Myggholkens dag 🦟
Vad 17 är det? Var tvungen att googla. Myggholken ligger utanför Jokkmokk och det är folket på gården som instiftat "Myggholkens dag". Men det finns oxå en man som heter Ingemar på Frösön som tillverkat 100-tals myggholkar som mygg kan ta skydd i. Det är en skämtartikel... 🦟 Ja, myggen är väl inget jag direkt längtar efter, men när det finns mygg är det iallafall sommar 😎🌱🌷🌻🌞
Min läkare skulle ringt igår, men det gjorde hon inte. Besviken satte jag på "stör ej"-funktionen kl 20.30, jag vet att hon jobbade till kl 20.00. Imorse gick jag in på 1177 och då fanns en anteckning att hon ringt 3ggr vid halv sex och att det inte gått fram signaler. Det var när vi kommit hem till mamma och delar av hennes lägenhet har dålig mottagning. Först blev jag sur och tänkte att hon hade ju kunnat försöka lite senare än halv sex, men då bestämde jag mig för att vara tacksam över de förbättringar jag märker hos mig själv när jag varvar ner och fokuserar istället. Jag vill ju inte vara sjukskriven och kanske har jag hittat ett sätt att förhålla mig till stressen nu? Vi får se. Symptomen är periodvis på tillbakagång. Fast imorse satte jag på mig bh-n bakofram och kunde först inte förstå varför den kändes så konstig 😅 Ett knasigt misstag om dagen, typ 😝
Tulpanerna jag fick av mamma igår
Började arbetsdagen i Herrgården med administration. Fortsatte till kyrkan och tog fikarast med Änglagott och mottagning. Förberedde lunchbönen.
Mellan mottagningen och lunchbönen gick jag ut och njöt den värmande solen en stund vid kyrkväggen. Det tog ingen lång stund innan jag hade sällskap av två damer till. Där stod vi och njöt av fulla muggar 🥰
Efter mottagning, lunchbön och lunch var det dax för Drällis.
Smet lite tidigare från Drällis då min yngsta dotter och hennes son väntade hemma.
Hämtade hundarna och kom hem vid halv fem, då gick vi promenad 👣
Vi har haft en trevlig kväll. När maken kom hem grillade vi och gjorde smashed potatis/morötter i ugn.
Haft svårt med tunnelseendet hela dagen från det att jag gick upp till kyrkan. Det känns som huvudet bara har ett par ögon som ser rakt fram, resten av skallen består av mörk materia... men på något sätt funkar det när jag tar en sak i taget, tar det jättelugnt och fokuserar. Frågan är om det är hållbart i längden för åt vilket håll går det...?
Under ⬇️ tiden 🤔
I våras brukade jag ha morgonandakter för personalen på jobbet. De ebbade ut iom min sjukskrivning, men så länge det varade var det fint tycker jag. När vi började med andakterna blev jag tipsad om Bibelappen, den var bra såtillvida att man slapp förbereda mer än att välja vad man tyckte var aktuellt för dagen. Imorse när jag ätit min frukost och plockade fram mobilen för en check på sociala medier plingade den till så jag öppnade upp den. Jag minns inte exakt vad där stod men ett av temana var "Livets svårigheter" vilket jag fastnade för och ögnade igenom. Texten reflekterade över "under tiden" och livets väntrum. Detta hängde med mig under dagen. Det är lite så jag känner mig just nu, att leva under tiden, eller under ⬇️ tiden, i livets väntrum. Att inte vara riktigt här och nu utan i en pseudoverklighet.
Kornet har sin vila djupt i frusen jord,
är ej dött, det väckes av ditt skaparord.
Kärlek från Gud, åt allting ger du liv.
Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.
(psalm 204)
Morgonpromenaden ljuvlig idag oxå. Idag ropade spillkråkorna på varandra och det var härligt att höra dem både från öster och väster. Talgoxen verkar oxå vara rejält i friartagen 🎶
Jag jobbade i måndags för att kunna vara ledig idag för att köra mamma till gravarna. Memorerade "papper, dagis, tanka, krok, makens jobb" och åkte. Bankpappren till syrran kom med och jag åkte först till dagis med grabbarna, tankade i Wasa och åkte upp till Biltema. Hade lovat mamma att köpa en självhäftande krok till almanackan hon fått av ett barnbarnsbarn. Det "råkade" bli nötter, godis och våtservetter oxå. De har typ allt där.

På vägen ner till mamma svängde jag förbi makens jobb. Han hade erbjudit sig att spola av min skitiga bil vilket jag tacksamt tackat ja till 🚙 🚿
Pratade lite med näst äldsta dottern i telefonen. Hon har ju ett drömjobb. Hon är busschaufför och denna vecka kör hon konfirmander i Åre. Hon har själv varit konfirmandledare i sin ungdom och hakar på i morgonbönerna, och när konfirmanderna åker skidor upptäcker hon Tännforsen och återser Ristafallet.
Kom fram till mamma vid tiotiden. Då låg hon i hårdträning i "cykeln" som hon fick nyligen. Den har förbättrat hennes fysik jättebra.
Vi satte upp kalendern på barnbarnsbarnet ...
... och gav oss av. Först till Vagnhärad och blomsteraffären. Mamma köpte en ros till pappa och tulpaner till mig och syrran som ligger hemma och är sjuk.
Helleborus, en fantastiskt vacker röd julros. Jag köpte ingen men snudd på 🌺
Sen fortsatte vi till Huddinge och åt lunch på grekiska restaurangen 🇬🇷
Till sist åkte vi ut till Skogskyrkogården. Först besökte vi moster Elin, en av min mormors systrar. Julrosen vi planterade i november var fortfarande fantastiskt vacker.
Vi fortsatte till mammas farmor Ida. Jag tycker så mycket om det åldriga träkorset. Det är lite förvånande att det är kvar efter 75 år! Vi planterade tre lökar där i höstas men dem såg vi inget av än.
Farmor och farfars grav var jättefin...
... liksom syrrans. Vi flyttade bara kransen lite och kastade ett utbrunnet ljus.
Hos pappa såg det värre ut, men den är förmodligen mer välbesökt. En lykta hade ramlat över rabatten och vi plockade bort vissna buketter och utbrunna ljus. Ängeln som suttit på graven hela året hade frusit sönder i hundratals små bitar 👼
Jag tryckte ner lyktan som förmodligen inte kunnat tryckas ner pga tjälen, plockade bort det skräpiga, så satte vi in nya ljus i de fasta lyktorna, flyttade kransarna lite och mamma satte dit sin ros 🌹 Det blev jättefint.
Sen åkte vi landsvägarna till Trosa, det uppskattar både mamma och jag. Vi kom hem nöjda men trötta. Syrran kom ner och vi fixade med papper till banken, sen la jag mig i soffan och vilade en stund innan jag åkte hem. Räknade på skoj ut att jag kört nånstans mellan 37-40 mil idag.
Maken tog ut hundarna så jag fick krypa ner 🥱
”…fyll mig med ditt goda”
Vaknade före väckarklockan imorse och gick upp och duschade. Kröp ner en stund till. Lät dagen börja i ro. Underbar morgonpromenad till spillkråkans klagan och mesarnas vårtjatter. Så skönt med ljuset som återvänder. Två spillkråkor flög ikapp och jag tänkte att det kanske blir nya spillkråkor i vår?



Silverdimma i gulduppgång
På jobbet tuffade det på. Admin och samtal i Herrgården på fm. På väg till Nykvarnskyrkan för lunch och lunchmusik fick jag syn på den --> strömstaren ...
... mitt i den strömmande forsen satt den. Jag gick så nära jag kunde, den sjöng så vackert 🎶 men när den tyckte jag var för nära flög den iväg och satte sig uppe vid fallet.
Vilken himla fin fågel det är 🥰
På lunchmusiken sjön Karin Frölén "glädjefyllda slagdängor" 🎶
... och efteråt körde vi lite planering och framtid på Knutpunkten.
Massa fint på G i Knutpunkten
Testade en semmelbiskvi. Det var både semla och biskvi med mandelmassa i smörkrämen och kardemumma i mandelbotten 😋
När jag plockat ihop och diskat efter oss gick jag ner till Herrgården för planering och till sist ett samtal på hemvägen 📞 Maken fick hämta hundarna från dagis och jag körde direkt hem och satte på ris 🍚 Det blev gyros innan jag drog iväg på körövning 🎶
Har mått lite bättre idag. Fick tunnelseende när jag värmde lunch, förvärmde termosar, dukade och kokade kaffe till Knutpunkten samtidigt så det tänker jag inte göra om. Det lugnade dock ner sig under den fina lunchmusiken för då kunde jag bara fokusera på att slappna av 🧘♀️🎶 Om jag bara tar det lugnt, planerar, tar mig tid och fokar på en sak i taget kan det här nog läka ut utan sjukskrivning 🙏 Jag måste hursomhelst hitta ett hållbart sätt att leva om jag vill uppnå pensionsåldern och kunna njuta av den. Och veterinären ringde med lite underligt men gott besked på Bamse. Urinprovet i måndags hade visat på bakterier så det hade skickats för odling, men odlingen visade på ett rent prov 🤔 Inga bakterier 🦠 Han slipper mer antibiotika men ska göra om provet om tre månader och vi får hoppas på det bästa 🤞
Nu är kvällpinken avklarad. Ett stressat rådjur visste inte åt vilket håll det skulle springa när vi kom tillbaka. Jag lös på det med ficklampan men det var inte förrän jag sa åt henne att springa som hon gav sig av 🦌🔦 De har väldigt dålig syn fick jag lära mig på jägarkursen, men hörsel och luktsinne är det inget fel på. Lite underligt att de inte reagerar på ljuskäglor tycker jag, vare sig på ficklampor eller billyktor 🚘
🎶🦠 Sov gott världen 🧘♀️🐾
Fast forward —>
Ny pixel på g... 🦋 Vårlängtan 🌱
Gick upp halv sex imorse för att ge mig chansen till en lugn morgon 🕠 Mediterade över dagen till frukost och gick igenom varje del. Dagen förväntades bli lång, men utan stress. Gick ut med hundarna halv sju i duggregn så de skulle få en chans att torka lite innan de skulle in i bilen. Gick ner i Ugglebo och hämtade ett par saker som tillhörde folk i Hovsjös hantverksgrupp som jag ville lämna över på min lunchdate och bäddade med nytvättade filtar i hundarnas bilburar. Kvart över sju gav vi oss av 🚙💨
Arbetsdagen började med andakt, frukostfika och personalmöte och fortsatte med planeringsmöte med husmor inför retreat och vårens födelsedagsfest. Där började tunnelseendet. Åkte iväg på lunch till en kollega och vän. Supergott och supertrevligt, men tunnelseendet blev jag inte av med.
Efter lunch avslutade jag administrationen, plockade ihop i Herrgården och åkte upp till Nykvarnskyrkan för ett besök.
Jag var på gång att åka upp till Sthlm för att gå på en bokrelease. Min barndomsbästis har skrivit en bok om "Livet i luckan", men två hinder blev för mycket. Tunnelseendet blev värre ju längre dagen led och sonen som skulle skjutsat mig från förorten till Söder hade magsjuka barn. Det var inte meningen att jag skulle komma iväg, helt enkelt. Istället blev det hämtmat och en lugn kväll vid tvn, paracetamol och en liter vatten 🥛💊
Ragnar fick komma ut en liten stund medan jag stod utomhus och djupandades. Det är så otäckt med tunnelseende, man känner sig inte verklig liksom...
Svagt norrsken på kvällspromenaden 🐾🐾👣
Lika bra att gå och lägga sig 🥱
”… a great day”
Veckans almanacksvisdom
Det är ju en träning det där --> att inte hela tiden försöka fylla tiden med aktivitet. Eftertanke och återhämtning är just nu mina ledord plus att detta är tillåtet även under arbetstid. Det är inte sant att effektivitet är att hela tiden göra något. Jag tror att det var pappa som någon gång berättade att i ett afrikanskt land (Namibia?) så var en rapp käft inte ett tecken på intelligens, utan den som lade pannan i djupa veck och sen kom med ett välformulerat svar var den man lyssnade på.
Idag har jag jobbat hemifrån. Jag bytte min lediga måndag mot torsdag, då planerar mamma och jag att åka till gravarna 🕯️ Jag var vaken när Bamse gick ner från bäddsoffan och jag kom snabbt upp, slet på mig byxor och jacka, greppade koppel och burk, sen blev det kissenad i dess mest koncentrerade form. Jag lyckades fånga upp nånstans mellan 0,5-1,0 dl innan han fick fripass. När vi kom in märkte jag upp kissburken, skötte jag morgonsysslor som vanligt, planerade dagen och gick ut med Rambo.
Jag bestämde mig för att ta med hundarna till Eskilstuna. Det gjorde att jag kunde väga Bamse när jag lämnade urinprovet plus och ta en "social" promenad på Kjulamon. Bamse hade gått upp ett hekto vilket är jättebra. Däremot fick jag ett SMS på em att han hade bakterier kvar i urinen så det skickas vidare till Strömsholms djursjukhus för odling. Men det var en fin treat att promenenera en liten sväng på Kjulamon.
Köpte en "combo" på chopchop till lunch och middag, efter lunch satte jag mig att jobba stenhårt. Verksamhetsberättelsen blev klar för ett första inskick medan tvättmaskinen gick och retreaten jobbade jag med till jag insåg att mitt konstiga huvud berodde på tunnelseende, att det var därför jag inte fick till det. Slog ihop datorn och fokusandades, tog ut hundarna och fortsatte fokusandas skogens friska luft. La mig sen i soffan, vilade och summerade dagen. Med friskvårdstimme och det jobb jag gjort när jag varit ledig kunde jag med gott samvete avsluta dagens arbete vid halv fem 🕟
Fixade middag åt hundarna och värmde del2 från chopchop åt mig, diskade upp gick en sväng med grabbarna 🐾🐾👣
Kvällen tillbringas utan handarbete vid tvn. Maken är på årsmöte i båtklubben och kommer knappast hem inatt. Går väl ut på en sista kissenad om en stund och gör mig en tidig kväll.
”Gårdar i stenig skogsbacke”
Hammarby betyder ungefär "gårdar i stenig skogsbacke" på fornsvenska och ortsnamnet finns lite här och där runt om i Sverige. På vägen till Hammarby utanför Eskilstuna passerar man både Ramshammar och Hammartorp vilket skvallrar om ety ganska stenigt område. Vi har ju våra åsar efter inlandsisen och däremellan bördig åkermark. Jag tycker det är jättekul att kolla upp by- och ortsnamn för de är våra äldsta fornlämningar, där de synliga lämningarna är borta finns namnen kvar. Botkyrka, där jag växte upp, är full av namn som skvallrar om forna tider. Det finns en och annan fornlämning oxå, men mycket försvann när området bebyggdes hårt i 70-talets svåra bostadsbrist.
Maken fick åka till jobbet mellan 22-04 inatt så han fick sova imorse. Jag kunde inte somna om när jag väl vaknat så jag gick upp strax efter åtta 🕗 Morgonsysslor i lugn och ro och en vovvenad 🐾🐾👣 Jag hade tänkt mig en lugn dag hemma, men jag fick lust så kvart över tio satte jag mig i bilen 🚙💨 Efter en snabb koll på församlingarna i närområdet föll valet på Hammarby kyrka i Kafjärdens församling. Jag var där på en underbar taizémässa på kvällen för fyra veckor sen, nu fick jag se kyrkan i dagsljus.



Kyrkan är från 1100-talet och byggdes till på 1300-talet. Utsmyckningarna på ytterväggen väckte lite frågor. Ska försöka hitta mer info...
Det jag reagerat på under de tre gudstjänster/mässor jag deltagit i hittills i Kafjärdens församling är att de är relativt välbesökta trots att församlingens kyrkor ligger liksom lite utslängda på landsbygden. Hammarby kyrka rymmer 50 personer och det var minst halvfullt. Idag är det sexuagesima vilket betyder ungefär 60 dagar före påsk, temat "det levande ordet". Prästen predikade om fördomar utifrån att folket i Israel sa att "inte kan väl Messias komma från Galiléen".
🎺 Vi fick lyssna till både sax och horn 🎷
Tog mig tid att studera altartavlan. Tycker mig se de tre vise männen?
Tankade på vägen hem, i övrigt inga utflykter idag. Landade i tv-soffan och tittade bla på skidskyttet med maken. Fixade kållåda till middag och gav mig av till knypplingen tjugo över fem. Vi blev åtta ikväll och tiden försvann i ett nafs! Påskägg, en tomte, små vantar, vitsippan, hjärterad, hjärtat Elvira och ett hus låg på dynorna. Jag är lyckligt lottad som får kryssa mellan så många spännande knypplingar under en enda kväll!
När jag kom hem låg maken i tunnan. Det blev en timmes skönt varmbad innan han gick och la sig. Jag gick oxå in, lekte med telefonen en stund och tog kvällspinken med hundarna 🐾🐾👣 Stressnivåerna är på tillbakagång 👌
Sluta…
... kraxar Ragnar när hundarna skäller 🦜 Jag tycker det är lite roligt. Han säger ofta "shut up" när han själv har sina skrikperioder, men när hundarna låter är det "sluuutaaa" som gäller 😅 Så hade vi det på morgonkvisten ☺️
Strax efter nio satt jag i bilen på väg till Skärholmen. Idag hade vi årsmöte i föreningen samt medlemmarnas köp/sälj. Medlemmarna hade bakat och vi hade en bra uppslutning av både deltagare och bagare. Vi fick en ny kassör och en ny ersättare plus att vi sålde för över 4000kr. En bra start på knyppel-året.
När jag kom hem var jag helt slut. Har ju fått diagnos på steget före utmattning, men jag tränar ihärdigt på att fokusera på en sak i taget, det hjälper faktiskt 🧘♀️ Och att tillåta mig pauser 🥱 Jag åt mina lunchägg som jag inte hann äta på mötet i soffan och slumrade till 💤 Så skönt 🥰 Klippte sönder ett par lövbiffar och stekte dem i lök, slog på sista slatten grädde och kryddade med senap, peppar och vitlök 🧄
Ikväll har vi legat i badtunnan. Ingen stjärnhimmel men tunna moln. Det ska bli skönt att krypa ner snart...
Fokus
Sov bra inatt, utan drömmar. Det var faktiskt jätteskönt. Maken hämtade Bamse, som låg i min fotände, vid tjugo i sex och han blev inte glad de lille sjusovaren, men han fick en lugn dag på makens jobb. Jag kunde ha sovit en halvtimme till men valde att gå upp, ta det lugnt och mentalt gå igenom dagen. Fokusera på det jag skulle göra och inte på nåt annat. Bamse har det bra med maken. Morgondagen får bära sina egna bekymmer. Det hade varnats för blixthalka så stress ville jag absolut inte få in i dagsschemat.
Gick lite längre med Rambo, jag hade ju tid. Stannade upp i det stilla snöfallet och lyssnade till gröngölingens klagan på håll, hackspettens smattrande och en ljuvlig serenad som en blåmes höll från en grantopp. Vårkänslor? 🌱
Hade bokat klientsamtal kl 8.00 i mobilen, men fick inte tag i denne så jag kollade upp om eftermiddagens samtal kunde, det kunde denne så de fick byta tid. Lämnade Rambo till dagis, jobbade en halvtimme i Herrgården innan jag gick upp till kyrkan, fikade med Änglagott och tog ett Teamsmöte med chefen under mottagningens första del.
Lugn mottagning i övrigt och vi blev fem på lunchbönen.
Efter lunchbönen och lite snack med damerna som kom åt jag lunch och gick ut på Drällis. Jämn tillströmning av gäster och trevliga samtal ☕️
Gick från kyrkan kvart över fyra och tog morgonens samtal på hemvägen.
Stekte kebab till middag och vi landade framför tvn...
Jomen, det blev en bra dag 👌
+ 3h & 37 min
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja –
allt i mig känner du
och omsluter med ömhet:
det svaga likaväl som det starka
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Som ett lerkärl
lämnar jag mig i dina händer.
Fyll mig med ditt goda
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet
du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
(Överlåtelsebön, Margareta Melin)
Imorse ville Bamse upp till mig i fåtöljen och titta på när jag åt frukost. När han fått slicka av min sked lade han sig nöjd mellan mina knän och tittade ut genom fönstret. Rambo fick slicka tallriken, sen la han sig i en puff och rullade ihop sig som en falukorv. Jag fick tid att fundera en stund innan morgonpromenaderna. Jag har en vän, vi pratar inte så ofta men när vi pratar så pratar vi länge i djupa samtal. Hen kallar sina hundar för "teologerna". Att sitta och titta på mina "gamla gubbar" samtidigt som morgonsolens strålar letade sig in genom vår-lortiga fönster blev en gåva från mina små "teologer": "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga" (Matt 6:34) <-- Note to self ✍️
Morgonpromenaderna badade i solljus ☀️
Efter morgonpromenaderna gjorde jag mig klar och åkte till en god vän. Tanken var att jag skulle titta in på 11-kaffe efter att ha lämnat Bamses urinprov hos veterinären, men i tisdags sa de att det var för tidigt efter antibiotikabehandlingen. Det hindrar inte en fika, tänkte jag, och jag behöver alla friska sammanhang jag kan få. Det blev ett par härliga timmar i hennes vackra 20-talslägenhet med fantastiskt ljusinsläpp 😎
Åsså en selfie med halsdukarna på 🧣
Åkte hemåt igen efter 1,5 timme, köpte en combo på chopchop vilket räcker till lunch både idag och imorgon, och gick ut med hundarna så snart jag kom hem. Tog ut båda på en gång och gick lite längre än jag brukar med Bamse. Han ska börja trappa upp promenaderna från idag och eftersom jag gick långt med Rambo på morgonen tyckte jag att en social promenad var på sin plats 🐾🐾👣
Sen åt vi lunch. Bamse har fortfarande inte gått upp sina 2 hg men vi jobbar på det. Han har god aptit iallafall 🐶
Eftermiddagen ägnade jag åt tvätt och meditation. Ibland fick tankarna fara och ibland hämtade jag hem fokus 🧘♀️ Lyckades tvätta sönder min halsduk. Minst ett mysko misstag om dagen verkar det som...
... nåja, jag kan sticka en ny 🧶
När maken kom hem pratade vi en stund innan han tog ut hundarna var för sig och jag lagade middag.
Kvällen tillbringas vid tvn. Jag tog ut hundarna en och en melllan halv nio och nio för att kunna se "I död och lust". Imorgon får Bamse hänga med maken till jobbet och Rambo får gå på dagis...
+ 3h & 32 min
Min själ får vila ut i stillhet hos Gud,
i frid fylls jag av liv.
Endast i Herren finner själen vila,
vilar ut hos Gud.
(Psalm 771)
Maken köpte tulpaner igår. Hur klarar man februari utan tulpaner? 💐
Vaknade av ett alarm klockan sju 🕖 I tron att det var brandvarnaren släpade jag fram en stol i mitt omtöcknade tillstånd, men innan jag hann klättra upp på den insåg jag att det pep i fönstret. Det var vår lilla väderstation som tydligen har ett larm oxå. Jag letade reda på glasögonen och fick tyst på det, sen gick det inte att somna om.
Det blev totalstopp idag. Pratade med en kollega och vän på förmiddagen, satt sen mest och glodde ut. Tog mig i kragen och gick en längre promenad med Rambo mitt på dagen i hopp om att få må lite bättre. Sen tog jag faktiskt en kombo av paracetamol och ibuprofen och la mig att sova. Det var riktigt skönt. Vaknade av att maken ringde klockan fyra 🕓
Började med middag kvart i fem och halv sju satte jag mig i bilen 🎶 Bestämde mig för att försöka komma iväg på körövning trots allt, men tog egen bil istället för att samåka med grannen 🎵 Visste inte om jag skulle orka två timmar, men det gjorde jag 🎶
Har gått den dubbla kvällspinken med boysen och nu ligger vi nerbäddade i soffan 🥱
+ 3h & 26 min
Orkade inte skriva nån blogg igår. Den kommer nu istället. Jag skulle kunna slå ihop gårdagens och dagens iochförsig, men nu gör jag inte det. Ibland är jag bra på att göra som jag vill och ibland är jag urkass på just det.
Hursomhelst så drömde jag att jag var instängd. Det gjorde jag inatt oxå men det var inte samma dröm och inte på samma sätt. Jag jobbade en stund på förmiddagen med bl.a. verksamhetsberättelse och nätverksfrukost. Trots att jag har semester. Jag jobbade även i måndags em med klientsamtal, trots att jag är ledig måndagar. Samma förra veckan. Det är väl en delförklaring till vad som sen hände inatt. Men det är försök att försöka hinna det som måste göras trots min arbetsfrånvaro, för den är ju inte planerad utan jag var tvungen eftersom vi valde att operera Bamse.
Jag lät en kastrull ärtsoppa sjuda på spisen hela förmiddagen.
Efter lunch åkte vi iväg till veterinären i Eskilstuna. Jag hade bett att få samma som skickade oss till djursjukhuset för jag tyckte hon kunde få veta att allt gått bra. Hon klämde, kände och lyssnade på hjärtat trots att det bara skulle plockas bort stygn. Hon frågade om jag tyckte att jag tagit rätt beslut och klumpen i magen växte. Jag tänker att vi tog ett beslut och nu tar vi konsekvenserna. Bamse är mycket piggare, äter bra och beter sig som vanligt. Men vad händer om han får ny urinvägsinfektion? Jag har tagit semester men jobbar ändå, vi betalar massor ur egen ficka eftersom försäkringsbeloppet är överskridet, jag medicinerar honom och kånkar honom i trapporna vilket gjort att höftsmärtan gått upp, jag orkar inte negativ kritik oxå! När vi gick sa hon iallafall att hon tyckte vi tagit rätt beslut för Bamse har återhämtat sig över förväntan och det kändes skönt att höra. Jag tror inte att hennes inledande fråga var nån kritik, men jag reagerar överdrivet på allt just nu.
Efter att sköterskan tagit stygnen, vilket gick jättebra, åkte vi till Kjulamon. En långsam kort promenad i solens ljus mellan de höga tallarna och vindens sus i trädkronorna. Läkande ❤️
När maken kom hem åt vi ärtsoppa och jag fixade en marängsviss till efterrätt. Somnade vid tvn. Kröp ner i soffan men tillbringade senare en god stund på toa med kräkningar och magsmärtor. Och nej, jag är inte sjuk, "bara" sjukt stressad. Stress är inte bara att arbeta för mycket utan kan vara så mycket annat, som att vistas i kaos och inte veta vad man gör på riktigt. Slängde resten av ärtsoppan nu på morgonen, vill inte se en fläskbit på ett tag nu 🐷
+ 3h & 21 min
Skuggan 🥰
Så underbart med solen som skiner. Och det börjar märkas både på morgonen och framförallt eftermiddagen. Körde hem i solnedgången och när jag kom hem vid fem var det ff ljust.
Dagen kan sammanfattas i att jag sov bra inatt, föreningsarbete på fm, lymfmassage på em, mandeltorsk till middag och tv-kväll 👀
70 dagar före påsk 🐣
Vaknade mitt i natten av att jag skrek. I drömmen hade jag, på makens förslag, hämtat en vinflaska ur kylen för att ta med till en kompis. Då hör jag maken (som inte såg ut som min make gör på riktigt) vråla inifrån sovrummet: "DIN DJÄVUL". Jag blev helt chockad och skyndade mig att ställa tillbaka flaskan i kylen, sen rusade jag så fort jag kunde mot ytterdörren, jag ramlade ner för trappen ute med maken efter mig. Han skulle slå mig i huvudet med en flaska och det var då jag skrek i hopp om att grannen skulle se vad som hände.
Jag tänker att alla dessa drömmar med starka känslor jag drömmer just nu inte är så konstiga. Jag nosar just nu på ett projekt kring mäns våld mot kvinnor vilket kan vara en förklaring till just denna dröm, samtidigt som det är lite rörigt omkring mig.
Gick upp kl åtta och gav Bamse medicin, duschade och väckte maken. Han tog hundarna medan jag gjorde morgonsysslorna och åkte på högmässa i Vansö kyrka ⛪️
Fina psalmer, kyrkoherden predikade över temat "Nåd och tjänst" och berättade lite om slavens roll på Jesu tid och hur vi idag kan förhålla oss till det idag. Intressant. Tog en fika på stående fot med honom för jag vill få kontakt med hans mamma som jag gick utbildningen med för 20 år sen.
Hemma gick maken och jag varsin promenad med varsin hund, efter det har vi bara suttit vid tvn. Skidor ⛷️ och rally 🏎️🏎️ Vi hjälptes åt med matlagningen och fortsatte vid tvn. Så skönt. Ett litet avbrott när Malcolm ringde och var ledsen. Vi tror att det är stora tänder på väg upp 🦷 Sånt kan vara jobbigt 😢
Mer än så här blir det nog inte. Tvn står på, maken lägger sig väl snart och då tänker inte jag bli långrandig. Har redan tagit en tupplur till Mord i Paradiset 🏝️
”Stilla ordlös utan krav”
Skum dröm inatt igen. Jag planerade en nätverksträff och var i princip klar när jag skickade ut inbjudningarna. Dan efter sa en kollega att "ikväll händer det"! Jag, som redan är lite hjärnmosig, tänkte inte så mycket mer på det utan kokade kaffe och ställde fram kakor ☕️🍪 Sen kom de, och de var höga snubbar ur kommun och representanter från olika religiösa samfund. Jag hälsade och var både glad och nervös. När vi efter presentationen hade en liten paus slog det mig❗️ Föreläsare!!! De är ju här för att höra om en utbildning! Då slog det mig igen, inbjudan gick ut igår och de är ju här idag 😱 Jag hade skrivit fel månad i inbjudan och föreläsaren kommer nästa 😱 Det fanns ett jättestort intresse för frågan vilket gjorde mig glad, men vad gör jag nu? Jag försökte dra ut på pausen och hitta på förklaringar men jag vaknade tackochlov innan pausen var över 😅
Klockan skulle ringa sju och jag vaknade halv sex 🕠 Halv sju gick jag upp och duschade. Hellre en lugn stund i fåtöljen än att somna strax före klockan ska ringa ⏰
Halv nio klev jag in i bilen och 45 minuter senare satt jag utanför Överselö klostergård. När jag såg att fler kom gick jag ur bilen och in i klostergården för att delta i en retreat som Stallarholmens församling anordnat på temat "Stilla ordlös utan krav" vilket är en rad ur psalm 522.

Här har två nunnor ur en svenskkyrklig orden bott sen 1968. Den sista dog i juni förra året och nu förvaltas den av Stallarholmens församling för aktiviteter i stillhet. Man kommer kunna hyra små lägenheter där så småningom.
Jag satte mig att njuta vid brasan
Sååå söta
Vi började retreaten med frukost och information, sen gick vi upp till Överselö kyrka för meditation i vilken vi gick in i tystnad, sen 40 minuters orgel-spa.
Kyrkan är från 1200-talet. Selaön låg strategiskt mitt i Mälaren.
Runstenar på rad
Jag la mig i bänken med en kudde under huvudet och en filt över kroppen och njöt av takmålningarna. De är äldre än Albertus Pictor, men renoverades efter en brand på 1600-talet.
Min utsikt i 40 minuter
St Botvid och St Eskil
T.h är St Elin av Skövde, misshandlade kvinnors skyddshelgon. Hon fick tydligen lite maskulina drag efter branden 🔥
Innan jag gick tillbaka till klostergården gick jag ett varv i kyrkan. Var här på gudstjänst i augusti men var precis lika hänförd denna gång.


Madonnan
St Eskil och St Erik
St Lars med halstret han grillades på
Altartavlan var fantastisk
Mycket av interiören var 1400-tal om jag förstod det rätt. Jag gick tillbaka till klostergården strax före lunch. Jag lät min bok och broderi ligga kvar i min påse då man kunde måla iota-kors. Första gången jag stötte på dem var i Anafora i Egypten 2006. Nånstans har jag en liten bok om iota-kors som vore rolig att hitta. Jag ansvarar för tre retreater i Nykvarn under året och jag föredrar iota framför mandala i kyrkliga sammanhang. Nu försökte jag koncentrera mig på färgerna och dess betydelse.
Rött är smärtans färg. Här går den som ett blodomlopp genom korset
På lunchen insåg jag återigen hur slut jag är. Jag hällde upp soppa på assietten. Tänkte att tallrikarna var väldigt snålt tilltagna med tanke på soppkastrullens storlek. Spillde gjorde jag oxå och först då såg jag sopptallrikarna som var avsedda för just soppan 😥
Fortsatte måla till klockan ett 🕐 Då var det meditation i kapellet.



Blå för bekymmerslöshet och gul för Gud och tro
Svart i ramen står för skydd
Klockan tre firade vi mässa i kapellet och därefter fikade vi och summerade dagen. Jag sa inte så mycket. Kände mig nöjd med dagen. Takmålningarna i kyrkan, iotakorset, stillheten - jag behövde det.
Körde via chopchop hem. Det har blivit en ful vana men jag är rätt singsing i huvudet. Det var gott att träffa maken igen. Han har varit på båtmässan i Helsingfors och haft jättetrevligt. Vi har legat utslagna och tittat på tv ikväll och hjälpts åt med hundarna, dvs tagit ut varsin hund 🐶 Bamse får vara gå 5 min åt gången och Rambo behöver ju mer än så.
Men nu ligger jag och vovvarna nerbäddade i soffan med ett extra täcke. Jag fryser som 17 🥶
I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en stund vid nådens hav.
I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.
I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar.
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.
Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.
(Psalm 522: biskop emeritus Jonas Jonsson)
”… bor du i mitt hjärta ” ♥️ 🎶
Innan verkligheten vaknat
har du vakat över mig.
Innan första andetaget
har jag andats djupt i dig.
Innan, innan, innanför
bor du i mitt hjärta.
Vaknade halv sex imorse och kunde inte somna om. Låg och mediterade över "att hämta hem" och "återhämtning" liksom det där lilla problemet att alltid vilja vara alla till lags. "Hämta hem". Vad är det som är viktigt på riktigt? Att följa sitt hjärta eller leva sitt liv genom att försöka se sig själv genom nån annans ögon? Jag skrev ner mina tankar i mobilen för att kunna återkomma till dem.
Den underbara magnolian. De förbereder sina knoppar redan på hösten och blomman skyddas sen under hela vintern av de håriga bladen. När solen och värmen kommer spricker de ut och blommar på bar kvist, med stor skönhet och näring till vårens insekter 🐝 🦋
Innan någon visste om mig
har du kallat mig vid namn.
Innan stormarna bedarrat
har jag vilat i din famn.
Innan, innan, innanför
bor du i mitt hjärta
Gick upp först efter åtta 🕗 Morgonsysslor och dubbelpromenad, en kort och en lång med en hund i taget, bullade jag upp med kuddar i soffan och la mig att titta ut. Mediterade fortsatt över "att hämta hem" och började finna en styrka i det. Jag i fokus. Mitt ansvar. Senare övergick jag till att planera nästa vecka. Efter att ha ringt veterinären i Eskilstuna och fått tid för stygnborttagning på tisdag och urinprov på torsdag ringde jag först mamma och sen chefen. Jag tar ut mer semester nästa vecka. Det blir bra för både mig och Bamse. Och Rambo lider knappast av att vara hemma han heller. Mailade dem som berörs av min frånvaro på jobbet samt svarade på ett annat.
Merlin Bird ID sa att det var en mindre korsnäbb som kvittrade i skogen. Jag tror aldrig jag sett en sån...
Palettbladet och pelargonen kämpar i fönstret mot vintermörkret. Orkidén blommar kanske för sista gången. Den ska få ny "jord" och näring så snart våren gör sitt intåg 🌸
Innan vågorna har lagt sig
har du vaggat mig till ro.
Innan någon öppnat dörren
har du tänkt var jag skall bo.
Innan, innan, innanför
bor du i mitt hjärta
Efter andranaderna värmde jag lunch och kollade om jag fått svar på mail, svarade på ett klientsamtal 📞 och stängde av mobilen igen. Jag har ju en semesterdag idag. Fortsatte sitta i soffan, stirra ut genom fönstret och "hämta hem".
Ringduvan visade sig för första gången i år 🕊️ När jag satt och tittade ut på fåglarna kom plötligt sparvhöken i full fart. Hundarna rusade mot fönstret och jag gick efter och tittade ut. Vet inte om den fick tag på den lilla gula talgoxen eller blåmesen, det låg inga fjädrar på marken iallafall 🪶
Innan livet ens har börjat
har du burit det till slut.
Innan döden slutit in mig
har du öppnat vägen ut.
Innan, innan, innanför
bor du i mitt hjärta.
(Psalm 899, text och musik: Tomas Boström)
Tillbringar kvällen i fåtöljen framför två med hundarna. Det är skönt att ha gjort ingenting.
Den hade jag behövt förra veckan
”Human doing”
Jag träffade en alkoholterapeut många herrans år sen. När vi hade pratat en stund så utbrister han plötsligt att: "Nu förstår jag skillnaden mellan 'human beeing' och 'human doing'. Du är sinnebilden för en 'human doing'". Den händelsen har jag givetvis tänkt på av och till under åren. Själv tycker jag ju inte att jag gör så mycket, men tidigt imorse började jag fundera (igen). När jag åt frukost ögnade jag igenom mina nyårskrönikor från de senaste tio åren. De stora sakerna sticker ju ut, som till exempel när mitt barnbarn föddes med hjärtfel och när pappa dog, men efterdyningarna av stora saker och allt det där osynliga slitet har jag inte tänkt på förut. All kraft och energi som gått åt till det jag inte tänker på, t.ex exempel göra klar masterutbildningen, föreningsarbetet, att i största allmänhet försöka vara till lags och hjälpa till - idel osynligt arbete. Ett ord som har fastnat de senaste dagarna har varit "återhämtning". Stressterapeuten på Caelia sa det i måndags, psykologen på vårdcentralen sa det igår. Imorse såg jag plötsligt att jag kan inte tillåta tid att bara vara, den måste fyllas med något, sen spelar det ingen roll om det är stickorna, föreningsarbete, plugg... för tid måste fyllas med något. 'Human doing".
Jag valde därefter bort att göra nåt öht på hela fm. Låg med Bamse i soffan. Gick ut med hundarna förstås, stod i solen på grusvägen en stund och lät Bamse gå runt mig och nosa. Åt tidig lunch och gick ut med hundarna igen. Kvart i tolv satt vi i bilen på väg ner till djursjukhuset för återbesök.
Vi blev klara på en timme och Bamse var jätteduktig. De fick sticka honom två gånger för det kom inget första gången 🩸 Veterinären hjälpte mig att få bort den påklistrade kompresssen som suttit som berget efter operationen och efter ultraljudet tvättade de magen ordentligt. Allt såg bra ut. Stygnen läkte fint, sänkan hade sjunkit rejält liksom vita blodkroppar (det var de värdena som inte var bra när han kom in) och blåsväggarna hade börjat minska i tjocklek. Jag var så lättad! Men han får inte gå mer än 5 min åt gången pga risk för bråck. Om en vecka kan vi börja öka promenadlängden försiktigt 🐾
Vi firade framstegen med att åka till Kjulamon. Vi gick inte långt, men det var härligt att gå lite i favoritskogen och låta Bamse få en liten extra treat 🍬
Jag åkte hem via chopchop och veterinären i Strängnäs. Orkade inte tänka på att laga middag åt mig själv och Bamse föredrar mjukmaten (urinary) just nu och den finns hos veterinär. Han hade gått ner 2 hg vilket är mycket på hans lilla kropp (3,9 till 3,7 kg). De anmärkte på det men jag sa att 1. Han opererades efter förra gången han vägdes vilken innebar först fasta och sen dålig aptit. 2. Han är fastande just nu och 3. Han bajsade rejält imorse för första gången efter inläggningen. Nu ska han gödas 🍖
När vi kom hem åt vi, sen landade vi vid tvn. Både Bamse och Rambo har legat hos mig i fåtöljen. Nu har vi gått kvällspinken i omgångar och ska krypa ner i soffan 🥱
Några visdomsord som kommit till mig på olika sätt under dagen
Valet av perspektiv
När jag gick socionomutbildningen för 25 år sen hade vi en mycket förgstark lärare som jag tänker på ibland. Under vår första introducerande kurs minns jag att han ritade upp ett öga i profil och pratade om perspektiv 👁️ Att det är valet av perspektiv som avgör det vi ser 👀 Det är en spännande tanke i alla möjliga sammanhang, inte minst i jobbet, i politiken, i vården. Eller när en själv eller någon i ens omgivning mår dåligt. Vad är det vi ser? Eller väljer att se? Jag tänker på min dröm igår natt, på "handväskan eller Åkersberga"... och jag tänker på det ord som plötsligt lös framför mina ögon när jag kom ut från badrummet mitt på dagen.
Vad då slut? Slut i huvudet, slut som artist, är livet slut? Jag läste det på engelska (typ slyna) och hoppade till innan jag fattade vad det var - det var ju bara tvättprogrammet var klart 🧺 Och väljer jag att ta det för vad det är, en profetia eller ett slag i magen 🤛
Förut, när tvättmaskinen stod inne i badrummet syntes inte ordet så tydligt men nu, som sagt, lyser det i det mörka utrymmet utanför badrummet.
Har mest jobbat med klientsamtal idag. På eftermiddagen hade jag fått tid hos VC-psykologen jag gick hos för några år sen för att prata om stress. Jag förstod ju inte först vad det var, sen inte varför, men jag börjar få klart för mig vad det handlar om nu. Fick en ny tid efter hennes sportlov. Jag ligger i riskzonen för utmattning och dit vill jag inte! Satt över en halvtimme i bilen utanför VC och lät samtalet sjunka in. Hon förordnade ÅTERHÄMTNING med mindfullness-övningar och avrådde mig från att fatta stora beslut i nuläget, att fokusera på nuet och inte utsätta mig för stress i onödan.
Jag avbokade kören ikväll. Tränade fokus på ett gammalt avsnitt av Morden i Midsomer utan att handarbeta eller lägga patiens på mobilen. Gladdes åt Lisas framgång i Sveriges mästerkock. Jag brukar köpa hudvård av henne och ikväll lagade hon finsk kållåda i dumplingform 🥟 Såg himla gott ut. Och lite festligt eftersom jag lagade finsk kållåda åt mig och maken ikväll 😄
Avslutade tv-kvällen med Rättegången och ett fall om hedersrelaterat våld och med samma expert som hade ett långt föredrag på Webiariet igår.
Nu är hundarna rastade och vi är nerbäddade i soffan. Imorgon har jag tagit ut semester, på em återbesök för Bamse...
I Fablernas Värld 🦉
Jag hade en mycket talande dröm inatt: Jag blev blixtinkallad till nya chefen, som i drömmen var prästen från i söndags och henne känner jag inte alls. Hon ville veta vad jag tyckte var mest viktigt, min handväska eller Åkersberga (???) Jag trodde att hon hade synpunkter på att jag tagit semester på kort varsel för att hunden var sjuk och att hon tyckte jag prioriterade fel. När jag på hennes fråga svarade att "det beror väl på sammanhang. Människor i Åkersberga är viktigare än min handväska men jag har ju körkort och nycklar i väskan som är viktiga för mig", sa jag. Hon tyckte att jag var näbbig och jag frågade vad det egentligen handlade om varpå hon sa att jag inte var på hennes välkomstgudstjänst i söndags och "så gööör man inte". "I söndags", frågade jag, "du installeras 13 april?". "Jamen jag hade ett för-möte i söndags". "Fast det har jag inte fått nån som helst information om", skrek jag i frustration för hon var väldigt snorkig och jag blev jättearg. Dessutom hade jag planerat en överraskning till installationen som tagit mycket tid i anspråk. Efter mitt utfall blev hon lugn och började prata med nån annan om att informationen måste bli bättre på det här stället. Jag grät, men hon bara gick och då blev jag rasande. "Ska ni bara vräka ur er saker och sen lämna mig på det här sättet, era satans yngel", skrek jag och kastade en penna i golvet 🖊️ Sen ringde väckarklockan, klockan var sju ⏰ Jag anar att drömmen speglar en del av den stress jag upplever. Det intressanta är att jag inte använder handväska eller har nån relation till Åkersberga, dessutom är ju kopplingen lite udda vilket på sitt sätt är talande - detta att stå till svars för saker man vare sig har koll på eller är skyldig till. Det okontrollerbara. Sen ignoransen. Varje känsla i drömmen var verkligen spot on medan själva händelserna är lika omöjliga att förstå som vissa saker i min verklighet just nu. Drömmar och fabler, en spännande värld 🌍
Jag lirkade mig loss från sovande småhundar, fixade morgonsysslor och två vovvenader, sen satte jag mig med datorn i knät och började jobba. Klockan nio var det dags för webutbildning från RAR om Mäns våld mot kvinnor - det socioekonomiska perspektivet samt hedersrelaterat våld. Det första var bra och informativt. Det var det andra oxå men det blev alldeles för långt. Det är svårt att hålla koncentrationen i nära 1,5 timme utan paus.
Gick ut med hundarna igen, en i taget, sen ringde en av döttrarna. Det blev sen lunch i kombination med ett konfidentsamtal, sen jobbade jag lite med administration innan jag la ihop och gick ut med hundarna igen.
Tittade på tv till maken kom hem. Han fick jobba över några timmar men köpte i gengäld med sig middag. Vi var osäkra på om han skulle komma hem eller inte och jag var osugen på matlagning som skulle bli stående i kylen.
Trött som en gnu. Gick ut med hundarna efter nio och nu ligger vi nerbäddade i soffan 💤
På konsultation i ”himlen”
Solen lyser in genom sprickorna...
För ett par veckor sen fyllde jag i nån lottning, erbjudande eller nåt som dök upp på Facebook om en gratis konsultation gällande tatuering på Caelia Clinic i Strängnäs. Förra fredan ringde en kvinna och från kliniken och jag bokade in en tid idag. Det var skönt att åka iväg en stund och få tankarna på annat håll plus att det var riktigt roligt. Jag visade henne de tatueringar jag vill fylla i eller rekonstruera, sen ritade hon med spritpenna på min arm. Jag tycker om mina tatueringar men de två på underarmen är lite i stuket av blaffor och jag skulle vilja binda ihop dem lite till nåt enhetligt, att de får höra ihop - mitt diakonemblem och kristussymbolen. Mot slutet hade vi pratat om allt mellan himmel och jord och en plan innefattande en magnolia har börjat växa fram. Nu är det "suga på karamellen"- dax.
Hon var en otroligt spännande kvinna och hon jobbade med flera spännande kvinnor på kliniken. Jag fastnade för fotvård och stresshantering och tog deras visitkort, men innan jag gick tog tatueraren med mig till stressterapeuten för att hälsa. Där blev jag kvar i 25 minuter. Jag googlade sen på "Caelia" som kliniken heter och Caelia finns i Canto X of Book I och namnet refererar till the Heavenly Spirit. Jag hittade ett par caelia till men jag fastnade för "himlen".
Jag åkte förbi apoteket och köpte koksaltlösning och tvättkompresser. När jag varit ute med hundarna igen försökte jag få bort kompressen på Bamses mage men det gick inte. Medan jag pratade med mamma missade jag samtal från djursjukhuset men fick ett sms istället. Han behöver byta antibiotika så jag åkte in till Strängnäs igen, men de hade den inte. Det blev en tripp till Eskilstuna. Utanför ica maxi där apoteket låg växte enorma mistlar i träden.
Mistlarna! De kommer som himmelska hälsningar lite överallt när jag lyfter blicken 🌱⚪️🌱🌱
Efter "hälsandet" på stressterapeuten och det kortare samtalet om stress, utmattning, coopingstrategier, sömn och återhämtning började det under eftermiddagen kännas som om "bowlingklotet" i mellangärdet som både gjort så ont och dessutom fått mig fysiskt illamående började krympa något. Jag kunde stundvis ställa mig utanför mig själv och se vad som lett mig till detta galna stresspåslag. "Allt blir bra tillslut".
Dagen har inte bjudit på så mycket mer förutom lite föreningsarbete och mycket tankar kring min stress. Lagade kebab när maken kom hem och somnade nästan vid tvn. Var så nyfiken på Ludmila som var med på Renees brygga. Men nu har hundarna fått kvällspinka en i taget och vi ligger nerbäddade i soffan 🐾🐾
Imorgon blir det hemarbete 👩💻
En ny dag på jorden 🎶
Det är söndag idag, och min födelsedag 🎈 Jag var "in mood" så jag åkte till ännu en ny kyrka - Sundby kyrka - och musikgudstjänst. Det har blivit lite av ett kyrksafari genom mitt närmaste Sörmland och jag trivs i det äventyret, med anonymiteten.
Kyrkoherden berättade att de planerade gudstjänsterna 1,5 vecka i förväg men att de nu valt nya sånger och psalmer efter skjutningen i Örebro. Det var en fin gudstjänst med stämningsfulla psalmer och vacker sång av en Petra.


Predikan minns jag dessvärre inte mycket av men den handlade om vänner och fiender. Jag fastnade i olika strofer av Petras sång 🎶 "En ny dag på jorden är vår", "Skapa varje ny dag, se livet i varje sekund", "Jag vill bara andas, se färgerna igen" 🎶 Även psalmerna var fantastiska
En av mina absoluta favoritpsalmer

Gick fram och tittade på altartavlan, smet från fikat men gick ett varv runt kyrkan. Beundrade de fantastiska mistlarna som växte både på och runt kyrkogården.


När jag kände mig nöjd gick jag till bilen och svängde vänster istället för höger. På det sättet kom jag förbi Jäders kyrka. Såg i backspegeln att runstenarna vid kyrkväggen var avtäckta då jag vände. Det är ett tag sen jag var förbi och då var de insnickrade i masonit.
Jäders kyrka
Åsgöt reste denna sten efter .... sin fader, Arnes fosterbroder
... denna sten efter Bägler, sin fader, make till Säva, han var faren...
Kyrktornet vimlade av kajor. Jag älskar kaj-tjatter 🦅
Gick ett varv runt kyrkan och fortsatte mot Kjula...
... men när jag körde förbi kyrkan fick jag för mig att jag ville ta bakvägen hem så jag vände. Jag ville åka förbi kyrkorna i min grannförsamling som jag brukar gå i och som ligger efter varandra. Två gånger längs vägen såg jag runstenar och stannade till. Det blev en perfekt födelsedagspresent till mig själv.
Björn gjorde detta minnesmärke efter Holmfast, sin fader, och Jarl, sin broder
Denna sten hade ingen plakett, vilket var synd, men drakhuvudet var praktfullt 🐉
Helgarö kyrka
Fogdö kyrka
Vansö kyrka
När jag kom hem laddade jag kaffehurran, tog fram marängsvissen jag gjorde igår ur frysen och skivade upp en banan 🎂 Mysfika med maken ☕️
Tittade en stund på VM-veckan, dubbel-badminton och fäktning, sen rullade jag ett gäng köttbullar till middag och matlådor. Kvällen avslutades med första knyppeltillfället. Vi blev fem idag.
Jag tycker att jag blivit bra firad. Flera har ringt och jag har fått mängder av grattis på Facebook, SMS och Messenger.
Bamse mår bra efter omständigheterna, tycker jag. Han äter, dricker, kissar, bajsar och vill gärna hänga med på promenad fast det får han inte än. Jag tar ut honom på tomten eller på skogsvägen så han får snusa runt lite, sen bär jag hem honom igen 🐶
”Känn ingen oro” 🎶
Vaknade tidigt imorse av en liten duns. Bamse hade hoppat ner ur soffan där vi sov: Bamse, Rambo och jag. Efter det fick Bamse sova i puffen. Här får inte hoppas ner från några soffor! Lite senare gick vi upp och då tog jag ut honom. Han raglade lite men kissade bra. Upptäckte att han varit inne på toa och kissat oxå. Skönt att den delen funkar.
När vi kom in åt han lite och drack.
När han gosat lite med maken gick han och pussade på Rambo och satte sig hos honom en stund.
Vi har just inte gjort något på hela dagen. Jag har broderat och vi har tittat lite på SM-veckan. Hade ingen aning om att det fanns, men det var rätt roligt att titta på minigolf, dart och armbrytning. Maken har gått med Rambo och jag har sett till att Bamse har fått i sig medicin och kommit ut på tomten. Vartefter dagen gått har han blivit piggare och även fått aptit. Faran är inte över, men vi hoppas. Han är lugn och verkar tycka att livet är okej.
Jag har däremot svängt från att glädjas åt Bamses framsteg till att må jättedåligt. Att efter denna fruktansvärda vecka bli kallad egoist tog hårt. Jag har brottats nåt otroligt mellan de båda alternativen vilket jag tycker är synligt i det jag skrivit. Beslutet var inte lätt och jag vet inte om vi gjorde rätt. HUR ska man kunna veta det i förväg? Att det sen sitter folk på distans och tycker och känner att jag nog skulle behöva en blaffa skit oxå gjorde ont. Ibland kan det vara en godare handling att hålla inne med sina åsikter än att oombedd och ogenomtänkt vräka ur sig dem. Vad är syftet liksom? Har jag bett om en allmän etisk debatt? Om jag plågat mitt djur hade väl knappast veterinärerna tillåtit det? Vi har fått väga för- och nackdelar med kunniga personer som sett, känt och klämt på honom, analyserat ultraljud och blodprover, utifrån det tog vi beslutet.
Men men, "allt blir bra tillslut". Sånger från Taizémässan för två veckor sen ploppar fortfarande upp och blir som tröstande mantran. Idag har följeslagaren varit:
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Gud, din Gud bär allt. (Psalm 773)
”Andas in, andas ut, allt blir bra till slut”
Så inledde och avslutade Birgitta Ed sin predikan i söndags. Då tyckte jag mest att det lät lite klyschigt, men under veckan har orden kommit tillbaka till mig om och om igen. Klyschor kommer ju i regel från någonstans, de är inte bara tagna ur luften. Jag har ju fattat, och delat hälften med er, att det inte bara är Bamse utan även en massa ackumulerad sorg och oro som nu fullkomligt sprutar ut genom tårkanaler och bihålor. Det är inget att skämmas över, livet drabbar oss alla. Ibland behövs klyschorna, nästan som en livlina. "Andas in, andas ut, allt blir bra tillslut". Och jag har snörvlat in och snorat ut, jag tror på att allt blir bra tillslut❗️ Det är bara en tidsfråga.
Pratade med äldsta när djursjukhuset ringde på förmiddagen. De ville att jag skulle komma ner och se om jag fick i honom ❤️-medicinen. Han var väldigt ilsk mot personalen. Jag sa "1,5 timme, är där till 12", sprang ut med Rambo, satte på motorvärmaren (vi hade -5 grader) och diskade upp medan bilen värmdes upp lite med tanke på Rambo. Sen tog bilresan nästan en timme 🚙💨 Ringde mamma, två av döttrarna som hört av sig på morgonen samt min chef för att uppdatera honom och delge mina tankar inför nästa vecka. Han tyckte det lät bra och sa att vi skulle hålla en tät kontakt.
Ganska snabbt fick jag komma in på ett rum och en kvart senare kom Bamse. Han hälsade på Rambo och slappnade sen av som en trasdocka i mina armar. Efter tio minuter tog han ❤️-medicinen av mig utan problem. Jag tänkte att veterinären tänkt helt rätt att ta in "djurägaren" istället för att stressa honom ännu mer. Jag satt med honom i famnen en timme. Veterinären var in och pratade med mig att läget inte var lika ljust som de trodde före operationen, men nu är det ju bara att köra på bestämde jag mig för efter att ha förebrått mig en stund. Han åt bra före operationen men inget efter så han ska få aptitstimulerande ett par dagar, antibiotika fem dagar, ❤️-medicin och smärtstillande resten av livet.
Efter ett ultraljud där ha uppförde sig exemplariskt fick vi åka hem. Ultraljudet visade inget läckage i buken och läget var så bra som det kan bli med så infekterade blåsväggar.
Han kissade vid bommen när vi kom hem, men ville sen gå in. Han la sig i puffen och jag tog ut Rambo på en längre promenad. Jag började med middag - fuskköttfärsås och spaghetti till maken, ris till mig. Även ikväll fick maken åka på larm efter middagen. Bamse sover lugnt och jag hoppas att det är bra. Jag har inte fått i honom nån mat, men medicin och vatten har inte varit nåt problem...
En unken smak av tårar
Fick meddelande från djursjukhuset kvart över tio igårkväll att Bamse var stabil, hade ätit, druckit och kissat. Därefter somnade jag hårt. Medvetslöst.
Det blev förstås en jobbig morgon. Sov förvisso tio timmar inatt, eller jag var väl snarare medvetslös så tungt som jag sov. Och fortfarande oändligt trött. Gick upp i skaplig tid och kokade ägg. De smakade lika illa som gårdagens fläsk och blomkål. Unket. Ringde maken och precis när jag skulle ta ut Rambo på morgonad ringde djursjukhuset. Bamses hjärta var bara i förstadiet av det klaffproblem som gamla hundar ofta får så det var inget hinder för operation. Jag började gråta igen. Frågade återigen om hans chanser till ännu en tids gott liv och det sa veterinären att det gjorde, med hjärtmedicin. Han hade blivit mycket piggare av den hjärtmedicin han redan fått. Det blir dyrt (pengar) och det finns inga garantier att han klarar operation och eftervård (när finns det såna garantier?) men chanserna är förhållandevis goda. Då så, operera, sa jag med tårarna rinnande över fejset och grötig röst. Det är vad maken och jag kommit överens om. Finns chansen till ett gott liv ville vi ha operation, om inte skulle vi åka ner och låta honom somna in tillsammans med oss.
Gick ut med Rambo och kände för första gången på flera dagar en strimma av ljus.
Gick lite längre än vanligt i hopp om att hitta solchanser mellan träden.
När jag kom in igen hörde ännu en väninna av sig och jag fick ett långt läkande samtal. För första gången på flera dagar kunde jag skratta. Under samtalet kom ett SMS att Bamse skulle opereras ca kl 13-14 💬
Hittade köttgryta i frysen som jag micrade och spiceade upp med massa senap. Bara rotfrukter i den portionen men då slog det mig att allt jag stoppar i munnen smakar likadant, som en unken smak av tårar. Jo, jag tror det är så. Allt smakar lika illa. Och jag har ju gråtit som jag aldrig gråtit förut. Jag dricker massor av vatten och sen kommer alltihop ut genom ögonen igen. Bamses situation har blivit som en katalysator för allt som hänt på sistone - dotterns cancer, pappas död, min höft och andra situationer som bara tornat upp sig i en enorm jättehög av skit 💩 Det har varit och är otroligt befriande att få gråta så sanslöst, även om jag mer än gärna skulle slippa smärtan som orsakar tårforsen. Nåväl, det är oxå en del av livet.
De frysta blåsippsbladen lovar att våren kommer 🌱
Gick ut ännu en vovvenad och satte mig sen med stickorna och väntade på "samtalet". Det kom halv fem 🕟 Operationen hade inte gått så bra som de trott. Det var flera sammanväxningar i buken och urinblåsan var tunn och missfärgad. Inget av detta hade de kunnat förutse och operationen blev krångligare än förväntat.
Kvällen gick ut på att vänta, vänta på ett samtal som kanske skulle komma att Bamse blivit sämre. När telefonen ringde och det var ett okänt nr trodde jag det värsta, men det var min läkare som ringde en vecka för sent. Hon går utbildning och jobbar bara torsdagar. Hon frågade hur det gick och igen: tårar 😭 Jag sa att arbetsupptrappningen gått jättebra och att jag sett fram emot att börja jobba fullt, men nu hade jag tagit ut semester pga Bamse, att jag inte har en aning om nästa vecka och att jag helst bara skulle vilja ge efter för att bryta ihop på riktigt. Men vad ska Försäkringskassan säga om en ny sjukskrivning? Ja, jag vill inte ha nån sjukskrivning, jag vill bara leva ett lugnt liv! Vi ska ha kontakt nästa torsdag oxå.
Stickade klart väninnans halsduk medan jag tittade på "I död och lust". Rambo har fått sin kvällspink. Inget samtal ännu 🙏
Inte bara en hund 🐶
Jag tror aldrig att jag gråtit så mycket under en så kort tid som jag gjort de två sista dagarna. Jag är helt svullen i hela ansiktet, ögonen rödsprängda. Förmiddagens väntan på veterinärens samtal slet sönder mig i molekyler. Bilder dök upp på näthinnan från Bamse var valp, alla sommarpromenader från de brädade stigarna till Treriksröset till stenstränderna på Gotland, hur han flög upp i famnen på mig när han blev myrbiten i en slussning längs Strömsholms kanal, hur cool han är och hur platt han kan bli när vi åker båt i höga vågor, hans uttrycksfulla ögon när jag går ut genom dörren utan honom, ja jag höll på att bli tokig.
Jag fick honom i en period av livet som var tung. Min sköldkörtel var paj och alla körtlar i kroppen hade fått spel. Den lilla valpen, som jag känt sen han låg i moderlivet flyttade hem till oss på sin 9-veckorsdag år 2010 och har varit en del av mitt och vårt liv sen dess. Oavsett om jag orkade eller inte, hur balansen var just den dagen, fick den lille ut mig på promenader och hans bus och livsglädje tog udden av Hashimotos och hypothyreos. Han blev min hjälp tillbaka till livet.
Genom åren har han varit min livskamrat och mitt lyckopiller, min snuttefilt och ibland en källa till irritation, han har slickat mina tårar och fått mig att skratta, vägrat lyda, ätit blomjord och bitit bort gips ur väggarna, krupit upp bakom min rygg och vägrat lämna mig när jag haft ont, avvaktande mot främlingar men lojal mot sin stora flock. Han har varit allt det jag plöjt ner i hans fyra kilo kropp under oregerlig päls 🐶
Halv tolv ringde veterinären från djursjukhuset. Då var jag i upplösningstillstånd. Men han var bättre idag! Han hade ätit med god aptit igår och på morgonen samt kissat. De kunde inte utföra något ultraljud på hjärtat idag för specialisterna fanns inte på plats, men imorgon före lunch ska det ske. Vi skulle slippa betala för ett vårddygn, sa hon, eftersom problemet låg hos dem och det var enklare att behålla honom med droppet än att jag skulle åka fram och tillbaka, få ut olika mediciner samt uppta rum och sitta och vänta imorgon. De hittade ju ett blåsljud på hjärtat och de vill se om hjärtat klarar en operation eller inte. Om inte måste vi ta bort honom. "...men han är ingen trevlig hund", sa hon. Kan tycka att det är en lite onödig kommentar i detta livshotande läge, för de borde väl de veta att hundar som mår skit kan antingen blir loja och låta sig behandlas hursomhelst men de kan oxå försöka freda sig? Han mår ju skitdåligt, är på främmande plats med främmande folk och är hög som ett hus.
Efter samtalet med veterinären kunde jag samla ihop mig. Ingenting mer skulle ju hända under dagen. Jag ringde maken och grät, ringde mamma och grät, fortsatte gråta, sen började jag pixla. Hörde av mig till en väninna i Örebro för en liten check efter gårdagens skolskjutning och började sticka på en halsduk hon önskat sig.
Även jag fattar att det inte bara är oron över Bamse utan det är så mycket annat som ligger och bubblar under ytan och har tagit tillfället i akt att fritt flöda ut genom tårkanalerna 👀 Jag mår inte bra helt enkelt. Det är för mycket skit just nu. Jag behöver en rutin att hänga upp livet på och nåt kul att se fram emot 🏝️
Lagade middag till maken och mig, grät när jag gav Rambo Bamses sista blötmat ur burken men ville inte att den skulle bli förstörd. Efter middag fick maken larm och fick åka tillbaka till jobbet. Då bölade jag ännu mer. Ville inte vara ensam. En väninna hörde av sig och jag fick gråta och support 🙏 En dotter hörde oxå av sig 🙏 Mer gråt 😭 Sen la jag ner stickorna och gick ut med Rambo.
Halva halsduken blev klar
Nu ligger Rambo och jag nerbäddade i soffan. Maken blir kvar på jobbet och det utlovade smset från djursjukhuset har inte kommit. Ringde tidigare och de hade haft mycket idag. Antingen kommer det eller så gör det inte det 💬
Har tagit både Alvedon och Ipren, hoppas få sova riktigt bra inatt för morgondagen blir jobbig 💊
Färdigpixlad. 99 färger och nyanser 🎨
En dag olik alla andra
Nej, Bamse ville inte äta nåt igårkväll. Det betydde att han inte heller fick i sig sin smärtlindring. Imorse ville han inte ha sin frukost och han var väldigt sur när jag skulle klappa honom för att kolla läget. Jag tog ut hundarna på promenad lite tidigare och tänkte att han kanske skulle äta när vi kom in igen, men det ville han inte. Jag ringde maken och rådgjorde med honom, sen skrev jag till jobbet att jag inte skulle komma in idag och satte mig att vänta 🕗 På slaget åtta ringde jag till veterinären i Eskilstuna. Bamse fick en akuttid kl 10.00. Gick en kortis med dem vid kvart i nio 🐾🐾 sen åkte vi 🚙💨



Ultraljudet visade deformerade njurar och att en urinsten åkt ner och delvis blockerade urinvägarna, blodproverna var i stort normala förutom en sänka på över 100, dvs omätbart högt. Jag fick välja mellan att ta bort honom eller chansa på operation. De menade att det finns en chans till ett fortsatt gott liv trots hans höga ålder. Jag valde det senare och blev skickad till Strömsholms djursjukhus.
Det blev en jättelång eftermiddag. Jag har sällan gråtit så mycket. Bamse slapp ta nya blodprover men fick en grundlig fysisk undersökning varpå han försökte markera mot veterinären som skrek "DU VAR MIG EN BITSK LITEN JÄVEL" två gånger. Men det gick inte hål på veterinären och han lugnade sig alltmer vartefter dagen gick och Bamse blev sämre medan jag grät allt högljuddare. Han var nog den första veterinär som inte frågade om Bamse kan undersökas utan munkorg eller inte, trodde frågan var standard innan man greppar en hund över rygg och mage... Mot slutet av dagen ville jag bara lägga mig på golvet och sova. Trött, hungrig, törstig, söndergråten. Tog kort efter kort bara om utifall att just det skulle bli det sista.


Efter ett nytt ultraljud kom han tillbaka, drogad och inlindad i en filt. Två timmar senare kom veterinären tillbaka för sista gången idag. Om vi ville fortsätta att gå vidare informerade han om de stigande kostnaderna, om riskerna och möjligheterna med operation. Han är gammal, njurarna är deformerade, han har blåsljud på hjärtat MEN inget av det utesluter att han skulle kunna klara en operation och leva ett eller ett par år till. Men varför är sänkan så hög?
Han blev inlagd över natten med vätske- och smärtstillande dropp. Jag har hållit om honom hela dagen. Kunde inte släppa taget. Mitt lyckopiller. Väl medveten om att jag lika väl kan svika honom genom att låta honom plågas som att ge honom chansen till ännu en tids liv. HUR ska man kunna fatta ett sånt beslut? Så länge det finns liv finns det hopp? Eller är jag bara egoistisk? Han älskade ju livet så sent som i söndags, och jag ringde dagis imorse - han var som vanligt på dagis igår!
Kom hem samtidigt med maken. Han hade köpt sushi åt mig vilken jag slukade 🍣 Sen fick jag ont i magen förstås.
Kvällen har tillbringats med PixelArt och nyhetsrapporteringen om skolskjutningen i Örebro. Lite gott vore på sin plats nu!
Nyköpings lasarett t/r
Imorse ringde klockan 6.00 🕕 Jag gick upp och började fixa frukost till mamma och mig. Några minuter efter sex kom nattpatrullen från hemtjänsten och satte på henne stödstrumporna så vi kunde börja dagen. Halv åtta rullade vi mot Trosa 🚙💨 och tjugo över åtta kunde jag släppa av mamma vid ingången till ögonmottagningen på Nyköpings lasarett. Jag hittade en parkeringsplats precis bakom lasarettet vid en annan ingång dit mamma kunde gå när vi var klara.
Vi blev kvar några timmar och fick väl inte världens bästa besked, men vi försökte göra nåt bra av dagen ändå. Vi satte oss i solen utanför sjukhuset en stund och lät oss bada i ljuset.
Sen for vi vidare till Pålljungshage och köpte godis på Eko samt lunch på chopchop 🥢
Vi umgicks en liten stund till innan jag åkte hemåt, först via makens jobb. Han skulle meka lite med luckan under min bil som envisas med att ramla ner så vi bytte bil. Hämtade hundarna på dagis och köpte hämtmat utanför Strängnäs. Hela dagen har föreningsarbete pockat på så dagen blev väldigt splittrad, men jag försökte varva ner med patiens och tv när jag kom hem.
Nu är kvällspinken avklarad och hundarna ligger nerbäddade med mig i soffan. Maken blev kvar på jobbet med min bil. Är lite orolig för Bamse som inte velat äta nåt idag...
Kyndelsmäss 🕯️

Idag föll högmässovalet på domkyrkan som ju är min församlingskyrka. Jag har varit en del i domkyrkan men inte på så många vanliga högmässor så jag fick för mig att det var dax. Och det var en fin och högtidlig mässa och jag är glad att jag gick, men jag trivs bättre i de mindre kyrkorna. Jag har ingen förklaring på det...
Det är ingen synvilla att kyrkan är snett byggd. Vi fick guidning av kyrkan på "Grönbetet" i juni och då fick vi olika förklaringar på detta. Ett var att om djävulen skulle komma inrusande i full careta så skulle han inte krocka in i högaltaret

Ljus i olika storlekar bars in i processionen och dessa välsignades innan de sattes i sina stakar och tändes 🕯️
Predikant idag var Birgitta Ed och hon predikade över Symeon och Hanna. Symeon var riktigt gammal men hade blivit lovad av i en syn att han skulle få se Messias innan han dog. Idag är dagen då jungfru Maria åter fick komma till templet (40 dagar efter förlossningen) och hon hade med sig Jesus. Symeon och tempeltjänarinnan Hanna visste direkt vem Jesus var. Birgitta pratade om den uppenbarelsen om föräldraskap och "andas in, andas ut, allt blir bra tillslut" och det påminde mig om retreaterna jag tänkte anmäla mig till.
Kokade ägg och kaffe åt mig och maken när jag kom hem medan vi tittade på skidåkningen. Fortsatte hänga vid tvn och längre än planerat blev det. När femte återbudet till kvällens knyppelkurs kom och klockan inte ens slagit fyra bestämde jag mig för att ställa in. Vi hade blivit max tre. Istället ringde jag Ella som fyller tre år idag ...
Från kalaset igå när Ella ville ha alla sina födelsedagspresents-kläder på
...och åkte jag direkt till mamma efter middagen och kom dit i hyfsad tid istället för framåt halv tio. Vi har suttit och pratat lite och nu är jag nerbäddad i soffan. Imorgon ska vi upp i ottan.
+ 2h & 1 min
Äntligen har vi kommit över två-timmarsgränsen ✌️ För två veckor sen var det bara en timme. Nu pratar jag alltså längre dag jämfört med vintersolståndet.
Maken väckte mig halv åtta. Han tog ut hundarna, jag tog tag i morgonsysslorna + blomvattning som jag kör på lördagsmorgnar under vintern. Bäst att ha en rutin så man inte glömmer 🌷
Vi gav oss av vid kl 10.00, stannade i Weda Södertälje och köpte födelsedagspresenter, Hornbach i Fittja för fiskmat och en aluminiumlist, vi hämtade svärmor i Huddinge kl 12 och fortsatte ut till Nacka där sonen med flickvän hyrt lokal för 3 och 6 års kalas. Både sonen och hans flickvän har stora familjer så vi blev ca 30 pers trots att det saknades syskon på bådas sidor. En kompis hade bakat jättegoda kakor, barnen fick massor av paket, ballonger överallt och så hade de skaffat en piñata 🦄
Wille 6 år, 15/1
Ella 3 år, 2/2
Kusinmys
Uppdelandet av godiset skedde i godan ro 🦄🍭🍬
Den tog jag hand om och gav lite ömhet 🦄
När det blev dax för paketöppning kände jag mig så stolt. Man såg glädjen över varje present, det utropades "wow" och "tack ...". Så himla fina barnbarn jag har 😍
Yngsta kusinen fick vara med och slita i pappren 🎁
Alla födelsedagskläder skulle på. Farmor fick hjälpa 👵🏻
Maken och jag åkte vid 4-tiden. Vi släppte av svärmor i Huddinge och köpte hämtmat. Maken brassade på i tunnan så vi kunde bada innan vi gick in och tittade på slutet av första Göta Kanal.
🎁 Oj vad trött jag är 💙🩷