Tankar i slussen
Semester har så många olika dimensioner. Man kan lägga sig i en vilstol, hängmattan eller i soffan och göra ingenting. Det är vila. Man fyller på krafter inför det kommande året. Att ge sig ut på äventyr, med flyg, båt, bil, cyker, MC eller till fots är oxå en avkoppling och en vila från det man normalt gör. Man fyller på krafter inför det kommande året.
Som bekant så skriver jag just nu logg över vår resa på min blogg. Det fyller flera syften. Dels blir det dagbok, dels vet vänner och släktingar var vi befinner oss om olyckan skulle vara framme, men framförallt hoppas jag att det är kul att se nån annnans semester och liv för en kort tid. Jag älskar att höra folk berätta och visa bilder från sina resor och äventyr. Vardag oxå givetvis, men vardag har vi väl alla en överdos av ibland?
När vi inte kör så är vi ute och promenerar, eller njuter av utsikten, eller så broderar jag på Meijas doptavla (och det är ingen hemlighet vad hon ska få. Hon ska få en likadan som sina storasystrar) eller så läser jag. Har en pocket med mig av Mari Jungstedt och henne har jag inte läst förut. Kriminalare som utspelar sig på Gotland. Om vi kommer förbi en större affär med pockets kommer jag köpa en bok till av henne för denna uppskattar jag. Perfekt sommarläsning!
På vår resa har vi hunnit se mycket, mycket land, mycket vatten, mycket väder och flera städer/orter. Så här långt har vi oxå mött spännande människor. I Västervik samlades många stora båtar och folk var mest intresserade av att berätta om hur långt de skulle och vilka gästhamnar de besökt/skulle besöka i år och förr om åren. I Horn studsade jag inför en man som satt i sin bil när jag gick förbi. Han satt i sin van på förarsidan och sov. Senare såg vi hur han med stor möda tog sig ur bilen, han var kraftigt överviktig, och satte sig i baksätet. Där lagade han mat på en liten gasolspis, åt och diskade. Han gick sakta bort till toan, sen satte han sig i förarsätet igen innan han öppnade bakdörrarna och antagligen kröp i säng. På morgonen när vi vaknande var han borta. Han hann nog se en hel del där han satt hela eftermiddagen. Folk som kom och gick, körde iväg och kom tillbaka... och så vår båt som åkte her i vattnet efter sin trailer-resa mellan Gamleby och Horn.
Vi har här i Brokind träffat lite roligt folk. Två norska familjer, varav den ena familjen köpt båt enkom för detta ändamål: att åka på nostalgitripp till BP-macken i Björkfors nere i sjön Åsunden. En svensk familj från Ingarö har precis lämnat slussen för vidare tripp ner till Horn. Kvinnan i familjen hade höga krav på kvällssol och el ... och så åkte de med två tonåriga jäntor varav den ena hade Downs syndrom. Båten hette Hönsgården III och ja, karln fick verkligen jobba för att hålla familjen tillfreds. Men han verkade inte alls lida utan tog det men humor och ro.
Och inte minst det unga par som bor i sluss-stugan med en liten pojke. Trevliga och sociala, och med framtidsplaner i Asien.
Själv har jag väldiga problem med höfterna i år. Vet inte om de är utslitna eller om jag fått nån inflammation. Janne är en ängel och tar Bamse när jag har svårt att komma iland. Och jag får mycket styrka av att se andra resa med sina funktionshinder. Att skaffa kraft via äventyr är viktigt för fler än mig. Livet ska levas och man vet inte hur länge man har det kvar så man får passa på.
Nu har Janne hjälpt till att slussa ut M/S Kind. Nu ska vi ta en förmiddagspromenad och åka vidare mot nya äventyr.
Kommentarer
Trackback
