Tack alla som delade min dag!
Oavsett om ni kunde vara med eller inte så vet jag att ni fanns med i tanken. Igår avtackades jag högtidligt i gudstjänsterna, både i Vantörs kyrka och Hagsätra kapell. Jag fick fina tal, blommor och presenter, blev till och med kallad för ängel ... vilket iof hängde ihop med att det var Mikaelsdagen. Mikael var en av ärkeänglarna och han har en alldeles egen dag i kyrkoårets almanacka, vilket var igår.
Avtackning i Vantörs kyrka
Ängla fick gå först i processionen med korset i Hagsätra kapell, mormor hjälpte till lite. Det blev en fantastisk uppslutning i avtackningen i slutet av gudstjänsten här oxå.
Blommor från bästisen Lotta samt församlingen
Idag är jag ledig och tur är väl det. Har varit vaken sen kl. 2.00 och låtit tankarna snurra. En vecka kvar på jobbet. Nu känns det mer och mer som jag är på väg mot en spännande framtid mer än att jag håller på att avsluta något. Processerna går i fas med verkligheten.
Och mäklaren messade imorse: 1486 klick på vårt hus förra veckan.
Avslut på avslut
Min andra lediga dag och jag ligger i soffan med yrsel. Igår var jag hos frissan och sen slog huvudvärken och yrseln till. Avsluten duggar tätt och det tar på krafterna. I onsdags var det sista gången jag hade caféet, i torsdags var det farväl till syföreningen. Det blev många kramar och lycka till... och några små fina presenter.
Sista pingismatchen och sista chansen att spöa cafégästerna i Fia utan knuff
Huset ligger ute på försäljning nu och det känns inte längre som hemma. Visst, jag har aldrig riktigt trivts här men alla dessa små rum, men det har varit praktiskt då vi haft många barn...
...och vi har ändå bott här i 20 år. Våra barn har växt upp här. Det är mycket sorg. Och det går mycket fort nu... och tur är väl det, annars hade det varit svårt att orka tror jag. Det var tufft när vi flyttade hit oxå, minns jag. Rebekka var 7 månader, influensorna stod som spön i backen, det riktiga flyttlasset gick på juldagen 1993. Vi köpte huset för ett bra pris av morbror och moster, så Janne hjälpte i gengäld till att renovera deras lägenhet dit de flyttade... vilket gjorde att jag var mycket själv med barnen och med en influensa med feber som aldrig gav sig. Letandet efter grejor i kartonger, amningen, en vild treåring samt ny skola för tre stycken. Att flytta är tufft oavsett situation tror jag.
Men när huset är sålt och vi har ett inflyttningsdatum på de som köper av oss så skulle jag vilja använda tiden fram till flyttlasset går med att rensa och röja. Vi har allt i minst dubbel uppsättning och i alla dessa små rum som blivit förråd vartefter barnen flyttat ut finns grejer från både husen på Kökar och Lågarö. Vi har alldeles för mycket saker. Om man äger för många saker så börjar sakerna äga dig var det nån som sa, och det är ju så sant. Att äga och förvalta tar så mycket tid och jag vill ha tid att leva. Man vet aldrig när det tar slut.
Bilder från Bjurfors (mäklaren):
Men idag har nog min kropp sagt ifrån. Att lämna 6 års tjänst på 4 veckor och 20 års boende på ett par månader kräver sitt. Rånförsöket har jag inte hunnit ägna en tanke mer än att jag hoppar till varje gång det prasslar bakom ryggen när jag är ute. Jag misstänker att den ökade trafiken av gående utanför vårt hus hänger ihop med huset är ute på annons. Bamse som har stenkoll på varenda katt och skata, granne och sparv som rör sig i krokarna, har fått lite extra fullt upp i sitt väktaruppdrag.
Nu har jag tagit en Alvedon och hoppas att yrseln ska lätta. Janne är en ängel och har bett mig ligga still idag, men jag känner ändå att jag behöver packa några kartonger. Veckan är fylld av jobb och nästa helg är det visningar... då vill jag pusta ut på landet, vårt nya hemma!
Beställ änglavingar!
Mm, så lyder rubriken i ett mail jag skickade till mig själv idag. Idag började knypplingskursen igen och jag ligger efter i min planering. Vi hade fått ett mail för ett par veckor sen som jag läst utan glasögonen på och jag hade fattat så mycket att nu kör vi igång med finknyppling i höst. Men jag hade missat att vi skulle beställa materialet själva. Rätt naturligt eftersom vi ligger på olika nivå i vår nybörjar/fortsättningskurs. Så innan jag åkte upp till kursen läste jag mailet en gång till för att kolla hur jag läst det egentligen och så var det ju. Jag försökte tänka ut nåt smart, att jag skulle knyppla "uggleögon" istället eftersom jag köpte det finknypplingsmönstret i somras, att jag skulle knyppla en metallspets istället eller t.o.m släpa med mig Kristina-dynan med "Vättersnipan" på. Det slutade med att jag åkte upp med dyna, metalltråd, egyptisk bomullstråd, metallknypplingspinnar, vanliga pinnar, mönster och spetspärmen. Resultatet blev magert, det jag gjorde, förutom att agera förvirrad och tappa glasögonfodralet i golvet ett antal gånger, var att spola på 14 par pinnar egyptisk bomull och skriva ett mail på mobilen till mig själv: "Beställ änglavingar", vilket jag ämnar göra imorgon. Man kan inte ligga på topp jämt!
Det är mycket nu och fort har det gått. Nästa fredag jobbar jag sista dan och redan nu på söndag avtackas jag i gudstjänsterna i både Högdalen kl 11.00 och Hagsätra kl 15.00. Huset går ut på försäljning denna vecka, det fotograferades här igår och nästa helg blir det visningar. Nånstans i röran ska jag bestämma mig för om jag orkar med en masterutbildning redan i höst samt tänka på nytt jobb... och efter misshandeln har jag börjat se mig över axeln t.o.m när jag är ute med Bamse. Nå, det finns ett ljus i tunneln och redan om en månad borde huset vara sålt och vi ha en bättre tidsgräns för livet närmast framöver. Och måtte förkylningarna inte bita på mig de närmsta veckorna. Folk hostar och snorar överallt... och är det nån gång jag inte kan krokna så är det nu! Har massa kvar att avsluta och överlämna innan nästa fredag, sen är det kört!
Lyckliga jag som har knypplingen att virra iväg till när hjärnan behöver vila!
Morotskaka
Denna morotskaka är Leilas och helt suveränt god!
Sätt ugnen på 150 grader
Kakan
3 ekologiska ägg
3 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
1,5 tsk malen kanel
1 malen kardemumma
0,5 tsk ingefära
1 nypa salt
1,5 dl solrosolja
4,5 dl rårivna morötter
Frostning
60 gr mjukt smör
4 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
skal av 1 lime (jag tog saften av en halv)
100 gr philadelphiaost
Vispa ägg och socker poröst
Blanda de torra ingredienserna och vänd ner i smeten
Tillsätt solrosolja och de rårivna morötterna
Häll i smörad och bröad form
Ca 55 min i ugnen. Känn efter med sticka, den får inte vara kladdig.
Blanda frostingen krämigt och bred över den avsvalnade kakan.
Mot en okänd framtid
Idag offentliggjordes min uppsägning. Flera har vetat om den i en vecka, men idag kom det upp på personalmötet. Jag sa alltså upp mig förra måndagen, berättade för mina kollegor på höstplaneringen förra tisdagen och väntade därför med offentliggörandet till idag. Det har gett mig tid att berätta för några andra oxå.
Det blev en god dag. Förra veckan blev jag tillfrågad om jag ville vara med i morgonmässan och jag fick vara mer delaktig än vad som är vanligt genom att få läsa både evangeliet och vara med i dukning och avdukning av nattvardsbordet, vilket gjorde att jag för första gången på flera år valde att klä mig i liturgiska kläder. Det blev ett väldigt fint avslut för mig och kanske sista gången jag klär mig liturgiskt. Jag har ju ingen aning om vad framtiden bär i sitt sköte. Men jag är inte orolig. Allt löser sig och det är bara jobbigt till man vet hur. Mitt avslut här kan ju oxå innebära att jag mycket oftare får anledning att klä mig liturgiskt, det får som sagt framtiden utvisa.
Resten av dagen har inneburit många samtal. Många verkar förvånade över min uppsägning, men jag har fått ett otroligt stöd. För mig är det ännu en stor sorg, men det kommer att bli bra i slutändan.
Enheten i Kristus
Lovade för ett par veckor sen att lägga ut en andakt jag höll efter kickoffen i London. Håll tillgodo.
Filipperbrevet 2:1-5
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva, Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.
Betraktelse
I helgen var vi på start-upp-dagar i London. Syftet med resan var att se och möta människor som jobbar och verkar i den anglikanska kyrkan i Londons förorter. Det var en otroligt intressant resa och deras sätt att arbeta skiljer sig ganska mycket från vårt. Stiftet har som målsättning att det ska finnas en präst i varje kyrka, i övrigt bygger församlingarnas arbete på frivilliga. Prästens huvudsakliga roll blir då, förutom gudstjänster och andra förrättningar, att uppmuntra sina församlingsmedlemmar till att växa i uppdraget att vara kyrka. Det anordnas utbildningar för att kunna växa i tro och förståelse för uppdraget, men framförallt så tillvaratar man de enskildas talanger och inlemmar dessa gåvor i arbetet. Och man ber, att be är en huvudingrediens i allt man företar sig. För några år sen fick jag förmånen att delta i två andra resor. Den ena till Egypten där vi besökte den koptiska kyrkan och den andra till Tanzania och den lutherska kyrkan. I Egypten är tron på mirakler stor och det kändes som varje kyrka hade ett eget mirakel att berätta om. Det var helande olja som läckte ur händerna på en Mariabild, det var människor som blev helade från dödliga sjukdomar och uppenbarelser. Kyrkorna ordnade med mycket för den kristna minoriteten, allt från utbildning och läxhjälp, hälsovård, yrkesutbildningar, sjukvård och utdelandet av matpaket och filtar ute i bostäderna på sopbergen. Det var vanligt att kyrkorna inte kunnat byggas klart pga att pengarna tagit slut, men det hindrade dem inte att ha både utbildning och barnverksamhet. Det var säreget att besöka en kvällsskola full med stojande barn där undervisningen skedde i ett kalt rum inramat av grå betongväggar och med stjärnhimlen glimmandes ovanför. I Tanzania sjöng och dansade man rytmiskt under gudstjänsten och kyrkan var överfull med folk. Alla bänkar var fulla och det stod folk hela vägen ut på trappen. Man kunde ge kollekt på tre olika sätt. Genom kollektgång, genom att skriva upp i sin kollektbok vad man skulle ge när skörden bärgats, kon sålts eller lönen kommit. Eller genom auktion. Efter gudstjänsten samlades man på kyrktrappan och man auktionerade bort olika gåvor, gåvor som ägg, sockerrör, levande höns, frukt…
Söndagens tema var enheten i Kristus och jag ska läsa en text av Håkan Sandvik:
Enhet innebär inte likhet. Vi måste inte tycka lika för att ha gemenskap. Kyrkan skall inte bygga upp en gemenskap. Kyrkan är en gemenskap som redan finns och som vi får leva i. Den består av olika människor med olika traditioner, av konservativa och liberala, fattiga och rika, tryggt troende och tvivlande, lyckliga och olyckliga. Det är inte våra åsikter eller formuleringen av vår tro som förenar oss. Det enda som förenar oss är Kristus - och mera behövs inte. Ofta används bilden av ekrarna och navet i ett hjul; ju närmare navet ekrarna är, desto närmare varandra kommer de. Ju närmare Kristus vi är – desto närmare varandra kommer vi. Nattvarden uttrycker det tydligt, ”så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd”. Splittring eller likriktningen är det allvarligaste argumentet mot kristen tro medan enhet i mångfalden är det starkaste vittnesbördet om Guds kärlek som övergår allt förstånd.
Vi ber: Gud vår Fader, som i Kristus vill göra oss till ett, väck oss, så att vi inte finner oss i den splittring som kränker din kärlek och driver bort människor från din kyrka. Led oss allt djupare in i den enhet som du vill ge oss. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen
Misshandel och försök till rån!
I går, fredag, var jag kallad till en fotokonfrontation i ämnet. Jag fick först läsa igenom mitt vittnesmål som polisen skrivit, sen pratade vi lite. Jag berättade återigen min frustration men oxå rädsla över att jag överreagerat varpå polisen lutade sig fram och sa att jag faktiskt blivit utsatt för en misshandel och försök till rån vilket kan leda till upp till 1 års fängelse... Det var nog först då som jag insåg allvaret i överfallet. För mig har det fram till nu varit skitungar som ska ha ett kok stryk... typ. Men det är inte ok att slå folk som promenerar på gatan och jag har ff idag, lördag, ont. Det betyder att han inte direkt kittlade mig lite utan det var rejäla knytnävsslag. Antar att det som hänt inte sjunkit in, men jag har ju å andra sidan annat att tänka på och jag har gått igenom värre saker tidigare. Struman som nästan tog död på mig 2009 och bilolyckan förra sommaren.
Fotokonfrontationen gick till så att jag fick titta på 8 bilder. En i taget. Så fick jag berätta vad jag såg, om pojkarna på bilderna liknade den som slagit eller om det var helt fel. Jag hade en obehaglig klump i magen när jag såg dessa unga ansikten. Vad har de gjort för att hamna i polisens register? Det var verkligt unga killar, uppskattningsvis ingen under 18 år, snarare mellan 12-15 år. Han sa att jag skulle tänka att vissa av dem var äldre idag, att de kan ha andra frisyrer mm. Det var svårt. Några kunde jag direkt avfärda, men två bilder var min gärningsman lik. Jag fick inte veta något om utredningen för att inte påverkas för jag kan bli kallad till rättegång. De var nöjda med signalementen jag gett och att jag kunnat komma så fort på fotokonfrontation. Nu är det bara att vänta och se.
Nu ska jag ägna dagen åt att röja och rensa. Behöver andas!
11 september
Lite öm i högerskuldran och mitt i ryggen, men i övrigt helt ok efter gårdagens ... ja vad ska vi kalla det? Överfall? Väskryckningsförsök? Inte vet jag vad det egentligen var... bus-streck??? Några boxningar i ryggen, hårda visserligen men utan att skada mig nåt nämnvärt. Polisens utredare ringde i eftermiddags och fick ett så utförligt signalement samt kartbeskrivining som jag kunde ge. Det liknar visst ett liknande brott i våras. Även om utfallet för brottsoffret ( i detta fall mig) går bra så SKA man anmäla tycker jag. Det kan klaras upp andra brott när man gör det. Hoppas det blir så för det andra offret. Jag är så arg att jag ff hoppas möta skitungarna så jag kan ta dem i örat och släpa hem dem till deras mamma för ett samtal! Nåväl, Bekki skickade med mig en rödfärgspray när jag skulle på hembesök ikväll och efter att ha bett om en extra kudde där jag halvsatt i bäddsoffan berättade jag varför jag var lite stel och öm, varpå hembesöket ville följa med mig till bilen när jag skulle gå hem, vilket jag avböjde med tydlighet.
Men från det ena till det andra. Har varit på stiftet idag och medprotesterat mot ett galet beslut, blivit bjuden på lunch med reflektioner från mötet, hunnit med att barnvakta ett barnbarn en timme medan ett annat varit hos logoped, letat flyers på jobbet innan jag avslutade dagen med ett nära 3 timmar långt hembesök hos en gömd kvinna. Ett bra sätt att fira sin 8-årsdag som diakon tycker jag!
Viva Italia! Kyckling med svamprisotto!
Imse Vimse boar i vårt garage...
Meija och jag har fört djupa diskussioner idag!
En present till en uppskattad kollega!
8 år sen...
... och nu ut med Bamse!
Ungdjäveln slog mig i ryggen!
Det blev en något chockartad avslutning på kvällen. Efter att ha haft en trevlig kväll på kolgrillen i Högdalen för en arbetskompis som ska sluta så gick jag till bilen. Bilen hade jag parkerat på det vanliga stället på en 7-dygnsparkering bakom kyrkan. I jämnhöjd med kyrkan gick jag förbi 4 unga killar i 14-15-årsåldern, 3 långa mörka och en ljus kortare, och som man gör när man går ensam i mörkret så tittar man till men jag bedömde dem som 4 ofarliga unga förortskillar som var ute ihop... så fel jag hade! Jag gick förbi kyrkan och under tunneln med en kvinna bakom ryggen, sen vek hon av. När jag passerat parkleken alldeles innan parkeringen så hör jag springande steg bakom mig och jag tar sikte på en lyktstolpe med tanken att OM det är en väskryckare så ska han/hon inte komma förbi mig lätt utan måste klämma sig mellan mig och lyktstolpen, alternativt ta väskan och försöka komma runt lyktstolpen, men då skulle jag hinna göra kraftigt motstånd.
Döm om min förvåning när jag fick fem-sex kraftiga knytnävslag i ryggen!!! Jag snodde runt och stirrade den minsta killen av dem jag passerat lite tidigare i ögonen. Han och en av hans längre kompisar sprang så fort de kunde därifrån medan jag stod kvar och glodde efter dem, chockad ... och sen ilsken.
Sen vände jag mig och gick till bilen, när jag satte mig i bilen började jag skaka. Jag körde därifrån och parkerade på centrumparkeringen och ringde polisen. På 112 sa de att de inte skulle skicka ut en bil, men att jag skulle polisanmäla händelsen och sen satt jag fast i telefonkö en kvart innan jag fick anmäla. Nej, jag behövde ingen läkarvård och ingen brottsofferjour men var glad över frågan ... men jag var så chockad att jag först sa att de måste fått fatt i min arbetsmobil... innan jag efter en stunds rafsande i väskan insåg att det var ju den jag pratade i. Men polisen förstod. Att göra anmälan tog så lång tid att jag hann sluta skaka och lugnt kunde köra hem där Janne och Bekki bjöd på ostkaka.
Bekki är riktigt arg och vill helst ut och leta reda på ungdjävlarna och slå ner dem. Jag skulle nog reagerat på samma sätt om det var hon som blivit slagen. Nu är hon ute med Bamse och jag ska ta mig i säng...
Slutet gott allting gott, jag är glad att jag är stor och tung för annars hade jag nog dråsat i backen. Och Gud förbjude att de gav sig på nån annan liten tant i området när nu polisen inte ville skicka ut nån bil! Jag hoppas ändå att de patrullerar området ikväll till snorungarna gått hem!
Dopfest!
Igår döptes vår lilla Meija! Det var ett vackert dubbeldop i Järfälla kyrka med en charmigt virrig präst. Hon glömde hälla upp dopvatten och grejade runt, men det blev väldigt personligt och trevligt. Linnéas halvbror (min Jens) och halvsyster på pappas sida samt Mattes yngsta bror var gudföräldrar.
Meija och Vilde döps. Vilde och hans familj känner vi inte, men vi är ju alla Guds familj ;O)
Upp ur vilda djupa vatten, en vanlig dop-psalm
Meija sov så gott. Hon gnydde lite när hon fick vatten på huvudet, sen somnade hon om.
Ängla torkade Meijas huvud noggrant!
Ängla fick oxå ta emot Meijas dopljus
Thyra tittar på släkten
Så stolt!
Sen blev det fest i lokalen nära där de bor. Svärmor med familj hade bakat så gott!
Guggelutt och Lelles Änglar. Man har känt dessa "små" flickor rätt många år nu....så länge att man nästan inte når upp till dem längre ;O)
Grattis finaste lilla Meija!
Kickoff i London
I torsdags åkte vi på kickoff till London. En späckad och fantastiskt lärorik resa. Vi har besökt förortsförsamlingar i den anglikanska kyrkan. Ofta är det bara en pastor anställd, sen sköts resten av frivilliga och det var det vi skulle titta på för att få kunskap och inspiration till att engagera fler frivilliga i vårt arbete. Mångkulturen var oxå ett ämne som skulle studeras. London är ju på sitt sätt ett konglomerat av hela världen.
Fika på Arlanda
Inflygning mot London
I torsdags gick bussen från jobbet och framåt kvällen gick planet. Vi blev upphämtade med buss i Heathrow och landade på hotellet vid 9 då vi fick äta buffé på hotellets restaurang. Några gick ut efteråt men jag med flera av oss stöp i säng.
Fredagmorgon började vi med morgonbön i St. Martin in the Fields, en liten kyrka bredvid Trafalgar Square. De har särskilda Readers som leder t.ex morgonbön och Reader blir man efter ca tre års utbildning på Stiftet. Pluggar gör man vid sidan av arbetet och vad jag förstod så är det inga särskilda examenskrav utan man pluggar helt enkelt för att få lära sig mer om bibeln och kristen tro. Readern denna morgon studsade vid åsynen av ca 35 främlingar utplacerade i hela kyrkan. Han var van vid ett par stycken! Men han fann sig snabbt och frågade var vi kom ifrån och hämtade raskt flera böcker.
And lived among us...
I kyrkan St Martin-in-the-Fields:
St Martin in the Fields
En blå tupp på Trafalgar Square...? Svår konkurrent till vår kyrktupp!
Sen åkte vi i olika resegrupper ut till Hackney. Vår grupp kom lite vilse så vi tog taxi när det började stressa till sig, men vi kom fram till St. Johns kyrka i Hackney i tid.
Wings spread...
Bilder från St John i Hackney som låg i ett område med många afro-karribier:
Projekt för hemlösa... men jag tror inte de sov här, det var nog skänkta saker...
Kyrkan var denna dag upplåten för dansträning inför en uppvisning så kyrkrummet var kalt.
Jag minns inte vad han hette, men han var himla bra. Hade publicerat mycket om rasism, fördomar och hur dessa uppkommer och hur man kan komma tillrätta med det.
Snacka om grönsallad!!! Ett måste att fota när man är i London!
Ett led i projekten att rädda liv. Över 2000 knivar hade de fått in under åren.
St Johns engagerade präst iförd shorts och foppatofflor, men där upphörde lustigheterna. Så varm, så engagerad!
Barnen har jobbat på temat om Josefs drömmar. Egypten skulle först få 7 goda år, sen 7 svåra. Barnen hade illustrerat dessa år med glada/ledsna kor och gul/vissen majs.
Man blir lätt förvirrad av detta med vänstertrafik. Skönt med dessa påbud!
Middag i Covent Garden på fredagkvällen
Fair Trade! We like!
Hotellrumsutsikt...
Den var stängd när vi gick förbi...
På lördagen gav vi oss ut till St James i Alperton. Alperton domineras av tamilska och hinduiska grupper från Indien och Sri Lanka.
Covent Gardens underground!
Hindutempel.
Jag slås av likheten med den keltiska Nehalennia-hundgudinnan. Kelterna hör till de indoeuropeiska religonerna.
St James i Alperton
Prawn Korma på Momo House. Och en liten skylt på toa...
Prästfrun i Alperton hade bakat åt oss!
På kvällen blev det pubrunda efter maten. Nedan lite klotter från en pub-toa. Nån med Harry Potter-komplex har uppenbarligen pinkat här:
Hogwarts -tap with hand twice! Ministry of magic!
En del av hotell Strands tapet. Undrar vad det står... Tre?
På söndagen åkte vi inte så långt. Vi checkade ut efter frukost och åkte chartrad buss till St Pauls som låg ganska centralt i London.
Toa med kyrkfönster...en nödlösning?
Dramatisk korsstygnskonst
Reverend Graham Buckle
Nu är det några dagar sen vi kom hem, men i min fortfarande mycket osorterade hjärna så behåller jag intrycken av entusiasm, förtröstan på bönens kraft, engagemanget, utbildningsupplägget av de frivilliga. Har vi här i Sverige administrerat bort oss eller är administration ett kraftfullt verktyg? Det ska bli spännande att se hur jag tänker om en månad och vad de bestående intrycken blir. Nån dag snart framöver ska jag publicera dagens caféandakt på ämnet Enheten i Kristus... Det är en ynnest att få resa... men nu fortsätter livet i Sverige, med ännu en erfarenhet i ryggsäcken.
