guggelutt

Oftast tänker jag att jag inte ska lämna ut mig själv för mycket... men ibland gör jag nog det ändå. Fasiken, rent ut sagt, jag är skit-nere! Jag har verkligen haft världens underbaraste vecka på Gran Canaria, och det ska jag skriva om lite senare, men att komma hem var som en kalldusch. Jag gillar verkligen snön, det är ljust och fräscht, men kylan fick ryggen att bli sämre igen. På GC har jag gått med bara en krycka och simmat en timme om dagen i Atlanten eller poolen. Flygresorna var jobbiga och landningarna vidriga, fick hänga i armstöden för ryggkotorna trycktes ihop under hela inflygningarna, men det var det mer än värt för den underbara vecka vi haft. Men att komma hem.... fy... en säng i vardagsrummet, lika ostädat som när vi åkte, ungarna har skött sig bra men det har bott fem ungdomar här under veckan. På GC blev jag full i skratt när jag upptäckte att jag fått vita fläckar på händerna, men att se dem hemma är inte alls lika kul. Jag misstänker att jag har fått Vitiligo.

               

Jag har sjukskrivit mig från jobbet både idag och imorgon. Är förkyld med en jättejobbig hosta, har haft jättesvårt att sova sen vi kom hem så jag är trött och deppig ovanpå ryggvärken som är sämre. Men, men, jag ska ligga här och deppa en stund till sen ska jag rycka upp mig. Imorgon ska jag först till min husläkare, sen till kiropraktorn och terapin, efter det kanske jag dansar!  ......... men visst är det surt, på två månader har jag utöver mina struma-relaterade krämpor och min envisa övervikt drabbats av borrelia, tre förkylningar (trots båda influensavaccinerna), ryggskott och nu Vitiligo. Ibland skrattar jag och tänker "Bring it on! Ont krut förgås inte så lätt!"... ibland känns livet slut. Vitiligo är inte farligt, inte struma, myom, psoriasis, allergi eller ryggskott heller.... men när tar det slut?