Starka dofter, söta kommentarer och sura åsikter!
...så upptäcker jag till min förvåning att en del av min blogg försvunnit... försöker nu restaurera begynnelsen ur minnet. Det var det där med starka dofter som även bilden visar på. I vårt kök doftar det ännu starkt av den middag jag serverat mig och yngsta dotter, heta räkor. En sådan anrättning doftar vitlök och curry. Undertonen i dessa köksdofter är sen ett par dagar tillbaka - TIGERBALSAM! Anledningen till detta är min sen tre år tillbaka konstaterade kroniska hälseneinflammation som jag nu ska försöka åtgärda med just tigerbalsam, diklofenak-kräm och ibuprofen...
Kanske gör jag galet i att påtala mina så kallade brister. Så mycket har jag lärt mig av kommunikation att den hela tiden tolkas av mottagaren, ofta inte så som jag som sändare menat att den skulle tolkas. För mig det faktum att jag länge levt med smärta, ett tecken på styrka. Likaså att jag tar tag i det och provar en ny metod att lindra. För nån annan är jag inget annat än en SVBK.
Ett faktum som jag bara konstaterar är att jag, liksom så många andra kvinnor, skickats runt inom läkarvården. Min struma ignorerades först och min första läkare sa att långa promenader nog skulle bota mig. Jag frågade hur mycket längre jag behövde promenera och hur ofta då jag redan gick 1,5 timme varannan dag med stavar... Svaret blev att långa promenader nog skulle göra mig frisk. När jag sen av min andra läkare, en underbar sådan, blev skickad till Erstas endokrinologmottagning satt läkaren och läste på google. Hon sa att hon kunde urskilja det som var viktig och rätt info, men jag blev lite tveksam. Och nån operation behöver jag absolut inte. Att jag nu träffat fyra kvinnor som opererat bort hela eller större delen av sköldkörteln och äter mellan 10-70 mkg Levaxin om dagen spelar ingen roll. Jag får vackert stoppa i mig 125mkg om dagen + ytterligare 25 mkg tre gånger i veckan för att funka normalt. När jag fick antidepressesiv medicin från psykiatrin under min långa väg tillbaka till ett normalt liv efter ambulansfärden i november 2008, fick jag jaga läkare för förnyat recept. Tre gånger sa jag i receptionen att får jag ingen tid denna vecka (efter upprepade samtal för att beställa tid) så trappar jag ut medicinen själv, varpå de svarade att så kunde jag inte göra. Men HUR ska jag göra då om jag inte har nån medicin kvar och inte heller får nån som skriver ett nytt recept? Sätta livet på paus och vänta 6 veckor till någon kanske kan hitta fem minuter för ett recept? Tre gånger upprepades detta och fick jag tid hos olika jourläkare en kvart före ordinarie jourmottagning för att få receptet förnyat. Sista gången tröstade den jourhavande psykiatrikern att det var vanligt att kvinnor i min ålder blev deprimerade då de insåg att de inte längre är attraktiva för män. Då anmälde jag hela skiten till Patientnämnden och kort därefter trappade jag ut medicinen. Ska man verkligen behöva bli så förnedrad? Är det vad kvinnligt liv går ut på, att attrahera manligt?
För min hälseneinflammation har jag två gånger fått remiss till ortoped och en gång till UL. UL visade på riktigt ful inflammation i båda hälarna plus att blodkärlen växt in i hälsenan på höger fot... troligen orsakat av för mycket motion i förhållande till min tyngd (men hallå-å, vad rekommenderas vid övervikt???). Ortopeden remitterade mig första gången till en släkting som för 1600kr "gav" mig underbara hålfotsinlägg, gjutna efter min egen fot, men andra gången fick jag en utskällning för han kunde minsann inte hjälpa mig då jag var för gammal, för fet och hade för korta hälsenor, han var minsann kirurg och inget annat! Tack för den diagnosen! Efter det har jag inte klagat. Man måste ju förstå att läkare behöver intressanta patienter och inte såna som mig.
På den s.k kursen jag nu gått i sex veckor har jag lärt mig att jag ska lyssna mer till mig själv. Jag har själv svaren inom mig, så varför ska jag då belasta sjukvården med sådant de ändå inte kan hjälpa mig med? (min slutsats, tillika positiv!) Nu provar jag lite egna knep så får vi se varthän det barkar. Var sjätte månad måste jag uppsöka läkarvården för att kolla TSH ifall Levaxinet behöver regleras, och sen i våras även blodtrycket. Men i övrigt ska jag nog försöka lyssna mer inåt. Vad säger min kropp och vad vill jag egentligen?
Allt detta aktualiseras återigen av att jag just nu sitter och jobbar med en inpassningsprØve för ett mastersprogram i Oslo. I litteraturen läser jag ... och skriver in i min tentamensuppgift ... att medelålders och äldre kvinnor inte ingår i den stab av frivilligarbetare man vill ha inom kyrkan. De är mest intresserade av att koka kaffe och samla in pengar. My ass! När jag utbildade mig till diakon fick jag spel under en gruppuppgift där kursledaren försökte övertyga en man 20+ att han skulle bli diakon istället för kyrkomusiker. "Vi behöver såna som dig, det är bara medelålders kvinnor som vill bli diakoner". Visst behöver vi mångfalden, men uppenbarligen så är det många "kategorier" människor som inte behövs i denna mångfald. "Medelålders" är en, "kvinnor" en annan... och gubevars om man är "äldre" ... och är man "invandrare" eller nåt annat otäckt törs jag inte tänka på konsekvenserna. Krasst konstaterar jag att jag innefattas av flera av dessa kategorier. Det invandrade perspektivet syns i alla fall inte på mig. Och det kanske är synd för ibland är det till fördel. När jag gjorde min C-uppsats på socionomutbildningen skrev jag, tillsammans med en yngre kamrat född i Etiopien, om sexuellt utsatta barn i Filippinerna. Jag åkte dit och gjorde sammanlagt 11 intervjuer på 11 dagar, hon var gravid och satt härhemma i Sverige och skrev om de bl.a historiska och geografiska perspektiven. När vi en dag tillsammans gick över campus till en avslutande lektion kom studievägledaren mot oss med två andra kvinnor. Hon gick fram till min etiopiske studiekamrat, omfamnade henne och vände sig med henne i famnen mot de andra kvinnorna (som visade sig vara från nåt socialt sammanhang) och presenterade henne som gravid (som om inte det syntes), afrikan (som om inte det syntes) och student på högskolan (vilket torde vara uppenbart) och som dessutom skriver om sexuellt utsatta barn i Asien (jättekonstigt...eller???)! Hela tiden med ryggen mot mig. När min studiekamrat blev släppt ur omfamningen och kvinnorna gått vidare över campus frågade hon mig: "Vad fa-an vad det där, det var ju du som åkte till Filippinerna"? Inte vet jag, sa jag, men det tenderar väl rasism?
Jag och min lika invandrade barndomskompis. Hon med rötter i Sverige
och USA, jag i Sverige och England
och USA, jag i Sverige och England
Så... vad gör vi åt det. Hade någon förväntat sig nåt svar? Nehej du, svaren finns inom dig!
Jag ska i alla fall avsluta med söta kommentarer, precis såsom rubriken lovar. I onsdags besökte jag en "gammal" klasskamrat. I skolan hörde varken hon eller jag till de populära och har inte setts sen dess, men i år har vi setts tre gånger! Vi har ett gemensamt intresse i djuren och hon hade hand om Bamse när han var inlagd i våras, då hon jobbar som nattsköterska på Bagarmossen. Jag vill ju så gärna ha höns om och när det blir möjligt och nu har jag fått en Hedemorahöna uppkallad efter mig. Jag tycker det är jättekul!
Hedemorahönan Gunilla
Det vore ju så maxat att få kycklingar efter henne i vår! Men vi får se hur livet utvecklas. Just nu är det inpassningsprØven som gäller, sen får vi se vartåt livet vänder sig.
Den andra kommentaren är från skogen i eftermiddags. En kvinna kommer gående mot oss och när vi är några meter från varandra utbrister hon att "Oj, ni har ju samma hårfärg", syftande på mig och Bamse. Ja, han är yvig i pälsen och jag i håret, och våra bruna nyanser kanske överensstämmer...
Undrar vad jag ska göra nu... nåt föraktfullt kvinnligt frivilligarbete som att virka bläckfiskar till förtidigt födda barn kanske. Bevare oss!
Katter katter katter
Efter en slapp förmiddag med sovmorgon, datorisering och fiskgratängs-lagning åkte jag en bit söderöver för att hälsa på en klasskompis från barndomen. Hon har massa härliga djur: Hundar, katter, höns, kaniner och fiskar. Jag var där i april och hälsade på första gången och då hade hon en hel hög härliga kattungar. Nu hade hon haft en ny kull, men jag var inte snabb nog för att hinna träffa dem förutom den skönhet hon valt att behålla.
Först på gården möttes jag av de härliga schäfrarna och cain terriern. De såg ut som två och en halv varg där de spanade in min bil. Sen hälsade vi på hönsen innan vi gick in och mös med katterna.
Åh vad det är kul med höns!!!
Mor och dotter
Halv fyra åkte jag hemåt och då var himlen så här vacker:
Hämta Bamse, avsmaka fiskgratängen och iväg på hembesök. Hon har också katt och katten låg i mitt knä nästan hela tiden jag var där. Det är så mysigt! Och förutom att min hundallergi blivit nästan obefintlig sen jag skaffade Bamse har även kattallergin blivit bättre.
Dessa fina är ungar till den hona jag haft i knäet under hembesöket ikväll, de fyllde ett år i veckan och har flyttat hemifrån sen länge.
Och när jag åkte från hembesöket vid niotiden hade jag fått mess av Bella. Hon har blivit mormor ikväll till två kattungar. Det betyder att jag fått barnbarnsbarn! Eller barnkattkatter... eller?
Diesels alldeles nyfödda kattungar
Nu får det bli en tur till Gustavsberg endera dagen!
Det blev förmycket för min kattallergi i alla fall. Tog en allergitablett och ska nu nanna kudde. En härlig kattdag blev det!
Nya avslut
Igår blev sista dagen på Företagshälsans kurs om ett bättre liv. Egentligen skulle jag slutat i fredags men eftersom jag varit borta två tisdagar och en fredag (barnvakt och Åland) bad jag att få ta igen det med två dagar denna vecka, och det gick bra. Kursen tar emot nya deltagare varje måndag och så går det runt, liksom. Det har varit ömsom flummigt och ömsom toppen. Men det är väl så i vårt stressade samhälle att kan man inte presentera ett färdigt schema på, som i detta fall: hur man når en bättre hälsa, då är det flummigt. Man måste tänka själv och det är vi inte helt vana vid. Inte när det gäller oss själva. Men tänker man logiskt så kan inte du och jag ha samma parametrar på vad som är ett gott liv. Om jag älskar att knyppla och du springer marathon - hur får vi ihop det? Att hitta sin egen sanning och sin egen väg är en utmaning. Att springa på viktväktarna eller yoga gör ingen nytta om du inte har motivation och inspiration. Att sen alla andra säger att det är nyttigt gör ingen skillnad i ditt eget liv.
Lunch med en f.d arbetskompis, hämta hund och sen avslut på knypplingen. Hade en så bra fart tidigare på terminen men de senaste gångerna har jag bara pysslat med min metallspets och inte hunnit göra nåt emellan kurstillfällena. Men det gör inget. Vi kom överens om att jag ska betala in nästa terminsavgift, den är bara på ett par hundra kronor, och få hänga med i periferin. Vissa saker är svårare att lämna än andra och denna knyppelkurs har jag varit med i sen starten 2008. Inte så trogen när jag var långtidssjukskriven eller pluggade heltid, men allt från ett par gånger per termin till alla tillfällen andra terminer har jag ändå hängt på. Vissa saker är bäst att släppa långsamt 
Har lite halvångest inför intagningsprovet i helgen men har bestämt mig för att inte hänge mig åt det. Det är faktiskt inget viktigt i mitt liv. Helst vill jag inte. Är totalt oinspirerad. Ännu ett måste i min tillvaro. Men samtidigt behöver jag nåt att göra... eller? Äsch. Vad dag har sin plåga och sina glädjeämnen. Håller nu på att förbereda middagen för att sedan åka och hälsa på en kompis i Grödinge. Hon har många djur! Esmeralda och Ragnar har fått härja fritt på förmiddagen när de slipper Bamses vaktinstinkter. Han vill helst ha dem i sina burar, det är väl nån kontrollinstinkt... Och Gud nåde Snabeldraken om den står nån annanstans än i sitt hörn! Men när han är på dagis kan de andra "dansa på bordet" eller leka bland flyttkartongerna! Och dammsugning sköts effektivast när Bamse är borta.
Nu ska här fixas pärerstampe. Potatisen är kokt och ska vispas till en härlig gul sörja som ska i fiskgratängformen :)
Hög på vitaminer?
För en vecka sen bestämde jag mig för att arbeta mig ur den begynnande depressionen och det har gått riktigt bra. Det är inte första gången jag trillar dit, men det är första gången jag så energiskt gått in för att inte lägga mig platt! ....så jag har bakat och trillat köttbullar, och Ålandsresan blev en härlig ljuspunkt. I måndags var jag förbi apoteket och frågade efter solens vitaminer och kickstartade med två tabletter kosttillskott för kvinna. Efter det har det blivit en om dagen som ordinationen lyder. Det känns verkligen som allt sammantaget haft en god effekt.
Och som ett brev på posten sprang jag på min chef imorse. Jag fick chans att krama om honom och tacka för ett fint betyg och kappan jag köpte för presentkortet från församlingen/arbetskamraterna. Sen kurs, handla, lunch och så började jag projekt måndag. Jag har lovat en f.d praktikant på jobbet att baka till ett event för Filippinerna på lördag så jag satte igång med det. Nu har jag 12 påsar med 8 Dumlekakor i varje i kylen som ska levereras på torsdag. Bekki var hem en sväng och fick en påse och ytterligare två påsar + några extra kakor tänker jag använda för eget bruk så jag har nog bakat över 120 Dumlekakor på eftermiddagen och kvällen. Billig köttfärs med kort datum hittade jag när jag handlade så det blev långkok oxå. Eller heter det långstek? 10 Wallenbergare varav hälften blev middag och den andra hamnade i frysen, samt 70 köttbullar som får boa i kylen inatt lyckades jag få till.
Bamse har varit mycket tålmodig i alla goda dofter, men så blev han mutad med ett märgben oxå. Nu har han fått sin kvällspromenad och jag ska bära ner tvätten och sätta på en diskmaskin innan min trötta kropp ska få njuta ullbolstren...
Peace! Over and Out!
Köttbullar
Mitt bästa recept är hämtat ur "Receptskattens Husmanskost" från Icaförlaget 1983.
Jag gör ofta två eller tre satser samtidigt och då tar jag mer lök och mindre vatten än i receptet.
4 port:
4 msk ströbröd
1,5-2 dl vatten
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 lök
400 gr blandfärs
1 ägg
smör att steka i.
Blanda ströbröd, vatten, salt och peppar - låt stå 10 minuter.
Under tiden kan du riva löken.
Blanda ihop alla ingredienser och stek på medelhög värme.
Mums filibabba!
Wallenbergare
En favorit man kan göra i alla möjliga färsvarianter. Receptet ur "Pernillas matböcker" från 1975 är på kalvfärs, grädde och äggulor, men jag har gjort dem på både nöt- och blandfärs, mjölk och hela ägg. Det är bara att prova sig fram efter den egna favoriten eller styras av vad som finns i kylen.
För fyra pers:
400 gr kalvfärs
2 dl vispgrädde
4 äggulor (3 kan räcka)
1,5 tsk salt
vitpeppar efter smak
smör att steka i
Blanda hastigt men väl. Smeten är lös men den öses i het stekpanna och då stelnar den till. Forma biffarna i stekpannan om det behövs.
Gör man många till gäster kan man lägga dem i långpanna (aldrig staplade på varandra) och göra en svampstuvning som man täcker dem med när de kallnat och värmer på i het ugn strax före servering.
Potatis eller ris, gröna ärter och/eller sparris samt nån härlig sås till.
Hurra hurra hurra!
Idag är det Jannes och min bröllopsdag! 21 år har vi varit gifta och några år längre har vi hängt ihop! Vårt liv har inte alls bara varit solsken, men det har bara blivit bättre med åren! Förra året firade vi vår 20-åriga bröllopsdag på restaurang i Mexico. Igår kom vi hem från Åland och idag i ottan åkte Janne ner med första kartonglasset till "nya hemma".
Livet tuffar på 
"♥♥♥ Det handlar inte om att hitta någon man vill gå till sängs med, det handlar om att hitta någon man vill vakna upp brevid. Det handlar inte om att hitta den man vill leva sitt liv med, det handlar om att hitta den man inte kan leva utan. För världen är du bara någon.. Men för någon är du hela världen. ♥♥♥"
(Bild och dikt snodd från "Dikter och Kloka Ord" på Facebook)
Släktochvän-helg på Åland
Om vi så smått redovisar torsdagen först så kan jag informera om att bilen gick igenom besiktningen. Janne väckte mig klockan 8.00 och sa att han skulle ta bil och hund så jag kunde somna om. Darling! Han hade varit vaken sen 4.00 och ville ha nåt vettigt att göra. Jag tog mig en lugn förmiddag och åkte sen iväg på handledning/själavård och därefter åt jag middag med en vän och f.d kollega på VaPiano vid Centralen. Sen hem och packa!
I fredags gick vi upp 5.00 och gjorde oss klara för avfärd. Vi åkte via Lågarö och släppte av Bamse hos mina föräldrar och fick en pratstund innan vi tog färjan från Kapellskär. Eftermiddagen tillbringade vi med Jannes faster. Vi träffade henne och hennes man senast för tre år sen. När vi hade huset på Kökar åkte vi alltid dit minst en gång per sommar och oftast en gång till när vi var ute över nån långhelg. Sen Janne sålde sin del till sin bror blir det aldrig av, vi har ju inga direkta anledningar längre att åka till Åland. Men nu hade vi lovat vänner där att hälsa på så för fem veckor sen bokade vi biljetter och hotell... men vi fick inte tag i faster och farbror så Janne började leta i Åländska telefonkatalogen på nätet och hittade att de flyttat till ett äldreboende. I onsdags i förra veckan pratade Janne med vännerna vi skulle hälsa på och fick veta att farbror dött några veckor tidigare! Ungefär samtidigt som vi bokat biljetterna...Sen fick vi tag i faster.
Inte mycket bilar på båten... Janne spelade bort hela 20 kronor!
Edlagården
Faster var vid god vigör, lite tunnare och lite blekare än sist, men att hon snart fyller 90 år kan man inte tro. Hon bodde i ett seniorboende en trappa upp med trasig hiss och satt med en strumpstickning när vi kom. Vi satt hela eftermiddagen hos henne och tog till kvällen ut henne på middag i centrala Mariehamn. Hon är så supergo´! Det är så sorgligt att vi inte tagit oss tid tidigare, men livet det tuffar på obevekligt i sin egen takt. Hoppas nu att vi ska bli lite duktigare på att ta oss över havet. Det är inte så stort och vi har goda vänner och härlig släkt kvar där.
När vi kört hem faster igen åkte vi till vännerna. Vi hade måst´ avboka hotellet för där fick vi inte sova, utan vi skulle sova hos dem. Resten av helgen har vi tillbringat med dem. Med god mat, mycket prat, sena kvällar och en utflykt till Maxinge galleria, marknad i Mariehamn samt centrum och därefter Kärleksberget summerades denna goda helg.
Morgonvyer
Maxinge! Har varit med i tävlingen om ett smycke från Guldviva. Älskar hennes smycken!
Köpte halvvantar på marknaden. Ull. Caritas handarbete från Kökar. Svartbröd och Hemvete blev det oxå, Stans-Hasse och Britta från Kökar har bakat. Stans-Hasse är småkusin till Jannes pappa.
Dvärgspets tror jag. En riktig! Janne tänkte gå in och hämta den åt mig för han blev så överförtjust.... men jag tror vi ska köpa en egen istället.
Loppis! Jag kunde inte förmå Janne att gå med på guldservisen. Ful eller vacker? Medge att den är speciell!
Nä, ska man gå på det får de väl åtminstone plocka bort etikett och prislapp! Vattnet fanns bara i skärmen, men det var en rolig reklam :)
På Pentik slog vi till på den här. Tur att vi gödde plånboken innan vi åkte! Både Janne och jag blev störtförälskade! Hela vägen hem idag har det låtit som "Jingle Bells" från lådan i bakluckan. Den blir perfekt på Sanda!
Kärleksberget... eller Utkiksberget. Kärt berg har många namn.
Idag efter en sen frukost åkte vi över till Sverige igen. Bjöd ut mina föräldrar på kinarestaurang i Norrtälje som tack för hjälpen med Bamse. Gick en kolsvart promenad tillsammans med pappa och alla fyra hundarna ner till sjön innan vi åkte hem.
Hur upplever DU det i din högra stortå?
Två dagar har gått sen sist och jag jobbar på i mitt "upp-ur-depressionen"-projekt. Det går bra. Vad annars?
Kurs igår. På hemvägen fotade jag lite på Centralen. Vet inte om "konstverken" hör i hop, men jag kopplar ihop dem... det kan ju vara ett uslag av min dassiga humor (hö-hö-hö) som gör sig påmind oxå:
Den ena gjord av tomma toapappersrullar och den andra är en av flera stora golvaffischer...
Hemmavid värmde jag en läbbig paj som Janne köpt, åkte förbi Hagis blommor och köpte en gravkrans samt två gravljus och åkte sen ut till Campus Sköndal och lånade ännu en bok till inpassningsprövningen nästa helg. Har ff inte läst en rad och kommer förmodligen inte göra det. Det får gå som det går. Jag har inte en suck av lust att läsa en massa som jag kanske inte kommer behöva. Inte ids jag stressa upp mig för det heller.
Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:25-34)
Efter det åkte jag vidare till gravarna. Stannade vid blomstershopen utanför den grind som är närmast till våra gravar och botaniserade bland sakerna där. Köpte en ängel i nån sorts betong. Till min förvåning hade någon redan varit ute på farmor och farfars grav. Det var ju tomt så sent som i söndags. Någon annan släkting har nog upptäckt detsamma som jag helt nyligen. Det är ju lite svårt när man är så många som rör sig kring gravarna. Antingen är det fullsmyckat, men så kan just detta hända, att alla tror att det är fullsmyckat. Nå, nu är den graven oxå ombonad för vintern. Ängeln jag köpt platsade inte i gravkransarna så den fick hänga med till syrrans/mormors/morfars/mosters grav istället. Den kan ju få flytta mellan gravarna, tänker jag.
Vrålsugen på köttbullar stannade jag på Willys och köpte blandfärs, sen hem och rulla 75 köttbullar i samma anda som Dumlekakorna igår. Så trött att det går inte att sätta sig, det är bara att hålla igång. Deppen skall med ont fördrivas! Och det passade extra perfekt för sonen kom oanmäld förbi lagom till Janne och jag satt oss tillbords och då räckte maten mer än väl till honom oxå.
Sen tog jag knyppeldynan och åkte upp till kapellet på kurs! Näst sista för i år. Och eventuellt näst sista för mig. Det blir för långt att pendla från Strängnäs varannan tisdagkväll, men jag har bett om att få komma och gästkyppla nån gång. Nästa termin kommer det knypplas fåglar och det låter ju så kul!
Janne hade varit ute med Bamse när jag kom hem efter knyppelkursen igårkväll så det blev nästan 9 timmars sömn. Välbehövligt. Men ändå snoozade jag och somnade om imorse. Men så ställde jag om tanken på köttbullsmackor till frukost, då kom jag upp. Det fanns lite rödbetssallad som Janne tagit hem efter nån lunchlåda på jobbet. Yummi! Lyxfrukost!
På kursen idag provade vi på mindfulness. Det blev ett långt pass i mindfulness-träning... och det är ju så att vilka tankar som helst kan dyka upp under en sån övning. Vi låg helt stilla på rygg i ca 40 minuter medan en bandspelare pratade. Jag var intensivt medveten om el-orgelmusiken bakom den kvinnliga trevande rösten. Jag fick hela tiden anstränga mig för att försöka höra orden istället för hur hon sa orden. "....känn hur låren känns mot underlaget (musik, musik) gå nu vidare till höften...." Nyttigt. Men när tanken på skillnaden i alla dessa roliga upplevelsepresenter som finns idag - jag önskade mig t.ex en helikopterfärd när jag fyllde 40 år - och hur jag upplever känslan i min högra stortå... då fick jag bita mig i läppen och koncentrera mig på andningen en stund för att inte börja vrålskratta rätt ut. Det vore ju fantastiskt om man kunde få en kick av att uppleva sin högertå. Vilket billigt nöje när man kämpar mot depression! Sen blev det ett pass i långsamma rörelser direkt inpå. Skönt, då får man sträcka och röra lite på sig.
Sen full fart mot Bandhagen och köpa bananer för att klara eftermiddagen samt hämta bilen som inte fick plats i Högdalen imorse, mot Högdalen och frissan. Hon fixade både hår och ögonbryn, beundrade min ängel i örat och kramades. Darling Layla! Ett frisk fläkt varannan månad i mitt liv!
Earth to Guggelutt! Layla hade beställt bl.a röd folie inför julen. Folie är ett bra skydd för glasögonen när man väntar på att färgen ska göra sitt och ögonen inte är skarpa nog att läsa skvallerblaskor utan dem, glasögonen alltså.
Kom försent till besiktningen för att få ombesikta bilen. Janne och Jens har fixat mina bromsar. Nu måste jag dit imorgon annars blir det körförbud.
Hämtade Bamsen och hem. KÖTTBULLAR till middag, förstås! Och det blir KÖTTBULLSmackor till frukost imorgon. Fasen vad bra jag har det! Och preliminärbokat en resa till Turkiet i februari har jag gjort! Och pratat med Thage G Peterson har jag gjort! Han hade lovat mig att komma till Hagsätra café i februari som en personlig tjänst, men nu när jag slutat återtog han erbjudandet och det var det jag behövde kolla med honom. Det var ju en personlig favör och han ville inte komma om inte jag var kvar. Dock lovade han att jag skulle få läsa hans C-uppsats in vardande som blandannat kommer att handla om djur i Bibeln. Han är 80 år och började plugga teologi efter att han dragit sig tillbaka från politiken. Vi har gått många kurser ihop på Ersta, senast i våras i kursen "Fornnordisk och keltisk religion" och det är så jag "lärt känna" honom. Han är en fantastisk man, ödmjuk och vänlig, intelligent och humoristisk.
Och nu ska jag hålla mig sysselsatt en timme till, sen ska Bamse ut och jag ska lägga mig tidigt.
Allt har sin tid...!
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud (Predikaren 3: 1-13)
Hon finns ju där för att viska goda saker i mitt öra! Dax att börja jobba!
Idag bestämde jag mig för att sluta deppa. Det har varit riktigt tungt ett par veckor nu. Saker och ting kommer ifatt. Men jag kommer aldrig att få upprättelse och jag kommer inte må bättre av att vara ledsen för det. Nu kastar jag den bördan och går framåt. Jag går i väntans tider, i väntan mellan det gamla och det nya. Mitt främsta jobb nu är att inte lyssna på kraxande olycksfåglar som stressar med sitt "du måste ha ett jobb, du måste ha ett jobb, du blir inte yngre, ju äldre du blir desto mindre attraktiv på arbetsmarknaden". Men FUCK rent ut sagt. Ingen ger mig ett jobb. Det får jag söka själv. Och det gör jag i sinom tid när det passar mig! När det är tid ska jag! Jag är den jag är och jag har den kompetens och erfarenhet jag har. Olycksfåglarna kan kraxa bäst de vill, det är inte i nån sorts omsorg om mig som de kraxar.
Idag har jag varit på kursen. Den lider mot sitt slut. Åkte hem och åt lunch, åkte på zonterapi hos bästisen och när jag kom hem var jag så in bengen trött. Men jag har legat i soffan en hel vecka och nu räcker det. Det finns de som har det mycket värre. Istället bakade jag 100 Dumlekakor för Filippinerna. Det är insamling för Filippinerna ute på Rådmansö på lördag och mina föräldrar ska ha hand om Bamse medan vi åker över till Åland för att hälsa på släkt och vänner över helgen. Jag hoppas det ska bli en liten slant som kommer iväg för Haiyans offer.
Känns bra! Även om några inte blev så vackra så är tanken god och jag kommer sova så grymt mycket bättre än om jag legat i soffan tre timmar.
Klappar mig själv på kinden
Veckan som va...
Har hunnit med en del, även om jag känner mig tämligen verkningslös.
Måndag: kurs, lunch och zon hos bästisen, middag hos en f.d arbetskamrat tillsammans med Bamse. Förra året denna dag gjorde vi --> detta <--
Tisdag: Hade tagit ledigt från kursen för att vara barnvakt till Meija. Linnéa skulle göra datortomografi från bål till knopp, därefter åt vi lunch ihop. Tog T-banan hela vägen till Vällingby så jag roade mig med att virka. Hann nästan klar en hel bläckfisk till. De går hyfsat fort att göra. Jag köpte lite mer garn och kuddstopp när jag ändå var i Vällingby. Tänkte att lilla Meija säkert skulle vilja ha en, även om hon inte är förtidigt född och snart 6 månader ;O)
Men på kvällen när jag skulle upp och knyppla så var jag helt slut igen. Frös och hade mig. Stannade i soffan under en filt hela kvällen och la mig tidigt.
Onsdag: Kurs och soft eftermiddag. På kvällen gav sig Bamse och jag iväg till en barndomskompis och åt middag. Supermysigt.
Torsdag: Torsdagarna är kurslediga och jag hade bokat in en tid hos Annie på Salong Betong.Gick därifrån 1,5 timme senare med två fina tatueringar. Supernöjd. Kvällen frysandes under en filt i soffan.
För liten! Större ska den vara! Sådärja!
Jag har kollat upp hit och dit för att få en korrekt stavning och så. Jag har haft kontakt med en magister i historia som skrivit om runstenar och en professor i nordiska språk, så det borde vara så rätt som det går att få det. Det är s.k normalrunor från vikingatiden, från den senare delen då man börjat använda stungna runor. Det står: MÅNIKA, LINEA, IENS, REBEKA. Det torde stavas så, man använde inte dubbelstavningar och mina barns namn fanns inte då.
För liten! Sådärja! Lång mantel och gloria!
Förre året denna dag skrev jag --> detta <--
Fredag: Låg och frös hela dagen under filt i soffan. Ringde återbud till kursen. Sov en hel del vilket kanske inte var jättekonstigt då jag somnade vid midnatt och vaknade vid 02.00, sen gick det inte att få en blund i ögena. Vaknade då Ragnar drog i kudden jag låg på. Då hade jag sovit en timme med honom sittandes på armstödet. Antagligen hade han oxå sovit men nu var han både skitnödig och hungrig och ville in i buren.
På lördagen var jag lite piggare och försökte gå en långpromenad med herr Trötter, men det gick inte. Vi var ute bara 40 minuter, trots att han sov till HALV ETT! Han kan sova mer än jag! Eftermiddagen ägnade jag mig åt att göra klart bläckfiskar. Tänkte att gosedjurstokiga Ängla nog skulle bli ledsen om Meija fick en bläckfisk, så jag fixade bläckfiskar till hela tjejtrion. Om Meija och Ängla får kan ju inte Thyra bli utan...Det föll i god jord!
Barnsäkerhetstest TV-gänget
På kvällen möttes Linnéa, Ängla, Bekki, Arto och jag upp utanför Fullersta Bio. Det var länge sen det var bio där, nu hålls olika evenemang där och ikväll var det jubileumsuppvisning i Orientalisk dans. Monica har under ett par års tid dansat magdans och nu har hennes lärare varit i Studieförbundet i 10 år vilket firades med uppvisning. Jätteroligt!
Förra året denna dag skrev jag --> detta <--
Söndag: Bamse och jag sov länge idag oxå. Bekki sov hemma. Har haft tillräckligt med energi för att tvätta och dammsuga idag, sen kom Jens. Bekki och jag hade bestämt att åka ut till gravarna och Jens ville följa med. I onsdags ringde Gullvi som haft Gullvi´s sybehör i hur många år som helst. Hon hade plockat ihop en korg med restgarner som hon tyckte jag kunde virka sköldpaddor av. Idag åkte jag och hämtade den. Hon fick en sköldpadda som tack.
Lite Hallowen-inspirerad
Jens ville inte följa med dit utan vi skulle möta upp honom igen vid Shell i Bandhagen där han har en kompis som jobbar. Han bjöd på en biltvätt (undrar varför, min bil är ju inte skitig...?).
Shampoo
Skrubba
Fön
Yi - Haaa
Sen åkte vi ut till Skogskyrkogården. Lugnet infinner sig direkt. Här vill jag begravas!
Morfars, syrrans, mormors och mosters....
Farfars och farmors... hit får jag visst åka tillbaka!
Sen bjöd jag ungdomarna på sushi. Så härligt att umgås med barnen, alltid!
Kvällen är lugn och kommer inte bli nåt annat. Tidig Bamsenad och tidig säng-gång planeras...
Rubriktorka
Ikväll vet jag inte ens varför jag skriver blogg. Det är lite deppigt nu. Försöker frammana lite motivation till tentaplugg men det är tufft. Är inte pluggsugen och då är det värre. Men så är vi inne i den tunga årstiden nu. I alla fall för mig. Jag blir extremt trött så här års och jag längtar verkligen till Gran Canaria. Det är inte så långt kvar nu.
Igår sov Bamse och jag länge. Fixade lite med fågelmaten och slogs med datorn en stund. Vad irriterande det är när det inte funkar! Datorer ska bara funka! Sen åkte jag hem, slängde i mig lite mat och åkte på konsert i Vantörs kyrka. Fantastisk!
Innan jag la mig gjorde jag klar bläckfisken. Jag stoppade den och sydde fast ögonen. Det får bli en prototyp, men jag kommer nog göra fler och ta reda på vilken ambassadör som kan skicka dem vidare. Det är alltså virkade bläckfiskar som skänks till neonatalavdelningarna och som delar ut dem bland de för tidigt födda. Om jag förstått det hela rätt så minskar de risken att barnen drar ur sonden och att bläckfiskarmarna påminner om navelsträngen. Jag vet inte var jag läste den informationen och om den stämmer, men nog påminner armarna om navelsträngar... och små barn som ligger och griper drar förstås lätt ut en sond... det låter rimligt, men jag vet inte om det är vetenskapligt. Nå, idén är rolig och jag tror att föräldrar till för tidigt födda barn kan känna lite glädje i tanken bakom dessa små presenter.
Inatt sov jag gott och länge. Natten mellan lördag och söndag vaknade jag flera gånger av att Bamse skällde, och ännu fler gånger av att jag drömde att han skällde. Skumt. Inatt sov jag supergott.
Dagen har bjudit på kurs, zonterapi och en trevlig middag hos en f.d kollega.
Nu har jag tagit en Alvedon forte och ska lägga mig tidigt. Fryser och har huvudvärk. Kropp och själ processar.
Tack för det
Djur och blommor
Visserligen har vi inte flyttat än, men vetskapen gör väl att landet mer och mer känns som hemma.
Jag kom ner igår. Efter kursen åkte jag hem och packade, hämtade Bamse och på vägen mot landet även min dator som Rickard lagat, sen bar det av. När jag svängt av på Sandavägen bromsade jag instinktivt efter ca 700 meter i en skarp kurva. Det synen uppfattade som fyra björkstammar i diket visade sig vara de fyra vita benen på en älg. Hjärnan är fantastisk. Det ska inte växa fyra vita björkar i en fyrkant i diket precis invid vägen, det vet hjärnan instinktivt och då bromsar foten utan att förståndet hänger med, man bara gör. Jag passerade älgen i under 30 km, fortfarande för snabbt för att jag skulle få upp mobilen och fota. Jag upplevde att den hade en rejäl "krona" på huvudet, men det kan faktiskt ha varit en trädgren oxå. Dom är stora, älgarna! Och häftiga!
Imorse när Janne kom tillbaka efter morgonrundan med Bamse hade han dessa suddiga foton med sig på mobilen:
Jag har förminskat dem så man ser tydligare. På båda bilderna ser man ett älghuvud, men på den första ser man även ryggen på en till! De vågar sig tillbaka nu när älgjakten är över 
När vi sen satt och åt frukost kom hackspetten och pickade i kokosnöten vi hängde upp förra helgen.
Janne berättade att under veckan (han har varit på Sanda hela veckan) så har han räknat till 7 blåmesar och talgoxar som samtidigt köat för att få en munsbit av kokosnöten, plus den vanliga stora hackspetten och gröngölingen!
Det ska bli spännande att se om jag får samma celebra besök imorgon när jag frukosterar själv härnere... Janne ska på skiftlagsresa till Åbo.
Vi tillät oss en lugn förmiddag, när jag varit ute med Bamse igen åkte vi till Solberga för att köpa fågelfrö ochså passade vi på att fika. Solberga handelsträdgård hade orkidéutställning och där köpte vi oxå en behållare för jordnötter. De hade oxå ett urval av köttätande växter vilket jag tycker är skitkul... men det får vara till vi flyttat ner på riktigt. På ÖB köpte vi en 18-kilossäck vildfågelfrö och 3 kilo jordnötter samt en hink talgbollar. Fröhållare köpte vi förra helgen så den tänkte jag sätta upp imorgon. Det ska bli jättekul att få mata fåglar igen. I Hagsätra förbjöds det då vi fick råttinvasion för 10-15 år sen. Det fanns stora bruna råttor överallt.
När Anticimex var i farten kunde man hitta döende brunråttor lite varstans. Vi hade en som dog på vår trapp. Hos vissa kom de in i husen, de åt sig genom betongen och våra grannar upptäckte ett råttbo under rabatten. Det blev ogörligt tillslut. Nu bor vi i skogsbrynet och det torde var omöjligt att föda upp en så stor stam brunråttor här. Möss har vi haft inne när vi köpte huset så dem har vi byggt ute... och fladdermössen bor under plåttaket men de gör ingen skada och är ett mysigt sällskap på kvällarna. Just nu är de väl inte ens aktiva, jag har hört dem krafsa lite nån gång bara.
Det kommer visst att regna hela helgen... höstrusk är en härlig väderlek. Det är helmysigt att njuta regnsmatter i mörkret mot tak och fönsterrutor. Det är bara Bamsenaderna som blir lite våta. Ja, jag ska väl ta oss ut en sväng nu... så får vi se om det blir läsning, virkning, knyppling eller TV-tittning efter det... En variant på Sluring blir det till middag iallafall!
Fredagsfundeleringar...
Veckan har varit FANtastisk!
Morgontrött Bamse
Gick upp halv sex i måndags och åkte mot Stockholm, lämnade Bamse på dagis, lämnade av Ragnar och packningen hemma och fick två minuter tillgodo innan bussen gick mot stan och den sk. utbildningen. Det hade varit en större olycka vid Fittjabron så att vara ute i god tid denna morgon var en god idé. På eftermiddagen åkte jag iväg till Heron City och gick på bio i min ensamhet. Jag uppskattar mer och mer mitt eget sällskap, men det visade sig sen att jag hade åtminstone två väninnor och minst en dotter som ville se samma film. Monica Z. Den kan jag rekommendera!
Heronvarödsligt... till reklamen började. Då fick jag liiiite sällskap
Var hemma vid 20-snåret och åkte då ut med Bamse och en silvermolly till Monica och Arto i Kista. Silvermollyn började tugga på Princess Meija i förra veckan och åkte då ner i ett 5-litersakvarium för att undvika värre våldsamheter... nu fick han flytta hem till Monicas ballongmollys och det verkar ha gått utmärkt.
Tisdagen gick i högt tempo med utbildning, zonterapi hos bästisen med hemlagad pizza och knyppling på kvällen. Onsdagen bjöd på utbildning, handledning som övergått till själavård och sen blev det middag med yngsta dottern och tidig kväll, jag frös så in i bomben och var orolig för att bli sjuk.
Torsdagen blev ännu en superhärlig heldag med hembesök, lunch med en f.d klasskamrat från grundskolan, besök på jobbet i form av Musikcafé samt Öppen Kyrka med många olika samtal med f.d arbetskamrater, frivilliga och gäster, till sist middag och bio på Medis med en f.d granne. Dessutom lyckades jag hjälpa en 9-åring vars teaterlektion var inställd... hon stod och grät några meter från min bil invid Min Teater i Högdalen... men när jag lämnade henne då hon gick på bussen var hon strålande glad och vinkade glatt....det känns som livet bjuder på små under när man minst förväntar sig dem.
En uppskattad present från hembesöket..... ... och ett Medis-kors
Superbra film med många perspektiv
Idag var det inte roligt att släpa sig ur sängen. Jag kom hem halv 12 inatt och gick ut med Bamse... sen låg jag vaken till klockan var en bra bit över 01.00. Justin hade fått åka in till akuten med svår huvudvärk som jag sen fått veta var migrän. Han är 6 år, lilla hjärtat. Meija var oxå inne på akuten med plast i halsen, men det visste jag inte inatt tack och lov! Hon hade fått i sig plastförpackningen från ett Festis-sugrör och det syntes inte i halsen, men det höll på att kväva henne. Livet är så starkt, och så sårbart....Somt kan vi göra nåt åt och somt inte, somt smärtar och skrämmer, somt inte.
Men jag låg vaken länge inatt och funderade över livet. Kanske är det en 50-årskris, men i så fall är det av det slaget som jag uppskattar, som stärker och föder kraft. Jag ångrar inte en sekund att jag sagt upp mig. Det som hänt, det som föregått händelsen och det som hänt efter har varit smärtsamt och otroligt lärorikt. Den sk utbildningen ger mig perspektiv på på den tillvaro jag levt och lever i. Jag har massor av resurser att "hitta mig själv" och lära mig att leva ett liv där jag är sann mot mig själv och andra. Jag börjar förstå varför och vad folk reagerar på i min person... och vad jag ska och kan göra åt det, och inte göra åt det. Var går mina gränser och var börjar "du". Jag börjar förstå mina kroniska fysiska smärtor, och välkomnar den insikt de ger mig.
Men kanske det som mest av allt förbryllar ... är de människor där jag trott jag varit betydelsefull och det visar sig att jag är ... ingenting... och de människor som jag inte förstått att jag betyder jättemycket för. Vad är det som styr oss? För människor som betytt otroligt mycket för mig under min livsväg (bortsett från min man, mina barn och mina föräldrar där jag upplever en ömsesidig kärlek, oenigheter till trots) har ofta svikit... men det är ju min känsla! Vad är det som gör att känslor är ömsesidiga... och inte. Det ligger ju i botten i våra egna behov. Och viljor. Och visioner om hur det "ska" vara. Och erfarenheter.
Susseligott!
Halloween och Allhelgona...
...har jag inte firat i år, men det har andra i min familj. Rebekka skickade dessa foton från i lördagskväll och söndagsmorse. Sött!
Andra bilder jag hittat på barnen är dessa:
Monica med Meija Bella och Justin
Jag tycker det är kul med allt som gör hösten lite festligare, men vill hålla isär Halloween och Allhelgonahelgen. Halloween är en importerad festighet från USA medan under Allhelgonahelgen minns vi våra avlidna. Ursprungligen var det söndagen vi mindes våra avlidna, då är det nämligen "Alla själars dag" men vi har mer och mer övergått till att sätta ut ljus och annan utsmyckning redan på lördagen som är "Alla helgons dag". Inget fel i det, då är det vackert under hela helgen. Jag tänker ta mig till gravarna under veckan, tror jag. Helgen har jag tillbringat på Sanda efter en fullspäckad vecka.
En liten blomma från våra husköpare
Veckans början har jag redan skrivit om --> här <-- . Torsdagen tillbringade jag vid knyppeldynan, lunch med en f.d kollega och på kvällen kom de som köpt vårt hus över på fika. De har fem barn och det känns så roligt! Vi hade oxå fem barn när vi flyttade in (och har förstås fortfarande, men de bor ju inte hemma). De hade fyra av barnen med och de strömmade in och tittade överallt. Nu har de bestämt vem som ska bo i vilket rum och de tyckte våra djur var jätteroliga! Själva hade de ett saltvattensakvarium med Nemo-ar och Doris-ar och nu gick de i hundtankar när de ska flytta till ett så pass stort hus efter att ha varit trångbodda i många år.
Änglavingar i vitt och silver Druvklase
I fredags åkte jag till Linnéa efter rasten. Hon skulle på begravning och jag skulle ta hand om godisarna. Störtmysigt!
Småttingarna tar en lur
Det finns olika sätt att äta majskrokar på!
Att Agnes tittade fram tar jag som en eloge. Hon gillar inte besökare...
När Matte kom hem efter jobbet skyndade jag mig till pendeln, hämtade bil och Bamse, packade och for till landet!
Nu har vi avnjutit två härliga dagar i vårt nya hemma. Igår tog vi det mest lugnt, var in till Strängnäs och så. Idag har vi blåst och krattat tomten från löv plus att Linnéa med familj kom ner en sväng och tittade till sin husvagn.
Barnbarn är verkligen livets efterrätt! En rosenknopp i november!
Meija och Spike har samma intressen. Här är det rått-dragkamp
Jag ska bara.... Joru, försök med den du :O)
Nej, det är så härligt här att jag inte förmådde åka hem. Som vanligt. Det blir en tidig morgon imorgon så det är väl bäst att släpa ut Bamse i regnet nu och krypa i säng!
