Long way home...
Examinationsdax. Tänk att jag blev så irriterad på att jag fick kritik över att inte broderiets baksida dög! Det var inte min lärare som kritiserade utan de hade bedömt alla alster i grupp och någon hade dragit upp min duk ur plastfickan och kommenterat att korsstygnen inte löpte åt samma håll PÅ BAKSIDAN och att jag inte fäst varje liten rosa och blå dutt för sig! Jag skulle aldrig komma på tanken! Snacka om 1) onödigt arbete! 2) den ökade risken att trådarna repas upp! ... När vår lärare gått vidare och gett nästa person sin bedömning kunde jag inte låta bli att fråga vad bedömargruppen sagt om mina SPETSAR! Och jo, de var bra. I utvärderingen skrev jag att en materialsats kunde vara på sin plats där beskrivningar fanns. Jag hade ju fotat min lärares duk och gjort efter fotot. Inte kunde jag drömma om att få kritik för broderiet när jag var på knypplingskurs! Men men, bra att lära sig hur det ska vara enligt gamla mått, även om jag tyckte att det var onödig negativ kritik. Jag hade hellre velat veta hur jag kunde gå vidare i montering och knyppling, men nu fick jag lite broderilära på köpet. När vi avslutat fick jag en stor kram av vår lärare och hon tyckte iaf att min duk var jättefin och det tar jag med mig! Förhoppningsvis har den lilla diskussionen om broderikonsten utvecklat även mönster och kurser i framtiden, för vad som oxå kom upp var om duken egentligen hörde till provensiell knyppling (den kommer ju från Blekinge och är uppförd på begäran av Blekinge Hemslöjd och de ger kurser även i provensiell knyppling) ... men det finns inga anvisningar än om att den inte får göras på nivå 1. Vi kanske kan utvecklas på alla håll. Jag tänker iaf anmäla mig till fördjupning 2 för avskräckt är jag inte. Snarare lite taggad.... vad ska jag hitta på för att röra om i grytan nästa år då???
Två tjejer var i Gränna i söndags och hade köpt polkagrisar, och nu gjorde vi ett kort till vår lärare som avslutningspresent. Det finns en spetsaffär, Vadstenas nu äldsta, som heter Elsa Pettersson och hon säljer olika kort. Jag föreslog scrapping och det gick igenom... i en variant...
Min spets är den tredje från vänster...
Jag har köpt två likadana kort till som jag tänker göra nåt spetsigt av :O)
Vi hann knyppla lite till, vi fick avslutningsfika och de som beställt fick små handgjorda knyppelpinnar i silver för genomförd kurs.
För att mildra min kritik ovan måste jag berätta att Svenska Spetsar är en förening som till stor del bedrivs ideellt och det gör det med en stor proffession! Att göra lite utstickande saker tror jag främjar knypplingens utveckling för det fanns en lärare för två år sen som inte tyckte man skulle knyppla brudkrona före man gjort övningsserien... men jag kontrade med att min dotter inte tänkte vänta tills det var gjort så jag gjorde den ändå... med stöd av min dåvarande lärare. Att vara lite obstinat är gott för utveckling, det är jag övertygad om.
Hemfärden gick via Elsa Pettersson där jag köpte "sipporna" och "konvaljen"... och eftersom jag valde att köra bil upp till centrum så visade fröken GPS en helt annan väg hem. Över skira linfält, genom störtskurar och mogna rågfält, ett fantastiskt naturscenario fram till E4 då jag kunde bränna på ordentligt för att komma hem till en överlycklig Bamse som inte visste hur han skulle visa sin glädje... och en lika sur Ragnar som vägrade komma ner till min arm och som bet när jag kom för nära. Solero och Blue Moon bar jag ut och de har fått sitta ute till nu (22.10). Imorgon ska jag göra ordning sköldpaddornas utebur så de får beta lite friskt gräs.
Nu ska jag ta ut Bamse en sista kvällsrunda och duscha kärringsvetten av mig... Snart kommer gubben hem. Det är sällan vi är från varandra så här länge! Yngsta dottern, som är den enda som bor hemma, har gått på krogen... och ... jaja... Längtar ändå redan tillbaka till Vadstena och nästa års knyppelkurser! Kanske kan gubben komma ner och hälsa på under helgen då... om vi mutar nåt barn att ta hand om alla djur?
Två tjejer var i Gränna i söndags och hade köpt polkagrisar, och nu gjorde vi ett kort till vår lärare som avslutningspresent. Det finns en spetsaffär, Vadstenas nu äldsta, som heter Elsa Pettersson och hon säljer olika kort. Jag föreslog scrapping och det gick igenom... i en variant...
Min spets är den tredje från vänster...
Jag har köpt två likadana kort till som jag tänker göra nåt spetsigt av :O)
Vi hann knyppla lite till, vi fick avslutningsfika och de som beställt fick små handgjorda knyppelpinnar i silver för genomförd kurs.
För att mildra min kritik ovan måste jag berätta att Svenska Spetsar är en förening som till stor del bedrivs ideellt och det gör det med en stor proffession! Att göra lite utstickande saker tror jag främjar knypplingens utveckling för det fanns en lärare för två år sen som inte tyckte man skulle knyppla brudkrona före man gjort övningsserien... men jag kontrade med att min dotter inte tänkte vänta tills det var gjort så jag gjorde den ändå... med stöd av min dåvarande lärare. Att vara lite obstinat är gott för utveckling, det är jag övertygad om.
Hemfärden gick via Elsa Pettersson där jag köpte "sipporna" och "konvaljen"... och eftersom jag valde att köra bil upp till centrum så visade fröken GPS en helt annan väg hem. Över skira linfält, genom störtskurar och mogna rågfält, ett fantastiskt naturscenario fram till E4 då jag kunde bränna på ordentligt för att komma hem till en överlycklig Bamse som inte visste hur han skulle visa sin glädje... och en lika sur Ragnar som vägrade komma ner till min arm och som bet när jag kom för nära. Solero och Blue Moon bar jag ut och de har fått sitta ute till nu (22.10). Imorgon ska jag göra ordning sköldpaddornas utebur så de får beta lite friskt gräs.
Nu ska jag ta ut Bamse en sista kvällsrunda och duscha kärringsvetten av mig... Snart kommer gubben hem. Det är sällan vi är från varandra så här länge! Yngsta dottern, som är den enda som bor hemma, har gått på krogen... och ... jaja... Längtar ändå redan tillbaka till Vadstena och nästa års knyppelkurser! Kanske kan gubben komma ner och hälsa på under helgen då... om vi mutar nåt barn att ta hand om alla djur?
Kommentarer
Trackback
