guggelutt

Ön har i århundraden befolkats av guancherna, samma folk som finns på Gran Canaria och säkert i hela denna ö-värld. De tros härstamma från Marocko.

Spanjorerna som kom hit till la Gomera verkar inte direkt ha erövrat ön med våld, utan spanjorens och guancherna har blandats genom äktenskap. Det har inte varit frid ch fröjd i alla tider för olika ledare, sk sẽnoríos, har styrt ön in på 1800-talet, vissa med stort mått av våldsamma inslag. 

Nåt som är spännande i mitt tycke är visselspråket som utvecklades för att kunna kommunicera med varandra på avstånd över dalgångarna - silbo. Silbo återinfördes på skolschemat i början av 2000-talet. Jag tänker både på visslandet som användes i Egypten under den arabiska våren när regimen stängde ner internet. Jag har googlat men hittar det ingenstans, men jag vet att jag hörde en reporter prata om det samtidigt som det visslades bakom honom. Samerna har sin jojk och Dalarna sin kulning, forna tiders telefoni ju ☎️ 

Men för att återgå till "mitt" berg. Denna spya sprungen ur moder Jord, där vind och vatten format den branta klippan till det den är idag med sina olika skikt där olika bergarter tittar fram ur den sen länge stelnade lavan och rinnande vatten format rännilar från topp till bergsfot. Det finns bara ett ord. MÄKTIGT!

Det har varit mulet idag så vi gick långpromenad. Igår gick vi till hamnen som ligger söderut, så idag gick vi igenom hela Valle Gran Rey så lång norrut vägen gick. Vi hamnade i ett litet naturreservat med ett av de få kvarvarande saltkärren på Kanarieöarna 🧂 Här låg människor i en cirkel, en bit före reservatet satt folk på stenar och mediterade med ansiktena mot vattnet… det känns som ett andligt place överlag.

Ett av flera vindskydd. Garanterat att backpackers och andligt folk övernattar här.

På tillbakavägen åt vi lunch! Maken tog fisksoppa och jag tog avocado and shrimps. Jättestora och jättegoda avocados med typ Rhode island-sås och wannemeiräkor 🍤 

Vädret envisades med att vara mulet och släppa lite vattenstänk då vi tog siesta på balkongen. Efter ett par timmar gick vi ut och gick igen. Nåt ville vi ha till middag så vi gick först in på ett ställe, men vi fick inte sitta med utsikt över gatan för det var ett sexpersonersbord och skulle sparas till större sällskap, sen kom två andra personer och satte sig där… servitrisen tog väldig tid på sig och satte istället igång en massa smålampor som blinkade nåt vansinnigt inne i vårt hörn. Vi reste oss och gick. Det var tur det för när vi kom nerför backen där restaurangen låg såg vi att det var dags för solnedgång. Vi klättrade upp på vågbrytaren och njöt!

Vi hittade en liten trevlig hamnkrog där vi åt avokado med räkor innan vi promenerade hem igen.

Nu ska det bli skönt med en dusch 🚿 och att få krypa i koj 🛌 

🌍 Godnatt världen 🌍