Far åt Hälsingland
Det är inte alls dumt det! Jag och kollegan har gjort vår tredje rek-resa ihop, denna gång till Hälsingland. För två år sen var vi till Öland och förra året åkte vi till Blekinge. Vi bestämmer inte själva vart vi ska åka utan efter varje resa vi gjort har vi återträff och där röstas nästa resa fram. På återträffen efter Öland röstades Blekinge fram. På Blekinge-återträffen röstades Hälsingland fram och därefter har min eminenta kollega rekognoserat och tagit fram en plan, denna plan har vi nu provat i vår rek-resa i Hälsingland.
Igår hämtade jag henne vid Uppsala centralstation och så åkte vi norröver. Vi lunchade på Tewes och fortsatte upp till Oscarsborg. Fortsatt planering och middag på hotellet.
Söderhamn
Idag har vi hunnit med massor, inte allt vi ska hitta på i juni, men:
Så mycket mer har inte hunnits med. Lämnade kollegan i Uppsala, tankade i Enköping - både middag till mig och bilen, satt i broöppningskö innan Hjulstabron och viltolycka-kö därefter. Älgkalv eller hjort var oklart i halvmörkret, men två bilar, folk med mobiltelefoner springades på åkern och en djur i storlek mellan rådjur och älg... Livet på landet.
Veckan har bara börjat! Simma lugnt!
...
Jobbat hemifrån, jobbat med uppsatsen, jobbat på jobbet... jobbhöjdpunkten så här långt i veckan har varit besöket i St, Maria Magdalena kyrka med kyrkgruppen igår. Kyrkan har renoverats under några år. Den började falla sönder i samband med att det sprängdes under jord då Citybanan började byggas. Nu har den öppnat och vi fick komma dit och titta.
Vi hade turen att få en suverän guide, en pensionerad präst som inte bara jobbat i kyrkan och följt renoveringen med stort intresse, han föddes även i ett hus över gatan och kunde berätta kyrkans och områdets historia med stor inlevelse. Det var nästan så man såg det långa diket som grävdes längst ner på kyrkogården om höstarna på 1700-talet, för att där kunna begrava människor under vintern. Då var det inte tu tal om egen grav om man inte hade pengar. De som hade pengar däremot kunde begravas i gravvalven som ligger längs kyrkogården.
Statyerna längst fram är skänkta av hovet och predikstolens något udda utsmyckningar är Frimurarordens förtjänst, de inspirerades av Jeremia.
På kyrkogården ligger Evert och Astri Taube, Lasse Lucidor och även den riktiga kvinnan bakom Bellmans Ulla Winblad, hon hette Maria Kristina Kjellström.
Efter möte och första Lutherstudiet på eftermiddagen styrde jag så småningom kosan mot verkstan där sonen jobbar och fick bilen servad. Lampan har blinkat en vecka nu och på söndag ska Pärlan på långkörning. Bamse var glad att se Bitchen igen och vice versa, men Rambo blev livrädd. Bitchen har sagt ifrån till Rambo ett par gånger när han har varit alltför ohyfsad så nu föredrog han att sitta i bilen och sura. Det fick han så gärna.
Min nytvättade, polerade och vaxade Pärla!
Bamse och Bitchen
Uppsatsen är inne på upploppet nu. Fast varje dag jag sätter mig med den och tänker att NU IDAG blir jag klar, så upptäcker jag annat som behöver förtydligas, ändras, förbättras osv... Jag behöver nog lite tid till....
Mariehamn t/r
I början av veckan, efter ett av sina nattpass kom maken hem och sa: "Jag måste åka till Åland!"... Ja, det var nog inte så svårt att räkna ut vad som hänt. Jannes pappa dog när Janne var ung och nu var det hans faster som dött, hon blev över 92 år. Tyvärr har vi inte hälsat på så ofta som vi velat, det blev oftare förr när vi for till huset på Kökar, men några gånger efter det har det blivit i alla fall. Hon var en av de raraste man kan tänka sig! Tuff till tusen, en kvinna som växt upp under hårda förhållanden i den åländska skärgården men aldrig låtit livets svårigheter kuva henne och hon har upprätthållit ett gott humör, värme och omtänksamhet.
Likheten finns där! (Sommaren 2015)
På fredagen tog jag ut en semesterdag. Jag sov hos Monica och Janne hämtade mig kl 6.15, då hade jag gått en halvtimmespromenad med hundarna. Viking Grace gick kl.7.45. Vi skojade, Janne och jag, för han hade hyrt en piccolohytt för 5kr och det var ju bra mycket billigare än att hyra en inlåsningsbox. Han tyckte att han skickade mig på spa för att få sova några timmar efter nattpasset, jag tyckte å min sida att jag förvarade honom och väskorna prisvärt i den pyttelilla hytten. Medan han sov gick jag upp på relax-avdelningen och njöt av tillvaron.
Bubbel i soluppgången... Ensam i jacuzzin kl 8.45...
Bastu och Snögrotta
Må Gud förlåta mig, men jag ljög! Två timmar och många rynkiga tår senare gick jag in i bastun. Sen kunde jag inte låta bli att gå och kolla vad "Snow Cave" var.... Därinne stod två unga frusna ryssar på en handduk. De hade under den senare halvtimmen suttit i "min" jacuzzi och därefter satt de knäpptysta i bastun efter det att jag inträtt densamma. I snögrottan sa jag.... "woooww" ... tog fram mobilen och tog en selfie. Då sa den unga kvinnan något på ryska varav jag förstod orden "kamera" och hon försvann. Den unge mannen frågade på engelska om jag ville ha en bild och jag svarade ja. Han tog några bilder, gick ner på knä och tog några fruktansvärda bilder till ... ja, hans ambition och förmåga var det inget fel på... men objektet! En medelålders överviktig kvinna i en icke smickrande baddräkt. Bilderna får bli hans och min lilla hemlighet, han försökte verkligen, men de bilder jag sen tog på honom och hans flickvän var det inget fel på. De bjöd in mig att stå på deras handduk på andra sidan grottan för ljuset var bättre där, jag tackade ja, vilket var väldigt skönt för det var kakakakaaaalllltttt.... och så tog jag nån selfie till. Men snacka om att kylan fick både mig och ryssarna att tina upp! Sen gick jag och duschade i godan ro. Surnade till ordentligt när kassatjejen påpekade att jag varit inne i 2 timmar och 47 minuter men hann inte ljuga innan hon sa att det var ok och de bjöd på tilläggsavgiften för denna gång. Ändå ljög jag och sa att jag tittat på fel klocka, det var ju både svensk och finsk tid, men till mitt försvar får jag väl säga att det var rena överraskningslögnen från min sida. På Birka Paradise för två veckor sen ropade de ut en när man legat i "solen" den timme man betalt för, och här förespeglades jag att "armbandet" var en låsmekanism till förvaringsskåpet. Med den erfarenhet jag hade från Birka bubblade jag bekymmerslöst mina två timmar, satt sedan i bastun 10 och snögrottan 10 minuter... plus att jag satt i en vilstol en stund för att få tiden att gå (Janne skulle ju sova efter nattpasset), inte 17 fattade jag att dusch före och efter jacuzzin, vilstol, bastu mm klockades! Ur den aspekten får jag väl säga att de var generösa när jag slapp tilläggsavgiften, jag var ju 47 minuter sen, men de kunde faktiskt ha upplyst en om från början att 2 timmar var gränsen för när armbandet jag fick för att låsa skåpet även klockade när man passerade grinden in och ut, då hade vi aldrig haft ett problem!
Nåväl, man lär sig alltid något nytt. Nästa gång jag går på spa, oavsett rederi eller firma på land, har jag nya "dumma" frågor att ställa. Bubblet i soluppgången, bastun och snögrottan var väl värd sina 200kr... dock kanske inte tidpressen som i övrigt medföljer klockningen när det gäller allt som inkluderar den så kallade "relax"en.
Vi kom hursomhelst i land på eftermiddagen. Vi började med att göra upp med Nocturne, en familjär och fin begravningsbyrå i Mariehamn. De t.o.m band kransarna själva. Vi var mycket nöjda! Sen åkte vi ut till köpcentret och åt Ålandspannkaka.
Därefter checkade vi in på det utmärka och billiga hotellet Strandnäs där vi sov ett par timmar innan vi åkte upp till Vattentornet på Kärleksberget och njöt av solnedgången.
Sen åt vi en god middag på Metropol kolgrill!
Trots att vi bara var fyra personer inbokade på två rum under natten var frukosten suverän med bröd, pålägg, ägg, müsli, färskpressad juice mm på hotell Strandnäs. När vi lämnade nyckeln in korgen kom värdinnan efter oss och sa att om vi ville har vårt rum efter begravningen så var det helt ok. Snacka om service! Dit kommer vi gärna tillbaka!
Begravningsakten är väldigt lik den svenska, men när vi svenskar har "defilering" och lägger vår handbukett, så går ålänningarna fram med sin krans och läser upp det som står på bandet och lägger den vid kistan. Janne väste till mig att "läs", och det var ju inte något bekymmer; "en sista hälsning" och så våra namn, min svärmor, Janne och jag samt Jannes yngre bror med fru, det var allt. Men jag överraskades ändå av min känslosamhet. Men i denna stund kom allt över mig... hon har aldrig varit dömande, bara välkomnande. Alla de gånger vi sovit över där, med eller utan barn, vetekakorna, hempalvad skinka, samtalen om allt från hur det varit och hur det är nu, Kökar, Mariehamn... ja allt. Och när småkusinen gifte sig och jag och dåvarande svägerskan frågade något sa hon "kom", vi hörde tydligt folk runtomkring menande sa "Åååhh, sanningens minut" och vi gick till hennes rum på hotellet och hon sa bara att "folk pratar så mycket". Vi unga svenskor förstod under samtalet att vi var bra precis som vi var. Jag kommer att sakna henne, hennes kraft, hennes livsvisdom, hennes livsgnista. Nu hade vi denna stund med hennes jordiska kropp, vi följde henne ut där hon sänktes ned i den vackra vita kistan bredvid sin make. Käraste S, du kommer inte glömmas så länge jag lever!
Kapellet var vackrare på insidan är utsidan
Efter begravningsakten blev vi bjudna till Jannes kusin och hans fru på smörgåstårta. Det blev en trevlig stund innan vi var tvungna att ge oss av till båten mot Sverige igen. Det blev en lugn och vacker överfart i solnedgången.
Kobba Klintar Furusund
Vi hämtade hundarna hos Monica och Arto hade kokat sin goda finska korvsoppa till vi kom. Mätta och belåtna åkte vi hem.
Idag har bara varit en konstig dag, inget har blivit som jag tänkt, men men, det är bara att ta nya tag imorgon!
Waka waka eh eh
Känslan när man ligger hos tandhygienisten och blundar... och hör konstiga väsande viskade klickande ljud. Det är ju inte så att jag törs slå upp ögonen hur som helst, hon kan ju missa nåt i rena förskräckelsen och sprätta bort nåt jag vill ha kvar i munnen... men vad i jösse namn gör hon? Jag kisade lite med ena ögat. Hon gör några diskreta moves och viskar bakom sitt blå ansiktsskydd fram orden: tsamina mina eh eh, waka waka eh eh, tsamina mina zangalewa...
Men så klart! Hon jazzar loss till Shakira på radion! Jag blev genast lugn igen! Skönt med folk som trivs med sitt jobb!
Passade på att köpa hem Hötorgsskrapans Sushi Yamas goda rolls till middag. Janne blev också nöjd med det beslutet!
Spicy snow crab med fyllning med snökrabba, chili och philadelphiaost toppat med avocado och California rolls med seafodröra, avocado och majonäs. Mumma!
Valp-gos på Hölö
Efter en lugn lördag unnade jag mig även en lugn söndag. Jag har följt en barndomskamrat på Facebook ett tag och såg att hon fått valpar... ja, inte hon då, men två av hennes chihuahuor. Vi har inte setts på ungefär 16 år, men i fredags tiggde jag in mig hos henne via en av hennes Facebook-bilder på de söta små, och jag var välkommen. Jag åkte mitt på söndagen och tänkte att det blir väl ett par timmar, men vi satt i soffan i hela den härliga högen av hundar i fem timmar. Jag räknade inte men jag tror det var åtta chihuahuor, en nakenchihuahua som var så galet fin och en rottweiler modell XL samt fem chihuahuavalpar ... och så Bamse och Rambo. Vi har mycket att ta igen så jag hoppas vi snart kan ses igen.
Men morsan, vad är det som piper, undrar Rambo
En ny vecka har inte hunnit gry för det är fortfarande kolmörkt ute. Jag har skickat iväg årmöteshandlingarna till tryck för Knyppelpinnarnas räkning och skrivit blogg. Ett par hundar ska ut och göra sitt innan vi styr kosan mot dagis och jobbet. Men innan jag klev ur sängen räknade jag ut att vi måste ha fått ca 1 timmes mer dagsljus än 21 december? Om jag räknar lågt på två minuter om dagen... 26x2= 52 minuter? Det kommer en vår!
Wherever I lay my hat, that´s my home
Jag avger inga nyårslöften längre, men på sätt och vis avgav jag ändå ett inför detta år... : Jag vill längta! Känna förväntan.
Tänk att vår hytt hade en papegoj-tavla.
Strax före jul överraskade min käre make mig med att ha bokat en Skärgårdskryssning på Birka Paradise i början av detta år och det blev perfekt. Jag har verkligen haft något att se fram emot inför att jag lämnade in uppsatsen för det jag hoppas blir mitt sista handledningstillfälle. För en vecka sen på lördagen, efter att ha jobbat intensivt med den runt jul och nyår, skickade jag iväg den. På söndagen åkte vi. Det var ko-lugnt på båten och det passade oss perfekt. På söndagskvällen åt vi gott och satt sen i dansbaren och tittade på ett antal par som kunde dansa och det gjorde de till Titanix bra blandning av låtar.
Kryssningsmenyn bestod av oxbringa med olika godsaker på, hälleflundra med rotsaker och en chokladmoussebakelse med maräng. Till det drack vi ett fantastiskt gott vin, Lander-Jenkins.
På söndagen efter frukost handlade vi lite och gick sen upp till spa-avdelningen. I spa-baren där man skulle betala kände jag hur det fullkomligt kittlade av välbehag i hela kroppen när jag såg ljuset från de enorma lamporna i taket. De hade både UV och dagsljus-belysning. Efter att ha tagit mig ett dopp, legat under lamporna en timme och njutit gick jag till min bokade ansiktsbehandling...
Because I´m worth it!
Fika innan hemgång. Croissant med chokladmousse.
På hemvägen hämtade vi hundarna hos Monica och Arto som tagit hand om dem. Vi blev bjudna på middag och Linnéa var också där med sina två minsta barn och de båda hundarna. Härligt med så fullt hus!
Efter denna härliga start på veckan har arbetsveckan varit alldeles lagom. Och på tisdagen efter jobbet var det styrelsemöte i föreningen Knyppelpinnarna. Vi höll på till 20.00. Sen sov jag över hos svärmor som haft sällskap av Bamse och Rambo som jag lämnade av där efter att ha hämtat dem på dagis. På torsdagen sov jag och hundarna över hos Monica och Arto för jag skulle upp tidigt på fredagen och gå på frukostmöte och en föreläsning om sorg i ett neurobiologiskt perspektiv... så superbra! I övrigt har jag haft besök, varit på möte och hos tandläkaren, höstens sorgegrupp var inbjudna till en lyckad återträff, torsdagsträffen bjöd på film - Monica Z - och skrivit en hel del, redovisningar över det som varit och ansökningar till sånt som ska bli.
Wherever I lay my hat, that´s my home... På somrarna tycker jag inte det är något problem, men på vintern är det skönt att ha möjligheten att sova hos nära och kära när kvällen blir sen eller morgonen tidig. Nu blev det på det viset att jag sov borta varannan dag i denna vecka och det känns lite idag, jag är trött! Man sover aldrig så bra som i sin egen säng. Idag tänkte jag fortsätta med uppsatsen, men nej den får faktiskt vila lite till. Jag har inte fått tillbakamelding på det jag skickade förra helgen och jag kan behöva en hel-ledig helg. Det var det där med att få känna längtan och förväntan, att inte fastna i "måste" och "ska". Jag har två noveller jag lovat läsa samt tre böcker, förvisso arbetsrelaterat, men ändå....
Tenta-tider
Både på Facebook och Instagram ser jag vänner som håller på med tentor i parti och minut. För den som inte är inne i studievärlden kan jag berätta att universiteten och högskolornas hösttermin slutar i januari, så det är fullständigt normalt för den studerande att använda jul- och nyårshelger till att plugga som galningar inför terminens slut-tentor som pågår just nu.
Jag sitter och jobbar med mitt. Det är ingen tenta utan en 30hp uppsats som, om jag håller mig till studie-schemat, ska vara klar innan vårterminens slut. Då har jag gjort min Master i Diakoni (120hp) på halvfart vid VID (Vitenskapelig Internasjonal Diakonal) i Oslo (tidigare Diakonhjemmet) och hållit "tidtabellen".
Jag har suttit både under helgerna och en del vardagar kring jul och nyår med uppsatsskrivandet. Idag har jag skickat in den för det som jag hoppas blir sista handledningstillfället innan examen. Vi får se. Håll tummarna för mig!
Över änd aowt!
