guggelutt

Idag firade vi kapellets 20-årsjubileum med stor fest. Vi hade ett enormt kak-kalas och några utställningar. Jag missade att plåta änglarna som hängde i kyrkorummet, men här kommer lite andra bilder:

 

Såna här vill jag oxå göra!

Det har gått bra!

 

Som jag sa imorse - genrepet inför att börja jobba heltid imorgon. Jag åkte ut till Spånga kyrka till halv12. Det var jätteroligt att träffa organisten igen. Det är 5 år sen jag slutade där och jag saknar verkligen kyrkan. Det är nog Sveriges vackraste... eller iallafall Stockholms vackraste med sina medeltidsmålningar och runstenar. Så kan man läsa om vikingen Blåkåre och hur folket i Rinkeby (rinkar var typ krigare) levde nära bondefolket i Spånga och drog nytta av varandra. Släkten Bonde har byggt gravkoret bakom altaret i kyrkan, det är det som är orange på bilden. Runstenarna har kors inristade vilket tyder på att de ristats sedan Sverige blev kristnat och de restes oftast till minne av någon som dött.

Jag skulle önska att jag var färdig med det mesta, men det är jag inte. "Hon kom uför ängarna" är färdig och det glädjer mig!

 

Även imorse blev det en ordentlig sovmorgon. Jag tog ner Bamse vid fyra men han var så orolig att jag tog upp honom vid sex igen. Janne kom hem strax före åtta efter nattpasset och tog ner honom igen, då somnade även Bamse gott och sov till... halv tolv! Jag gick upp vid elva och gjorde mig klar och gav de andra djuren frukost. 

 

Idag blir natten lika lång som dagen... och imorgon är natten längre än dagen. 3 månader till det vänder igen. 

 

Inatt har jag sovit 12 timmar. Janne tog ut Bamse igårkväll och Jens tog ut Bamse inatt när han gnällde vid 2-tiden. Vid 6 fick han komma ner i min säng och vid halv 8 kom Janne hem från nattpasset. Frånsett att jag vaknat till när ungar och make kommit hem så har jag sovit nonstop från strax efter kl 23.00 igår till 11.00 imorse. Gick upp och fixade frukost åt mig och djuren, sen kom Bamse hasande... vi kom ut på morgonpromenad först halv12. 

 

 

Jens var nyfiken på nya bilen så han var upp och kollade den i garaget, sen skjutsade han Bekki till Älvsjö station och sen dess är båda försvunna. Bekki ska sova hos Linnéa och Jens hade fått flera middagsinbjudningar så jag vet inte vart han tar vägen inatt.

 

 

Själv har jag ägnat dagen åt vila och knyppling. Gårdagen slet hårt på kroppen och nu börjar jag bekymra mig om huruvida jag kommer orka jobba heltid från onsdag. Nå, den dagen den sorgen, jag har ännu några dagar kvar att vila på.

 

Imorse gick jag upp klockan sex och duschade. Klockan sju satt Janne, Jens, jag och Bamse i min bil. Jens körde Janne och mig till tåget, Bamse till dagis och sen tog han min bil till besiktningen - den gick igenom utan anmärkning!

Janne och och jag tog tåget från Fleminsgberg till Hässleholm där vi åt lunch och fortsatte sen med Öresundståget till Sölvesborg. Där blev vi upphämtade av en bilfirma i Norje där Janne köpt bil via internet och telefon.. ett riktigt fynd, tror vi! Den är skitfräsch! Det visade sig att bilförsäljaren ägde campingen bredvid som han varje år hyrde ut till Sweden Rock Festival. Ner gick fort med tåget, men hem har tagit sex timmar. Då har vi iof ätit middag i Ljungby och glass i Norrköping... och det har regnat!

 

 

Det har varit en supertrevlig dag. Jag älskar att åka tåg! Och Janne har ääääntligen fått ny bil. Men de sista tre-fyra timmarna i bilen var jättejobbiga, jag har haft jätteont av operationen. Det har varit en tuff dag trots att det inte varit så fysiskt jobbigt, men hemma går jag och lägger mig i soffan av och till... idag har jag bara kunnat sitta samt stå och gå ibland. Nu längtar jag efter sängen, verkligen!

 

Janne tog ut Bamse på kvällspromenad i regnet och har nu åkt till nattpasset. När Jens och Bekki dyker upp har jag ingen aning om...

Igår tog jag bilen upp till kapellet halv två. Pratade lite med några arbetskamrater, om både skärmar till utställningen nästa helg samt om operationen och läkning. Halv tre hade en av våra präster ett föredrag om synen på helvetet under årtusendena. Det är ju jag som bokat programmen till caféerna och denna ville jag inte missa. Det står väldigt lite om helvetet i Bibeln... om något överhuvudtaget. Det är lite märkligt att det fått en sån genomslagskraft... eller kanske inte eftersom överheten nog alltid ansett att pöbeln behöver tuktas för att hålla sig på mattan. Smart då att hota med att man ska brinna och plågas i evigheter om man inte är lydig.

 

                                                                               

 

Har båda mina teens hemma just nu så jag lagade mat åt dem, tittade på TV en stund medan jag förfärdigade en del i Monicas brudutstyrsel innan jag tog ut Bams och kröp i koj före 23.00

 

Imorse kom jag inte ur sängen. Janne, som inte kommer hem förrän midnatt efter sina kvällspass, gick upp och tog Bamse till dagis. Han väckte mig halv 11 med telefonen, det var en arbetskompis som hade några frågor. Jag masade mig upp. Snart kom teensen oxå upp. Det är livat värre i huset! Jag har ofta varit väldigt ensam hemma på sistone, Janne jobbar oregelbundet, Jens är oftast i Nacka och Bekki är ofte ute på sina äventyr så det gäller att passa på att njuta av ungdomarna.

 

När Janne åkt till jobbet satte jag mig ändå med knyppeldynan. Jag har ju ff en möjlighet att hinna klart till utställningen. Knypplade hela em och kvällen med undantag från matlagningen. Fick sällskap vid middan av både Jens och Bekki samt Jonny, Sandras brorsa.

 

 

 

                           

Satt uppe till en stund efter midnatt i förrgår och knypplade på "hon kom utför ängarna". Fick rätta till några småfel. Tror bara att ett tränat knyppelöga kan se dem... Känns jättekul att äntligen få flyt på "damen", satsar på att bli klar till utställningen den 30 september... och blir hon inte det så blir hon klar i höst vilket ska bli jättekul!

 

 

Igår packade vi ihop och åkte hem på förmiddagen.

 

 

Fotografen kom klockan två och var här en timme. Jag blev telefonintervjuad om min hypothyreos av en journalist i måndags och nu kom en ung kille och tog runt 400 bilder på mig. Eventuellt kommer en bild att publiceras! Han lovade att skicka över några bilder på min mail som jag oxå skulle få publicera på blogg och Facebook, hoppas han kommer ihåg att göra det oxå. Av 400 bilder måste ju nåt bli bra! Vi var ute och gick i skogen, han fotade när jag rensade kantareller som grannen var i in med på morgonen och när jag gosade med Ragnar och Bamse. Det är jätteroligt att få dela nån annans arbetsvardag, vi pratade mycket om fotografering och människor man träffar.

 

 

På eftermiddagen satt jag och knypplade, rensade all svamp och gjorde stuvade kantareller på stekt bröd till mig, Jens och Sandra. På kvällen åkte jag hem till Monicas styvmamma och vi la nästsista handen vid Monicas brudklänning. Hon blir så himla fin! Men efter nån timme började jag kallsvettas och fick lägga mig på soffan. Började blöda oxå, inte mycket men ändå, det har jag inte gjort sen operationen. Vilade en bra stund innan jag satte mig i bilen och körde hem. Ungarna var ff hemma så Jens tog sista promenaden med Bamse så jag kunde gå och lägga mig. Har nog överansträngt mig. Men det är märkligt när jag inte har ont, känner inte av något längre, men när orken tryter så kommer kallsvetten och yrseln. Hade jag blivit snittad hade jag nog känt av operationen på ett annat sätt, men nu glömmer jag ideligen bort den. Men jag är oerhört tacksam över att få må så himla bra!

 

Idag har Bamse fått gå på dagis. Jag har varit på provtagning på VC och lämnat massa faste-prover, allt från borrelia, sänkan till lever och njurar... och så sköldkörtelprover förstås. Nu får vi se vad jag orkar med idag :O)

 

Peace, over and out!

Jag vet inte om ni kommer ihåg den här artikeln --> http://www.icakuriren.se/Kropp-Sjal/Halsa/Kolla-skodkorteln/ <-- men idag blev jag uppringd av en journalist som skrev om hypothyreos, hade läst den artikeln och ville intevjua mig. Det gjorde hon per telefon... så nu får vi se om det kommer nån artikel så småningom. Det är ju lite festligt (eller inte) att man blir efterfrågad för sina sjukdomar. Men jag är ändå glad över att få slå ett slag för att göra dessa diffusa sjukdomar kända, sjukdomar som oftare drabbar kvinnor än män. Att få en diagnos är nr 1, sen finns oftast hjälp att få även om man får strida för den ibland. Och det går att leva rätt normalt med många av dessa krämpor om man bara får rätt hjälp!

 

Dagen i stort har bestått i knyppling. Jag kämpar på med "Hon kom utför ängarna". Har gjort några fel som jag kunnat fixa till och dragit av mängder med trådar eftersom knypplingen stått så länge att lingarnet blivit skört... men det ser inte så tokigt ut ändå. Jag har verkligen gjort alla nybörjarfelen, satt nålar på fel ställen och missat att sätta in par på rätt ställe, men jag har oxå blivit rätt skicklig i att gömma fel... inget ont som inte har nåt gott med sig. Frågan är bara om jag hinner klart till jubiléet. Vissa saker har företräde - Monicas bröllop tex.

 

När journalisten ringde på förmiddagen var det liv i luckan här. Jag hade släppt ut Blue Moon och Ragnar i ett försök att göra dem till kompisar. Det vore ju lite kul att ha dem i voljären tillsammans, tänkte jag. Men Blue Moon var mer intresserad av Bamse... som inte visste hur han skulle bete sig när hon slutade flyga runt så han kunde springa efter och skälla, klättrade ner och satte sig vid hans nos. Skulle han äta upp henne eller... vad?

 

 

Hon bara satt och glodde stint på honom och han glodde tillbaka. Så satt de i 20 minuter, under hela intervjun och en bra stund efter. Sen tog jag in Blue Moon.

 

 

Under sen eftermiddag kom grannen in en sväng. Hon hade skördat! Jag blev tilldelad mangold, persilja, minimorötter i olika färger, purjolök, gurka och zuchini. Gurkan och zuchinin har jag sparat, men resten åkte i stekpannan med smör, sen rörde jag ihop det med stekt spaghetti och kantarell/lövbiffgrytan från igår. Det var smaskens big time!

 

 

Nu ska jag knyppla lite till. Janne jobbar mella 14.45-23-00 sen skulle han meka grannens hjul-lager så jag har många timmar på mig innan nån skäller på mig att jag ska gå och lägga mig.

 

Så, over and out, så länge <3

                                                   

 

Efter alla morgonsysslor skulle Janne och jag åka och handla lite, men innan vi hann ut från vår gata mötte vi Jens och Jonny. Men de fick roa sig själva medan vi åkte och handlade middag så det räckte åt oss alla. Det blev en mysig dag, trots att jag varit trött och haft ont idag, har legat en del. Fixade en favorit i repris till middag: lövbiff- och kantarellgryta av kantarellerna som blev kvar från häromdagen, samt smulpaj med äpplen till efterrätt.

 

Nu har ungdomarna åkt hem igen. Janne och jag slappar vid TVn. Hoppas orka knyppla lite imorgon istället.

 

Over and out <3

 

Lång sovmorgon. Bamse var uppe och skällde klockan 6, sen sov han till halv 11. Jag var uppe och duschade, åt frukost och matade alla djur, sen behagade Bamse Morgontrött masa sig upp.

 

Dagen har i stort bestått i Bubble Game och knyppling. Några Bamsenader förstås.

 

 

 

Strax före halv 8 åkte jag till tågsstationen och hämtade Janne. Han var varit med på R2´s (Arto) svensexa, men nu ska vi ha söndagen tillsammans. Nästa vecka jobbar han eftermiddag och jag vet inte när jag ska åka hem, är sjukskriven en dryg vecka till.

När vi släcker en lampa eller drar ner persiennerna på kvällen så är Ragnar snabb att önska oss "gonatt gonatt"! Blue Moon som numera är ensam i sin bur kvittrar hon oxå... de är så kloka, mina fåglar.

Satt och knypplade en hel del igår. Det var inte kul! Jag vill så gärna bli klar med "Hon kom utför ängarna" till jubiléet, men den har legat i två år, jag hade inte alls kommit så långt som jag hade för mig... och jag envisas med att knyppla fel! Hann bara två centimeter fast jag jobbade så många timmar! Alltså, hakar man upp sig så ska man göra nåt annat en stund, men jag blir så rackarns envis! Det blev inte snyggt knypplat heller! Skitsvårt att ta upp efter två år och utan beskrivning är det oxå... Men träd får vara lite oregelundna i lövverket! Eller hur?

 

 

Men idag har jag tagit knyppellledigt! Klockan 9.00 satt jag i frissa-stolen. Känner mig som ett hopplöst fall så idag gav jag henne lite fria tyglar. Istället för mössa och slingor blev det toning och folie. Jag bad om lite mörkare underhår och ljusare över... och det blev väl inte som jag tänkt men det blev väl inte alls illa heller. Nu fönade hon håret helt rakt för att jag skulle få se hur det blev, men jag vet ju med mig att jag aldrig kommer att stå med fönen så det ska bli spännande att se hur nästa look blir - ofönade lockar!

 

 

Janne hämtade mig vid 11.00 och vi åt lunch på fiket mittöver gatan. Sen körde jag honom till tåget. Han åker hem efter eftermiddagspasset ikväll och kommer ner imorgoneftermiddag/kväll så jag får behålla bilen här på landet. Åkte till KlädEtta för att kika på leggings, men åkte snabbt därifrån. Jag har roat mig så det räcker för idag, kände jag. Tillbaka på landet la jag mig på sängen för att vila. Ringde och skickade sms... när det knackade på dörren. Det var kvinnan som körde in i oss vid olyckan i somras. Jens träffade henne på sjukhuset och hon var på väg till Sanda och vi på väg från när vi krockade, på så sätt hade hon fått veta vilka vi var. De flesta vet tydligen var huset med den lösa papegojan är. Hon ville veta hur vi mådde och jag fick veta att hon klarat sig med bara ett litet blåmärke. Otroligt! Vi körde 70km/h och hon berättade att hon höll 90km/h när vi smällde. http://guggelutt.blogg.se/2012/july/olycka-pa-55an.html .

 

I övrigt så har Bamse och jag gått till kalhygget, Ragnar sitter på en pinne utanför buren och Esmeralda har fått snyggt i buren - sågspån och ett skolådehus! Trevligare än bara höet hon haft hittitls.

 

Jahaja, klockan går och inget vettigt blir gjort. Vad skönt! Men nu ska kanske Bamse och jag fixa lite middag. Aptiten börjar återvända och att äta lunch har gjort mig mycket hungrigare nu på em... och jag som hoppats tappa några överflödkilon utan att behöva kämpa. Nåja, det som man får kämpa lite för uppskattar man mer :O)

Åh, vilken härlig dag. Huvet och kroppen börjar samsas bättre så jag är inte lika rastlös längre. Huvudet börjar lämna stressen och oron bakom och kroppen börjar komma igång bättre. Alltså, det som är hela JAG börjar komma i fas.

 

Det har varit kyligare idag och jag la mig i sängen och pratade massa i telefon efter Bamsenad och frukost. Gick ut igen vid halv två... sen har det varit en hel del dator och mer telefon.

 

Grannen var in med mer kantareller som jag rensade och förvällde tillsammans med de jag fick igår. Sen strimlade jag lövbiff och tog hälften av svampen som jag redde med grädde, vitlöksost och creme fraiche med massa svartpeppar. Supergott!

 

 

Sen gick Janne och jag ut en lite längre promenad med Bamse. Fick lägga mig en stund efter det.

 

Kvällen är oxå lugn. Bonden om över för att hämta dricksvatten så vi bjöd honom på glass. Vi håller på att prova oss igenom GB´s nya sorter. Igår 88:an, idag Sanwich och Päronsplit. Nu har vi Lakritspuck och Nogger kvar. Lite TV och sen en tidig kväll. Jag börjar äntligen kunna sova riktigt gott :O)

En dag som etsats sig fast i minnet. Inte bara för att tvillingtornen i New York utsattes för terrorattacken (eller vad det nu var???) 2001. Vår utrikesminister Anna Lindh dog den 11 september 2003 efter att ha blivit knivhuggen dagen innan. Jag vigdes till diakon i Storkyrkan i Stockholm 2005... Men det är idag oxå en vecka efter min efterlängtade operation! Svårt och glatt blandas, som allt annat i livet.

 

Igår tog jag sista proppförebyggande sprutan. Det har gått bra, tycker jag, trots att de var läskigt stora med tanke på att man ska ta dem själv och jag är ju inte så sprutglad. Man får inte vara pjåskig :O) Och idag var jag utan smärtstillande hela dagen, tog en först vid fem på eftermiddagen! Det går framåt som bara den!

 

 

Jag blir starkare för varje dag. Idag har jag suttit ute och jobbat med Monicas bröllopsutstyrsel. Det har varit varmt och skönt. Tre halvtimmespromenader till kalhygget har det blivit och alla djuren har varit ute.

 

 

Långledan skapar nya matlagningsfantasier så idag blev det kyckling med lök och äpple i currysås. Fast nu har jag inte så långtråkigt längre för jag kan handarbeta och det är så jätteskönt! Broderi och TV på kvällen. Har bokat tid för sångövning i Spånga kyrka och beställt frissatid till på fredag. Snart är det bröllop!

 

                                       

Idag har jag suttit ute i princip hela dagen och broderat. Det har varit jätteskönt! Sommarvärme och alla djuren har fått vara ute. Ragnar får inte längre vara lös för han flyger så bra och jag såg två ormvråkar jaga på ängen bredvid. Inte värt risken.

 

 

Tre halvtimmespromenader fram och tillbaka till kalhygget. Ska vila ikväll. Har ont... antagligen lite överansträngd efter att ha suttit hela dan. men åh vad skönt det har varit!

Jag borde inte klaga... och ska väl låta bli om jag kan. Det har varit en jätteskön dag på landet! Men jag blir tokig på att inte kunna göra nåt. Skallen är för pigg och kroppen för orkeslös och öm. Jag tog Bamsenaden imorse och det kändes bra ända till jag kom till kalhygget, då kom svettningarna och yrseln igen. Bläh! Gick långsamt hem och fick lägga mig innan det gick att äta frukost. Ny lärdom alltså - gå sakta!. Sen ägnade jag förmiddagen åt att drömma. På nära två timmar gick jag igenom hem.nets sidor över jordbruksfastigheter i Östergötland och Sörmland. Hittade några röda stugor där jag skulle kunna ha får, höns, en mindre kennel med harlekinpudlar och chinese crested samt bin... och marvin - himalayatecknade! Tillslut var de nere i tre pärlor.... som jag sen raderade och började spela bubble game istället.

 

        

 

Gick ut med Bamse igen, återigen till till kalhygget men i myyyycket långsammare tempo. Det gick bra. Satte mig hos grannen på en slipert och pratade skit en stund innan jag gick in. På förmiddagspromenaden gick Bamses föräldrar med matte och husse ifatt oss men jag orkade inte prata så länge då, mådde ju pyton och svettades som en grillad gris.

 

 

Imorse tog jag ut en fläskytterfilé som jag fick för mig att det skulle gå att göra schnitzel på. Det gick jättebra. Det blev sex fina schnitzlar, men fem åkte in i kylen. Janne har blivit magsjuk och jag har krympt magsäcken sen operationen. Vi får se hur många som äts upp imorgon och hur många som åker i frysen. Janne ska jobba så jag blir här själv utan bil. Det gör ingenting för jag törs inte köra än. Låg och vilade en stund innan jag diskade och tog ut Bamse igen.

 

TV hela kvällen. En kort Bamsenad i svarta natten. Janne sover och det ska jag oxå göra nu. Hoppas kunna handarbeta lite imorgon. Jag kreverar av långleda!

Lugn morgon. Janne tog en extra lång promenad med Bamse efter frukost, det var skönt för då kunde jag packa i lugn och ro. Pack-van som jag är tog det 20 minuter att packa mina och djurens grejor, inklusive handarbeten och hundborstar.

 

                       

 

Vid ett-tiden var vi på landet. Det enda jag glömde var blombuketten från Linnéa och barna, vilket grämer mig. Hade tänkt sätta den här i köket och jag hade ställt den strategiskt bredvid mobilen... men ändå blev den kvar! Nå, den står i vas så har jag tur vissnar den inte ner innan vi kommer hem.

 

Janne fick packa in, medan jag småpysslade med djurens mat och sånt. Sen vilade jag i två timmar medan Janne var och handlade mm. Fixade middag, planterade två astrar i utekrukorna samt en kvarts promenad med Bamse. Orken återvänder sakta. Det som jag måste lära mig är att min kropp inte säger till som förr. Jag känner inte att jag blir kissnödig tex, jag får ont i magen istället. Tomrummet i magen kommer nog fyllas med tiden, men det är klart att det blir nya känslor inne i kroppen när tex urinblåsa och tarmar fått mer utrymme. Livmodern är normalt stor som knytnäven, min var ju lite större, så det måste ju blir omorganisation därinne. Jag får lära om vissa saker helt enkelt, det var jag inte beredd på, men det går bra nu när jag börjar fatta.

 

 
Lördagsmys

 

Kvällen har bestått i att tomglo på Tv och lyssna på panflöjter på CD. Janne ska snart ta ut Bamse och jag tänkte diska under tiden. Sen hoppas jag få sova gott. Det blir svårare och svårare när man inte orkar företa sig något på dagarna, men jag tänker inte få fler yrselanfall pga överansträningn iaf, då är det bättre att ligga sömnlös. Godnatt, vänner <3

Mår illa, huvudvärk och öm... så har dagen sett ut. Har inte mått jättedåligt och inte bra heller. Legat i soffan och spelat bubble game. Orkar inte se TV, orkar inte läsa, orkar inte handarbeta... men bubble game går bra.

 

Gjorde ett försök att göra något, frågade om Janne ville följa med till Hornbach, men när jag väl kom dit sprutade kallsvetten och jag fick anstränga mig för att inte svimma. Jag trodde att en utflykt skulle hjälpa mot illamåendet, men tji fick jag, jag blev jättedålig. När vi  kom hem fixade Janne lite middag och efter det har jag mått bättre.

 

Det har svidit på ryggen sen jag kom hem från sjukan och nu upptäckte jag ett stort blåmärke efter ryggbedövningen. Den kände jag inte så jag har inte kopplat ihop det, men det måste vara den. Annars har jag legat och skavt på nån knut under operationen.

 

Den dryga halvtimme Janne och jag var borta lyckades Linnéa komma på besök. De körde hem Bekki bl.a. och så hade de med sig blommor och Ängla hade ritat en teckning. Det var ju typiskt att jag skulle hitta på nåt så dumt som att åka iväg just då! Det straffade sig oxå!

 

 
Ängla har ritat blommor till mormor!

 

Resten av dagen har jag legat för ankar i soffan. Huvudet är rätt piggt, men kroppen vill inte. Ögonen vill inte titta och nu har högerögat svullnat upp så in i bengen oxå.

 

Bekki har stuckit igen. Janne är på galej för en arbetskompis som ska sluta på jobbet. Själv tar jag väl ett parti bubbel game till. Följer väl med en liten bit på kvällspromenad sen så hoppas jag att jag sover gott inatt!

 

Morgondagen blir bättre! Jag är ändå fascinerad över hur fort jag läker! Har inte några starka smärtor alls, det molar bara. Jag kan t.o.m skratta och hosta försiktigt! WOW!

Janne hämtade mig vid tre-tiden och sen blev eftermiddagen lugn och lite tråkig. Jag orkar inte göra nåt, inte knyppla, inte brodera, inte titta på TV. Janne, som jobbar natt, gick och la sig efter att vi ätit middag. Jag låg i soffan och tränade på att göra... ingenting? Det går inte, det blev bubble-game, det är nästan samma som att göra ingenting.

 

 

Dåliga poäng fick jag oxå.

 

Väckte Janne klockan 20.00. Tog en Iprenmjukakapslar... de var ju MONSTER! Den var enorm och satte sig fast i gomseglet! Undrar om jag ska tugga sönder nästa för den var ju otäck! Sen satte jag en spruta i benet. Tänk att jag som varit så spruträdd numera kan ge mig själv en injektion propplösande. Benet ser för gräsligt ut med bulor och blåmärken, men det skiter jag i. Man får se till att vara lite positiv!

 

Nu har jag följt med Janne och Bamse en bit på kvällspromenaden. Ska bli skönt att få sova hemma!

... får jag gå hem!

 

Natten var underbar. Efter att ha aft rejält ont, och nobbat morfintabletterna för jag blev så illamående, så fick jag sent igårkväll en skvätt morfin intravenöst. Smärtan försvann och jag sov 8 timmar. Vaknade strax före 8 imorse och har efter det mått riktigt bra. Visst, jag har lite ont och är öm, pallar inte att sitta länge eller gå långa sträckor, men smärtan är borta.

 

                           

 

Hittills idag har jag vilat, ätit, promenerat upp och ner i korridoren samt ägnat lite tid åt mail, dator och telefon. Har lärt mig hur jag tar sprutor i låret som hämmar proppbildning, det ska bli spännande. Mitt första försök har utmynnat i ett sött litet blåmärke, men jag har några sprutor kvar att träna mig på.

 

Mötte en intressant kvinna som föder upp Harlekin-pudlar! Kan det vara nåt för framtiden? http://www.harlekinpudel.se/  Har aldrig sett såna förut, med de var ju jättefina!

 

Nu väntar jag på Janne. Ska packa ihop lite... duschen spar jag nog till jag kommer hem så jag får rent håret oxå. Duschade igår, men schampoot var så konstigt. Dock var undersköterskan så rar så hon bäddade raskt rent i min säng medan jag duschade. De har varit så otroligt rara här på avdelning 72! Änglar hela bunten!

 

                                                                                           

Men nu längtar jag hem till gubbe, ungar och djur!

 

Gång på gång natten innan fick jag springa på toa... men jag vaknade oxå av att jag hörde psalmen 853 i mitt huvud, som ett brus eller gregoriansk chant:

 

Bara i Dig, har min själ sin ro
Bara i Dig, min Gud
Bara i Dig, har min själ sin ro
Bara i Dig, min Gud

Från Honom kommer mitt hopp
Bara Han är min klippa
Min styrka och min borg
Jag skall inte vackla

När Jens sen skjutsade in mig till kvart i elva kände jag mig mycket orolig, men buren. Jag var där lite tidigt, men kvart i elva kom min bästis Lotta och mötte upp mig. Det var skönt att ha henne med. Jag fick ett rum och blev lite premedicinerad. Kände inte av det så mycket. När jag klockan 13.00 rullades iväg sprutade tårarna. Narkospersonalen var dock den bästa man kan tänka sig och de höll på i 50 minuter med att förbereda mig kroppsligt och mentalt. Jag blev tvättad och fick ryggmärgsbedövning (vilket inte alls var så läskigt om jag trott)... sen sov jag igenom hela operationen, de höll mig nog precis på gränsen hela tiden för jag vaknade när operationen var klar och de tog bort instrumenten. När jag kom på uppvaket ca kvart över fyra låg jag och tittade ut på utsikten och kunde bara le. 8 år helvete är över!

 

 

När jag kom ner på rummet igen var det första jag såg Lottas leende ansikte. Gud, vad skönt det var att ha henne där! Så lugn, så trygg. Hon gick efter ett par timmar och jag försökte vila.

 

 

Natten var inte så kul Hade ont och låg mest vaken. Glad ändå att denna operation som jag gruvat mig för hela sommaren är klar och har gått bra. Vaginal hysterektomi är den skonsammaste varianten ändå. Inga buksnitt, inga ärr. Men jag har nogsamt undvikit att ta reda på exakt hur man gör. Jag var nära att gå hem den sista halvtimman före operatinen ändå.

 

 

Idag har jag mest legat och försökt vila. Två besök har jag haft, en Facebookkompis och Janne. Telefonen har ringt och jag har fått sms och mail på jobbtelefonen. Känner mig omhuldad. Personalen är underbar. Min kirurg var uppe och berättade om hur operationen gått till. Ska inte gå in på detaljer men jag hade visst varit lite svår. Min livmoder hade inga tendenser till framfall så den satt högt upp och var fast. Ändå var den 370gr inkl myom mot normala 70gr så den var stor. Han hade fått jobba 1 timme och 20 minuter innan han var klar, men jag behövde varken sövas eller öppnas så läkningen kommer förhoppningsvis gå fort.

 

Janne och jag tog en promenad till cafeterian men jag orkade inte sitta så länge. Sjukhusprästen var oxå upp en sväng och kollade hur jag mådde (jag var ju där i måndags).

 

Nu ska jag försöka sova. Har väldigt ont i ryggen men hoppas att jag ska kunna somna ifrån det.

 

Kram alla <3

Nu får jag lägga min tillit i Guds händer!

 

Jag har blivit uppringd från avd. 72 och jag ska infinna mig klockan 11.00 och har en planerad operationstid kl 13.30 imorgon.

 

Jag har duschat enligt konstens alla regler, petat i mig en Skyr (isländsk youghurt) för från kl 24.00 är det fasta. Fram till kl 9.00 imorgon får jag dricka klara drycker såsom vatten och kaffe utan mjölk och sen ska jag duscha och göra ren naveln innan jag åker imorgon.

 

Jens kommer hit och sover för han kör mig imorgon, Lotta träffar jag i entrén kvart i elva. Sen är det bara att hoppas att bedövningen tar som den ska och att operationen går som planerat.

 

Jag fick en bok av mamma och pappa när vi var på lunch idag. Ansikte mot ansikte av Lars Gerdmar och den handlar om ikoner. Första delen handlar om bland annat ikonernas troliga ursprung och den första målningen som presenteras är kvinnan som lidit av blödningar i 12 år men som botas då hon rör vid tofsen på Jesu mantel. Jesus vänder sig om och undrar vems som rörde vid honom för han kände att kraft utgick från hans kropp. Kvinnan klev fram och Jesus sa att hon nu var frisk och att det var hennes tro som hjälpt henne. Målningen är från katakomberna i Rom från 300-talet och författaren menar att det fanns bildkonst från före Jesu tid som varit ursprunget till våra ikoner. Sen har det funnits stridigheter kring detta med avbilder genom århundradena, framförallt på 700/800-talen. Detta, plus tidens tand som går hårt åt trä som man målade på då (och gör fortfarande gör, som på trä, spånskiva mm), gör att det inte finns mycket bevarat. En av de äldsta såg jag i Katarinaklostret i Egypten i april, den var från 400-talet.... Nog om det, jag blev bara så paff att just denna bild fick inleda kapitlen om gamla bilder. Det känns som om det var meningen på nåt sätt.

 

 

Nej, nu ska jag sova. Det blir nog inga problem. Jag är oerhört trött och eftersom jag ska opereras så sent på dagen kommer jag nog inte känna mig så stressad imorgon. Bara ta det easy!

Usch! Hur jobbigt som helst! Men om ett dygn borde jag vara ute på andra sidan.

 

Igår satt jag vid TVn hela dagen och broderade och tittade på inspelade program från boxen. Jens och Bitchen kom efter ett tag och gjorde mig och Bamse sällskap. Jag hade duschat och gjort mig iordning för att gå på gudstjänst, en kollega som ska sluta skulle avskedspredika, men det blev för jobbigt så jag kom aldrig iväg. Mådde skit!

 

 

Idag har det varit lite bättre. Jag ville inte vakna. Fick ta ut Bamse halv 6 för han skällde, men sen kom jag bara inte ur sängen. Janne tog honom till dagis. Jag är oerhört tacksam över att jag sover, för det hade varit tio gånger värre om jag bara trampat runt och inte kunnat sova... men klockan 11.00 var jag klar och tog en buss till Södersjukhuset och gick på provtagning. Det var några basprover de behövde inför imorgon. Men först gick jag in i sjukhuskyrkan och bad om förbön för imorgon. En missionspastor tog emot mig och vi pratade en liten stund innan hon bad för mig och lovade tända ett ljus imorgonbitti. Det kändes jättebra. Mamma och pappa hämtade upp mig från sjukan och bjöd mig på kinarestaurang vid Zinkensdamm. Det var skönt att få komma ut i verkligheten en stund. Jag menar, att jobba är inte att tänka på, jag är för orolig för att hitta på saker men det är underbart att bli utsläpad på nåt. Det blev ett par trevliga timmar som gick. Dessutom är det flera som hört av sig och önskat mig lycka till, via sms, mail, telefon och kort. Det känns verkligen gott. Jag vet oxå att mina arbetskamrater kommer att be för mig imorgonbitti, även min morbror m.fl så jag hoppas verkligen att Gud hör bönerna. Jag är löjligt rädd. Huvudet är lugnt, men kroppen är orolig - blodtrycket stiger, psoriasisen blommar värre än på 15 år, klump i magen och undergångskänslor. Men det är mitt första ingrepp och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, det är väl därför oron är så stark! Och så bär jag ju med mig trauman från syrrans sista tid på sjukhus... Tiden läkar sår, men inte alla.

 

Nu räknar jag timmarna. Snart ska de ringa och säga vilken tid jag ska komma in imorgonbitti. Jens skjutsar mig och Lotta följer med och håller handen. Sen kommer sjukhuspastorn och hälsar på under eftermiddagen. Jag måste fortsätta tro på ett liv efter operationen. Ett underbart "resten av mitt liv" utan Mmonstret!

 

Monicas brudklänning blir skitfin! Kom från hennes styvmamma vid halv sju igårkväll och då åkte Janne och jag och åt på kolgrillen. Jag har börjat slarva med maten, är inte hungrig alls... det gör ju inget att jag tappar nåt kilo men ändå. Har tankarna på annat håll och struman gör ju att jag inte får sockerfall förrän efter många timmar. Jag åt lunch i förrgår, sen två mackor till frukost... sen scampi på kolgrillen halv 8 på kvällen. Dagen har sett likadan ut. Två mackor till frukost och lite fläskfilé med kantareller vid sex på kvällen. Får inte ner mer bara. Det blir nog bättre efter tisdagen och det drabbar ju ingen superskinny precis heller så det gör väl inget.

 

         

 

Igår var jag ute med Bamse strax efter 8 på kvällen, sen gick jag och la mig med en utmattad Janne som bara sovit 2 timmar och sen jobbat 12. Jag vaknade vid 9 imorse och gick upp en timme senare. Bamses mage är tom nu så han sov så gott så. Klockan 11 var han ut och pinkade men några långpromenader vägrar han och det sörjer jag inte som det regnat! Dagen har bestått i tvätt, disk, knyppling och tankar. Tankarna tog överhanden på kvällskvisten så då ringde jag Lotta och grät en skvätt, sen blev det bra igen.

 

                                        

 

Spetsen är klar nu och det är bara monteringen kvar, men jag broderade ikväll istället. Janne sover, Bamse oxå, Bekki är kvar hos Linnéa med sin förkylning och jag hoppas hon kryar på sig snart. Idag hade hon iaf varit och jobbat på sitt nya jobb, ett eventföretag. Det hade varit skitkul, berättade hon.

 

Ja-a, vad säger man? Dusch och försöka sova kanske? Låter skönt!