Oväntade möten och mer spetsanalys

Återigen en sån där fantastisk dag. Knypplade slut på tråd och mönsterpapp - det låter mer än det är men det blev bara 9 centimeter, och det är typ en heldags jobb om jag suttit nonstop - . Det tar tid att knyppla spets och jag är så pass gammal att jag kommer aldrig upp i några hastigheter. Dock har jag blivit riktigt kompis med mönstret. En spetsanalys (det har jag kanske redan berättat?) går alltså till så att man tittar på och mäter en bit spets noga, ritar upp nålhålen på ett millimeterpapper, sticker och ritar upp ett presspan och till sist provknypplar man spetsen. I denna uppgift fick vi uppstuckna presspan så jag hoppade över stickningen och knypplade min spets med spetsprovet och mitt ritade millimeterpapper som hjälp. Efter att ha knypplat så många spetscentimetrar jag kunde  med det presspan jag hade och den tråd jag spolat upp, ritade jag in bottnar och lantråd på presspanet för att komma ihåg hur jag gjort. Det är också en del i redovisningen av uppgiften.
 
 
Känner mig faktiskt riktigt nöjd! Och blev dessutom tillfrågad om jag kunde hitta på nåt bra namn på spetsen. Det vore väl kul om jag kunde få vara med att namnge en så fin spets?! "Diamanterna" kanske? "Lågorna är många"? Eller varför inte "Gunilla" 
 
 
När jag var klar med själva knypplandet fyllde jag alltså i presspanet och började montera. Vid fyra-tiden fick vi oväntat besök! En tjej som jag lärt känna härnere på knypplingskurserna under tidigare år (men inte kunnat komma i år) och en erfaren knypplerska och vän till henne kom in i lektionssalen. Vi pratade lite men bestämde att ses senare - efter lektion, efter att de varit på muséerna och pratat med andra de känner samt jag hunnit äta. Efter min snabba macklunch var jag ordentligt hungrig så vid 18.00 satt jag på Rådhustorget och slevade i mig en fantastisk hamburgertallrik.
 
 
När jag precis var klar dök en kvinna upp, jag har träffat henne förr på kurserna och vi sprang på varandra flera gånger på Stora Knyppeldagen och hon var säker på att hon träffat mig i nåt annat sammanhang... Nu delade hon en del av sin historia över räcket till uteserveringen. Förtroendet berörde mig verkligen. Vi hade sällskap tillbaka till skolan. Jag hann bara dit så ringde min knypplarvän och vi möttes nere vid Vätterns strand. Där satt hon och jag och hennes erfarna knyppelvän vid ett silverfärgat Vättern och pratade ett par timmar. Det finns så många fantastiska berättelser! Om hundar. Om knyppling. Om människor som har levt ... och om människor som fortfarande lever.
 
 
När jag till sist släppt in dem på toa innan deras hemfärd bestämde jag mig för att det inte var värt att gå upp till knyppellokalen igen. Klockan hade passerat 21.00 och det jag ska göra hinns lugnt med imorgon... och på torsdag...
 
Vättern har bjudit på ännu en dramatisk solnedgång medan jag suttit och skrivit. Silver, guld, blått, grått, rosa och orange. Jag kommer somna ovaggad även inatt.
 

Kommentarer
Postat av: KataM

Vilken fantastiskt vacker spets! Det där med spetsanalys låter riktigt roligt.

Svar: Ja det är faktiskt riktigt roligt! I alla fall när det blir så fina resultat :)
Guggelutt

2014-07-02 @ 21:41:43
URL: http://katarina12.bloggproffs.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0