Mera löööördag...
När man droppar Ragnars öga får man vira in honom i nåt, t.ex en handduk så han inte kan flaxa runt, sen håller man näbben försiktigt och droppar i ögonvrån så rinner antibiotikadropparna ner dit se ska, lätt som en plätt.
Har bakat en jordgubbspaj på halvtaskiga jordgubbar... städat ur voljären och småfåglarnas bur. Skulle gjort det för länge sen men det har inte blivit av och nu är det sköldpadds-terrariets tur nästa gång jag får energi. Gänget är på landet hos mina föräldrar, marsvinen har sin bur med sig men småfåglarna och sköldpaddorna har mindre burar. Duschat har jag oxå, men det är liksom lönlöst att torka sig för man är lika blöt ändå, det är en otrolig luftfuktighet!
När jag var ute och rastade Bamse gick jag och tänkte på djur... Djur har jag i princip haft i hela mitt liv, alt från olika sorters möss och sköldpaddor till orm, katt, större gnagare, fisk och hund. Jag har mycket länge haft en önskan om en röd ara, en svart långhårig chihuahua-hona som jag skulle kunna få några kullar på, en minigris och höns... men livet har velat annorlunda. Istället för en röd ara blev det en mer lätthanterlig dvärg-ara som är grön och skön och som jag är jättenöjd med, vill aldrig byta ut honom, men det blev inte som jag tänkt... möjligtvis bättre.
Samma med hund. Jag har ju varit allergisk i många år, men Bamse tål jag och nån form av desensibilisering sker väl eftersom jag tål andra hundar bättre nu. Hoppas det håller i sig. Men min önskan har varit en svart långhårig chihuahua... och istället så valde Bamse mig, en vit blandras och dessuto hane!
Vi får se vad som händer med minigris och höns. Marsvinen är jättegamla, aggorna är oxå till åren komna, sköldpaddorna kommer att överleva mig... blir det mer sällskap i form av en ny överraskning eller är det slut nu?
De röda arorna är ju så vackra men du kunde inte få något bättre "kap" än Ragnar, precis som du säger! Jag vet inte om vi har diskuterat det där med att våra "barn" inte längre är barn utan snarare vuxna.. Jo det har vi pratat om men det jag vill komma till är vårt behov av att vara behövda är så starkt och separationen från våra ungdomar som på ett eller annat sätt är på väg ur boet (det också starkt och jobbigt) gör att vi vill skaffa djur som behöver oss och som vi kan slösa vår kärlek på...
Du har nog rätt Maralutten, vi är så vana att vara behövda och serva andra. Men djur uppskattar en så mycket mer, man känner sig otroligt älskad t.o.m när man kommer upp på morgonen med smutsigt hår och trasigt nattlinne. Man slipper höra hur skämmig man är... det finns fördelar med icketalande djur som ser bakom sminket ;O)
