Glöm inte att tacka!
Tänk så lätt det är att glömma bort att tacka. I flera inlägg nu har jag beskrivit känslan av lättnad efter Novas operation mm... och varje dag tackar jag Gud, läkare och alla som sänt böner, tankar och positiv energi, men jag har inte skrivit det här. Nu vill jag tacka er alla för ert stöd vi fått! TACK!
Och tack till Arto och Monica för den rasande vackra buketten med goda praliner som kom via blombud på torsdagseftermiddagen!
Och tack Rebekka för de fina orden du skrev på Instagram och Facebook, de kom så tajmat när jag hade en riktigt dålig dag!
Tack tack tack! Tack från djupet av mitt hjärta!
Mus-jakt och tillökning i akvariet
I lördags skulle jag åkt till Roslagen på pärlkurs och hämta hundarna som bott hos mina föräldrar, men jag hämtade hundarna på fredagen istället då pärlkursen ställdes in pga för få deltagare. Jag hade storvulna planer på att använda min lördag till att komma ett gott stycke på master-uppsatsen, men spaghettibenen tog över. Jag satt mest i soffan och tittade ut, gick igenom känslor och tankar, grät lite och bara tillät mig att vara...
Igår skrinlade jag planerna på gudstjänst och fortsatte ta det lugnt på förmiddagen. Framåt eftermiddagen kom jag igång bra med uppsatsen. Det är många dokument som ska läsas och böcker som jag måste försöka få tag i och det kommer att ta tid att göra den, och att få grepp om frågeställningarna så syftet blir solklart visar sig bli nog så knepigt. På kvällen bjöd maken ut mig på middag på en av kinarestaurangerna. Först tog jag en lång varm dusch för jag var helt stel och frusen... så efter lite god mat somnade jag före klockan 21.00.
Det var nog tur det för halv fyra imorse väckte Bamse oss med upphetsade skall. Jag upptäckte häromdagen att vi fått in en mus igen. Ragnars fröpåse var nämligen söndertuggad och av en hel del solrosfrön fanns bara skalen kvar. Jag tyckte jag var smart som gillrade musfällan med solrosfrön och ställde den på fröpåsen. Igår hade den smarta musen varit in i musfällan och ätit upp solrosfröna, men undvikit haken som får fällan att slå igen. Janne gillrade fällan med en ostbit på haken och imorse slog den alltså igen. Rambo sa konstigt nog ingenting inifrån sin bur, med Bamse var skogstokig. Han hade vält hela lådan med Ragnars mat och musfällan låg på sniskan i lådan med en stor skogsmus i. Jag fick upp musfällan ur lådan utan att mus eller Bamse gjorde sig illa, men när jag skulle bära den till köket gick spärren upp så musen hoppade ur fällan, tog sats mot min arm och for genom halva vardagsrummet. Den flög! Och Bamse flög också. Jag har aldrig sett honom hoppa så högt! Men musen försvann in i tryggheten bakom soffan. Det tog en stund för Bamse att lugna ner sig. Jag valde bort att röja vardagsrummet och sparade det till dagsljuset.
Jag började denna dag med att sätta mig på VC-lab klockan 8.00. Jag fick remiss till olika provtagningar samt remiss för ett samtal med kirurg angående min polyp i gallblåsan efter ultraljudet tidigare i februari... Jag har inte hunnit med provtagningarna tidigare, och kirurgsamtalet ska ske inom tremånaders-garantin så det lär väl bli rätt snart det med. Jag passade på att åka förbi polisen och beställa ett nytt pass också, upptäckte häromdagen att mitt gick ut i mitten av februari. När jag kom hem för att äta frukost fastnade jag en god stund i lyckan över små fiskbäbisar i akvariet. Våra Ancistrus har fått nya yngel och minst två är röda. Två röda och tre grå kunde jag räkna till. Nu hoppas jag att de kommer att klara sig. Vi tror ju att det var Scalaren som åt upp dem och nu har vi inte den kvar längre.
En morgon-gosig Ragnar
I övrigt har dagen bestått till stor del av telefonsamtal med chef, kollegor och konfidenter. Jag brukar spara lång-samtal och skrivjobb till de dagar jag jobbar hemma, det känns mest effektivt så... och nu till kvällen har jag gjort klart det jag tänkt i uppsatsväg och skickat iväg den inför handledning på torsdag. På lunchrasten lockade jag med mig Janne på hundpromenad i skogen, där låg vi och njöt av solen i skogsbrynet en stund... Det kommer att bli vår i år också!
Åter till vardagen
Jag får börja med att be om ursäkt för mitt asociala beteende de senaste dagarna. Jag lever kvar i Lund... och en lättnad som yttrar sig som grå moln i huvudet och överkokt spaghetti i benen. Jag menar inte att Lund som stad ger den känslan, men dessa dagar på Lunds sjukhus har gett de efterverkningarna på mig. Vi har levt med vetskapen om denna operation i så många månader att det inte riktigt går att skaka av sig känslan på en gång. Det gick bra! Nu får det ta den tid det tar att processa sig igenom det, sen är allt bra igen.
Jag har försökt jobba, det har gått okej. Igår kunde jag inte sova så jag gick upp före 5.00 och var på jobbet 7.30, sorterade och skrev, sen hade vi planering inför Världsböndagen och jag fann mig själv titt som tätt sittandes tyst utan att till 100% delta. Jag är säker på att ingen klandrar mig. På eftermiddagen hade vi Torsdagsträff med jubilarer. Min uppgift blev att visa jubilarerna till borden och det tror jag också att jag klarade helt ok. Sen smet jag iväg på massage. Min kropp behövde det efter över 140 mil i bil under ett par dagar samt all anspänning på sjukhuset.
Idag har jag ringt, plockat papper och haft två besök. Mitt tredje besök ringde återbud, så jag bestämde mig för att utnyttja den tidiga eftermiddagen till att hämta hundarna hos mina föräldrar. Jag skulle gå på pärlkurs i Gräddö imorgon och i samband med det hämta hem mina små... men "hon" ställde in pga av för få deltagare. Strax efter två lämnade jag jobbet och åkte upp till Roslagen. Efter en fika med föräldrarna styrde jag kosan hemåt och landade i vår skog en stund före åtta.
Ännu en försändelse har dykt upp i brevlådan. Den femte på ett par veckor. Skaffa ett liv, säger jag!
... och 62 mil hem igen
Det kändes tomt att lämna Lund idag mitt på dagen. Det har varit några intensiva dagar med Monica, Arto och Nova och jag är så glad att ha fått vara med, mycket glädje och mycket oro har vi delat.
Igår efter middagen gick vi upp ett par timmar till på BIVA (Barn-intensiven) och turades om att vara hos Nova. Sen sov i alla fall jag tungt. Den dag vi sett fram emot med blandade känslor, med mycken oro och ångest, den är äntligen över. Och operationen gick över förväntan. Vi var förvarnade om att de troligen inte skulle kunna stänga alla hål i hjärtat, men det lyckades den fantastiska kirurgen med. Jag måste säga att förutom att vara extremt skickliga så har all personal varit exceptionellt trevliga också. De har haft tid att svara på frågor och tagit hand om vår oro.
Jag vore inte jag om jag inte finge larva mig lite också...
Novas små sockor har visst legat i min ficka ända sen hon åkte in på operationen. De har följt med hem också... De får stanna hos mig ett tag till!
Idag gick jag upp vid halv åtta, duschade, åt frukost, packade, checkade ut och lämnade packningen i bilen. Sen gick jag till BIVA. Monica och Arto hade inte kommit ännu så jag gick till Nova. Där blev jag stående utanför rummet och kikade in genom fönstret när de tog bort drän och tvättade henne.
Alla hjärtebarn får en bläckfisk på BIVA i Lund. Jag har ju gjort några sådana bläckfiskar tidigare och Nova fick en av mig i höstas. Nu har den fått en lillesyster som nån annan gjort. Nu är jag inspirerad att börja igen. Det är så gott att se glädjen i en sån gåva. Och en rar historia: Det var platsbrist på IVA så en äldre man fick dela rum med Nova inatt ... även han fick en bläckfisk. Han var i så dåligt skick att han inte kunde prata, men han visade tummen upp när han rullades ut med sin bläckfisk på kudden. Så sött!
Så gott att få hålla den lilla handen...
Innan jag gick fick Nova en liten present. På Patienthotellet där jag bodde sålde några konstnärer sina alster i en monter. Jag förälskade mig in ett par stengodsänglar, så jag köpte en till Nova och en till mig. De liknar ju Monica lite grand och Monica är ju vår länk. Monica sa att den ska få stå hos henne på avdelningen och så ska jag ha min på jobbet tills hon kommer hem.
Efter lunch hade de tagit bort respiratorn, jag fick se Nova vakna, Monica fick ta upp henne och hon fick ammas en stund. Med den bilden på näthinnan lämnade jag Lund och åkte hem. Bara 62 mil denna gång, för idag var jag ensam i bilen och ingen skulle hämtas eller lämnas, så jag kunde åka raka vägen hem.
Nu har jag försökt chilla lite. Gå ner i varv. Dessa intensiva dagar har satt outplånliga spår i mig. Nu ska jag försöka återgå till nån sorts vardag och se fram emot att nästa gång jag träffar lilla Nova är hon helt sladdlös, glad och pigg!
"Upp stiger solen..."
Vilken dag det har varit! Jag var uppe och sprang flera gånger inatt, valde att gå upp och duscha halv fem och slumrade sen till väckarklockan ringde kvart i sju. Två ägg och en kopp kaffe senare stod jag i sjukhusentrén och väntade på Monica, Arto och Nova. Halv åtta var vi på avdelningen, lite koll, lite lek medan vi väntade och till sist lugnande, sen var det dax. Arto och jag fick stanna i operationsalens sluss medan Monica fick följa med in till hon sövdes.
Hon har fått embla på händerna...
Nova livar upp tillvaron medan vi väntar på operationsdax.
Nova älskar att sjunga och favoritsången just nu är "Imse Vimse spindel". Hon kan rörelserna till den och den har vi sjungit ofta. Vi sjöng den imorse och t.o.m när hon var helt groggy av de lugnande medicinerna gjorde hon rörelsen "upp stiger solen, torkar bort allt regn".
Medan vi väntade på att kirurgen skulle ringa försökte vi fördriva tiden. Vi åkte till Willys i Lund och handlade, vi åkte planlöst runt och tittade på det platta landskapet och avslutade utflykten på Pizza Hut i Malmö...sen åkte vi hem och väntade. Strax efter tre ringde kirurgen. Strax efter tre upphörde regnet och solen bröt igenom de grå molnen. Strax efter tre fick vi veta att kirurgen lyckats stänga alla hålen i hjärtat! "Upp stiger solen"!
Efter en timme fick vi hälsa på henne på BIVA. Lättnaden yttrar sig som kokt spaghetti i benen. Tröttheten är monumental. Det känns som vi varit med om ett under...och det har vi ju. De lyckades stänga alla hål!
Vi firar med Artos favoritpastasallad, hemlagat på Ronald McDonald Hus!
Dagen före...
Det har varit lång dag på sjukhuset. Röntgen, EKG, UL, längd och vikt + embla inför provtagning. Lunch. Blodprovstagning, info om dusch mm, samtal med narkosläkare och till sist kirurgen. Vi är så förberedda som man kan bli...
Nova somnade under ultraljudet
Vikt, längd, syreupptagning och blodtryck
Lunchrast
Undersöker väggen...
Nu är Nova duschad och vi ska snart försöka sova...
73 mil till Lund
Idag började dagen kl 7. Efter frukost mm åkte jag strax efter 8 för att hämta upp Nova, Monica och Arto. Vi har tillbringat en lång dag i bilen. Nova har skött sig exemplariskt! Monica och Arto oxå 👍
Lunchpaus
Nova kör bäst!
Hjärtekatter vid framkomsten
Nu har vi checkat in på Ronald McDonalds Hus och Patienthotellet vid Lunds lasarett. Vi bor på skilda håll. Monica och jag har varit och handlat lite, sen har jag försökt förstå vad de närmsta dagarna kommer att handla om...
Godnatt världen ❤️
Väntan
Igår gick jag upp klockan fem för att hinna in till Stiftet till åtta. Det gick smidigt, men det tar ju tid förstås. Jag och djuren ska ha frukost, lite färg på ögonen, hundpromenad, 10 mil i bilen, dagislämning, hitta parkering och till sist T-bana till city. Fika och två timmars möte med kontraktsdiakonerna. Sen hade jag ytterligare ärenden på stan innan jag åkte tillbaka till hunddagis för vidare transport av hundar mot Roslagen. Men så blev det inte. Mina föräldrar fick sent besked om att de kunde få hämta sin bil som stått på reparation i Södertälje, så jag åkte till jobbet istället.
På jobbet var det mörkt och öde. Alla mina kollegor var på samtal med Mona Sahlin och efterföljande fest i Ortodoxa kyrkan i Flemingsberg med anledning av biskopsvisitationen. Jag hade sett fram emot denna spännande eftermiddag, men eftersom folk hostade och snorade så förbenat i onsdags så bad jag om entledigande från evenemanget, och det fick jag. Imorgon skjutsar jag dotter och svärson med lilla Nova till Lund, nu är det dags för operation, och nån förkylning fungerar inte i nuläget! Det skulle äventyra operationen! Bidra gärna till Novas hjärtebarnsinsamling.
Vid halv fyra åkte jag mot Södertälje för att möta upp mina föräldrar. De skulle plocka upp hundarna vid bilfirman. Det blev över en timmes väntan utanför bilfirman då det smällt i Fredhällstunneln så mina föräldrar satt i kö. Sent omsider kom jag hem i alla fall. Fredagsmys med Ragnar i soffan där jag somnade rätt tidigt. Det var skönt att bara kunna glida in i sängen utan att behöva gå ut med hundarna emellan, samtidigt var det otroligt tomt! Inga hundar och Janne på båtmässa i Helsingfors...
Idag har tiden stått stilla. Dagen har varit grymt lång. På eftermiddagen dock åkte jag och två av mina Strängnäs-knypplare hem till en av mina knyppel-lärare från Vadstena för att knyppla. Det var jättetrevligt och skönt att skingra tankarna.
Imorgon väntar Lund... 70 mil i bilen...
Bajs i all ära
Kajor över Strömsholm
I måndags blev, som ni vet, Rambo inlagd på Strömsholm med sin magåkomma. Efter det har två och snart en halv arbetsdag förflutit. Tisdagen bjöd på diakonimottagning och möte, kvällen blev tidig och lugn. Onsdagen bjöd på inledningen av en fem dagar lång biskopsvisitation i kontraktet. Både på tisdagens eftermiddagsmöte och onsdagens biskopsmöte höll jag mig på stort avstånd från alla hostande människor. Jättemånga är sjuka. Normalt känner jag en liten irritation över att vi är så ivriga att sprida våra smittor. Jag vet att det är svårt att vara hemma från jobbet när man har en massa ansvar, men följden blir ju rent krasst, oavsett anledningen man släpar sig till jobbet, att flera blir sjuka. Nu kände jag en mega-irritation. Men är det biskopsvisitation så är det. Det är klart att folk med uppgifter i den stoppar i sig febernedsättande och går till jobbet. Jag avstod lunchen i Mariakyrkan i skräck för att behöva ta i samma slevar som hostande människor. Jag är nu överdrivet livrädd (om man kan vara det) för att bli sjuk. Novas hjärtoperation närmar sig och jag kan helt enkelt inte bli sjuk nu.
Vill ni vara med och bidra till Novas insamling kan ni klicka --> här <--
Mariakyrkan i Skogås har en fantastisk altar-mosaik
Onsdag eftermiddag bjöd på sorgegruppsinfo, sen ringde jag några samtal och åkte för att hämta Bamse på dagis. Janne kom och plockade upp honom i Härad medan jag fortsatte ner till Strömsholm för att hämta Rambo. Bajs i all ära, men man blir faktiskt överlycklig när hunden bajsar korvar efter fyra vattendiarée-dagar och två sjukhusdagar på det. Två fasta fina korvar klämde han ut utanför infektionskliniken på Strömsholm.
På vägen hem från Strömsholm blev vi sittande en timme i kö. Eller kö och kö, det stod still helt enkelt. En krock med flera bilar strax före Eskilstuna och flera räddningsfordon kom i mötande filen. Minst två ambulanser med blåljus. Tack och lov för dieselvärmare, säger jag. Och att jag rastade Rambo innan vi satte oss i bilen! Nu använde jag tiden till Facebook, att radera gamla bilder och ringa lite. Jag hittade en superbra sida som kunde tala om för mig vad som hänt och höll mig uppdaterad på läget längre fram. Kvällen blev lugn och jag kom i säng tidigt.
Rambo har sovit hela natten, vi väcktes av att Janne kom hem strax före åtta. Idag jobbar jag hemma. Det är nog tur för Janne blev nästan indragen i en bilolycka imorse, en som fick sladd och höll på att köra in i sidan på honom. Det är halt och vissa förstår inte att hålla ner farten.
Lite skillnad från i måndags...!
Nu ska vinterkängorna på igen...
Med Rambo till veterinären
I lördags ringde jag Strömsholms djursjukhus och rådgjorde med dem om Rambos dåliga mage. De rekommenderade Canikur och skonkost och han verkade definitivt börja återhämta sig på söndagen, så Monica och Arto tog emot honom hemma när jag skulle på årsmötet... men han blev sämre igen och idag har han fått stanna hemma från dagis. Vi har fått springa ut ett par gånger i natt igen. Imorse ringde jag Strömsholm igen på väg till jobbet och gjorde efter det en rokad i mitt schema. De tyckte jag skulle komma dit med honom och det ville jag också, förutsatt att det inte hände något väldigt drastiskt positivt under förmiddagen.
Arbetsuppgiften idag blev endast kyrkgruppen, som vi denna måndag fått flytta till förmiddagen. Vi åkte till Mälarhöjdens kyrka, ännu en sån där underbar kyrka från början av förra århundradet, där arbetande människor samlat pengar för att kunna bygga sin kyrka. Den var jättevacker!
Första glimten av kyrkan
Gyllene regeln...
Orgelpipor
Åter på jobbet efter lunchtid åt jag min bit smörgåstårta som jag tagit hem efter gårdagens årsmöte och åkte hem, hämtade upp Rambo och åkte till Strömsholm.
Så häftig med kajorna utanför sjukhuset. Medan det rann ur min lilla älsklings bak tittade jag på skådespelet.
Han träffade en liten Doris, 1320gram chihuahua-flicka och det var spännande. Men han orkade inte riktigt busa. Det gör man inte på infektions-akutrummet. Men titta kan man ju!
Han blev inlagd. Först tyckte de jag kunde försöka med buljong och skedmatning varje halvtimme, men jag sa att jag ju gjort det i fyra dygn! Kanske inte skedmatning och buljong, men Canikur två gånger om dagen och skonkost i pytteportioner. Att ta med en sjuk hund med vattendiaréer till jobbet och försöka skedmata är inte något jag tycker jag ska utsätta honom, mig eller mitt jobb för. De höll med. Hela rumpis var ju dessutom svullen av allt bajande. De tog några blodprover som vi får svar på imorgon, nu får han dropp över natten eftersom han hade vätskebrist och så får vi se om det blir antibiotika. Det känns tryggt att han är där iallfall, där har han det mycket bättre än hemma i nuläget. Nu hoppas jag att han blir frisk fort och får komma hem. Han fattas oss härhemma!
Nej! Disk, kvällspromenad med Bamse och säng! Veckan har bara börjat!
Livat värre på föreningens årsmöte
Det här vykortet skulle jag vilja trycka upp!
Igår åkte jag och hämtade "bakelser" till allergikerna. "Bakelserna" var smörgåstårtsbitar och dessa skulle vara gluten-, ägg- och laktosfria. Jag betalade och åkte hem. På kvällen fick jag för mig att jag skulle titta lite på dem och konstaterade följande. På innehållsförteckningen stod det lakosfri crème fraiche, men att det var äggula i majonnäsen! Samtidigt hade "hon" för hand skrivit minus ägg, minus gluten på innehållsförteckningen.
Så imorse gick jag upp klockan sex, åkte strax efter sju, och efter att ha lämnat Bamse och Rambo hos Monica och Arto ringde jag och frågade affären vad som gällde. "Hon " var ledig idag, men hennes kollega skulle ringa hem till "henne" och kolla. Snart fick jag svaret. De var gluten- och äggfria, men inte laktosfria. Jag fick sällskap ner för att hämta de stora smörgåstårtorna som vi beställt till Kallhäll samt inhandla ingredienser för att kunna göra en glutenfri smörgås utan äggig inblandning.
De var ruskigt goda!
Medan vi höll på där i köket kommer en man och vill ha hjälp. Fem barn sitter fast i hissen! Jag visar på telefonnummer till hissjouren och ber honom rycka tag i mig om de behöver mer hjälp.
Under tiden pågår medlemmarnas köp- och sälj, jag hittar 19 samlarpinnar och en nålupptagare samt äkta oblekt garn, alltså inte det färgade garn man numera säljer. Kl 11.00 har vi årsmöte och det gick jättebra.
Knypplargodis!
Efter årsmötet skulle en dam hämta nåt ur bilen och lyckades slå upp ett fem cm långt jack i huvudet när hon skulle hämta grejer ur bakluckan. Hon ville inte åka till sjukan utan la ett tryckförband med papper på såret samt en mössa så vi skulle slippa se blodet! Det gick så bra så, tyckte hon.
Snart insåg vi att hissen fortfarande stod stilla efter barnens hissäventyr och vi en dam som absolut inte kunde gå ner för trapporna samt en dam i rullstol … på plan tre … Jag ringde hiss-firman, men de sa att vi fick klara oss själva så vad skulle jag göra? Jag ringde räddningstjänsten. Medan vi väntade på den lyssnade vi på föredraget om Knypplingsakademin. Efter en stund upptäckte jag att den ena kvinnan ändå tagit sig ner för trappen till plan två. Jag gick ner och tittade surt på henne, sen gick jag upp igen. Tyckte det var urdåligt att ge sig av när jag ringt räddningstjänsten (hon kunde ju inte gå!), och dessutom utan att säga ett ord till mig. Fyra trevliga brandmän kom efter en liten stund. De hade fått veta av damen i trappen att de tagit för lång tid på sig, så hon hade kommit ända ner till bottenplanet själv. Men den rullstolsburna kvinnan var glad att få hjälp. Men de kunde inte få ner henne, så de ringde i sin tur ambulans som kom med trappklättrare. Så fyra brandmän och två ambulansmän invaderade Folkets Hus entré för att få ner henne. Ambulanspersonalen tog kvinnan på trappklättraren och fyra brandmän kånkade ner den tunga permobilen. Det blev en rät trevlig stund trots allt, ingen var sur eller irriterad. Ingen förutom killen på SOS som sagt åt mig att jag inte kunde ringa räddningstjänsten för att komma ut på nöjen - varpå jag frågade om det var ett nöje, eller ens rimligt, att lämna mina damer över natten i Folkets Hus för att vänta på att hissreparatörens reservdelar förhoppningsvis skulle komma under måndagen. Då gick det upp för honom att vi inte satt i en privatbostad och ville gå ut, utan att vi var på allmän plats och inte kunde komma därifrån.
Till sist hade vi ett konstituerande styrelsemöte med nya styrelsemedlemmen. Efter det hämtade jag Bamse och Rambo. Rambo, som varit stabil över natten och morgonen hade blivit sämre igen och gjort på sig... men efter vi kommit hem och han fått middag har han varit stabil igen.
Nu har jag suttit och skrivit en del bland annat för föreningen. Vi får hoppas på en lugn natt, att Rambo bara behövde middag och medicin... jag har en mastodontvecka framför mig...
Vem vill mig illa?
Ännu ett par dagar har förflutit blogglöst. På det stora hela rullar det på. Jag trivs så bra på jobbet och är glad att ha det. I övrigt är livet en transportsträcka. Längtar till i vår, då tror jag att många bekymmer kan vara ur världen.
Ännu en ny grej har dykt upp i veckan... I höstas, närmare bestämt i september, oktober och november dök det upp prenumerationer på Svensk Damtidning i min brevlåda. Jag avbokade dem, det var tre olika kundnummer så det var tre olika beställningar, och så var det inte mer med det, men man undrar ju? Jag slog det ur hågen och tänkte att det var en påhittig försäljare som "hämnats" eftersom jag inte svarar på okända telefonnummer. Men i måndags kom en prenumeration på Ditt kök, i onsdags en prenumeration på Vitala´s Plack-off och i fredags en prenumeration på Ica-kuriren. Det har inte alls varit några problem att avboka prenumerationerna, samtliga instanser har varit mycket trevliga och de har tillochmed upplyst mig om att de fått in kupong från Sverigehäftet och rått mig att polisanmäla. Jag har också blivit upplyst om att de vanligaste yrkesgrupperna som råkar ut för den här typen av "skämt" är präster och lärare, alltså människor i samhällets tjänst. Jag tycker det hela är så lågt, och vem gör sig besväret att sitta och plita ner mitt namn och min adress på kupong efter kupong? Det är inte roligt, det är bara obehagligt att förstå att någon har ett horn i sidan till mig. Hade det inte varit för prenumerationerna i höstas hade jag trott att det hänger ihop med det andra som påverkar mitt liv nu... men nu tror jag att det är samma person som i höstas som "roar" sig på min bekostnad, för hur stora är oddsen att det finns flera personer i min närhet som roar sig på detta sätt? Vad har jag gjort för att förtjäna det eller vem vill göra mig ledsen?
I övrigt har resten av veckan flutit på lugnt. Besök och samverkansmöte på kommunen. I torsdags dock låg jag med en sprängande huvudvärk från småtimmarna så den dagen stannade jag hemma från jobbet. Jag låg i sängen och ömsom slumrade , ömsom läste de sista kapitlen i Räfvhonan. Igår skulle jag till min bästis efter jobbet, men jag åkte och hämtade hundarna i förtid från dagis istället. Rambo var lös i magen på morgonen men jag trodde det berodde på att han fått lite spaghetti ur kastrullen när jag skulle diska kvällen innan... men hans mage blev inte bättre under dagen utan det accelererade till vattniga diaréer istället. Igårkväll och inatt har han, trots att vi sprungit ut ett antal gånger, både kräkts och skitit ner bur och golv, stackarn, så imorse ringde jag Strömsholm. De rekommenderade Canikur från apoteket och skonkost, så jag åkte in till stan och handlade. Tryckte en hundralapp i näven på en av tiggarkvinnorna och köpte en prästost från Svenska Kyrkan i Strängnäs där de stod utanför Ica och berättade om kampanjen Maträtten.
Det blir ris och kokt kycklingfärs för mina små ett par dagar nu, ett storkok svalnar på diskbänken. I övrigt blir det korta promenader i koppel ofta... och det gör inte så mycket för jägarna är här. Jag tror att de är ute i skogen och letar efter en galen älg som attackerar hundar...
Nu ska jag jobba lite. Disken väntar, kalvfrikadeller ska lagas, "Ordföranden har ordet" ska skrivas till Knyppelpinnarnas medlemstidning och föreningens årsmöte ska förberedas - papper ska läggas iordning och smörgåstårtor ska hämtas.... och så ska jag springa ut med hundarna ett antal gånger....
Grattis till mig <3
Tack alla för alla gratulationer idag! Sång och grattis i både telefonen och på medarbetarsamlingen samt fina presenter... Mer än 130 uppvaktningar på Facebook, brev och inte minst en god oxfilé på Harrys ikväll!
Husmor hade bakat semlor, fettisdagen till ära! Och det var mäktigt när alla arbetskamraterna ställde sig upp och sjöng! Jag blev så rörd!
Chokladfjäril, ugglor och papegojor mm...
...och var hittar man Gunilla-godis?
Pepparstek på oxfilé. Mmmmm....
En fin födelsedag är snart tillända. Stort tack, alla <3
Ditt och datt
Det blev en fin söndagseftermiddag. Linnéa kom hit med Ängla, Thyra och Spike medan Meija och Minou fick vara hemma med sin pappa. Medan flickorna lekte inomhus tog Linnéa och jag hundarna och gick långpromenad i det fina vädret.
Spike, Rambo och Bamse
Idag började jag dagen med bilbesiktning klockan 7.40. Det gick bra. Jag behöver fixa sprickan i vindrutan men behöver ingen ombesiktning.
Sen for jag vidare för egen besiktning. Jag har haft ont i gall-trakten sen före jul och idag hade jag fått tid för ultraljud av hela buken. Det har varit så mycket på sistone att jag inte direkt tänkt på detta, men när jag fastande åkte hemifrån imorse kom oron. Ovanpå allt annat skit så har jag väl nåt i magen också, tänkte jag. Jag kom till sjukhuset tidigt, så jag smet in i sjukhuskyrkan en stund.
Nu var det tack och lov inget att oroa sig för. Njurar, lever, bukspottskörtel mm såg bra ut. Fett i levern får man räkna med när man är så stor som jag är men det förklarar inte smärtorna/obehaget jag har under revbenen på höger sida. Knappast den 3mm stora polypen som sitter i gallblåsan heller, sa läkaren. Orsaken till min smärta gick inte att förklara med denna undersökning. Tarmkolik eller nån nerv eller muskel som klämmer, trodde hon.
Sen gick jag och fikade men min kompis/kollega som jobbar på sjukhuset innan jag åkte hem.
Resten av dagen har jag jobbat hemifrån. Efter en promenad med hundarna har jag suttit i telefonen till stor del, men även Blekinge-foldern har växt lite.
Nu blir det uppvärmda resten och sen hägrar knypplingen i Strängnäs!
Sorg och glädje
Ännu en bra dag på jobbet. Vi har "Tema Sorg" första lördagen i februari varje år och i år hade vi bjudit in Carita Andersson som skrivit böcker i ämnet och hon hade med sig vissångaren Jannica Häggström. Det kom ett femtontal personer, det mixade prat/sång-programmet var bra och efteråt fikade vi och pratade om sorg, beteenden och sorgeyttringar.
Efter programmet hade min kollega bibelstudium. Jag gick igenom mail, letade reda på dokument jag ska ha till uppsatsen och började skriva på foldern om Blekinge.
Vid halv sex åkte vi till en kollega för att fira hennes födelsedag. Det var härligt! God mat, glad och uppsluppen stämning samt dans. Det var full hålligång på dansgolvet och tillochmed jag tog mig upp och vickade på rumpan till BeeGees.
Inte undra på att de sjunger i falsett i de brallorna!
Ett quiz hennes man gjort avslöjade hennes hemlighet: hon var en hejare på att imitera Michael Jackson och det visade hon senare på dansgolvet. Ja, det var en jätterolig fest. Men precis som Askungen åkte vi hem till midnatt. Skjutsade kollegan till pendeln och drog sen iväg på motorvägen hem. Kom hem vid 1.00.
En ny dag har grytt. Solen skiner, det är plusgrader och det känns som vår. Var ute med en nödig Rambo vid halv sju och vid 10-tiden gick jag med båda hundarna en längre promenad. Det är så roligt för Rambo har verkligen lyckats få Bamse att leka igen. Det är full fart när man släpper dem lösa!
Nu ska jag plocka och diska. Vi väntar besök!
Ta hand om mej...
Det är ju så att allt kan man inte skriva om i en öppen blogg. Många delar i mitt liv är väldigt bra just nu. Jag stortrivs med mitt jobb, trivs bra i mitt hem och lever i ett tryggt och kärleksfullt äktenskap. Andra delar av livet är desto tyngre och de kan jag inte dela med mig av, detta av integritetsskäl, men det gör det inte mindre jobbigt. Därav funkar bloggskrivandet sisådär och jag hänvisar ofta till att jag är trött, mår dåligt eller inte orkar/hinner. Att begrava mig i arbete är perfekt. Jag trivs ju så bra på jobbet. När vi var i Blekinge nu i helgen tänkte jag att nästa gång jag är här (i Blekinge alltså) torde livet vara mycket lättare att leva. Tiden fram till dess är en transportsträcka. Så är det och så får det bli.
Men faktum är att man kan inte bara jobba. Man måste ta hand om sig också. I torsdags jobbade jag bara några timmar eftersom jag jobbar på lördag... och dessa timmar bestod av handledning. Där fick mina bekymmer vävas samman i jobb och privatliv. När min tid där var slut började min lediga eftermiddag. Jag åkte till Högdalen där jag parkerat bilen på morgonen, åt sushi innan jag tog mig vidare till 1,5 timmes helkroppsmassage och facelift.
Sen åter till Högdalen och världens bästa frissa. Fräsch färg, några tag med saxen, färg på ögonbrynen och chokladmunk med kaffe. Väl spenderade 2 timmar! En underbar kvinna som klipper både bra och är rolig, jag lusläste skvallret om kändisarnas misslyckade bröstförstoringar med gott kaffe och en lyxigt chokladig munk till. Perfekt avslutning av min ta-hand-om-mej-dag.
Hämtade hundarna på dagis och åkte förbi Hagsätra zoo för att köpa hundmat. När jag kom hem hade Janne lagat fläskpannkaka med rårörda lingon. Det har vi nog inte ätit sen vi flyttade hit. Gott var det!
Idag har jag jobbat hemma. Har suttit i telefonen i timmar, men smet iväg på långlunch till Djurmagazinet för att bjuda hundarna på manikyr... eller blir det pedikyr för deras del? Manipedikyr? (Låter inte det lite James Bondskt?)
De väntade så tålmodigt medan trimmis-tjejen skällde ut en livsmedelsaffär för dålig service
På kvällspromenaderna hör vi kattugglan ropa på en partner och imorse stod två älgar, en hane och en hona, och tittade på oss i skogsbrynet. Våren nalkas!
Nu ska jag diska, sen är det semesterplanering som gäller... och lite TV kanske?
På äventyr i Blekinge
Förra året i mitten av januari åkte jag och kollegan till Öland för att reka inför vårens kulturresa... och i söndags åkte vi på en ny rek-resa... denna gång till Blekinge, så i slutet av maj blir det bussresa av till Blekinge. Och precis som förra gången blev somt som planerat och somt icke.
Vid ett-draget i söndags åkte jag hemifrån i min bil, den parkerade jag på kollegans uppfart och efter en fika fick vi skjuts till Bromma flygplats. Utan missöden kom vi ner till Ronneby, löste ut en hyrbil och letade reda på hotellet som vi skulle prov-bo i.
Det var fina rum, bra utrymmen och den slottstek vi blev serverade gick inte av för hackor. Helt klart blir det detta hotell!
Måndagen började något dråpligt. Jag vaknade klockan sju av att jag trodde att kollegan gick på toa (vi bodde i en "lägenhet" med gemensam dusch och toa), men hon höll liksom på för länge och skramla... så sattes en nyckel i låset till mitt rum och nån tittade in. Jag låg tyst. Sen hörde jag att någon gjorde detsamma i kollegans dörr i rummet invid mitt. Då gick jag upp och öppnade min dörr och stirrade på en karl med hink och fönsterputsgrejor. Han bad om ursäkt, sa att han skulle putsa fönster... och jag muttrade "Hm". När jag lagt mig igen tänkte jag att han nog blivit räddare för mig än jag för honom. Tänk en stor tant i nattlinne med en glad giraff på och med håret på ända som sliter upp dörren och ger en onda ögat. Vi mötte honom i korridoren när vi var på väg till frukost sen och han bad tusen gånger om ursäkt. Han hade fått en lapp med rumsnummer och trodde tydligen att det var de rummen han skulle putsa fönster i, fast det var de rum som han skulle låta bli... Vi skrattade bara åt alltihopa.
Hela måndagen for vi runt i den hyrda Kian och tittade på planerade utflyktsmål. Verbascum, Silverforsen, Rosenbom, Sturkö och Tjurkö samt Torshamns udde var några av dem...
Rosenbom var på renovering... Torhamns udde
Vid Torhamns udde satt vi i bilen och planerade fram och tillbaka, lite turordningar och tider mm, sen gav vi oss iväg till Ronneby Airport och klev ombord på planet. Propellrarna började snurra och vi väntade på att taxa ut. Då stängdes motorerna av och vi fick gå in i gaten igen. Det var fel på en av motorerna och tekniker skulle tillkallas. I gaten blev vi sittande ett par timmar innan vi fick veta att det inte blev nån hemresa ikväll. Vi fick boka om våra resor, ta taxi till Ronneby Brunn och beställa in lite middag. Allt på flygbolagets bekostnad förstås.
Trasigt flygplan En mycket god räkmacka när klockan var över 22.00
Vi sov faktiskt riktigt gott trots allt. Efter en god frukost imorse kom taxin och tog oss till flygplatsen och ett plan som fungerade. Vi hämtade min bil hos kollegan och åkte till jobbet.
Ronneby Airport
Propellern snurrade hela vägen... Flygplansfika
fast det ser inte ut så på bilden...
Vi kom till jobbet lagom till lunch och eftermiddagen har bestått av möten - medarbetarsamling och utvärdering av en annan dags jul.
Det var skönt att komma hem, kan jag lova. Det har varit roliga och intensiva dagar toppat av oväntade äventyr. Ikväll ska det bli gott att somna i egen säng.
