Nyårskrönika 2013
Januari börjar året, även detta. Lite småtung månad med mycket snö och förkylningar som inte riktigt ville ge sig. Inte blev det bättre av att sköldkörteln strulade, men man får göra vad man kan för att sätta piff på tillvaron. Husdjurmässan med barnbarn, hockey och ett antal bio med bowling blev det.
På jobbet hade vi en clown på besök i caféet och så åkte vi på en härlig reträtt i arbetslaget.
På handarbetsfronten lärde jag mig tova! Torrtovning eller nålfiltning kan det kallas.
Februari blev ännu en tung månad. Först blev jag sjukskriven två veckor pga sköldkörtelstrul, sen blev jag hemma en vecka till i en ordentlig influensa. Dessutom upptäckte jag att den trygghet och omsorg jag upplevde på jobbet var en hos mig helt felaktig känsla, vilket kom att få efterverkningar resten av året.
Mars blev om möjligt en ännu tyngre månad. Ovanpå tråkigheterna på jobbet fick Bamse fick en akut leverinflammation och jag var inte alls så säker på att han skulle överleva. Dödssjuk låg han inne på Bagarmossens djursjukhus ett par dagar, bland annat över sin 3-årsdag, men fick sen komma hem. Han svarade bra på medicineringen och till hösten kunde vi få konstaterat att han är helt återställd.
I april började livet lätta något. Jag började få distans till februari och mars, återfick kontakt med en klasskompis efter nästan 35 år och efter en underbar resa till Teneriffa i slutet av april kände jag att livet började bli gott igen.
Sköna maj, välkommen... Våren exploderade i liv. Dessvärre exploderade det också i förorter som Husby och Hagsätra vilket fick följder i jobbet. Jag ägnade mycket tid nere vid det underbara livet kärret på fritiden, medan på jobbet gick vi med i Folkets Hus i Rågsveds nattvandringar.
En föreställning med Tosca på Operan tillsammans med Monica fick bli ännu en kontrast till livets övriga verkligheter...
Testar sufflös-luckan
...och så i slutet av månaden, årets stora händelse, fick jag återigen uppleva lyckan av ännu ett litet barnbarn - Meija!
Juni var en händelserik och rolig månad. Bamse avslutade sin hundkurs LYX, Bekki fyllde 20 år...
...på jobbet fick jag förmånen att följa med syföreningarna på deras årliga vårutflykt, i år till Vallentuna, samt ansvara för en bussresa med 100 personer till Eskilstuna zoo...
... vi hade clownkurs-intro, pappersblomsterbindning, jag försökte intressera mina arbetskamrater till vår nystartade friskvård, tältprojekt på Hagsätra Torg och våruflykt på jobbet som inkluderade lerduveskytte...
...jag och en kompis åkte skyview....
....och efter traditionellt midsommarfirande åkte jag på knyppelkurs i Vadstena för femte året i rad.
Knyppelursen i Vadstena var 12 dagar lång så större delen av kursen låg i juli. Underbara veckor i ett naturskönt landskap.
19 timmar efter avslutad knyppelkurs i Vadstena satt Janne och jag på flyget till Helsingfors.
I övrigt bakade jag 200 Dumlekakor för två olika event för tyfonens offer i Filippinerna.
Skitavlösning i Helsingfors Sveaborg
Under dagarna där infriade vi en gammal dröm Janne haft, att se Sveaborg. En fantastisk resa! Därefter blev det dags för ännu en fantastisk resa - den blå triangeln. Jag ska inte ödsla massa text på denna otroliga resa, allt finns att läsa i detalj --> här <--
I Augusti var semestern slut och redan i första veckan fick jag förmånen att åka till Tom Tits med en busslast förväntansfulla barnfamiljer.
Det blev också fler tillfällen att jobba i Tältprojektet på Hagsätra Torg på fredagkvällarna.
Jag blev också inbjuden till sommarbröllop av två av mina ungdomar från tiden jag jobbade i Spånga församling. Sånt värmer hjärtat! Och det var jättekul att träffa så många av "mina" ungdomar... i högsta grad vuxna nu!
Annat roligt som hände var Tjejmetet vid Djurgårdsbrunnskanalen där familjens alla flickor och barn deltog och när vi samlade alla barn med respektive och barnbarn på landet för en fest- och arbetshelg. Livet är fantastiskt!
September blev en omvälvande månad. Efter de tråkigheter som varit på jobbet under våren och som ännu gav bitter eftersmak följde jag med tveksamhet med på kickoffen till London. Den var ämnad som ett nytänk och inspiration kring våra arbetsområden inom frivillighet och mångkultur. Kickoffen blev verkligen jättelyckad och jag ångrar inte att jag följde med.
Meija döptes...
Jag blev utsatt för ett rånförsök ...
Men trots att jag älskar mitt jobb slutade det med att jag sa upp mig. Det kändes inte som vi hade nån framtid efter konflikten som varit. Resten av månaden präglades av avslut och farväl. Jobbigt med många tårar, men nödvändigt som jag ser det. Vi kontaktade mäklare och huset vi bott i under 20 år lades ut på försäljning.
Bild från Bjurfors, mäklaren
I oktober jobbade jag min sista dag, tog en vecka ledigt och gick sen in i en 6 veckor lång utbildning som Företagshälsovården anordnar. Den handlar om hälsa, både kropp och själ. Utöver det tog vi upp båten och parkerade den på Sanda som efter nyåret kommer bli vårt nya hem. Jag var på konstutställning och träffade många vänner samt bakade och knypplade i långa banor.
November fortsatte lite i oktobers anda, med trevligheter i lugn och ro. Kursen på företagshälsan gick sin gilla gång. Jag var på bio med en vän och jag var på bio ensam, jag var barnvakt och tittade till gravarna, jag var hemma och på landet. Monica hade dansuppvisning och det var kul! Dark Fusion kallas det och ligger inom ramen för orientalisk dans och magdans.
Och så tatuerade jag mig, min åttonde och nionde i ordningen.
Ängeln ska viska goda tankar i mitt öra Månika, Linea, Iens och Rebeka, normalrunor
från vikingatid.
Janne och jag var över till Åland och träffade släkt och vänner över en helg.
I övrigt bakade jag 200 Dumlekakor för två olika event för tyfonens offer i Filippinerna.
November avslutades med, och december började med att jag skrev ett intagningsprov för Mastersprogrammet i diakoni vid Diakonihjemmets högskola i Oslo. Resultatet får jag veta i början av 2014. Vi har packat vartefter och gjort oss av med möbler inför den förestående flytten som sker någon vecka in på nyåret. På Lucia, fredagen den 13:e, åkte Janne och jag på en veckas vila till Gran Canaria och helgen efter vi kommit hem åkte vi runt till barnbarnen för att lämna julklappar.
Julafton firade jag på VaPiano i Gamla Stan med Monica och Arto samt med midnattsmässa i Västerled. Annandagen åkte jag till föräldrarna. Packa, plocka, städa i mellandagarna och Nyårsafton firas på Sanda med grannarna och min vän från Örebro.
Julafton firade jag på VaPiano i Gamla Stan med Monica och Arto samt med midnattsmässa i Västerled. Annandagen åkte jag till föräldrarna. Packa, plocka, städa i mellandagarna och Nyårsafton firas på Sanda med grannarna och min vän från Örebro.
Men nu får jag önska oss alla ett riktigt Gott Nytt Spännande 2014! Vi hörs nästa år!
Mellan dagar....
Dagar mellan vad... Jul och Nyår? Jo, så är det väl. Själv går jag här mellan kartonger, mellan olika rum och olika våningar. Smärtan i vrister och handleder är olidlig mellan varven. Fattar inte att jag har så ont. Varför? Känner mig som om jag vore hundra år. Det ska bli riktigt skönt när det här är gjort. Idag har jag packat ner alla fotoalbum, ett gäng böcker och innehållet i två vitrinskåp. Smärtan fick mig grinfärdig mot slutet. Sen blev det bio med f.d grannen och vännen Anne. Hundraåringen kändes smidigare än jag gör just nu, haltande och gnällande...
Boken har jag läst och den var bra. Filmen fick naturligtvis inte med allt i boken, men den var bra ändå.
Bamsenad och tidig säng kanske... Imorgon är en ny dag, årets nästsista...
Annandag på Rådmansö
Igår på Annandag Jul åkte jag upp till föräldrarna på Rådmansö. De stod för gudstjänsten i Rådmansö kyrka. Mamma är pastor och även om hon inte är vigd till tjänst i Svenska Kyrkan så har hon får hon många uppdrag i Rådmansö-Frötuna församling. Hon är uppskattad både som predikant och många önskar sig henne vid begravningar. Pappa har spelat i kyrkor i hela sitt liv, så även om han aldrig varit anställd som kantor är han en av de bästa tycker jag. Han spelar både piano och orgel som få... Igår var mamma officiant och pappa kantor vid högmässan i Rådmansö kyrka och jag valde att åka dit. Och så hade jag hade en julgrupp som jag inte kunnat överlämna tidigare.
Det var en jättefin gudstjänst. En "spillra" av Rådmansö kyrkokör hade kommit för att sjunga julpsalmer vilket de gjorde á cappella och med bravur, kyrkvärden läste de svåra texterna med inlevelse, pappa spelade fantastiskt och mamma predikade över texterna som gav många trådar till eftertanke. Annandag Jul är den helige Stefanos dag och temat är "martyrerna". Texterna är svåra.
Evangeliet lyder: "Jesus sade till lärjungarna: ”Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.
Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender.
Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 10:32-39)
Ja, det kan låta som riktigt tuffa krav som Jesus ställer på oss. Men när mamma la ut texten som att vi måste följa det vi i hjärtat känner är rätt, då blev texten mer levande. Det handlar inte om att vi ska anklaga Gud för världens elände, det handlar om vår möjlighet att agera mot det. Det handlar inte om att man ska gå emot sin far, sin mor eller svärmor hursomhelst, men att våga stå upp mot dem när dessa handlar orätt. Ta som exempel misshandel, lögn, förtal. Att stå upp för det rätta, oavsett om det är din chef, din mor, din make eller granne, det är det texten handlar om.
Efter gudstjänsten gick pappa och jag ut till gravarna medan mamma räknade kollekt och sånt. Ellen Lagercrantz förestod ett hälsohem på Lågarö och farfar köpte en del av den marken när hon gick bort. Där har vi sen tillbringat alla barndomens somrar.
Affärsföreståndaren i min barndom
Till höger ser man grunden av gamla kyrkan. I denna "ruin" har man begravt en kyrkoherde samt satt upp nedanstående minnesmärken:
Fortfarande tänder man ljus här!
"Åt minnet av dem som icke återkom från skären och havet"
Mamma och pappa bjöd på pizza vid Vreta Handel innan vi hämtade deras hundar som varit på Angskärs hundpensionat under julhelgen.
Till sist blev det fika hemma hos dem innan jag vände kosan hemåt. Jag skulle ju passa taxin som skulle komma med Jannes resväska som varit på vift sen vi kom hem i fredags och koka risalamalta. Men när jag kom hem hade Bekki redan tagit emot väskan så jag gick ut med Bamse och började med risalamaltan.
Idag är Bamse på dagis och jag ska börja packa igen. Ska vara försiktig med att bära alltför mycket i trappan för knäna bråkar rejält, bättre att ta lite i taget och gå flera gånger istället!
Jul
Shoppingcentret i Maspalomas
"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta."De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem." (Luk 2:1-20)
St. Mateo kyrka i Artenaga
Det är några jular nu som vi valt bort det traditionella firandet. Orsakerna är flera. Hetsen kring jul är nog den största. Den går så stick i stäv med allt vad julens budskap handlar om. Julklappshysterin gör mig illamående varje år. Jag tycker det är jobbigt med all reklam i vanliga fall, den dyvlas på oss i alla former, via TV, tunnelbanan, radion, brevlådan, telefonen, datorn, mailen... den går inte att komma undan. Men i juletider, som ju handlar om frid, fred, kärlek, då är det som värst. Hur ska människan kunna vara lycklig utan det senaste i ljudväg, bildväg eller utan sexiga spetstrosor? Går det? För dem som blir det och får det de vill ha säger jag ingenting, men jag lider med alla de människor som inte känner att deras ekonomi räcker till för att tillfredsställa sina nära och kära i juletider.
Något som gör mig varm i hjärtat är alla dessa alternativa jular som finns överallt. Jag har haft förmånen att få jobba i Gemensam Jul i Rågsveds Folkets Hus ett par år och jag vet att det finns på många andra ställen också. Flera av mina barn engagerade sig i Skokartongsappellen i år och det tyckte jag var roligt. Någon gång måste pendeln svänga, tänker jag. En dag kommer det inte längre att funka med aggressiv marknadsföring och lurendrejeri i stora mått. En dag kommer vi naturligt att ha ett socialt engagemang för varandra.
Antagligen kommer vår julklappstradition från legenderna om helgonet St Nicholaus. I tidig svensk julklappstradition klappade man på dörren (därav ordet julklapp) och slängde in en gåva i huset, sen gällde det att lägga benen på ryggen för det var inte meningen att mottagaren skulle veta vem som var givare... i sann St Nicholaus-anda. Men idag tävlar ofta givarna om att vara mest generösa för att på det sättet erhålla nån sorts prestige eller gunst, oavsett om det handlar om chefen, svärföräldrarna eller barnbarnen.
Min julafton i år bestod av sovmorgon, Bamsenad, ett telefonsamtal till min vän i Örebro, ett samtal med mamma som var barnvakt åt mina syskonbarn tillsammans med pappa. Min gudson ville sjunga Gloria för mig och det var fantastiskt att höra han 6-åriga pojkstämma sjunga "Gloria, in excelsis deo", en stunds bloggande. När jag skulle ut med Bamse igen vägrade han gå ut i regnet så jag tog en filt och la mig på TV-rumsgolvet. För första gången på väldigt många år såg jag Kalle Ankas Jul i sin helhet. Det väckte lite barndomsminnen och jag mindes en jul när jag satt i pappas knä, en annan när farfar skrattade högt och gott och en annan när jag satt bredvid mormor, minns hennes doft, saknar henne så mycket ibland, hon var så klok. I år la sig Bamse på filten med mig och jag fick förmånen att klia hans knubbiga mage när han tröttnat på TV:n. Ännu en KalleAnkajul att minnas.
Sen följde Bamse med ut, han fick middag och ett märgben medan jag drog iväg in till stan. I Gamla Stan mötte jag upp Monica och Arto strax efter 17.00. Vi åt middag på VaPiano vid T-banan.
Scampi (ekologisk förstås) e Spinachi Jordgubbspannacotta
I Högdalens T-banehiss
Jag fick med mig ungdomarna hem. Monica ville titta i gamla fotoalbum och jag tänkte ta mig ut till Bromma och St:a Birgittas kyrka på midnattsmässa. Syrran skulle hålla i den och jag vet inte längre var jag har min egen församling. Jag hade tänkt gå dit först men det är för tyst för att det ska kännas riktigt bra. Jag söker kontakt med än den ena, än den andra i olika ärenden men får inget gensvar. Det är lite kymigt... Jag har nycklar och telefon kvar, men jag droppar väl dem hos receptionisten och släpper allt när flyttlasset gått. Livet får lösa sig utan referenter, tänker jag... I St:a Birgitta fick jag vara anonym sånär som på syrran och hennes tjej, men de blev ju å andra sidan glada att se vårt lilla sällskap i midnattstimman.
Sen körde jag hem ungdomarna och ett gäng utlånade fotoalbum, kom hem halv två imorse.
Inatt har Bamse varit dålig. Han har både kräkts i min säng och bajsat på golvet i gästrummet. Janne tog ut honom halv 8 och då bajsade han två gånger och kräktes igen, sen har han sovit hela dagen. Middagen har han ätit till hälften och han visar tydligt att han inte vill gå långt. Själv har jag burit fotoalbum, böcker och tvätt i källartrappan så knäna har pajat. Hoppas det går över till imorgon för Janne jobbar och jag måste få ner album, textilier och böcker i kartonger innan veckan är slut. Vi räknar med att få ner en hel del till nyårsafton som vi ska fira på Sanda i år också.
Nu ska jag duscha, ta Alvedon och en promenad med lilla vovven. Imorgon väntar nya äventyr!
Kallhäll, Gustavsberg, Karlstad och Bromma
Har en stund över så jag ska berätta om helgen tänkte jag. Vi kom ju hem från Kanarieöarna natten mot lördag och på lördagen agerade vi jultomtar till fem av barnbarnen.
Vi började tidig lördageftermiddag med att åka till Linnéa och hennes familj. Eftersom alla i vår familj firar jul på så olika håll i år så hade jag bokat in helgen för diverse utflykter med julklappar. Sen ett par år tillbaka köper vi bara julklappar till barnbarnen. Meija, Thyra och Ängla fick öppna paketen medan vi var där och vi fick öppna ett paket med en fin foto-väggalmanacka. De ska ha stor-jul sen med Mattias familj så det fick bli en lill-jul med fika och mini-paketöppning.
Sen for vi vidare till Bellas familj för att lämna julklappar till Justin och Jennifer. Fika och så fick vi beundra kattungarna. Diesel har fått sitt andra kull trots P-piller. I förra kullen behöll de Penny och lämnade bort Memory till en granne.
Penny och Memory
Nu har Diesel fått en liten Gustav och en Naninen (efter Jennifers Kaninen)
Senare på kvällen hämtade jag upp Monica och Arto vid Jet i Älvsjö för att avverka första etappen mot Karlstad och Artos dotter Maija. Vi sov över i Sanda, 10 mil av 30 avverkade!
Det var kul att få följa med på den resan. Maija är för liten för att pendla mellan Stockholm och Karlstad ännu, så det var jättekul att för första gången få träffa henne som vi förstås räknar in som ett av våra sex barnbarn.
Efter nån timme lämnade vi mötesplatsen på McDonalds och gick till Wermlands museum där Maija skulle få leka med pappa och bonusmamma. När jag sett var de skulle hålla till trampade jag ner till järnvägsstationen och träffade en kollega som jag lärt känna på diakonutbildningen för 8 år sen. Jätteroliga timmar med rundvandring i den blåsiga stadskärnan och härliga samtal över kaffe och pasta Gorgonzola!
Agneta med Fröding i vars sällskap hon är aktiv!
Jag kom aldrig iväg till muséet utan Agneta återlämnade mig till sällskapet för en slutfika på Wayne´s Coffe. Och så 30 mil hem, med middagspaus på Pizza Hut i Örebro.
50 mil i bil i kroppen under en dag kändes när jag kom hem! Flygresan sitter också lite kvar i ben och rygg. Men det var det värt!
Måndagen startade vi i Bromma! Janne hade hittat en bil som blir bra som pendlarbil efter flytten. Han kommer behöva köra runt 13 mil varje arbetsdag så en liten billig Punto som går på diesel inhandlades under förmiddagstimmarna.
Skinkmacka och zonterapi hos bästisen, småplock och på kvällen hembesök. Vid 21-tiden kom Jens och Sandra med lite julgodis och en jättefin kokbok från Lidl där Sandra jobbar. Jag tror att det är från deras restaurangtest DILL. De är hundvakt åt Bitchen över jul så vi gick en långpromenad med hundarna lösa i mörka skogen.
Och idag är det julafton, en mörk och regnig dag. En perfekt dag för hemmamys. Jag ska läsa julkorten en gång till, gå ut med Bamse igen och sen åka in till stan för middag på VaPiano i Gamla Stan med Monica och Arto, kanske Jens också följer med. Jag är helnöjd med det!
God Jul!
Gran Canaria 2013
Vad festligt! När jag nu efter 1,5 vecka går in på bloggen så har jag en topp på 78 läsare den 18 december! Jag skrev senaste blogginlägget den 12:e för den fredagen den 13:e åkte gubben och jag till Gran Canaria! Kan nån berätta vad som hände den 18 december eftersom så många var inne och läste min blogg då!
Som sagt! Fredagen den 13 december flög Janne och jag till Gran Canaria en vecka och vi har haft det så skönt. Fredagen blev en resdag men vi hann med en stund i poolbaren där vi njöt av en otrolig utsikt över Puerto Rico. Vi bodde högt uppe på berget med en svårslagen vy! Vyer blev också temat för hela denna resa.
Vårt hotellrum
Lördagen och söndagen tillbringade vi vid hotellpoolen. Janne har slitit otroligt hårt med renoveringar och flytt denna höst så han behövde verkligen vila. Jag har läst kriminalromaner medan han har lyssnat på sin Ipod och så åt vi våra middagar i shoppingcentret Europa uppe på berget, ett stenkast från vårt hotell.
Europa
Förmiddag
Eftermiddag
Hotellentrén Hissen ner till rummen på vån -1 -- -5
Vi hade hyrt bil hela veckan så på måndagen gjorde vi en utflykt upp i bergen. Det var otroligt! Vyerna och de slingrande vägarna blev en skönhetsfrossa utan dess like. Vi bestämde oss för att göra en bergsutflykt till innan veckan var slut.
Tisdagen tillbringade vi vid poolen igen, till kvällen åkte vi till Patalavaca och vår favoritrestaurang. De har flamberat som specialitet och vi tog den flamberade sjötungan som vi brukar, och en makalös solnedgång till det.
Utsikten från Restaurang Fernando
Flamberad Sjötunga Rondellfisken i Patalavaca
Onsdagen åkte vi ner till sanddynorna i Maspalomas med det blåste så kraftigt att vi åkte tillbaka till hotellet och la oss vid poolen igen. Det var röd flagg så badning var förbjudet och när vi försökte ligga i sanddynorna så blåste sanden in i näsa, mun och öron så det blev olidligt tillslut. Men det blev en fin utflykt ändå längs sandstranden.
Fyren i Maspalomas
Torsdagen blev en heldag i bergen. Makalöst vacker!
Utsikt från Puentes des nieves. Roque Nublo och Teide på Teneriffa i bakgrunden
Här kommer några bilder från Artenaga, Gran Canarias högst belägna by:
Vi fortsatte resan nedåt och hemåt Puerto Rico:
Jag har förstås massa bilder men det går inte att trycka in mer här. Ska lägga upp ett album på Facebook när jag får en stund till över.
Fredagen blev hemresedag, sandaler byttes mot kängor och shorts mot jeans. Var riktigt trött när vi kom hem mitt i natten mot lördag. UTAN Jannes resväska. Den har hamnat nån annanstans i världen med Jennifers födelsedagspresenter, goda dofter (parfymer) och skitiga karlkläder... Vi hoppas den kommer hem igen.
Lördagens julklappsutdelning och söndagens resa till Karlstad ska jag berätta om vid ett senare tillfälle.
Nu har julaftonen precis inträtt. Inga direkta julkänslor ... en känsla som jag tror är mycket olika beroende på vem man frågar. Ungarna firar på olika håll och Janne jobbar, men Monica, Arto och jag... eventuellt Jens... träffas för middag på VaPiano imorgon. Det ska bli mysigt.
God Jul på er alla
Sådär...
I förra veckan var jag och tog en större blodprovsundersökning och dessa har jag fått svar på nu. Läkaren har både skrivit och ringt på telsvar. Jag har bokat in en läkartid efter flytten i januari för ett ordentligt avslutningssamtal innan journalerna skickas till Strängnäs. Proverna var väl hyfsat bra. Den onda kolesterolen börjar dock nagga i kanten för tillåtna värden, sköldkörteln likaså, levervärdena visar på fett i levern och jag har återigen urinsyra i blodet. Kunde vara värre, men det kunde vara mycket bättre också. Vad som är skönt är att det finns en fysisk förklaring på tröttheten (sköldkörteln) och värken (urinsyran). Nu kan jag börja vidta åtgärder.
Efter det var jag och storhandlade på Hagsätra zoo. Bamses dagis samlar varje år in allt som vi mattar och hussar vill donera till Hundstallet så jag köpte på mig tuggben och godis för ett antal hundralappar. Jag funderade på att köpa en säck mat också, men så tänkte jag att jag är ju månadsgivare .... till jul får det bli godis eftersom jag vet att resten av året går mina pengar till nyttigare förnödenheter för de omhändertagna hundarna.
Förstärkte förråden till mina egna djur också förstås. Sen åkte jag till Företagshälsan för ett uppföljningssamtal efter kursen. Kursen har varit till stor nytta och nu pratade vi framtid och hälsa. Jag hade med mig resultatlistan på alla prover som tagits så vi kunde utgå från den.
Till sist träffade jag en kompis på stan och fikade med honom ett par timmar innan jag åkte hem.
Bekkis och Nickes skapelse
Efter middagen fick Rebekka och Nicklas förtroendet att klä julgranen. Det brukar vara Jannes grej, men i år delegerade han!
Nej, nu har jag lite annat att göra. Fiskarna och fågeln ska få rent, pappershögar ska röjas undan, blommor ska vattnas och plockas rent från vissna löv och sen ska julklappar inhandlas...
Vildsvin!
Ikväll har jag och Bamse suttit i fönstret och tittat på räven. En jättevacker rödräv med tät fin päls. Den sprang runt inne på närmsta grannens tomt och bökade runt lite. Janne berättade sen att han ofta sett den där på kvällarna när han varit ensam härnere. Det är nog samma räv som jag i höstas sett halvvägs in på vår tomt på morgnarna. Vacker och orädd.
Bamse spanar i räven på grannens tomt
Idag när bonden var in en sväng ... och jag nämnde i förbifarten att Bamse ofta fick vara lös när vi är ute och går ... så sa han att vi bör hålla honom kopplad. Man har räknat till minst sju vildsvinsfamiljer i området och de är ganska närgångna. Bonden har dem 50 meter från huset.
Jag uppfattar mig själv som rätt cool när det kommer till vilda djur. Jag har respekt för dem, men är inte rädd skulle jag vilja säga.
Nu pratar jag allmänt om svenska vilda djur. Rävar och rådjur är det roligaste som finns att se när man är ute och går, alla former av rovfåglar likaså, älgar får gärna hålla sig på lite avstånd men det är inget som skrämmer skiten ur mig, inte lodjuret heller. Björn och varg vill jag absolut inte träffa när jag är ute och går med Bamse men det är inte heller någon risk att springa på dessa dit vi nu ska flytta ... men ett djur som jag absolut lika lite vill träffa på mina promenader i skogen är vildsvinet. Jag är livrädd för dem! Kanske för att de egentligen inte funnits i de regioner jag växt upp. Det har inte björn och varg heller, men dem pratar man om på ett annat sätt. De finns med i barnsånger och sagor. Vargen har jag dessutom lärt mig hel del om på den kurs i etologi som jag gick för två år sen, den fokuserade på varg och delfin, men vi fick lära oss lite om andra djur också.
Mexico 2012 Kolmården 2011
Förra vintern fanns en vildsvinsfamilj i området. Den höll sig i skogen bortom bondens gärde, men i år är minst en av de sju sedda vildsvinsfamiljerna inne och knallar i sommarstugeområdet där vi bor. Inte på gatorna, men längs ängarna och då måste de ju också gå i skydd av grandungarna som jag förstår. Och sista biten ner till oss är det sommarstugor i mörk granskog innan vår och grannens tomt öppnar sig innan gärdet och man får lite mer ljusinsläpp för sol på dagen och måne om natten.
Ikväll har jag roat mig med att läsa lite om vildsvinet. Ett gammalt talesätt lyder att: När man tar fram trollen i ljuset så spricker dom. Att lära mig mer om detta skräckinjagande djur kanske får det till nåt klappvänligt? Jag vet sen innan att det är ett skyggt djur som ser dåligt och hör bra, men vad ska jag göra om jag möter på ett gäng när jag rastar Bamse i mörkret. Ju bättre förberedd desto mindre panik kommer jag få när det rasslar bland granarna, och detta blir ju snart vårt hem. Har vi vildsvin till grannar så får vi väl ta och lära känna varandra då. Hepp hepp!
Parken zoo i Eskilstuna från i somras. De ser väl snälla ut?
Ja, vi har klarat oss idag, imorgon åker vi hem igen och det beror inte på vildsvinen utan på annat.
Peace and love, over and out!
Ap-lugnt
Jag hade tänkte riva lite i kartongerna, men Janne har avrått mig och jag var inte nödbedd. Det är bättre att ta allt sen. Att röra till saker ytterligare just nu är bara dumt. Nu står kartongerna snyggt staplat i gästrummet, bättre det än att ha grejer i högar i hela huset... Nu har jag datoriserat, förberett middag och promenerat hund så jag gör väl som igår, knypplar vidare.
Champagnefärgade stjärnor i metalltråd
Åter till brottsplatsen
Efter intagningsprovet har jag inte gjort mycket.... eller rättare sagt... gör gör man hela tiden. Man andas, blinkar osv, man lagar mat och duschar. Men utöver det har jag inte gjort mycket. Jag skickade ju in inpassningsprövningen på tisdag kväll och tänkte att då är jag ledig på onsdag. Av nån outgrundlig anledning, kanske kallas det vana, så satt jag hela onsdagen på samma köksstol vid samma dator. Vi ska åka med Apollo till GC snart och som tack för att vi valt dem fick vi en gratis almanacka. Jag hoppas ju på att få en fin almanacka med foton på barnbarnen till julklapp, men Janne tyckte vi kunde utnyttja detta erbjudande i alla fall. Jag höll med honom. Gratis är gratis. Eller har man köpt en resa är det väl inte gratis, men att utnyttja den bonusen kändes inte fel om vi säger så.
Men först tog Bamse och jag sovmorgon, när jag lämnat honom på dagis åkte jag och tog fasteprover på VC. Min läkare och jag kom överens om att göra en fullständig blodprovs-check-up nu i december, han ringer när proverna är klara, sen skickar han vidare mina journaler till Strängnäs. Så länge TSH är bra räcker det att gå till VC två gånger om året. Efter frukost hamnade jag sen på den där köksstolen vid den där datorn... och Facebookade, mailade, grejade och sen satte jag igång med almanackan. Det är en vinterbild på Bamse, i övrigt bara från vår härliga båtsemester i somras, precis som Janne ville ha det. Vi får se om han blir nöjd. Vi har nämligen inte alls samma smak. Men det vet han också! Nu har jag valt bilder jag tycker om, så får jag hoppas att han också tycker om dem.
Den här bilden från båt-fören kom inte med i almanackan, den får ni njuta av.
Sen fortsatte jag med att börja skriva nyårskrönika. Den försvann när bredbandspluppen åkte ur i februari. Jag började om och tänkte att skriver jag kort om en månad per gång jag sätter mig vid datorn så blir det en kul summering av året, bara jag ser till att spara i utkast ofta så jag slipper börja om, det är inte kul. Jag läser ibland mina gamla bloggar för att se vad som var viktigt i livet förut, för ett år sen, för tre år sen... Och att skriva nyårskrönika är en god summering för mig själv om vad som hänt under året. Jag har faktiskt skrivit blogg sen juni 2009 och dessförinnan dagbok på Lunarstorm. Bloggen har var från början ett redskap i mitt tillfrisknande från min superdipp i struman som fick panikångest, depression och utmattningssyndrom som följd. Minnet var allt annat än det som är önskvärt när man är i 40-årsåldern. Men nu klarar jag mig helt utan papperslappar med alla möjliga konstiga komihåg-saker nedklottrat på. Minnet gick att träna upp igen :O)
På kvällen började jag skriva in adresser i min nya fina telefonbok. Japp, jag har börjat med såna gammalmodigheter igen och det beror på att jag helt enkelt inte litar på tekniken! Eller kanske på tekniken i kombination med mig. Skit samma. Varje gång jag ska skicka ett brev eller ett kort, och det är ju inte så jätteofta nuförtiden, så måste jag slå upp adressen på Eniro.se eller Hitta.se. Har man ingen dator i närheten så ska man fibbla med telefonen och jag slarvar med att ha med mig glasögonen. Sen källardatorn stendog har jag inte en mailadress kvar. De fanns i Outlook som var installerad på den nu döda datorn. Nu mailar jag via fjärren men där lagras inga mailadresser och inte har jag kommit på hur och om man öht kan lagra mailadresser där. Min skit-telefon har levt sitt eget liv länge och jag får med ojämna mellanrum radera hundratals kontakter då den får för sig att det inte räcker med att jag har en kontakt sparad EN gång, den kopierar numret så på sistone har jag haft alla mina vänner i telefonens telefonbok TRE gånger. Och har jag tex arbetsnr, hemnr och mobilnr på samma kontakt har den delat dessa kontakter så jag har varje nummer för sig dessutom. Det betyder att vissa kontakter som man chict sparat ner alla uppgifter på under en kontakt helt plötsligt kan ha delat sig till tolv kontakter. Osmidigt! Mycket osmidigt!
Igår satte jag mig därför med min nyinköpta rosa telefonbok och skrev med bläck in människors adresser, telefonnummer och så ska jag succesivt komplettera med mailadresserna. Sen får jag se till att inte förlägga den lilla rosa, men jag tänker att den kan få bo i min väska tillsammans med kameran och almanackan så löser det sig nog. På eftermiddagen åkte jag in till stan på handledning/själavård, handlade, hämtade Bamse, slängde i mig middag och återvände till brottsplatsen, jag åkte till jobbet. Skulle skapa en kontakt mellan två personer och efter det stannade jag kvar på mässan. Det är inte längre jobbigt att komma till jobbet, konstaterade jag. Det som hänt ligger bakom mig nu.
Magnetix har allt från ringar och armband till halsband och små hjärtan man kan lägga i fickan....
När jag hämtade Bamse sprang jag på en dam som säljer både Aloe Vera och magnetsmycken. Hon ville gärna se en återförsäljare i Strängnäs. Jag vet inte. Har sen tidigare en stående inbjudan att sälja Mary Kays produkter. För ca 20 år sen sålde jag Tupperware under två år. Det var kul. Frågan är om det skulle vara kul att prova försäljningsbranchen igen. Får tänka på det. Där kan jag ju välja arbetsinsats själv eftersom det handlar om franchising. Äh, nu tar jag och flyttar först! Men det är kul att se vad som kommer till en. När en dörr stängs öppnas en annan!
Imorse tog jag ledigt för Bamse från dagis och åkte till landet (åter till brottsplatsen?). Janne kom hem från landet igår men lämnade kvar Esmeralda där hon har sitt stora terrarium. Känns som vi går lite omlott nu. Jag hade planer på att gå på Hundmässa och Jazz då min kusin ska spela på restaurang Louis i Söderhallarna, men jag måste ägna mig lite åt flytten. Jag är hopplös på att fly från allt vad som har med flytten att göra. Det beror förstås på att jag inte vet vad jag ska göra. Men imorgon ska jag ta reda på vad jag kan göra med kartongerna som redan finns här på landet, det är en himla bra början!
Nu ska jag ut med min lilla doggy. Han är superlycklig över snön härnere. Nu är det redan kolmörkt igen så det blir väl inte så mycket till lek nu, men resterna av Sven har hittat hit så det gör inget tycker matte! Imorgon är det nog bättre!
Allmänt skvaller
Ja, luften har lite grand gått ur mig efter intagningsprovet. Under hösten har jag levt med - när jag slutat jobba ska jag... - när kursen är klar ska jag... - när tentan är klar ska jag... - Jag har fortfarande kvar - efter GC ska jag... - och efter flytten ska jag... - Men nu upptäckte jag (återigen om sanningen ska fram) att jag vet inte vad det är jag ska. För det mesta är det en befriande tanke. I den tanken ryms långsamma rörelser, lugn, lycka, frid, hälsosam kost, kärlek och höns.
Hedemorahönan Gunilla
Men ibland skakar tanken om mig för tänk om... Tänk om gubben blir sjuk! Han har ju jobbat otroligt hårt hela hösten och mitt lilla bidrag till omställningen är inte stort. Allt jag behövt stå i för egen räkning har knappast bidragit mycket till det gemensamma. - Efter GC ska jag... verkligen engagera mig i flytten. Då ryms dagarna till "Dagen Definitiv Flytt" nästan på handens båda fingrar. - Efter flytten ska jag... engagera mig i vårt nya hemma. Kartonger ska packas upp och massor ska kastas och läggas till insamlingar. Jag har verkligen jättesvårt att förbereda denna omställning praktiskt, jag tror det svåraste i allt som sker ligger i mig och inte i det praktiska.
Och tänk om - Tänk om ingenting blir som vi hoppats och tänkt - Nja, gubben min har många praktiska planer på gästhus, bastu, badtunna osv osv. Det kommer bli fantastiskt! Och blir det inte det får vi leta lägenhet i storstadens förorter igen. Man måste våga prova ibland!
Själv tänker jag inåt. Självrannsakan. Vem är jag egentligen. Hur kan mitt stora hjärta, som stått öppet för varje människa som passerat, ha blivit så trångt? Jag som åkt miltals för att hjälpa, struntat i mig själv för att hjälpa andra, försakat egna intressen för att finnas till hands. Nu på gränsen till bitter.
Fotbollen tog sju år av fritid i anspråk. Det var knappt att föreningen kläckte ur sig ett tack utan det blev snarare en tung suck över att man inte ställer upp. Men efter sju år ville inte "mina" flickor hålla på längre. Jag hade stått ut med åratal av spott och spe från föräldrar för att inte flickorna var i Zlatans division och att jag inte lyckats värva Svennis som tränare. Jag inbillade mig att jag gjorde det för att att flickorna hade roligt, vi vann priser för Fair Play men inte Sankt Erikscupen. Jag hoppas och tror att alla dessa flickor som spelat i "mina" lag har ljusa minnen från träningar och cuper, avslutningsfester och förtroliga samtal.
Jag var bara 22 år när jag skilde mig till ett liv som ensamstående mamma med två barn. I mitt första arbete blev jag kompis med de flesta. Förutom killarna i kontrollrummet så var ingen under 30 år. Gubbarna var jättesnälla och med tiden kom de hem till mig på fika och övningskörde med mig, köpte presenter till barnen och ibland blev jag utbjuden på lunch. Ja, dom var så snälla.... och jag var så naiv! Efter drygt 3 år på detta jobb blev jag nära nog våldtagen av en chef på en konferens, samtidigt nåddes jag av ryktet om mig själv .... Om det var sant? Självklart inte! Men de snälla gubbarna gillade väl mig samtidigt som de inte kunde tillstå att de inte fått nåt eftersom alla andra verkade ha fått nåt. Att jobba vidare där efter att bildligt talat ha fått byxorna neddragna offentligt gick inte. Skamsen drog jag vidare till nästa ställe där jag blev lovad fast tjänst efter vikariatet, men när det var dags sa chefen att jag nog skulle stanna hemma och ta hand om alla barn jag hade istället för att jobba. Bekki föddes till sommaren det året.
Lite på den vägen har det fortsatt. Jag har gått in i mina arbeten och i dem som jag uppfattar som vänner med stort engagemang. För stort engagemang. Jag ger och ger och missar hälften, den hälft som innebär att man också ska ta emot. Det tar död på energiflödet, det föder bitterhet. Vänner försvinner, intressen förändras, man lämnar arbeten och går vidare mot nya utmaningar. Jag inser att jag nog är en rätt jobbig människa. En sån där som har åsikter, som tar i, som bryr sig, tar ansvar och får saker gjorda... och som sliter ut sig!
Min kropp har protesterat i några år nu. Mitt sinne är trött. Jag vill vara ledig och odla min andlighet och min hälsa, nära min själ, få mitt hjärta att växa igen, få min kropp på friskare fötter, trivas och känna lycka över solen som värmer huden, regnets droppar mot ansiktet, vågorna som kluckar och stormen som river havet, snöns knarr under skosulorna och som blåser upp i drivor, över människor som kommer och människor som går.
En dag är livet slut och jag vill inte dö bitter. När jag dör vill jag känna att jag levt MITT liv! Sann mot mig själv, öppen mot andra.
Intagningspröve med håltimmar
I fredags fick jag uppgiften som eventuellt gör mig till student i Oslo på riktigt. Tio i tolv hade jag lyckats navigera mig rätt i denna djungel av olika länkar man kan trycka på. Klockan 12 så schwoopp ... satt länken där. Fredag eftermiddag, lördag, söndag, nån timme igår och hela dagen idag har jag tampats med en uppgift som inte varit särskilt svår... men omfattande. Nu ikväll fick jag första (och förhoppningsvis enda) ångestattacken över att jag nog har missuppfattat hela uppgiften. Men nu tror jag att jag skiter i det. Jag ska skriva blogg och sen skicka iväg den, tror jag. De senaste timmarna har jag bara bläddrat fram och tillbaka i de 11 skrivna sidorna och det blir liksom inte annorlunda. Om jag skickar den ikväll så har jag gett mig själv en halvdag extra ledigt. Klockan 12.00 i morgon ska den vara inlämnad, men varför spara på eländet om jag tror att jag är klar? Och är det fel så blir det inte mer rätt av att vänta till imorgon. Nog om det!
Igår tog jag ledigt från köksstolen och datorn och åkte ut till Linnéa. Linnéa skulle med Änglas klass till Lill-Skansen och hon behövde hjälp med Spike och Thyra. Glad över all min fritid åkte jag dit efter en stunds pluggande. Klockan 12.00 var jag där och gick ut med Spike...
....sen åt jag medhavd matlåda innan jag hämtade Thyra från dagis halv två. Vi hittade på massa skoj.
Och när inte Bamse är med så kommer Agnes fram. Bamse avskyr katter (eller är livrädd för dem, vet inte, han skäller så ögonvitorna nästan vänder sig ut när han ser en) så det blir alltid lite svårt när han är med. Nu var hon till och med uppe i knät på mig.
En stund efter fyra kom Linnéa hem med Ängla och Meija. Ängla fick bläckfisken som hon beställt och nu har jag en ny beställning från Thyra...
Det är verkligen jätteroligt att få rå om barnbarnen en i taget. Man upptäcker nya sidor av dem. Thyra brukar hålla sig lite bakom sin storasyster, men nu när vi var ensamma tog hon för sig av min tid och vi hade en helt annan dialog.
Vi tittar på solnedgången och diskuterar färger och allt möjligt...
Och när inte Bamse är med så kommer Agnes fram. Bamse avskyr katter (eller är livrädd för dem, vet inte, han skäller så ögonvitorna nästan vänder sig ut när han ser en) så det blir alltid lite svårt när han är med. Nu var hon till och med uppe i knät på mig.
En stund efter fyra kom Linnéa hem med Ängla och Meija. Ängla fick bläckfisken som hon beställt och nu har jag en ny beställning från Thyra...
Jag tog med mig ett par kvarglömda horn och for vidare till Monica och Arto som skulle bjuda på middag. En härlig avslutning på en härlig dag.
Janne och Bamse hade redan kommit dit när jag kom. Monica och Arto har också djur:
...nämligen fyra ballongmollys och vår silvermolly som de tog över när han började mobba Princess Meija.
Efter god middag och en trevlig kväll for vi hem. Gick ut med Bamse och la mig på en gång sen eftersom jag ville ha ork till pluggeriet idag.
Nu är jag trött! Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och sen skicka in prövningen så jag kan släppa det hela sen. Jag vet ju inte om jag vill egentligen... egentligen vill jag inte.... men jag vet inte vad jag vill heller!
Men bäst är att skicka in den ikväll för idag har telefon och TV-utbudet slutat funka (vi har ju sagt upp abonnemanget). Jag tror Janne sagt upp Bredbandsbolaget sticka också för det funkar så dåligt på Sanda... och det vore ju surt om den tar stopp imorgon. Iväg med essän nu ba!
