Husbilslogg 8: Saivi Camping, Vilhelmina
Efter frukost rullade vi iväg på nya äventyr. Vi har hunnit se massor, men inte gått så mycket som igår. Det mesta fanns nära vägen, Vildmarksvägen.
Det var 5 km till norska gränsen på vägen ovanför campingen i Stora Blåsjön. Så långt gick inte maken imorse, men här fotade han vår husbil på tillbakavägen
Först stoppet idag blev Gaustafallet💦
Där försvann han. Jag skällde på honom sen eftersom det var brant på sina ställen, jag hade verkligen behövt en hjälpande hand och jag hade allvarliga funderingar på att vända tillbaka till husbilen. Inte så kul att stå i en brant med rötter och kryckor medan mygg och broms äter på en… Men envis som jag är fortsatte jag och det är jag glad för.
Hönsbär
Sååå vackert
Vi fortsatte upp på Stekenjokk-platån.
Vi blev helt hänförda av vyerna och stannade på ett par ställen.
Första stoppet
Vid andra stoppet försökte vi ta oss ner till en liten fors, men man behövde ta sig över en bäck. Vi stod över då det kändes dumdristigt att hoppa på stenarna i bäcken med två småhundar och en halt kärring.
Den var kolossalt vacker på håll också
Tredje stoppet blev det ställe där Stekenjoks ovanjordiska gruva en gång legat och tack vare den finns Vildmarksvägen idag. Där bröts malm (koppar, zink, silver och guld) mellan 1969-1989 och vägen byggdes för transporterna.
Vägen över Stekenjokk-platån är numera stängd 16 oktober till 5 juni pga snön, men när arbetet pågick plogades vägen av Europas största snöslunga för att arbetarna, som bodde i Klimpfjäll, skulle kunna komma till jobbet. Kör man
Vildmarksvägen när den öppnar i början av juni ligger snön fortfarande meterhög.
Strax före Saxnäs finns en mytomspunnen röd klippa nära vägen. Det sägs att den är rödfärgad av de gamla samernas blod då den användes som ättestupa. Det finns inga som helst verkliga belägg för detta, men jag gillar sägner.
Den var inte jätteröd, till det behövs lite mer sol, helst kvällssol 😎
Nästa stopp blev Trappstegsforsen.
Så stannade vi vid Litsjöforsen…
… och åkte uppför Stalonberget 🏔️
Sen blev det en lång skumpig färd till Vilhelmina. Vägarna var bitvis bra, bitvis dåliga, olika småfåglar verkade köra chickenrace för stup i kvarten flög de upp ur ena dikesrenen och flög rätt framför bilen över vägen. En som inte flög utan sprang, och
sprang tillbaka var tjäderhönan. Vi saktade in så vi kunde plåta henne. Det var den andra tjäderhönan vi såg på denna tripp och hon lät sig fotograferas.
I Vilhelmina fick vi en fin plats vid Baksjön. Jag la mig att vila ett par timmar innan jag fixade middag, sen slöade jag utomhus med bägge hundarna i knät och Ragnar nån meter ifrån. Maken har skakat sängkläder, dammsugit och diskat.
Vi kommer att sova gott inatt 🥱
Ljusblå toner
Solnedgång över Baksjön
Barnens glada skratt
Kommentarer
Trackback
