Joh 15:4
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Detta bibelord fick jag med mig i min sändning från Ersta efter diakonutbildningen... och igår fick jag anledning att bläddra bland alla mina betyg, en maffig samling... och där låg det.... I en pärm har "präktiga jag" samlat allt så jag ska ha lätt att hitta det vid behov. I min pärm finns verkligen allt, inte körkortet för bilen då, det ligger i plånboken, men förarbevis för båt, glödvandringsdiplom, intyg om att jag gått "individuell kapacitetsutveckling", "säkerhet och organisation i telefonväxel", "tangentbearbetning", datakörkortet ECDL, "service och innesäljarutbildning", lagledarkurs från Stokholms fotbollförbund osv osv i all oändlighet. Här finns oxå grundskolans betyg där jag bl.a. kan stoltsera med en fyra i musik från Adolf Fredriks musikklasser, MVG i engelska B - datakunskap - Samhällskunskap A från kunskapslyftet (gymnasienivå), likaså VG i svenska B, affärsjuridik, rättskunskap mm mm när jag pluggat andra gymnasiala kurser som vuxen. VG i hälften av kurserna på magisterutbildningen i socialt arbete, Magisteruppsatsen skrev jag samtidigt som jag jobbade mitt första år som diakon...på diakonutbildningen och socionomutbildningen kunde man bara få G och IG förutom C-uppsatsen. På den fick jag och min kompis som jag skrev den ihop med G, och det är vi nöjda med. Den var inlämnad för VG-prövning, men snälla nån, jag var i Filippinerna och intervjuade i två av de tio veckorna vi hade på oss, en vecka gick åt till SIDAs, kurser och ovanpå hela baletten skrev vi den på engelska då det var ett krav från SIDA om jag skulle få stipendium så vi kunde genomföra arbetet - hur NGO´s i Manila jobbade med sexuellt utsatta barn. Och sist men inte minst, när jag kom hem fick jag ryggskott efter flygresan och min kompis var höggravid så vi turades om att skriva och ligga i soffan och kommentera.
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Imorse var jag på cell-provtagning i Högdalen. Det var vidrigt att kliva upp efter ännu en o-soven natt, men inget blir ju bättre av att ligga och tycka synd om sig själv. In i duschen, kaffe och macka. Egentligen skulle Janne köra mig men han blev magsjuk inatt så jag fick krycka mig iväg själv, premiärkörningen med bilen efter ryggskottet, det gick bra. Men väl inne på barnmorskemottagningen blev jag fundersam.... för vad hade jag tänkt? Cell-prov i min kondition? Men jisses, det är ju en gyn-stol man ska upp i. Inga detaljer, jag kom upp...och ner... och in på Konsum för att bunkra upp med blåbärssoppa till sjuka maken. Stod inne på apoteket en stund men mindes inte vad det var jag skulle handla. Stod och tittade längtansfullt bort mot jobbet en stund, fika kanske? Men nej, inte med risken att smitta folk med magsjuka. När jag kom hem mindes jag att det var sprit jag skulle köpa på apoteket, jag tog det sista ur flarran när jag sanerade toan efter gubben inatt. Nå, nu får det gå på tro och viljestyrka! ... avskyvärt att komma hem till ensamheten och tystnaden, gubben magsjuk och sonen vrål-förkyld i sina sängar, själv lever jag som en värkbruten zombie i vardagsrummet.
...och så började tankarna igen. "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig." Alla mina betyg och diplom, alla mina prestationer. Och så en kommentar från TV:n igår från Law and Order: "Vad gott gör mig mina pengar nu?" ...fälld av en dödsjuk rik kvinna som just insett att hon blivit lurad av sina närmaste, för sina miljoners skull. Vad hennes närmaste inte visste var att hon sörjt väl för var och en av dem efter sin död.
"Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."... ja, vad har jag tänkt egentligen? Jag har inte tänkt alls, bara rusat på i min iver att vara duktig, att lära mig massa kul och vara till lags, bli omtyckt, vara en shysst typ. Aldrig ifrågasatt varför utan bara spotta i nävarna och gå på som en envis elefant. Inte fyllt på med positiv energi, bara jobbat för bekräftelse... Glömt att vårda Helig Andes tempel (kroppen) utan bara använt det som ett redskap för mitt eget stora ego. Vilken byggnad håller i evighet utan omsorg? Och i min iver att vara mänskligheten till lags så har jag inte märkt att min gren ramlat av vinstocken och försökt klarat sig utan det som ger den livsnäring. Inte undra på att jag bildligt talat nu ligger på marken och sprätter till ibland med pigmentfläckar, struma, ryggsmärtor, evighetslånga förkylningar, fetma och depression. Jag är en seg kärring och Gud har fullkomligt fått klubba ner mig i backen och satt min betygspärm i nävarna på mig...för att jag ska skymta en insikt! ...en insikt som kanske flyr undan igen? ... eller inte...?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er." Dags att släppa lite på prestationkraven? Lyssna inåt? Lyssna till Guds kall och kroppens signaler? "Vad gott gör mig alla mina betyg nu?" Har jag inte bevisat att jag kan allt som jag bestämmer mig för? Men vad VILL jag då? Och vad vill GUD med mig? Hur ska jag kunna höra om jag aldrig lyssnar? Imorse läste jag en artikel i Kyrkans Tidning som verkligen fastnade. Nedkortat så handlade den om en ung goth-tjej, Nathalie, som hade både Marilyn Manson-affisch och Jesus-ikon på väggen. Nathalies mamma var ockultisk så hon var uppfödd med både pentagram och tarot-kort. Mamman blev arg när Nathalie ville konfirmationsläsa. Nathalie jämförde att vara goth med ökenfäderna, båda är sökare. Hennes kontakt med kyrkan gav henne trygghet och hon möttes med förståelse och respekt, "trots" att hon var wicca (typ häxa) och försökte provocera. De såg henne som påläst och intresserad istället. Artikeln avslutades med att "Som wicca kände hon sig tvungen att kontrollera krafterna, nu kan hon läggga allt i Guds händer. - Som kristen kan jag slappna av. Jesus hjälper mig. Jag går till honom när jag har problem, i bönen lämnar jag över mina bekymmer, säger hon. - Jag har längtat efter den tryggheten" ... jag blev så tagen av artikeln, och Nathalie. Allt blev så självklart ... Allt är ju självklart, så självklart att det blir osynligt! En bil behöver tankas och servas mellan varven, ett hus behöver renovering och upprustning mellan varven för att kunna fungera, en kärleksrelation behöver näring för att hålla. Jag bara ger och ger och har svårt att ta emot. Och när jag vill lära mig något är det för att bli bättre på något sätt, oftast har det varit i jobbet, men det kan oxå handla om att bli lite mer spännande som person, genom att t.ex lära mig flyga, vandra på glödande kol, bemästra en snowboard ...
...eller bestiga ett berg på kryckor?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Detta bibelord fick jag med mig i min sändning från Ersta efter diakonutbildningen... och igår fick jag anledning att bläddra bland alla mina betyg, en maffig samling... och där låg det.... I en pärm har "präktiga jag" samlat allt så jag ska ha lätt att hitta det vid behov. I min pärm finns verkligen allt, inte körkortet för bilen då, det ligger i plånboken, men förarbevis för båt, glödvandringsdiplom, intyg om att jag gått "individuell kapacitetsutveckling", "säkerhet och organisation i telefonväxel", "tangentbearbetning", datakörkortet ECDL, "service och innesäljarutbildning", lagledarkurs från Stokholms fotbollförbund osv osv i all oändlighet. Här finns oxå grundskolans betyg där jag bl.a. kan stoltsera med en fyra i musik från Adolf Fredriks musikklasser, MVG i engelska B - datakunskap - Samhällskunskap A från kunskapslyftet (gymnasienivå), likaså VG i svenska B, affärsjuridik, rättskunskap mm mm när jag pluggat andra gymnasiala kurser som vuxen. VG i hälften av kurserna på magisterutbildningen i socialt arbete, Magisteruppsatsen skrev jag samtidigt som jag jobbade mitt första år som diakon...på diakonutbildningen och socionomutbildningen kunde man bara få G och IG förutom C-uppsatsen. På den fick jag och min kompis som jag skrev den ihop med G, och det är vi nöjda med. Den var inlämnad för VG-prövning, men snälla nån, jag var i Filippinerna och intervjuade i två av de tio veckorna vi hade på oss, en vecka gick åt till SIDAs, kurser och ovanpå hela baletten skrev vi den på engelska då det var ett krav från SIDA om jag skulle få stipendium så vi kunde genomföra arbetet - hur NGO´s i Manila jobbade med sexuellt utsatta barn. Och sist men inte minst, när jag kom hem fick jag ryggskott efter flygresan och min kompis var höggravid så vi turades om att skriva och ligga i soffan och kommentera.
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Imorse var jag på cell-provtagning i Högdalen. Det var vidrigt att kliva upp efter ännu en o-soven natt, men inget blir ju bättre av att ligga och tycka synd om sig själv. In i duschen, kaffe och macka. Egentligen skulle Janne köra mig men han blev magsjuk inatt så jag fick krycka mig iväg själv, premiärkörningen med bilen efter ryggskottet, det gick bra. Men väl inne på barnmorskemottagningen blev jag fundersam.... för vad hade jag tänkt? Cell-prov i min kondition? Men jisses, det är ju en gyn-stol man ska upp i. Inga detaljer, jag kom upp...och ner... och in på Konsum för att bunkra upp med blåbärssoppa till sjuka maken. Stod inne på apoteket en stund men mindes inte vad det var jag skulle handla. Stod och tittade längtansfullt bort mot jobbet en stund, fika kanske? Men nej, inte med risken att smitta folk med magsjuka. När jag kom hem mindes jag att det var sprit jag skulle köpa på apoteket, jag tog det sista ur flarran när jag sanerade toan efter gubben inatt. Nå, nu får det gå på tro och viljestyrka! ... avskyvärt att komma hem till ensamheten och tystnaden, gubben magsjuk och sonen vrål-förkyld i sina sängar, själv lever jag som en värkbruten zombie i vardagsrummet.
...och så började tankarna igen. "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig." Alla mina betyg och diplom, alla mina prestationer. Och så en kommentar från TV:n igår från Law and Order: "Vad gott gör mig mina pengar nu?" ...fälld av en dödsjuk rik kvinna som just insett att hon blivit lurad av sina närmaste, för sina miljoners skull. Vad hennes närmaste inte visste var att hon sörjt väl för var och en av dem efter sin död.
"Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."... ja, vad har jag tänkt egentligen? Jag har inte tänkt alls, bara rusat på i min iver att vara duktig, att lära mig massa kul och vara till lags, bli omtyckt, vara en shysst typ. Aldrig ifrågasatt varför utan bara spotta i nävarna och gå på som en envis elefant. Inte fyllt på med positiv energi, bara jobbat för bekräftelse... Glömt att vårda Helig Andes tempel (kroppen) utan bara använt det som ett redskap för mitt eget stora ego. Vilken byggnad håller i evighet utan omsorg? Och i min iver att vara mänskligheten till lags så har jag inte märkt att min gren ramlat av vinstocken och försökt klarat sig utan det som ger den livsnäring. Inte undra på att jag bildligt talat nu ligger på marken och sprätter till ibland med pigmentfläckar, struma, ryggsmärtor, evighetslånga förkylningar, fetma och depression. Jag är en seg kärring och Gud har fullkomligt fått klubba ner mig i backen och satt min betygspärm i nävarna på mig...för att jag ska skymta en insikt! ...en insikt som kanske flyr undan igen? ... eller inte...?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er." Dags att släppa lite på prestationkraven? Lyssna inåt? Lyssna till Guds kall och kroppens signaler? "Vad gott gör mig alla mina betyg nu?" Har jag inte bevisat att jag kan allt som jag bestämmer mig för? Men vad VILL jag då? Och vad vill GUD med mig? Hur ska jag kunna höra om jag aldrig lyssnar? Imorse läste jag en artikel i Kyrkans Tidning som verkligen fastnade. Nedkortat så handlade den om en ung goth-tjej, Nathalie, som hade både Marilyn Manson-affisch och Jesus-ikon på väggen. Nathalies mamma var ockultisk så hon var uppfödd med både pentagram och tarot-kort. Mamman blev arg när Nathalie ville konfirmationsläsa. Nathalie jämförde att vara goth med ökenfäderna, båda är sökare. Hennes kontakt med kyrkan gav henne trygghet och hon möttes med förståelse och respekt, "trots" att hon var wicca (typ häxa) och försökte provocera. De såg henne som påläst och intresserad istället. Artikeln avslutades med att "Som wicca kände hon sig tvungen att kontrollera krafterna, nu kan hon läggga allt i Guds händer. - Som kristen kan jag slappna av. Jesus hjälper mig. Jag går till honom när jag har problem, i bönen lämnar jag över mina bekymmer, säger hon. - Jag har längtat efter den tryggheten" ... jag blev så tagen av artikeln, och Nathalie. Allt blev så självklart ... Allt är ju självklart, så självklart att det blir osynligt! En bil behöver tankas och servas mellan varven, ett hus behöver renovering och upprustning mellan varven för att kunna fungera, en kärleksrelation behöver näring för att hålla. Jag bara ger och ger och har svårt att ta emot. Och när jag vill lära mig något är det för att bli bättre på något sätt, oftast har det varit i jobbet, men det kan oxå handla om att bli lite mer spännande som person, genom att t.ex lära mig flyga, vandra på glödande kol, bemästra en snowboard ...
...eller bestiga ett berg på kryckor?
"Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig."
Kommentarer
Postat av: Lelleplutt
Halleluja! Ja och jag behövde läsa din blogg i dag.Jag har fullt upp med att hålla näsan ovan vatten ytan och att finnas där för de som behöver och du har fullt upp med att rädda och serva din familj, världen och allt runtomkring.Det enda jag vill ha just nu är ett litet hus vid havet för mig och mina djur. jag vill inte leka Florence Nightengale(?) längre.Behandla andra som du själv vill bli behandlad räcker för mig just nu. Jag behöver ingens godkännande eller gillande eller samtycke. Jag är jag och nu är det bra.Ibland kan jag känna att jag behöver vila efter jag pratat med dig, för jag kan bli alldeles matt och slut bara av att lyssna på allt som händer på bara en dag i ditt liv. jag fattar inte hur du orkar? eller så är det kanske det din kropp, Guds tempel, försöker säga dig? För hur vackert och fantastiskt är livet om vi är så sjuka av all stress och alla måsten att vi får tvinga oss att njuta? Jag vill ha dig kvar i många år än Gunilla, nu får du se till att lyssna inåt så vi kan åka på PRO resor ihop. kanske volontära på äldre dagar men nu är det för sjutton VÅR TID!!!!
Postat av: Gunilla
Tack, min älskade vän <3
Trackback
