Husbilslogg 7: Camp Stora Blåsjön
Det blev en ganska lagom dag med både vila och äventyr. Jag har tagit bort en dos Alvedon/paraflex i hopp om att slippa den förlamande tröttheten, ont gör det ändå.
Idag började vi äventyret med att åka till Hällingsåfallet. Det minns jag från klassresan i 6:an, men då gick vi längs canyonen och vad jag minns kom vi aldrig hela vägen fram. Idag stod vi på en bro ovanför vattenfallet. 1971 blev området kring Hällingsåfallet naturreservat så kanske var det allt detta nya, campingen och naturreservatet som lockade oss till Norrland? Jag kommer inte ens ihåg om vi fick välja destination själva.
Ut över kanten
Tusen miljoner droppar
Ett mäktigt dån
Nånstans därnerifrån såg jag fallet för snart 50 år sen. Då gick vi längs canyonen 👣
🌈 Precis ovanför fallet
…och en selfie ovanför fallet, såklart
Så mäktigt! Man tror att canyonen från början var en spricka i berget som utvidgades när istidens is och smältvatten började röra på sig
Det här är lilla Hällingsån som strax ska kasta sig över kanten, 43 meter ner i canyonen, Sveriges 4:e i storleksordning💦
Forsdimman skapar en speciell miljö runt vattenfallet där vissa sällsynta lavar och mossor trivs💦
Ögonen ville aldrig mättas av allt det vackra, men tillslut slet vi oss därifrån för nya äventyr. Redan på vägen därifrån, efter bara 2️⃣km hojtade jag till. Något var bekant. Vi stannade till.
Här minns jag att en kille trillade i på klassresan och for med full fart nerför …
… nånstans därnere innan klippan tar slut fick han tag i något och kunde häva sig i land.
När chocken (klassresan) lagt sig började vår vandring på stigen bredvid forsen mot fallet. Jag minns att vi såg en bäverdamm 🦫 Allt detta var så stort för mig som aldrig gjort nån liknande resa förut.
Vi stannade bara nån kvart eller så vid forsen, sen fortsatte vi norrut på Vildmarksvägen. Vi hoppade över Brakkåfallet för där var det fullt på parkeringen och fortsatte till Ankarede. Ankarede, eller Åanghkerenjeeruve som det ursprungligen hette på sydsamiska, var en samlings- och begravningsplats för sydsamerna. På 1700-talet kom nybyggarna till området och 1820 anlades ett bönehus och kyrkogård på platsen. 1896 stod kyrkan klar.
Ankarede kyrka
Jesus stillar stormen. Det var så otroligt tyst och fridfullt i kyrkan
Altarduken var knypplad
Vi fortsatte till samebyn. Tydligen så bodde nybyggarna i hus närmast kyrkan och samerna i kåtor närmare vattnet, och som jag fattar det kom de överens.
Längst bort i byn fanns ett museum.
Pärlvirkning!!! Ett sånt halsband vill jag göra!
Jag köpte ett barnarmband som minne. Det fanns inga vuxenstorlekar kvar.
Tillbaka på parkeringen fixade jag lunch innan vi åkte. Först tänkte vi åka mot Vilhelmina, men så ändrade vi oss och körde tillbaka till campingen vid Stora Blåsjön. Vi hade tur och fick sista ställplatsen.
Jag la mig att vila ett par timmar, det kändes att jag gått lite och dessutom var det stekhett, men sen ville jag se Stora Blåsjön. Vi provade att gå ner på två ställen men jag kunde inte, det var för brant. Att gå nerför är absolut
allra värst och jag hade bara en krycka med mig, men vi satte oss att njuta utsikten iallafall.
Han åker snöskoter på vattnet därnere. Det gick inte så fort, men jag är så impad att det funkar!
Vilade en liten stund och fixade middag sen. Har fortsatt vila resten av kvällen och gläds åt att jag inte varit fullt lika trött idag. Men från idag har jag trappat upp gabapentinet så vi får se imorgon 💊
Rambo pratar med Wille och Ella
Bamse har fått jättekonstiga röda utslag på magen så jag har minskat hans antibiotikados tills vi kan prata med veterinären.
Nu ska jag dra ner rullgardinen. Ikväll har jag haft en väldigt speciell utsikt, men de håller på att jobba för att göra fler ställplatser. Efterfrågan är stor.
🚎💨 Godnatt världen 💦
Kommentarer
Trackback