjalar som ska betofsas eller fästas en tråd i, bh där ett litet hål behöver sys igen, en duk med två varv kvar, omonterade knypplingar, halvfärdiga broderier, jag kan göra listan längre men stannar där... Vad beror det på? Myror i brallan? Att det är vägen som är målet? Eller bara allmänt slarv? Idag har jag varit iväg till en garnaffär. Jag hejdade mig från att köpa garn för hundratals kronor av två anledningar... det fanns inte tillräckligt med nystan i rätt färger och jag insåg att filten inte virkas med fasta maskor utan med tunisisk virkning. Åkte därifrån med en tunisisk virknål och ett neongult nystan att öva på. 

 

Kom hem sent. På Huddingevägen nära lyan hade en civil polisbil stoppat en bil och det stod folk ute i gatan, på min parkering stod en bil med två unga män utanför en bil och en satt i. När vi gick till mässan efter lunch idag pågick en polisinsats med flera polisbilar och tre unga män på kyrkogårdsparkeringen. Jag för för mig att allt hänger samman med de många skjutningarna, nu senast i Hallonbergen, men för bara en vecka sen skjöts ju två män bara 300 meter från lyan. Det var inte så kul att gå ut med hundarna när jag kom hem, men det måste ju göras. 

 

Nu ligger vi i allla fall tryggt i sängen, Rambo i knävecken och Bamse i korsryggen. Godnatt världen 🌍

Vilken bra dag det blev trots tågstrul och sånt! Skulle ha möte på jobbet kl 10.00 men deltagarna var sena pga nedriven kontaktledning med kaos i både kollektiv- och biltrafiken som följd när folk försökte ta sig till sina jobb. Vi höll på till 11.15, då hade jag redan skippat tanken på lunch, men när jag gick förbi fönstret till personalrummet såg jag min kollega sitta där så jag rusade in och fick i mig en fjärdedel av matlådan. Det var nog tur det. Det tig två timmar att komma ut till Täby kyrkby och Taby kyrka, men det var det värt. En halvtimme sena fick vi njuta av makalösa takmålningar från 1400-talet av Albertus Pictor. Dessutom att Täbys kristnade troligen kom från Bysans och inte västerifrån gjorde mig nyfiken!

 

Fredag, lördag, söndag... så olika i karaktär. Förvånansvärt att jag inte är mer trött än jag är, men jag köpte både C-vitaminer och zink på lasarettet i Norrtälje för att komplettera mitt redan dagliga intag av B- och D-vitaminer samt magnesium. Jag tar till alla medel för att hålla mig vaken dessa gråa dagar!

 

I fredags började jag dagen med ett möte på stiftet. Åkte sen och förnyade mitt körkort och åkte till lyan för lunch. Vidare till jobbet för ett besök och så hann jag skriva protokollet från morgonens möte innan jag åkte till en arbetskamrat som fixat avskedsmingel för en annan arbetskamrat. Jättetrevlig kväll! 

 

 

Lördagen var jag nervös inför. Kyrkoråd, kyrkoherdar och diakoner hade en höstkonferens tillsammans där temat var diakoni. Jag skulle inleda konferensen med valda delar ur min mastersuppsats som ju handlar om att vara ett barmhärtighetens tecken i Huddinge/Botkyrka kontrakt. Det var oändligt skönt när jag var klar och kunde luta mig tillbaka och lyssna på stifsdiakonens fortsättning om utbildningsmaterialet "vägledning för diakoni". På eftermiddagen berättade vi diakoner om våra olika verksamheter och sen hade vi samtal i grupper. Det kändes väldigt bra tycker jag! Efter konferensens slut satt jag en stund på parkeringen och velade... skulle jag åka hem eller till lyan? Tillslut bestämde jag mig för att åka hem! Maken och alla djur var ju hemma! Det blev nästan tre timmar i badtunnan med maken, både i tystnad och i livsnära samtal. Ett stilla duggregn gjorde upplevelsen halvt om halvt magisk.

 

Idag har jag hängt med sonen. Vi var ute och gick ett par timmar och fikade sen på kladdkaka som han bakat. Supermysigt att få rå om barnen en och en ibland. Nu sitter jag i lyan, har skickat iväg kallelser till Knyppelpinnarnas styrelse och har problem... Jag måste välja och valet är så svårt! Ska jag knyppla en ängel, en julkula eller brodera???

 

 

Kort summering av lång dag... Gick igenom mailen vid frukost imorse och åkte till jobbet lite tidigare för att hinna köpa frallor och pålägg till Herrklubben. Idag såg vi på film - Repmånad - och pratade lite lumparminnen.

 

När jag plockat undan gick jag på sopplunchen, lite admin innan friskvård som bestod av en timmes helkroppsmassage. Hämtade hundar, middag och åter till jobbet. Admin och församlingsråd.

 

Nu ska det bli skönt att sova!

Tänkte egentligen inte skriva blogg idag, har bara suttit i möten typ, men jag är inne i en period när jag tycker det är skönt att avsluta dagen med en summering. Så —>  möte 8.30-11, mötet 11-12 uteblev till följd av missförstånd och flyttades till 13. Mötet kl 13 ställdes in då en uteblev och den andra hämtade mig 13.15 och beklagade missförståndet men jag hade surnat till ordentligt vid det laget för jag hade tydligt sagt att jag skulle på nytt möte kl 13.30! Möte 13.30-16. Möte 16-16.30. Administration 16.30-17.15. Hämta hundar, tanka och handla lite färdigmat och glasspinnar som tröstgottis på Lidl. Pratat med tre av mina barn samt maken i telefon och knypplat klart amaryllisstödet jag påbörjade på workshopen häromveckan. Nu har jag varit ute med hundarna och ligger redan i sängen. Det gör mig lite stolt över mig själv faktiskt! Så godnatt världen 🌍

 

Känns som jag fuskat lite... men nej, det har jag ju inte. Dagen har bland annat innehållit två längre själavårdande samtal per telefon och jag har, som bekant, svårt att koncentrera mig när telefonsamtal drar iväg i tid. Headset är en fantastisk uppfinning! Under förmiddagssamtalet knypplade jag klart en julgranskula i silver och under eftermiddagssamtalet spolade jag på närmare 40 par pinnar till ett nytt knyppelprojekt. För mig är det personliga mötet så viktigt, men telefonen är ett bra redskap när det inte funkar. Sen gäller det att se till att det funkar för undertecknad oxå ...

 

Däremellan har jag läst inför höstkonferensen på lördag, svarat i telefonen och gått igenom mailen.

 

Vi gick upp tidigt imorse för vi skulle iväg. Janne skulle fixa med bilen och skulle få hjälp, och jag ville gärna hänga med för jag vet att där hjälpen fanns finns det katter. Vackra perser-katter 😸

 

Satt uppe och broderade till halv två inatt. Ensam i lyan och inga hundar att ta ut. Sov gott till kl 9.00, gick upp och fixade lite innan jag åkte till jobbet kl 12.00. Öppen kyrka till 20.00 och fix efteråt. Tusentalet besökare! Älskar att jobba under allhelgona ❤️

 

 

Säger det igen: att ha några dagar ledigt mitt i terminen är oslagbart! Idag har jag bara knypplat inomhus och utomhus, promenerat, diskat, lagat mat och badat! Kanoners!

 

 

Men jag har oxå tänkt mycket. För ett år sen, natten mot den 2 november, hittade min syster och bror min systers fru hängd i ett träd vid vattnet utanför Norrtälje. Jag har sett polisfotografierna så jag behöver inte fantisera om synen de mötte strax efter ett på natten, i duggregn, lera, till ljudet av vågskvalp och i strålkastarljuset från bilen. Det scenariot har jag gått igenom tusen gånger, pratat med mina systrar och min bror, mina föräldrar... men idag har jag tänkt mycket på poliserna som var först på plats efter att min syster och bror hittat henne. Vi behöver inte överdriva Halloweens betydelse, men ändå, att bli utkallad långt ut i hotahejti, först på en liten asfalterad väg som aldrig tar slut, svänga av på en skogsväg som bara är de klassiska vagnshjulspåren man sällan ser nuförtiden, för att möta denna syn i mörker, kyla och duggregn, kaos, skräck, allra värsta halloweenmardrömmen... på riktigt! Kan man nånsin rusta sig för detta? Jag vet att de ett kort ögonblick var förvirrade över vems fru, men sen var de fantastiska, både mot min bror och min syster. All heder åt dessa hjältar 💕