Varva ner, ladda upp....
Nej, vi har inte firat midsommar och därför kommer det ingen midsommarblogg. Men jag kan berätta om Rödhaken som boar bakom boden i en presenning. Förra helgen när Janne höll på att jobba nere vid bodarna upptäckte han ett fågelbo. Han ropade på mig då äggen låg där tillsynes övergivna i en presenning som jag tror innehåller en båtmotor.
Vi höll koll under dagen och undvek att gå nära, men vi såg inga fågelföräldrar. När jag var ner vid ett tillfälle tittade till boet krockade jag nästan med en rödhake. Hen var nästan helt kamoflerad och det förklarar varför vi inte såg något i presenningens dunkel. Jag har alltid gillat rödhakar, de är inte bara vackra och relativt orädda för människan, de anses även vara bland annat vara en lyckobringare till människor. Och så finns det en så fin legend som jag hörde för ett antal år sen:
En liten grå och oansenlig fågel satt i sitt bo och såg ett tåg med människor gå på vägen. Först gick tre män bärandes tunga träkors, efter gick en grupp kvinnor och soldater. Fågeln förstod att nåt otäckt var på väg att hända så hon gömde sitt bo med sina ungar under sina vingar så de inte skulle behöva se. På kvällen flög hon iväg för att se vad som hänt... och hon flög runt Kristi kors, torkade bort en tår med sin vinge och drog ut en törnetagg ur hans panna. Då föll en droppe blod på hennes bröst... och efter det förblev fågelns bröst rött och fågeln blev Guds favoritfågel.
Och nu har en av dessa små fantastiska fåglar byggt bo i vår presenning. När jag kikade dit igår var äggen kläckta och idag smög jag tog min riktiga kamera med största objketivet när solen låg på för att få ett enda foto från behörigt avstånd. Till min fasa upptäckte jag att en av ungarna låg utanför boet och omöjligt kunde ta sig upp. Jag tog mig en ordentlig funderare... det kan ju vara något fel på ungen och man ska inte röra ungarna! Men när forskare håller på att väga, mäta och ringmärka ungar kommer ju föräldrarna tillbaka! Hur ska jag göra? När den vuxna rödhaken försvann gick jag dit och plockade upp den lilla fjäderlösa ungen och la i boet. När jag gick dit en timme senare för att titta till dem låg föräldern i boet och inga ungar låg utanför. Jag hoppas att jag gjorde rätt. Och så fick jag min bild. Jag kommer att titta till dem på håll igen.
På midsommarafton var maken och jag en sväng förbi sonen och bytte några ord, åkte till XXL och fick hjälp att köpa ett par riktiga vandringsdojor, sen plockade vi ur lyan för sommaren. När vi kom hem gjorde Janne iordning husbilen och vilade sen ett par timmar inför nattpasset. Jag låg mest i paviljongen och tänkte. Tänkte tillbaka på dagen innan och hur livet kan bli beroende på vilka beslut man fattar. En del beslut betyder inte så mycket medan andra har en livsavgörande effekt på flera generationer. Dessutom hade jag rejält ont i hela kroppen. Att gå 23 000 steg och en dryg mil i gummistövlar är ingen hit. När jag kom hem var fötterna så svullna så jag fick klippa upp ena stöveln, sen åkte de i soporna. Tänkte på det oxå, på hälsa, övervikt och stress. Önskar mig själv en vitaliserande semester. Hade svårt att somna på kvällen så jag ömsom låg i sängen, ömsom satt och tittade på TV eller grejade med telefonen. Det blev sent innan John Blund kom...
Igår sov djuren och jag länge, sen gick dagen i samma fotspår som fredagskvällen. Gick mina promenader med hundarna och i övrigt gjorde jag så lite som möjligt. En vän jag inte hört av på länge ringde och pratade bort 1,5 timme, jätteroligt! Man undrar ju ibland varför vänner försvinner, men att återfå kontakt är så fantastiskt! La mig relativt tidigt, somnade gott och sov 12 timmar.
Idag packar jag för veckan som kommer i Knypplingland. Långsamt håller bilen på att fyllas med knyppelgrejer jag behöver och knyppelgrejer jag inte alls kommer att behöva, men man vet aldrig ... Det är så retligt att behöva gå och köpa något som man har hemma. Det blir bara fem dagar i år, men så är det ibland. Jag är glad att få komma dit ändå.
Nej, nu ska jag lägga mig i paviljongen en stund och tänka efter om jag har glömt nåt. So long!
Kommentarer
Trackback
