guggelutt

Idag gick tre kvinnor till graven för att smörja in Jesus döda kropp i väldoftande örter... men de möttes av en tom grav och en ängel som berättade att Jesus uppstått från de döda. Detta firar kyrkan med en midnattsmässa på påskaftonsnatten och den kan vara dramatisk med rop som lyder "Kristus är uppstånden" varpå församlingen svarar "Han är sannerligen uppstånden". Kyrkorummet, som klätts av och släckts ner på Långfredagen, tänds upp och man dukar åter altaret med dukar och blommor. När jag jobbade i Spånga älskade jag att jobba dessa nätter för vi fick klättra i bänkarna för att kunna tända upp alla stearinljus längs väggarna. Det kändes som en glädjefest att iförd alba och stola lite vanvördigt få kliva i den gamla kyrkbänkarna för att nå upp till ljusstakarna. Det blev en ljus- och glädjefest mitt i natten! Busigt. Livslustigt!

 

 

En kollega som höll andakt i veckan berättade en historia ur en andaktsbok som heter "Det är aldrig kört". Den handlade om en pojke som inte var som alla andra och som hade svårt att hänga med i skolan. Jag minns den inte exakt men denne pojke gick fortfarande i tvåan vid 12 års ålder och blev ofta retad av de andra barnen. Till påsken fick de 20 barnen ett uppdrag - att fylla ett påskägg med något som handlade om liv och barnen fyllde sina ägg med vårblommor, knoppande kvistar och annat liknande. Men när fröken öppnade denne pojkes ägg var det tomt. Fröken undrade och pojken svarade att graven var ju tom! Det var väl ett bevis på liv om något. Till hösten blev pojken hastigt sjuk och dog... och på hans begravning så pryddes hans kista av 19 tomma påskägg.

 

Berättelsen var rörande verkligen och det var svårt att hålla tillbaka en liten tår.

 

Nån gång ska jag ta reda på varför vi firar påskafton som vi gör. I kristen tradition är detta den dag Jesus ligger i graven och det är liksom en mellandag. Att vi äter ägg tror jag beror på att i vårt kalla Sverige så började hönorna värna igen efter den långa vintern och det var ju praktiskt att ha äggfrossa då ... men varför godiset? Hänger det månne ihop med vikingarnas vårblot? Det är ju så med de flesta av våra högtider, att de har en anknytning till den fornordiska religionen. I judisk tradition firar man judarnas uttåg ur Egypten med Mose i spetsen, sen vandrade de runt i Sinais öken i 40 år. Förra april var jag därnere och vandrade ett par dagar och det var magnifikt.... men knappast så stort att det skulle ta 40 år att ta sig från Egypten till Israel. Det handlade mer om att man väntade på att få inta det förlovade landet. Jesus kom ju till Jerusalem på skärtorsdagen för att fira påsken, det var i samband med detta som han fängslades och dödades, men inte på grund av det, utan domen handlade om hädelse. 

 

 

I år har jag tillbringat denna mellandag hos mina föräldrar. Trevligt sällskap, god mat, ljuvliga hundar... och så blev det en amigurumi-sköldpadda till :) Mani? Javisst <3

 

Tack mina härliga föräldrar för en härlig påskafton!

Långfredagen är den dag Jesus dog på korset. När jag var barn minns jag att vi inte fick göra något på Långfredagen. Det var en dag för stillhet och eftertanke... något vi saknar idag i vårt samhälle där vi konstant tvingas prestera. I ett växande konsumtionstempo, där vi konsumerar inte bara varor utan även tjänster, upplevelser och varandra, är det lätt att glömma medmänskligheten. Vi kliver på varandra i strävan att nå högre på karriärstegen, önskan att bli omtyckta, accepterade... stannar vi nån gång upp och tänker till? Idag kan få vara en sån dag. Jesus hänger uppspikad på korset med svåra smärtor och med svår törst.... och väntar bara på döden. Och vad säger han då? Jo: "Fader förlåt dem, för de vet inte vad det gör!"

 

För några veckor sedan var jag på Hasseludden med min barndomsbästis. Hon hade precis fyllt 50 år och denna dag var vår. Vi har känt varandra i 40 år! Det var underbart att få ge sin bästis en hel dag och att få en hel dag av henne tillbaka! Det blev oxå en lång dag. Vi hade en hel dag till att bara få prata och reflektera, glädjas över allt fantastiskt och sörja över det som inte blivit som vi tänkt, men framför allt njuta av vatten. SPA betyder Salus Per Aqua = Hälsa genom vatten!. Jag har ju ett väldigt jobbigt år bakom om mig och jag hade hoppats på ett nytt fräscht 2013. Nu ska jag inte döma ut hela året redan efter tre månader, men det har ju inte börjat så bra med sköldkörtelstrul och influensa mm. Men när jag nu fick den här dagen, iförd endast badräkt, tofflor och badrock tillsammans med en god vän, så ramlade oxå bitar på plats. Jag bär så mycket sorg inom mig efter sådant som jag upplevt som svek... men när jag låg där i en av de varma källorna utomhus i minusgraderna och tittade ut på det tjocka snötäcket landade jag verkligen i tanken av att varje människa bär ett ansvar för sig själv. Jag kan inte längre gå runt och sörja förlorade relationer eller gräma mig över svek. Jag är skyldig mig själv att leva mitt liv och ta emot de svårigheter och glädjeämnen jag stöter på. Jag kan inte längre hålla på och försöka förändra mig så att andra människor ska må bättre, för det gör de inte bara för att jag försöker slå knut på mig själv och vara till lags. Jag bara förlorar kraft och energi. Jag kan vara ett ställföreträdande hopp när andra söker min hjälp, men jag kan inte förändra deras liv. Om jag försöker förändra mitt liv så det ska stämma överens med någon annan så är det bara dränerande för jag kan inte lyckas! Jag är en människa bland flera miljarder. Som Ia skrivit till mig flera gånger "var rädd om dig, det finns bara en". Om Jesus kunde förlåta sina bödlar, mobben och domarna, så är det väl en baggis att förlåta dem som gjort mig illa? Eller? Det är något jag får jobba på... och misslyckas jag får jag minnas att han dog på korset för våra synders skull, även mina vilket torde inkludera misslyckandena.

 

 

Mm, det var inatt för snart 2000 år sen som Jesus instiftade nattvarden med dessa ord. Det var på skärtorsdagen som han delade bröd och vin i sin sista måltid med lärjungarna, därefter tillbringade han natten i Getsemane där han blev förrådd av Judas och tillfångatagen. Oavsett om man tror på att Jesus var Guds son eller inte, så är forskare och historiker ändå rätt överens om att Jesus funnits som person. Det finns noteringar om att en man som kan vara Jesus har dömts till döden. Evangelierna är skrivna av lärjungarna Matteus, Markus, Lukas och Johannes och dessa beskriver Jesus liv och det han gjorde, framför allt under de tre sista åren av sitt liv. Man tolkar det som att Jesus kom från en hyfsat välbärgad familj eftersom han kunde läsa och skriva, samt studerat Torah. Judarnas Torah är grunden till vårt Gamla Testamente. Jesus var inte ensam om att gå runt och profetera på den här tiden, men det han sa och gjorde drog folkmassorna till på honom. Folket trodde att han var Messias, den smorde, som skulle befria dem från ockupationsmakten... Judarnas Stora Rådet fruktade den makt han besatt och därför ville de göra sig av med honom. De fick folket med sig då han vägrade ta strid, folket kände sig lurade och rasade... därför dödades han. Uppdraget var större än att rädda landet från ockupationen. Han gav sitt liv för oss. När vi går till nattvarden sjunger vi "O Guds lamm, du som tar bort världens synd, förbarma dig, ge oss din frid". Lammet var ett vanligt offerdjur. Guds lamm är Jesus. Att hängas på ett kors var ett romerskt dödsstraff och det är ett grymt sätt att dö. Man kvävs långsamt när man hänger i sina armar på det sättet. Riten är viktigt i alla religioner för den ger samhörighet. Att gå till nattvarden är en kristen rit där vi får ta del av Jesus. Att äta Kristi kropp och dricka hans blod kanske är lite groteskt i sin bildliga form, men det är en symbolhandling för att visa att vi alla hör ihop, vi är en enda mänsklighet.

 

Brödet som vi bryter, är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd!

 

Jag har tillbringat denna kväll med att gå på Jesus Christ med en kompis från min konfirmation. Jag älskar musiken. Jag har haft förmånen att sjunga hela denna musikal i kör när jag gick i grundskolan i Adolf Fredrik och det är ett av mina starkaste minnen från skolan. Att se den uppföras av Ola Salo m fl var starkt.  Och där jag står i livet just nu så greps jag extra hårt av det komplexa i Judas svek och mobbens ursinne... det är aldrig så enkelt som det kan verka på ytan.

 

Ett litet grattis till Linnéa som fyllde år igår!

 

Förra tisdagen blev vår dator kapad och på onsdagen blev Bamse akut sjuk... igår när jag kom upp till garaget fick jag polisanmäla inbrottsförsök i garaget. Nån hade klippt upp gallergrinden... Nu är olyckan i tretal så jag hoppas det är över för denna gång!

 

Bamse piggnar till så sakteliga. I torsdags fick jag åka tillbaka till djursjukhuset för att byta foder då han inte ätit på två dagar. Jag fick oxå lära mig hur man trycker ner medicinen i halsen på honom då han överlistat alla mina knep. Först rullade jag in medicinen i skinka, sen kom han på det och spottade ut. Då kroppade jag tabletterna och bredde ut på skinkan, när han kom på det tog han skinkan i hörnet och skakade ut pulvret så det yrde. Nu har han ingen chans! Jag lägger tabletten långt bak på hans tunga, håller igen munnen och sprutar in lite lite vatten i mungipan med en pipett så han sväljer. Då får han belöning i form av en kula torrt leverfoder, för den nya sorten gillar han faktiskt. Sen han började äta har han piggnat till. Han sover fortfarande mest hela dagarna och hela nätterna, men när vi går ut och går våra korta promenader så står öron och svans rätt upp som förr!

 

Kanske allt reder upp sig till slut. Bamse fick komma hem igår och jag ska ge honom mediciner, specialfoder och tempa honom två gånger om dagen till återbesöket nästa onsdag, sen får vi se. Han var glad när jag kom och hämtade honom från infektionskliniken, han somnade nästan på en gång när jag bältat honom på passagerarsätet... så var han jätteglad över att Linnéa och flickorna var hemma hos oss, men Spike måste han ju sätta på plats förstås. Efter en stund kunde de dela mitt knä!

 

Bamse får komma hem idag. Hans levervärden är inte ok men stabila och sänkan är oförändrad. Nu hoppas vi att allt ska bli bra med medicin och diet. Jag hämtar honom efter fyra och ska då köpa antioxidanter och foder på sjukhuset, innan dess hämtar jag ut penicillin. Återbesök på onsdag.

 

En av de värsta dagarna i mitt liv! Bamse fyller tre år idag och det har vi inte firat. Han ligger på Bagarmossens djursjukhus med leverinflammation.

 

Igår var Janne och jag hos Monica och Arto på "finsk afton" för jag jobbade idag.

 

 

           Grattis Monica!

Fakta: En olycka kommer sällan ensam!

 

I tisdags kapades vår IP-adress när Janne var ute på Youtube så nu har vi bara segdatorn i källaren. Vill med detta skicka ut en varning om er dator skulle låsa sig och ni uppmanas betala 1000kr i böter inom 72 timmar för att slippa typ 10 års fängelse osv, så är det förstås bara en råbluff. Man betalar inga böter förrän man är dömd och det blir man inte via internet! Vi polisanmälde händelsen och polisen får in ca 3 anmälningar per dag (eller var det per vecka?) och detta har pågått ett halvår.  De är visst rätt skickliga de som håller på  med det och då kapar IP-adresser när de är ute på stora sajter, typ Youtube. Datorn måste rensas om ni drabbas av detta då det är troligt att t.ex viruset trojan horse laddas ner i datorn, sa polisen.

 

I onsdagskväll när jag var på väg hem med Bamse efter kvällspromenaden började han kräkas, sen svimmade han i snön. Jag fick knalla ut på skaren och lyfta upp honom, så sprang jag hem och ringde Bagarmossens djurakut. Han var inte död som jag först trott, men han rosslade tungt när han andades. Vi fick komma in omgående och i bilen var han först helt lealös och kall så jag trodde han inte skulle klara sig, men så rättade han till benen under sig i mitt knä där han låg medan Janne körde så fort han tordes. På akuten var han vid medvetande, men var medtagen och skakade som ett asplöv. De gjorde en liten undersökning och han fick gå lite på golvet, sen fick vi 5 ml sockerlösning i en spruta som jag med milt våld fick tvinga i honom. Efter en stund vågade vi åka hem. På akuten trodde de att han fått ett blodsockerfall efter kräkningarna, men vad kräkningarna beror på vet vi inte. Jag ska boka tid hos neurolog igen, men så här långt tror vi att det är magsjuka.

 

Dessvärre är han ff inte frisk. Jag jobbade hemifrån i torsdagsmorse så jag kunde ge honom vätskeersättning varannan timme, sen tog Janne över när jag åkte på hembesök, syförening och hämtade kakor till en fest på måndag. Han kräktes igen på kvällen. Igår var jag kompledig från jobbet men var ute på annat hela dagen. Janne hade fått i honom kokt torsk, men på kvällen kräktes han igen. På nätterna har han  varit väldigt orolig och travar runt i vår säng, vilket han får göra så mycket han vill just nu! Imorse gav jag honom vätskeersättning vid fyra, han kräktes igen vid sju och vägrade gå ut. Han fick torsk och vätskeersättning vid 8 och vid 10 gick han en mycket kort promenad. Han har ju i princip inget han kan få ur sig men nu dricker han självmant iaf och så får han vätskeersättning varannan timme för att få lite salt och socker.

 

Nu har jag ringt Roslagstulls djurkliniks rådgivning och de tycker jag kan fortsätta så här under dagen. Blir han inte bättre ska jag kontakta Bagarmossens djursjukhus får då får han kanske läggas in. Han är rätt pigg mellan varven, men mest sover han. Jag vill inte tro att det är mer fara än en ordentlig magsjuka, men nog har jag varit hysteriskt rädd!

 

... går väl runt och tror att livet är lätt jämt. Men ibland är det tuffare än man tror att man ska klara. Just nu är jag inne i en sån spinn och då blir små små omtänksamheter så otroligt stora och helt avgörande för att jag ska ta mig vidare en dag till. En tjejkväll, ett telefonsamtal, ett sms, min underbara familj. Tack för att ni finns <3

 

 

Denna vecka ska jag vidta vissa åtgärder för att förbättra mitt mående. Bland annat ska jag gå till distriktsköterskan för en uppföljning av blodtrycket. Troligen blir det medicinering nu, men jag är ju både halvgammal, stressad och fet så det är väl inget att förvånas över. Sviterna av influensan börjar sakta klinga av.