guggelutt

Började dagen med att skriva blogg om igår. Efter frukost knypplade jag mandlar en stund innan mamma ringde pratade en stund. Klockan 11.00 satt jag i kyrkbänken i Klosterkyrkan. Dock, jag avvek efter 40 minuter för det var högmässa med konfirmation och jag kände mig inte riktigt hemma så jag smet vid deras redovisning som bestod i att går runt kyrkan medsols för att se vad de gjort under sin konfirmationstid. Heligt kaos eller salig röra... som prästen uttryckte det.



Innan jag smet ut tog jag två kort. Det första är ett altare som de satt upp där en gång nunnorna kom in från sitt kloster. Det var en gång som gick från klostret till kyrkan och den är sen länge igenmurad och gången borta:

 

Birgitta-statyn är i trä och riktigt gammal, minns inte hur gammal men det ska jag kolla nästa gång jag går in. Jag har för vana att ta på foten på såna här statyer eller monument. Har sett det i katolska kyrkor... och konstaterade att även denna Brigittastaty börjar få en ganska glansig yta på foten... På nåt sätt är det gott att veta att människor vördar henne och att kyssa foten på olika religiösa människostatyer tycker jag är nåt fint. Faktiskt så tror jag att konstnären låtit foten sticka fram på just denna staty för detta ändamål, det är som sagt vanligt i katolsk kultur.


Klosterkyrkan                                                Min knyppelplats i köket

Efter att ha handlat lite förnödenheter intog jag min plats i köket och fortsatte knyppla mandlar. De är inte så lätta men jag bestämde mig för att göra 20 stycken... det blev 21st! Den i mitten på första bilden är perfekt, men helhetintrycket är väl inte så pjåkigt inbillar jag mig. Betydligt bättre än det arbetsprov jag skickade in iaf!



Sen knallade jag upp till lektionssalen och spolade på garn till Kumlagallret. Det är inte fängelset Kumla man syftar på utan det finns en liten by härutanför Vadstena som heter Kumla. Jag tycker denna spets är vansinnigt vacker. Lite svår att komma underfund med. Har aldrig gjort kastöglor (uddarna) förr men jag tror jag lyckades klura ut mönstret bra?



Klockan 18.00 var jag tillbaka i Klosterkyrkan och lyssnade på en konsert med sopranen Christina Larsson Malmberg och Anna Paradiso Laurin på cembalo... ja, det var så vackert så när de applåderades in för ett extranummer och spelade och sjöng "Dagen är nära" på italienska... då rann tårarna. Christinas röst var som ett porlande vattenfall i Klosterkyrkans otroliga akustik, och jag har aldrig hört nån hantera en cembalo som Anna. Eller så har jag bara fått spatt efter allt intensivt knypplande... men hursomhelst var jag djupt berörd av konserten.
 
Gick tillbaka till köket och jobbade med Kumlagallret till klockan var över 22.00... Nu tror jag att jag ska sova en stund innan det är dax för en ny knypplarvecka!