Från flyt till oflyt
Gårdagen blev en sån där dag som bara flöt på. Det är därför man förbereder sig noggrant, för i skarpt läge måste allt bara funka.
På förmiddagen hade vi som pluggar mastern i Oslo en träff på Ersta. Det är verkligen både ris och ros till denna utbildning. Utbildningsnivån är hög, lärarna är toppen och lektionerna håller hög klass, men all kommunikation via de olika webverktygen är under mer eller mindre stark kritik. Det är svårt att hitta, informationen går inte alltid fram och ibland glöms vi svenskar bort helt. Sammankomsten på Ersta var både bra och ganska nödvändig. Nu hoppas vi att frågetecken kommer att rätas ut.
Sen bar det raskt av mot sånggudstjänst på äldreboende och därefter en efterlängtad massage.
Idag har det varit halv arbetsdag och jag har jobbat hemma. Flera telefonsamtal har det blivit, mail och en förbön till imorgon. Fröknäcke har bakats och sängkläderna har blivit tvättade. Janne har jobbat på tomten, han jobbar natt i hela helgen. När Janne skulle ta ut Bamse tidig eftermiddag bad jag honom ta med soporna, jag böjde mig ner över sop-pellen och... SMACK! Nu ligger jag i sängen, fullpreppad med smärtstillande.
Jag har gråtit, jag har svurit, jag har bett, jag har skrikit, jag har förbannat... och tillslut ringt min kollega som jag skulle ha gudstjänst med imorgon och förklarat läget. Förbönen ska jag maila ifall jag inte kommer iväg till jobbet imorgon. Jag är helt förtvivlad! Min plan för eftermiddagen var att göra majssoppa till lunch för att sen åka och träna och basta. Jag är så taggad efter samtalet med PT i tisdags och baddräktsköpet i onsdags! Och så blir det så här. Nu ligger jag varmt inbäddad med kroppen full av Ibuprofen och Alvedon och börjar acceptera läget. I den bästa av världar har jag bara ont de närmsta dagarna och kan åka och jobba imorgon, och det värsta scenariot är att behöva ta ambulanstransport till sjukhuset framåt kvällen ... DET tänker jag undvika in i det längsta, för det sjukhuset har jag inget förtroende för. Och har nån glömt varför så går det att läsa om eländet --> här <--
Nu ska jag vila mina rödgråtna ögon en stund. Inget blir bättre av att gnälla, nu får det bli till att tänka och leva strategiskt!
Shopping mitt i veckan
Ni som känner mig vet hur jobbigt jag tycker det är att ränna runt i affärer. Att springa runt och leta efter något man tror ska passa en är jobbigt och provrum är rena mardrömmen. Men när det måste göras försöker jag göra det bästa av det. Vid några tillfällen har Rebekka följt med och det är kanon! Nu jobbar hon på skola och har höstlov, så vi hade bokat in den minst dåliga dagen för mig att var ledig några timmar mitt på dagen. Och vi fick mycket gjort! Bekki har ett otroligt tålamod med sin kinkiga morsa och är toppen att ha med sig på shoppingrunda. Vid ett tillfälle kom en kvinna ur provrummet bredvid och säger att hon älskade vår kommunikation. Och ja, jag vill ju köpa något som trivs i OCH är snyggt. Alltså, jag går på TRIVS och Bekki går på SNYGGT. Dessutom vill jag att det passar till grönt (diakonskjortan) medan Bekki tycker jag ska tänka mer fritid och mindre jobb. Men hemma i skogen sjavar jag runt i det som faller sig in, det inte en kotte som tänker på det... eller möjligtvis en kotte då, men inget annat. Så Bekki och jag blir den perfekta provrums-kombon... men jag förstår att det kan låta underligt för den oinvigda...
Den här såg fin ut på galgen, men väl på tyckte Bekki att den såg ut som en morgonrock. Vadå Moraklocka, svarar jag. Kanske dags att kolla upp hörseln på tant?
Det blev i alla fall: ett par brallor, en tröja, två linnen, en halsduk, ett par vinterkängor, två tavelramar, två flaskor Blutsaft, D-vitamin, fem födelsedagspresenter, två gravkransar, två gravljus och en BADDRÄKT. För att hitta baddräkt mitt i vintern till tant i storlek gigantisk krävdes en del jobb, men tillslut hittade vi en på Twilfit. Jag kan inte förstå (och det förstod inte uppackerskan på Stadium heller) att det inte finns baddräkter i större storlekar där, men de har ett sortiment för normalviktiga. I alla fall på vintern. Punkt. Bekki fick en svart skitsnygg klänning och en halsduk som tack för hjälpen och föresenad födelsedagspresent. Lunch på Sushi Yama.
Åter på jobbet blev det sångövning, mail och ett telefonsamtal innan jag shoppade loss i grönsaksdisken på Ica, hämtade Bamse och åkte hem.
Till middag blev det ratatouille och hamburgare av ren nötfärs. Det är lika bra att smida medan järnet är varmt! Nu vill jag krympa ur baddräkten snabbt som ögat!
Tänk vad en god natts sömn kan göra
Efter knypplingen igår gick jag ut med Bamse och somnade ganska omgående. Har någon svag aning av att Janne kom hem runt midnatt efter sitt kvällspass, men vaknade till ordentligt först vid halv två då jag rullade av spikmattan. Sov sen som en gris till tio minuter före väckarklockan, då gick jag upp och duschade och kröp sen ner i bingen igen tio minuter för att få upp värmen.
Knypplade klart "mandelkö" igårkväll. Min nåldyna håller koll på slagen.
Sen gick dagen som en dans. Några telefonsamtal och ett par besök på öppna mottagningen, direkt efter det möte. Ordnade med några småsaker innan jag vandrade ner till indiern och åt räkor i spenat. Tillbaka på jobbet hann jag med några småsaker igen innan medarbetarsamling toppat med möte kring äldreboendena. Ytterligare ett par småsaker så var det dags att hämta Bamse och åka hem.
Det är så kul att fotografera Huddinge kyrka i olika ljus. Den är så vacker och skiftar verkligen med ljuset. Bilderna är tagna i torsdags vid kvart i sex och idag vid femtiden. Vintertiden har gjort sitt och ekens blad har till stor del fallit av.
Hemmavid gick jag ut med Bamse och gav honom middag, sen åkte jag till Balanze. För ett par veckor sen fick jag ett sms: " Vi saknar dig! Hälsningar Balanze". Jag ringde upp nästan på en gång och sa att "jag saknar er också, när kan vi ses?" De erbjöd vidare i sms:et ett motivationssamtal och det var det jag nappade på. Ikväll halv åtta var jag där och det kändes riktigt bra. Vi kom överens om några mål och så blir det uppföljning om en månad. Behöver jag säga att det känns skitbra? Jag var riktigt taggad tidigare i höstas, men har ändå prioriterat bort träningen. Nu har jag en lagom press på mig.
Sen gick jag ett kvarter bort och åt tre olika spett i jordnötssås på Vita Elefanten. Det var ju några timmar sen lunchen! Men till min fördel kan jag säga att jag till spetten och såsen planerade in både träningen i några veckor framöver samt en ny detox-period. Om jag hittar en baddräkt imorgon kan det hända att det blir ett sim-kort oxå inom kort. Men vi får se, en sak i taget. Som t.ex att jag ska gå och lägga mig och be en stilla aftonbön som inkluderar en önskan om en lika god natts sömn som natten som var.
God natt världen
...och där nånstans gick luften ur
Att skriva blogg är bra. I alla fall för mig. En gång när jag pratade med en alkohol-terapeut sa han plötsligt att "nu förstår jag uttrycket human doing fullt ut". Han berättade om en kurs han gått i USA där de skiljt på "human beeings" och "human doings". Det är ofta "the doers" som hamnar i alkohol- eller drogproblem och det kanske man inte kan tro. Det är faktiskt så att de flesta alkoholister märker vi inte av. De sköter sina jobb och sina familjer, de dricker i "medicinskt syfte" för att kunna sova, varva ner, hantera vardagen, minska stress osv. Dessa "osynliga" alkoholister tål ofta rätt stora mängder utan att det märks på dem och de dricker sällan några mängder när de är på fest. Terapeuten tyckte att jag var sinnebilden för en "human doing", och javisst, jag tangerar att vara en workoholic, i alla fall i perioder, för jag hatar att ha långtråkigt. Jag älskar att ha fullt upp. Bloggen är min dagbok och här kan jag gå tillbaka och se vad jag egentligen har för mig när jag liksom glömmer bort VARFÖR jag är trött ibland. Jag FÅR vara trött ibland. Inte ens jag blir yngre med åren!
I fredags var jag riktigt trött. Veckan var intensiv, både känslomässigt och arbetsmässigt... och fritidsmässigt också för den delen. Lördagen var ingången till att slappna av. Igår tog jag det lugnt. Janne och jag gick långpromenad med Bamse och jag jobbade klart med det jag inte gjorde i fredags. Så berättade Janne om älgkon som han och Bamse nästan promenerat in med när de gick en sen eftermiddagspromenad. Hennes kalv sköts under älgjakten i veckan och nu är hon inne och irrar i stugområdet. Kanske letar hon fortfarande efter sin unge? Där gick mina tankar igång igen, tankarna på död och våld och allt hat som florerar i Sverige just nu. Jag har svårt att ta in det. Människor flyr för sina liv... och människor som beter sig värre än djur, för det finns inga djur som mördar den egna rasen på samma sätt som människan gör. Och så möts de av dessa galna svenskar som om det vore flyktingarna som är problemet! Och imorse läste jag om flyktingar som köper flytvästar när de ska ta sig över Medelhavet, och så är flytvästarna fyllda med papper. Om man nu hittar levande och döda människor på Medelhavet, vad döljer sig inte då under dess yta? Alltså, hur ska man orka med all ondska?
Jag vaknade strax efter midnatt och reds därefter av maran långt in på morgonen. Klimakteriesvetten forsade. Halv sex bestämde jag mig för att ta ledigt idag. Jag ska jobba hela lördagen så en ledig måndag tyckte jag att jag kunde kosta på mig i mitt dödströtta tillstånd. Jag messade hunddagis och slumrade till, sen ringde jag jobbet och bokade om hembesöket jag skulle på i em.
Dagen har jag tillbringat i glaspaviljongen med grabbarna gloendes mot fågelbordet och skogen, samt liggandes på sängen med Bamse. Han har också varit trött idag. Ragnar också för han har mest suttit i buren och hängt med huvudet. Men nu ska jag åka och knyppla en stund. Skingra tankarna. Och förhoppningsvis sova jättegott sen!
Hösten är här
Ikonmålarlördag
En härlig dag på alla sätt och vis. Meditativt målande och bortskämd med serverad mat och fika hos en fin ikonmålarvän. Lyx ❤️
Tack för en härlig dag ❤️
Dagar som går...
Nu är det återigen några dagar sen sist. Skälen är två. Dels har jag kommit hem ganska sent på kvällarna och dels tappade jag fattningen i söndags. Söndagen var en bra dag på alla sätt och vis, men när min son och jag stod där vid graven och pratade... om sorg, om syskon, om livets olika vägar... då brast något inom mig och jag behövde ta tag i mig själv, återigen, för få fatt i vad det är som gör ont. Pauser är bra!
Jag hade köpt ett "mossigt" hjärta med plats för en ros till syrrans 50-årsdag. Ängeln köpte jag för några år sen och den finns fortfarande kvar på graven.
Men innan jag åkte till graven för att hedra min syster som skulle fyllt femtio år denna söndag så var det träff i föreningen Knyppelpinnarna. En utställare visade sin antika spetssamling med spetsar från1500-tal och framåt. En helt otrolig samling.
Detalj på engelsk krage från Bedfordshire. Observera de dubbla rosorna!
Spetsar knypplade på 1500 och 1600-talen!
Hattslöja med dragsko från 1800-talet
Sen åkte jag till Monica och Arto. Jag hade lämnat Bamse där i ottan. Ett par timmars prat och Nova-gos blev det.
Sen åkte jag alltså till graven där min äldsta lillesyster, mormor, morfar och moster ligger. Sonen mötte upp mig där och vi besökte också farmor och farfars grav. Gravarna ligger nära varandra.
Sen började arbetsveckan. Måndagen började jag i Södertörnskyrkan där jag åt frukost hos LP-stiftelsen. Jag vet att vi har besökare som även är där, så jag tänkte att det kan bli en bra samverkan att vistas lite hos dem. På eftermiddagen åkte kyrkgruppen till Enskede kyrka som har 100-årsjubileum i november.
Till jubiléet har de byggt sin kyrka i lego!
Josef med sin fosterson - Jesus. Ovanligt motiv skulle jag tro.
Innan jag åkte hem hann jag läsa igenom tentan och skicka in den.
Tisdagen bjöd på besök, lunch med Väntjänsten, medarbetarsamling och nytt möte. Kvällen bjöd på vardagsmässa och knyppling i Hagsätra kapell.
Onsdagen bjöd på möte i Skogås under förmiddagen, efter det sopplunch och sorgegrupp mm på "hemmaplan".
Torsdagen bjöd på utvecklingssamtal, torsdagsträff, planeringsmöte och Macka-Mässa-Prat på kvällen. Bamse fick husera i svärmors lägenhet under kvällens arbetspass.
Huddinge kyrka i "höstglöd"
Idag är jag trött. Jag jobbar hemma. Andakt och brevskrivning står på agendan, telefonsamtalen har jag redan fått undan. Jag har också varit tvungen att ta tag i sopsorteringen som Sevab i Strängnäs börjat med. Jag har inte klurat ut var vi ska göra av alla färgade påsar, men det reder sig nog med tiden.
Nu ska jag göra lite nytta!
Tappade orden...
Du fattas mig!
Grattis kära syster
Psalm 899:
Innan verkligheten vaknat, har du vakat över mig.
Innan första andetaget har jag andats djupt i dig.
Innan, innan, innanför, bor du i mitt hjärta.
Innan någon visste om mig har du kallat mig vid namn.
Innan stormarna bedarrats, har jag vilat i din famn.
Innan, innan, innanför, bor du i mitt hjärta.
Innan vågorna har lagt sig, har du vaggat mig till ro.
Innan någon öppnat dörren har du tänt var jag ska bo.
Innan, innan, innanför, bor du i mitt hjärta.
Innan livet ens har börjat har du burit det till slut.
Innan döden slutit in mig har du öppnat vägen ut.
Innan, innan, innanför, bor du i mitt hjärta.
Mitten av en alldeles vanlig vecka...
... nästan. Onsdagen förflöt i ett jämnt tempo. Handledning, lunchmusik, sopplunch, sorgegrupp och ett uteblivet besök som genererade i att jag fick lite annat gjort.. Torsdag förmiddag hembesök, torsdag eftermiddag planering och klockan tre damp jag ner i frisörstolen. Jag har kommit hem ganska sent så kvällarna har gått fort. Jag har prioriterat att komma i säng tidigt. Fredag jobbade jag hemma. Började med hemuppgiften som ska levereras till Oslo på tisdag, läkarbesök som genererade ny provtagning om sex veckor för att se om vi får bukt med järnbristen, som jag inte förstår mig på varför jag fått... och så nya blodtryckstagningar då blodtrycket ff är för högt, fick höja medicin-dosen också.
När Janne vaknade efter nattpasset tog vi med färskvatten och bullar och åkte ut med båten. Vi åkte till klubbholmen och njöt av en härlig solig hösteftermiddag. Arbetstelefonen fick givetvis hänga med, ett längre samtal blev det. Eftermiddagsfika och middag på sjön!
Pås-pasta är inte särskilt gott, utom på sjön!
Bilderna får tala för sig själva. Jag trivs med livet. Det lunkar på i ett bra tempo. Känner mig lite disträ då jag har mycket att göra och många idéer så det var otroligt skönt med en helt kravlös eftermiddag med bara Janne och Bamse.
Om gårdagen var solig och vacker så har dagen varit höljd i dimma.
Jag har jobbat med hemuppgiften hela dagen. Janne har tagit upp båten tillsammans med bonden så nu står den hemma.
Hemuppgiften är lagd åt sidan, den får ligga och mogna till på måndagkväll då jag går igenom den igen i sin helhet innan jag skickar in den. Morgondagen bjuder på sorg och glädje. Veckan som ligger framför oss innehåller mycket smått och gott.
Början av en alldeles vanlig vecka...
... nästan. På måndagförmiddag hade jag två besök inbokade. Efter lunch hade jag tagit ledigt och knallade ner till pendeln och tog den in till centralen.
Måndagmorgonen bjöd på tät dimma
I flera år har jag tänkt att jag vill ha diakonemblemet intatuerat på armen. Hur man än vrider och vänder på det så är jag vigd diakon och jag älskar symbolen och det den står för. Den 11 september var det 10 år sen jag vigdes till diakon och jag har länge funderat på hur jag skulle fira Dagen. Jag hörde mig för om tårta på jobbet osv, men det var andra evenemang de tisdagar (det är då vi har medarbetarsamlingar) som låg närmast efter så det rann ut i sanden. Jag tillbringade fredagen hemma, ledig, med make och djur, tid och natur. Jag försökte boka tatueringstid den dagen, men hon som jag ville skulle tatuera mig var redan uppbokad. Hon är väl värd att vänta på. Hon är så duktig!
Duvan kommer med bud om liv, 11 september 2005
ringen berättar att Gud omsluter allt,
korset är symbolen för Jesu död och uppståndelse
månika, linea, iens, rebeka
Jag ville ha Jesusfisken också, den tatuerade hon in efter barnens namn och den fick ingå i priset.
Nöjd och glad åkte jag hem. Janne hade gjort köttfärsfyllda paprikor och tomat/mozarella-sallad till middag och lunchlåda åt mig. Jag hann äta i lugn och ro innan jag åkte iväg till min lilla knyppelkurs i Strängnäs. Nu jobbar två av dem med övningsspetsarna och jag har fått anta mer av en lärar-roll vilket är jätteroligt! Now we´re talking! Jag sov bara ett par timmar natten till måndag så även om jag var fylld till bredden av energi efter tatueringen och knypplingen så somnade jag snabbt och sov supergott!
Näckrosorna och spättorna i metall är klara. I väntan på nästa metallmönster tänkte jag experimentera lite... Kan man knyppla en siluett?
Idag har jag haft diakonimottagning på förmiddagen. Den var superlugn så jag hann göra annat jobb som ligger i pipeline inför hösten och vintern. Tog tidig lunch för jag hade ett inbokat besök på lunchen. Mässa, möte, telefonsamtal och så var denna ovanligt lugna arbetsdag slut. Hemma stekte jag fläsk åt Janne och mig, men det blev blomkålsmos istället för blomkålstuvning. Jag hade redan glömt söndagens stora utrensning, vi hade ju inte en gnutta mjöl! Det första som försvinner vid minneshandikapp är visst närminnet....
Tack!
Idag är det Tacksägelsedagen. Insåg nyss att det inte blir nån gudstjänst för mig idag, men gudstjänst har jag haft ändå i veckan. Internationell förmiddagsbön i onsdags och mässa i torsdags på Diakonhjemmet. Och igår hade jag en underbar dag med en ikonmålarkompis i Ormkärr. Bättre gudstjänst finns inte.
Arbetsdagen i fredags gick i flygande fläng. Hann med allt jag skulle skriva och fick tag i alla jag skulle ringa, plus att jag var anträffbar på telefonen hela dagen vilket utnyttjades flitigt efter att jag varit borta ett par dagar. När jag stängde av telefonen halv fem kände jag mig supernöjd med en effektiv arbetsdag.
Gårdagen har varit uppbokad av ikonmålning sen en tid. Jag gick ju på ikonmålning när jag bodde i Hagsätra, men efter det att läraren slutat har det inte blivit så mycket av den varan. Det är ju lite plocka upp och plocka ner, äggtempera, tid och så har jag fortfarande behov av att fråga om råd. Nu var jag hos en vän som gått för samma lärare som mig, dock inte samtidigt. Jag gjorde nog inte allt helt rätt, men nu struntar jag i det. Jag vill ha mina änglar färdiga. Vi bokade in två lördagar till i höst och jag tror jag ska börja med en annan målning som träning... en bild av mig själv som ska målas i ikon-style. Anledningen är att jag tror att jag kommer känna mig mer fri att experimentera om jag inte är rädd för att det inte blir som förlagan, det är ju bara jag! Ni ska få följa experimentet. Jag har ju samma tanke i knypplingen och den hoppas jag kunna börja med idag.
Men jag har blivit sen i min alldeles egna dag. Jag gick upp hyfsat tidigt och kokade quinoa-gröt för att komma igång med min dag, göra klart knypplingen - Spättorna - som jag håller på med och sen börja fundera på hur jag ska fortsätta med min experiment-knyppling. Vi håller på att äta ur skafferi, kyl och frys så jag tömde burken med hackade dadlar i gröten. Det var inte bara hackade dadlar i den kan jag säga - ett par välnärda maskar damp ner i tallriken. Det blev ingen frukost för min del. Jag kastade allt som var öppnat i skåpet, skurade och la alla burkar jag ville ha kvar i hetvatten. Nu känns köket extra fräscht och det är något att tacka för?!
Och nu konstaterade jag att det är försent för att åka på Tacksägelsegudstjänst. Nå, den hade jag igår kan jag tycka. Nu har jag i alla fall ätit äggröra och druckit pulverkaffe, så Bamse och Ragnar ska få komma ut på promenad. Sen blir det stor-disk, tvätt och knyppling resten av dagen! En söndag att tacka för.
På grensen...
... mellom Norge og Sverige. En och en halv timme har jag åkt, tre timmar kvar. Snabbtågen är fantastiska!
Dagen har varit spännande. Lite tungt att släpa väskan de dryga tre km till skolan, men ändå så glad att min kropp orkar det! Jag har blivit så mycket starkare med åren. Även dagens lektioner har gett mycket. Norsk diakonihistorik och en inblick i finska diakonins organisation. Under dagarna i Oslo har vi haft lektioner på norska, danska, finlandssvenska med inslag av engelska. Det gäller att ha "viga" öron.
Nu ska jag jag ägna resten an resan till annat tankearbete, det är jag värd!
Arvika nästa...
Ännu en dag i Oslo
Gick upp kl 7 och åt frukost i sällskap av två par, ett danskt och ett tyskt. Gick sen igenom Vigelandsparkens första del på vägen till skolan och bestämde mig för att tillbringa eftermiddagen där.
Efter avslutad dag blev vi erbjudna att stanna på skriveseminar och jag nappade på det. En tjej la fram sin uppsats så långt hon kommit och fick feedback på den. Intressant verkligen. Fick en ny tanke till min egen uppsats.
På väg mot Vigelandsparken genade jag över en kyrkogård. Det fanns flera gravar och minnesstenar över kända och okända som stupade under andra världskriget. Soldater och flyktingar. Nu upprepas historien igen med svåra krig i vår närhet... och främlingsfientlighet. Det blir påtagligt här på ett annat sätt, vi i Sverige var ju inte med i kriget på det sättet... Sen gick jag genom hela Vigelandsparken.
Egentligen behöver man flera timmar där. Jag reflekterade över att förra gången jag gick där med Monica så var jag hyfsat nybliven mormor. Då såg jag mammorna och barnen bland statyerna. Idag blev mitt fokus på ömhet och våld upptäckte jag...
Det är en helt otrolig park som man inte får missa om man är i Oslo och har tid över.
Jag vilade en stund innan jag mötte upp några klasskamrater för middag och öl. Orkade inte riktigt delta i samtalen... Ibland måste man vara så ljudlig för att höras och jag är inte på det humöret bara...
Natten var lugn, hoppas det blir så inatt oxå.
Sov gott ❤️
Tåget gick!
...och jag kom fram i tid! Och underligt var det för när jag stod på perrongen i Strängnäs gick en studiekamrat förbi... Hon skulle inte bara med samma tåg utan hade t.o.m sätet bredvid mig!!!
Från Vigelandsparken
Snacka om slumpen/ ödet/ meningen 😄 Vi pratade hela vägen till Södertälje där vi bytte tåg, sen var vi disciplinerade och pluggade hela vägen med avbrott för lunch och fika.
Jag bor på Frogner B&B precis vid Vigelandsparken. De hyr ut flera rum och föreståndaren måste ha tänkt lite extra på mig. Han sa mitt namn så fort jag kom innanför dörren, vilket fick mig att studsa lite, och sen visade mig till mitt rum. Han måste ha tänkt till för det var det minsta rummet de har MEN det enda med egen dusch och toa! Jag har bara sett män i huset, antagligen därav var det så lätt att veta mitt namn när jag kom, och jag är så tacksam över att slippa klä på mig varje gång jag ska på toa inatt 😘 Tack snälla för det!
Ikväll har jag gått på långpromenad i min ensamhet. 25 minuters promenad till skolan, delvis genom Vigelandsparken. Sen gick jag ner till Majorstuen och åt Pad Thai. Två timmar efter det att jag gått ut stod jag åter och tjattrade med föreståndaren. Han ville veta hur lång tid det tagit att gå, var jag ätit och om det var gott/prisvärt.
Ja, det tycker jag det var, lite svårt att äta med plastgaffel bara 😄 Men när jag skulle hala fram mitt kort-etui så var den borta. Hjärtat hamrade som en stångjärnshammare! Utan pengar och kort i Oslo och inte kunna betala för maten... Och rummet sen då... Servitören skrattade gott när jag hittade det eländes lilla etuiet som fastnat bakom min mobil där tejpen börjat lossna där jag lagat mobilfodralet. Fy vad obehagligt! Nu kommer jag se till att skaffa nytt mobilfodral inom kort!
Nu ligger jag och lyssnar på skratt och glada tillrop på arabiska I trappen och korridoren. De får glamma på därute bäst de vill för jag tänker gå och lägga mig. Är så nöjd över min alldeles egna dusch och toalett 👍
Måndag
En bra dag som vanligt. Besök på förmiddagen och lite småpyssel innan jag åkte till Högdalen, parkerade bilen och åt sushi. Gick in i Högdalskyrkan och hälsade på en kollega som just höll på att stänga efter språkcafé.
Eftermiddagens begivenhet var Öppet Hus på Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar som flyttat till nya lokaler. Mingel på detta sätt är så bra! Namn fick ansikten och nya kontakter knöts.
... och på kvällen min lilla knypplingskurs i Strängnäs förstås!
Spättan i metall växer fram
Idag jag varit uppe sen sex och packat, duschat och jobbat för Knyppelpinnarnas räkning. Jag har RESFEBER. Blir alltid lika nervös när jag ska åka tåg. Fungerer eller fungerer det icke? Det är frågan!
Helg
En lugn och skön helg har det varit. Jag tänker att jag ska göra så mycket hela tiden, och det är sjukt. Det var länge sen jag var så "frisk" som denna helg för jag har inte gjort mycket. Jag har tittat på, och hjälpt till litegrann, när Janne jobbat med ramen/grunden till vårt växthus.
Nej, det är ingen meteorit, bara en stor sten som låg i vägen!
Här kommer lite fyllnadsjord
Snart har växthuset vuxit upp däruppe
Framåt kvällen gick vi ut i skogen och letade höstkantareller. Vi hittade svamp, men ingen direkt ätlig...
Den stolta fjällskivlingen är iof ätlig och t.o.m god, men denna var så maskäten. En prickfri flugsvamp hittade vi också.
Jag har ingen aning om vad "ostronet" är för svamp, men röksvampen är omisskännlig!
Idag har Janne jobbat och jag har gjort ännu mindre. Tillåtit mig att vara och tänka, knyppla och så skrev jag lite om Karin Boye samt gjorde en runa, eller levnadsteckning, över Knyppelpinnarnas avlidna hedersmedlem... inte så mycket mer.
Jag tror en stunds TV... med risk för att jag somnar i soffan...en skön utsikt för kvällen.
Fem dagar i ett svep
Mitt liv spretar nåt alldeles förskräckligt just nu. Jag vill inte på nåt sätt ge sken av att det är dåligt, men det är energikrävande och jag känner att jag lever, på både gott och ont. Mest känns det bra. Depression och ångest ligger på lur därbak, men hela veckan har jag lurat dessa på framgång. Vissa saker måste få sätta sig ordentligt i mitt liv, sen kommer allt bli riktigt bra igen.
Veckan har varit spännande. I måndags tog jag ut några komptimmar och åkte till Lidingö på förmiddagen. Där pratade jag med Gavia Lace bland annat om kurser för Knyppelpinnarnas räkning. Eftermiddagens begivenhet var en långfika med en representanter från Lions... och senare i veckan blev jag ombedd av en annan Lions att berätta om diakonin i Huddinge vid ett möte hos dem senare i år, vilket ju är jätteroligt! På kvällen knyppelkurs i Strängnäs.
Tisdagen började jag i Tumba med samtal hos kontraktsprosten, fortsatte till ett samtal med LP-stiftelsens pastor i Södertörnskyrkan, sen mässa och möten.
Onsdagen bjöd på handledning, sopplunch, sorgegruppsinformation, präst- och diakonkollegium samt en provsjungning hos en av musikerna. Jag hade bett om att få hjälp att "frigöra" min röst. Det var jätteroligt!
På torsdagmorgonens meny stod besök, men denne kunde inte komma utan det blev ett nära 1,5 timmes långt telefonsamtal istället. Allt funkar när nöden knackar på. Efter lunch hade jag Boye-andakten på Stuvstagården och sen blev det massaaaaage innan jag hämtade Bamse och mötte upp Janne på Hornbach. Nu är det tapetdax i Ugglebo! Snart kan mina knyppeldynor och garnhärvor flytta in där! Vi orkade inte laga mat så vi åkte till den Grekiska Tavernan i hamnen.
....jag skulle kunna skriva nåt dräpande om småstadsfolk som byter samtalsämne och högljutt börjar orera om Skapelseberättelsen och det orimliga i att vara kristen i modern tid ... när jag beställer pizza iförd kragen, men jag nöjer mig med att skriva att pizzan var otroligt god!
Idag har jag inte gjort allt det jag skulle, men det gör inget. Imorse åkte jag på fastande mage till VC för provtagning inför läkarbesöket senare i oktober. Förmiddagen tillbringade jag i nätverket för masterstudenter uppe på Strängnäs Stift och vi började dagen passligt med kaffe och macka, det hade jag kollat upp i förväg så jag slapp ha med mig matsäck. Vi avslutade med lunch på kina-restaurangen. Eftermiddagen har jag pratat lite i telefonen, mailat och .... sen har det nog inte blivit så mycket mer. Jag är trött! Och jag har hela helgen på mig att både program för torsdagsträffen och skriva klart en levnadsteckning över en avliden hedersmedlem, samt info inför novembers workshop till Knyppelpinnarnas tidning Stadkanten.
Nu har jag fått sortera tankarna lite och skrivit en att-göra-lista. Over and out!
