guggelutt

Min man brukar säga att: "Det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst!" ... idag skulle jag vilja hitta på nåt motsatsförhållande till det. Har sovit ur-illa sen jag kom hem från GC och allt har verkligen gått i baklås. Ryggen/bäckenet är sämre, tröttheten förlamande, svårt att tänka positivt och ta mig i kragen. Men vad vore livet utan dippar? Antagligen rätt slätstruket och så vill vi inte ha det, eller?



Idag har jag iaf varit hos husläkaren och han sjukskrev mig på heltid i 4 veckor. Om 2,5 vecka ska jag ta nya TSH-prover för att se om sköldkörteln börjat skena igen, den har annars legat stabilt under hösten. Jag har oxå varit hos kiropraktorn som tyckte att min rygg svarat bra på förra behandlingen. Hon vill inte gå in och jobba på ländryggen före jag varit på röntgen och MRT den 1 mars, hon vill veta hur det ser ut och om det är ett diskbråck som bråkar innan hon ger mig behandling i mitt smärtande område. Avslutade dagen hos terapeuten, sen kom Jens och hämtade mig. Han var med upp till VC imorse för han är grymt förkyld och vaknade av ett astma-anfall. Tur att jag hade lite gammal astmamedicin kvar som kunde häva anfallet. Han fick inte träffa nån dr, men en ssk som bedömde det som en virus och så fick han ett telefonnummer till Söderjouren om han skulle få nya astmaanfall (han har inte haft astma förut).

Janne är i Helsinfors på 40-timmarsX, Bekki är hos en kompis och Jens sitter och hostar upp lungorna vid sin dator. Jag ska.... gå och dra nåt gammalt över mig...