Dé é mycke´ nu...
Kickoffen var intensiv. Började med att jag körde vilse på vägen ner, GPS:en la av och jag fick en karta på en mack... över en del av det område jag skulle leta mig in på, efter att ha kört genom södraste Linköping så var det mil efter mil av svarta landsvägar med nåt enstaka hus emellanåt... Men Gud är god, när jag började fundera på att lägga mig och sova i baksätet på nån mörk skogsväg dök en skylt upp: "Vårdnäs stiftsgård"... och så var jag framme... 1,5 timme senare än jag räknat med. Samtalen under hela tisdagen handlade om diakoni i förhållande till ledorden hopp, glädje, närvaro och öppenhet... Därtill lyckades jag få till ett samtal med chefen och koordinator så när jag stöp i säng på tisdagkvällen var huvudet fullt.
Hemfärden på onsdagmorgon gick utan missöden och då såg jag dessutom hur vackert det var i Östergötland :O) Men vad jag gjorde hemma sen kommer jag faktiskt inte ihåg, förträngningsmekanismer kanske? Jag vet att jag satt en del vid datorn.... men vid halv fem åkte jag iaf hem till Su och snackade bort en stund innan vi åkte till City Gross i Länna och mötte upp Monica, så storhandlade vi alla tre. Somnade medvetslös strax efter jag kom hem vid halv 10-tiden.
Imorse började jag dagen med att skjutsa Monica till jobbet, sen ta Bekki till doktorn. Bekki har utslag över hela kroppen och ögonen var svullna. Pityriasis Rosea... Salvor och klådstillande... Sen hem med bilen, ut med Bamse, laga tomatsoppa med aprikoser, SÅÅÅÅ gott! ... och sen ut till Kallhäll för att hämta barnbarn!
Det gick bra, Ängla hade längtat så hon stod färdig och rusade ut när jag kom med Bamse. Thyra var inga problem att få med sig heller. Vi gick uppför alla backar och till bilen för att hämta lite grejor som skulle med upp till lägenheten. Mormors bil var spännande och eftersom vi inte kunde ta nån åktur med den (inga bilbarnstolar) så fick det räcka med att provsitta den. Det gick oxå bra.
När vi var nästan hemma rök Ängla och jag ihop, hon är en envis och bestämd dam och det är värdefulla egenskaper, men en överlastad mormor med barnvagn, hund, väskor och kassar ger sig inte heller när valet står mellan att dra hela härligheten upp för en trappa utan ramp eller att gå in genom en port utan tröskel. 1-0 till mormor. Allt och alla kom in i hissen efter lite lirkande. Väl uppe var det dax att fixa med mat och pannkakor var utlovade. Mormor fick bra hjälp, vi turades om att vispa....
... sen ville Ängla titta på TV och det fick hon, under tiden gräddade Thyra och jag pannkakor!
...sen åt vi :O)
...och lekte ...
...och till sist somnade...
..alla utom fröken Envis som gjorde allt för att dra ut på tiden. Men tänk att det FÅR man när mommo är barnvakt, vad skulle annars en mommo vara för?!
Annat som hänt... min mamma och pappa kom förbi Kallhäll med Drutten... eller Skrutten som Ängla säger. Hon är ensam kvar av marsvinen nu. Tova fick mer knölar under sommaren och förra veckan konstaterades att hon var blind på ena ögat. Jag såg att det hängde sist jag var upp till Lågarö, men hoppades att det var en ögoninfektion som skulle gå över. Mamma och pappa tog henne till veterinären i tisdags och hon kunde konstatera att hon hade en tumör bakom ögat som tillslut gjort henne blind, det hade gått ganska fort, men värre var att hon hade tumörer på njurarna så de var kraftigt förstorade. Det har hon nog gått med längre för jag kände ju redan i våras att buren luktade starkare och hon fick ju första knölen på höften i vintras. Jag hade bett mamma ta bort henne om hon hade plågor och veterinären tyckte det var det bästa för henne så hon fick somna in. Nu har alltså både Bagheera och Tova gått bort under sommaren, Bagheera blev jag förvånad över, men Tovas knölar har växt ett halvår nu så det var väntat. Jag är glad att hon fick en underbar sista sommar på landet! Nu är det bara det äldsta marsvinet kvar, Drutten, som oxå var Bagheeras mamma. Lilla Pinglan dog i mars förra året ... hon var jämngammal med Drutten, vi skaffade dem samtidigt.
Ja, sånt är livet, glädje och sorg hand i hand. Men nu är tantan så trött att hon har huvudvärk. Godnatt, världen!
Hemfärden på onsdagmorgon gick utan missöden och då såg jag dessutom hur vackert det var i Östergötland :O) Men vad jag gjorde hemma sen kommer jag faktiskt inte ihåg, förträngningsmekanismer kanske? Jag vet att jag satt en del vid datorn.... men vid halv fem åkte jag iaf hem till Su och snackade bort en stund innan vi åkte till City Gross i Länna och mötte upp Monica, så storhandlade vi alla tre. Somnade medvetslös strax efter jag kom hem vid halv 10-tiden.
Imorse började jag dagen med att skjutsa Monica till jobbet, sen ta Bekki till doktorn. Bekki har utslag över hela kroppen och ögonen var svullna. Pityriasis Rosea... Salvor och klådstillande... Sen hem med bilen, ut med Bamse, laga tomatsoppa med aprikoser, SÅÅÅÅ gott! ... och sen ut till Kallhäll för att hämta barnbarn!
Det gick bra, Ängla hade längtat så hon stod färdig och rusade ut när jag kom med Bamse. Thyra var inga problem att få med sig heller. Vi gick uppför alla backar och till bilen för att hämta lite grejor som skulle med upp till lägenheten. Mormors bil var spännande och eftersom vi inte kunde ta nån åktur med den (inga bilbarnstolar) så fick det räcka med att provsitta den. Det gick oxå bra.
När vi var nästan hemma rök Ängla och jag ihop, hon är en envis och bestämd dam och det är värdefulla egenskaper, men en överlastad mormor med barnvagn, hund, väskor och kassar ger sig inte heller när valet står mellan att dra hela härligheten upp för en trappa utan ramp eller att gå in genom en port utan tröskel. 1-0 till mormor. Allt och alla kom in i hissen efter lite lirkande. Väl uppe var det dax att fixa med mat och pannkakor var utlovade. Mormor fick bra hjälp, vi turades om att vispa....
... sen ville Ängla titta på TV och det fick hon, under tiden gräddade Thyra och jag pannkakor!
...sen åt vi :O)
...och lekte ...
...och till sist somnade...
..alla utom fröken Envis som gjorde allt för att dra ut på tiden. Men tänk att det FÅR man när mommo är barnvakt, vad skulle annars en mommo vara för?!
Annat som hänt... min mamma och pappa kom förbi Kallhäll med Drutten... eller Skrutten som Ängla säger. Hon är ensam kvar av marsvinen nu. Tova fick mer knölar under sommaren och förra veckan konstaterades att hon var blind på ena ögat. Jag såg att det hängde sist jag var upp till Lågarö, men hoppades att det var en ögoninfektion som skulle gå över. Mamma och pappa tog henne till veterinären i tisdags och hon kunde konstatera att hon hade en tumör bakom ögat som tillslut gjort henne blind, det hade gått ganska fort, men värre var att hon hade tumörer på njurarna så de var kraftigt förstorade. Det har hon nog gått med längre för jag kände ju redan i våras att buren luktade starkare och hon fick ju första knölen på höften i vintras. Jag hade bett mamma ta bort henne om hon hade plågor och veterinären tyckte det var det bästa för henne så hon fick somna in. Nu har alltså både Bagheera och Tova gått bort under sommaren, Bagheera blev jag förvånad över, men Tovas knölar har växt ett halvår nu så det var väntat. Jag är glad att hon fick en underbar sista sommar på landet! Nu är det bara det äldsta marsvinet kvar, Drutten, som oxå var Bagheeras mamma. Lilla Pinglan dog i mars förra året ... hon var jämngammal med Drutten, vi skaffade dem samtidigt.
Ja, sånt är livet, glädje och sorg hand i hand. Men nu är tantan så trött att hon har huvudvärk. Godnatt, världen!
Kommentarer
Trackback
