Fjärde knyppeldagen
Vilken fantastisk dag det har varit! Jag har jobbat lite med monteringen av mitt nålbrev. Att försöka fästa silkesugglor på sidentyg är inte det lättaste, inte om man vill ha det spikrakt för ugglorna rymmer hela tiden... och att få spetsen spikrak har varit min strävan.
Efter förmiddagsfikat gick vår grupp runt och tittade på de andra grupperna. Vi gör så varje år, varje grupp går runt och tittar på alla andra grupper, på det sättet får vi inspiration, kunskap om vad andra kurser innebär, lär känna nytt folk och kan ställa en miljon frågor om hur andra löser olika knyppelproblem. Idag har jag diskuterat färger och mönster i metallknyppling och blivit riktigt sugen på att testa dalknyppling nästa år, förutom alla andra spännande inspirerande samtal.
Dal-dyna. Både dyna och pinnar skiljer sig från Vadstenaknypplingen. Inte heller används uppstuckna mönster.
Här har en dam gjort egna dal-pinnar i en!
Lunch med kompisen på torget. Engelsk köttpaj blev det idag.
Sen gjorde vi ett besök i Elsa Petersons spetsbutik. Det är Elsas 90-åriga dotter Gunnel som håller butiken igång...
Jag vill göra ett tittskåp med en knyppelgumma!
Efter lunch fick jag ta över den andra dynan med "leven och lanpärlan". Den ska göras i tre material - lin, silke och bomull - som obligatoriskt moment i kursen. Jag har knypplat klart bomulls-biten och idag har jag knypplat i lin.
"Leven och lan-pärlan" i eg. bomull 70/2
Klockan 16.00 var det föreläsningsdax i aulan. Elsa Petersons barnbarn Karin Lantblom berättade om knyppling i Vadstena från 1300-talet, vad som är belagt i forskning och vad som inte är det. Att det är nunnorna som är ursprunget till Vadstenaknypplingen är föga troligt, även om många tycks tro det. Influenserna har nog kommit från många håll, men framförallt ifrån krigsmanshuset där krigsmän med familjer från Flandern bott. Ursprungligen var huset Bjälboättens slott som Magnus Eriksson senare donerade till heliga Birgitta som där inrättade nunneklostret. I slutet av 1500-talet fördrevs nunnorna och istället fick krigsmännen bo där. Skråväsendet gjorde det svårt för dem att livnära sig på sina yrken, men knyppla kunde de! Att knyppla är inte bara ett handverk, det är levande historia!
Efter föreläsningen åt kompisen och jag en snabb middag, sen var det knypplingsdax igen. På kvällarna är det inga lektioner, men det sitter alltid folk i lektionssalarna och knypplar, pratar och har trevligt.
Strax efter nio gav jag upp. Nu har jag datoriserat klart för idag och ska gå ner till köket för att se om diskbänken är så pass ledig att jag kan noppa mina jordgubbar. För 45 minuter sen var köket överfullt av damer som noppade jordgubbar, dukade och plockade i spetsar. Jag hoppas några av damerna är kvar.
Kommentarer
Trackback
