Vilse...
De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt knyppling. Just nu hänger jag med på distans i Hagsätra kapells kurs i metallknyppling. Hjärteraden blev klar häromdagen och ikväll blev jag klar med Ljusglimten. Det suger verkligen i knypplingstarmen nu och som det ser ut så kommer jag att komma iväg till knyppelkurserna i Vadstena efter midsommar för sjätte året i rad.
Hjärterad Ljusglimten
Men livet består av mer än knyppling. Varje dag går jag långa promenader med Bamse, ofta i skogen. Det ger en sån frid i kropp och själ. Men igår fick jag köpa fästingmedel för Bamse har fått sin första fästing. Det är ju nackdelen med det vackra vädret, att även dessa små kryp vaknar tidigt.
Janne och jag har varit hemma samtidigt i helgen och det firade vi igår med lite gottgott från Ostaffären, med räkor och chili-aioli.
Idag var det ett väldans liv i skogen när vi var ute på fm. Det visade sig vara rävjakt! Jag har frågat ett par stycken varför man jagar räv och det finns ingen bra förklaring till det. Antagligen är det en gammal tradition, men ack så grym! Skjuter man en rävhona som har ungar, och det har de vid den här tiden, så dör ju ungarna av svält. Inte har vi särskilt gott om räv och inte har den skabb heller. Jag blev väldigt illa berörd.
När jag kom hem så hade Jens och Bitchen kommit på besök. Vi fikade ute för första gången i år. Solen värmde gott vid bod-väggen.
När jag knypplat en stund gick sonen och jag ut med hundarna. Vi styrde kosan mot Trollskogen. Vi gick längre in i den än jag brukar göra själv (jag har ju så dåligt lokalsinne). Tillslut fick vi erkänna at vi kommit lite vilse. Vi hittade vi en stig som så småningom utmynnade i en väg. Men vägen slutade vid ett hus så vi fick vända. Efter ett tag kom vi till en större väg och valde att gå den åt ena hållet. Efter nära två timmars promenerande hade vi en ungefärlig uppfattning om var vi var och på vilken väg, men inte var på vägen. Jag ringde Janne som satte sig i bilen och kom för att hämta oss. Men vi hade gått åt fel håll på vägen, så när han ringde upp och frågade var vi var så såg vi att vi nått Riksväg 55, motsatt håll mot vad vi trodde. Det var riktigt skönt att sätta sig i bilen. Jag hade ont och Bamse var jättetrött, men det var en fantastisk promenad på dryga milen.
Klockan är inte så mycket än, men jag är mätt, varm och trött .... jag ska gå och lägga mig, den härliga promenaden tar nu ut sin rätt. Och imorgon ska vi upp tidigt. Tåget till Oslo går kvart i 9 från Södertälje...
Kommentarer
Trackback
