guggelutt

Usch vad jag deppar nu! Idag har jag tagit bort morgondosen av morfinet och jag vet inte hur mycket det hänger ihop med allt som väller fram. Men så har jag oxå startat terapin och där väller det oxå fram så det är väl en kombination. Ingen idé att hålla på att analysera orsakerna till dags-deppen, bara konstatera att utan morfin har jag ont i händer, underarmar, fotsulor, nacke och rygg. Pendlar mellan att tro att jag återkommer till livet och att jag dör innan jag fyllt 50... Jaja, vissa saker kan man inte göra nåt åt och andra saker kan man göra nåt åt, sen gäller det bara att ha förstånd att inse vilket som är vilket. Inte så lätt när man deppar. Försöker njuta av solen och den gnistrande snön utanför fönstret. Hoppas att FK godkänner min Canarie-resa, samtidigt bävar jag för flygresan.. men bara att få komma undan detta hus som nu bara ångar av smärta och långleda!

Funderar över goda och onda spiraler. Jag behöver gå ner i vikt, det säger läkarna mfl och det fattar jag själv. Samtidigt verkar det omöjligt och när jag tar tag i saken går jag oftast ner ett par kilo först, sen står det still och tom går uppåt igen. Det är svårt att behålla motivationen då när man äter kalorisnålt och går och går och går och får ont för man är så tung ... För att orka hålla motivationen behöver iaf jag lite medvind! Tidigare i mitt liv har det gått lätt både att gå upp och ner i vikt. Men så här stor har jag aldrig varit, inte ens som höggravid. Och visserligen har struman en del av skulden... men det måste väl gå att gå ner i vikt ändå. Nag nag nag... Men för mig som är van att kunna ta krafttag är det hopplöst att ligga och knipa och rulla rygg och känna att smärtorna tilltar överallt. Inte så att smärtorna är olidliga på nåt sätt, men att få ont i händer och armar av handarbetet när det är det enda arbete jag kan utföra... det känns ruttet, det är ju inte ens nån fysisk ansträngning! Hur kan jag då förvänta mig att nånsin kunna göra situps igen? Och när jag går mina långpromenader så komprimerar jag ländryggen och får ont... men hur ska jag kunna gå ner i vikt? Är det pulver som gäller? Nästa läkarbesök ska vi prata vikt, det bad jag om i torsdags. Om man kan bli inlagd för avgftning vad gäller alkohol och narkotika, varför kan man inte bli inlagd på klinik för övervikt? Det är ju ändå en ännu större hälsobov nationellt sett?!

Nå, i väntan på bättre tider ängar jag mig åt frivoliteterna. Imorgon är det kurs i Jakobsberg (en gång i månaden) men jag har ringt återbud, går inte att sitta i fyra timmar på en stol, även om sällskapet är gott. Ligger i sängen eller halvsitter i soffan och provar på lite nya frivolitetmönster istället...får tiden att gå. Kniper, rullar, går långpromenader i hallen, sträcker på mig, försöker krypa ihop, använder "benmusklerna" får att plocka upp saker från golvet, ger upp, deppar och glor ut genom fönstret, rotar igenom matförråden efter nåt sött och onyttigt, deppar ännu mer när jag ger efter för sötsuget.

Nej, dags för uppryckning igen, det här duger inte! Här är gårdagens alster:

          
           Örnar i två garngrovlekar. Gratismönster från Be-stitched

          
           Mönster ur Frivolitetsknutens medlemstidning "Dubbelknuten"

             
              

Bekki blev lite förtjust i detta mönster som i "Dubbelknuten" var ett halsband i olika färger. Men jag funderar på att göra örhängen till mig själv (tv), men först blir det ett armband åt Bekki (th).

Nu ska jag skärpa upp mig och kliva upp, gå en stärkande promenad i hallen och sen plocka ögonbrynen. Jag ser förj*vlig ut. När Janne vaknat efter sitt nattpass ska han få ta upp rena kläder så ska jag duscha varmt så länge jag orkar stå. Bekki tittar på TV och jag får se om jag gör henne sällskap eller återvänder till min sköna säng i vardagsrummet. Jens och Sandra sover med all rätt. De har verkligen jobbat hårt nu när de fick chansen. Sandra har minst 21 timmars snöskottning för hand på två dygn, Jens har 12 timmars snöskottning och 24 timmars underhållsarbete på verket på tre dygn bakom sig. Jens räknade ut att han varit vaken i 56 timmar... nu hoppas vi på ett rejält klirr i kassan för dem, det är de förtjänta av! Och i bästa fall lite mer jobb nästa vecka... gärna lite mer utspritt så det blir mer normalt.