Gotlandslogg 1: Klintehamn
Det blev en intensiv dag igår så skriva blogg fick gå bort. Vi anlände Visby vid midnatt, gick promenad med hundarna och fortsatte till Klintehamn där vi ställde oss på piren för natten. Det finns ställplatser där och vi var ensamma i blåsten. Det
gungade i husbilen som om vi var på sjön (och det var vi ju nästan) så maken klev upp vid fyratiden och vände husbilen på tvärs i rutan så nosen kom mot vinden.
När maken gått en liten sväng med hundarna i stormen bestämde vi att åka upp på Klintebergets parkering för att äta frukost. Efter frukost hade jag ett digitalt styrelsemöte med styrelsen i Knyppelpinnarna innan jag promenerade nerför berget
med hundarna till Klinte kyrka där maken mötte upp mig.
Klinte kyrktorn bakom mig
Vandrar på Högklint
Sol, grönska på lummig stig
Vinden friskar i
Jag ville inte fota så mycket inne i kyrkan för de förberedde ett dop, men det var en fantastiskt fin kyrka! Utanför kyrkan fanns stora gravstenar från flera århundraden uppställda. De äldsta var mycket lika runstenar. Först nu ser
jag likheten och undrar om det finns en koppling mellan vikingarnas runstenar, om de krymt genom århundradena till våra nuvarande gravstenar? Runstenarna var ju oftast minnesstenar över bortgångna… 🪦
På morgonen hade jag messat min moster som finns i krokarna och nu begav vi oss av till henne och vi fick en fantastisk dag tillsammans. Vi körde över öjn till östkusten och besåg flera fantastiska platsen. Vi stannade först vid russparken på
Lojsta hed. Jättespännande att läsa om men tyvärr såg vi inga russ. Vi fick dock en fin promenad längs hästhagen.
Vi fortsatte till Lojsta slott. Slott betyder befästning på Gotland och slottet hade legat tryggt liksom på en ö omgiven av Lojstasjöarna och kärrmark. Det syntes genom skogen var det legat men vi gick inte dit. Vi beundrade istället
den vikingahall de byggt upp invid slottet.
Vi fortsatte till Etelhems krukmakeri.
Jag blev helt förälskad i en kvinna och hon fick följa med mig hem 😍 Hästarna fick däremot stanna kvar, liksom rauk-vaserna. Nästa gång, kanske…
Rauk-vaser
Vi fortsatte till Sysne rökeri där vi åt lunch-middag. Maken tog rökt flundra och rökta räkor, moster rökt lax och jag gick loss på en rökt fjärilskotlett med citronpeppar. Hur kan något vara så gott???
Sen gick vi en liten promenad med hundarna för att se om husbilen kunde klara kustvägen. Vi åkte första biten men avstod den andra då vi var osäkra på om husbilen kom under klipp-överhängen.
Klockan hade hunnit bli fem så vi begav oss hemåt. När vi åkte över Mästerby berättade moster om Valdemar Atterdag som haft ett stort slag där. Hon berättade oxå om soldaten som blivit avhuggen vid midjan och hästen hade blivit så rädd
att den sprang hem med halva soldaten kvar i sadeln. Hans hemman fick namnet grens efter hans gren (alltså den mänskliga grenen, underkroppen mellan benen, den grenen). Makabert. Skröna eller sant? Jag tror det finns sanning i berättelsen.
Vi pratade oxå om Valdemars härjningar i Visby, när Visbyborna låste portarna och lät bönderna utanför slåss till sista man var dräpt. Det var kanske inte bättre förr…
När vi kom hem satt moster och jag i förtroliga samtal flera timmar medan maken vilade sin onda rygg i husbilen. En fantastisk dag som avslutades med djupa samtal toppat av lite ost och kex innan maken la sig och jag satte mig med föreningsarbete
fram till midnatt. Föreningstidningen behöver komma ut så fort som möjligt nu efter styrelsemötet med den glada nyheten att vi kommer genomföra första medlemsmötet "efter" pandemin i september 😍
Nån blogg orkade jag inte skriva ✍️ men nu är denna fantastiska söndag nedtecknad 🌺
Kommentarer
Trackback
