guggelutt

"Kan du inte vara lite tyst", fräser den nyinlagdaste kvinnan mitt i natten. Jag bestämde mig för att hon inte pratade med mig eftersom jag satt och slog frivoliteter... oh det låter ju inget om det. Om man blir störd av nåt som låter lika mycket som en virknål är man klart överkänslig. De andra damerna sov så hon pratade nog i sömnen. Strax före midnatt som oxå jag gott...

          
           Gårdagens skapande: Frivolerade fjärilar av överblivna garnstumpar.

... men vid 4-tiden behövde jag gå upp på toa. Jag tog undan toa-förhöjningen för att se om jag klarade mig utan den, arbetsterapeuten ville vet om jag skulle ha hem en sån. Men jag blev sittande på toa med nåt som liknade krystvärkar... började kallsvettas av smärtan för att till sist tuppa av. Tack och lov hade jag toaförhöjningen på hjul framför mig så jag fick tag i den och hängde mig över ryggen på den innan medvetandet försvann. Jag vaknade hängade på sidan, men jag klarade mig från att hamna på golvet. Efter mycket svett och lite tårar kom jag upp och ut till sängen på kryckorna. Att det fanns en larmklocka på dass hade jag aldrig en tanke på. Jag ringde på klockan vid sängen och fick mer morfin och lite tröst.

Väcktes av morgonmedicin, frukost och rond ungefär samtidigt. Nattens händelse gjorde läkarna tveksamma till hemgång och jag ska erkänna att jag gärna stannar en natt till. I synnerhet eftersom det hände igen. Sjukgymnasten kom för att få upp mig en prommis med gåbordet. Jag får inte gå hem förrän "man" tycker att promenerandet börjat funka igen.Gåbords-prommisen gick bra, vi rörde oss korta sträckor fram och tillbaka och även om det värker mer än igår så funkar benen iaf. Men när sjukgymnasten gått vidare gick jag på toa, fick kramper/ krystvärkar och svimmade två gånger. Nu var jag lite förberedd så jag hade låst gåbordet framför mig så båda gångerna när jag vaknade till hängde jag så snyggt över det med skydd åt alla håll. Svetten blötte ner hela skjortan på återpromenaden till sängen. Sjukgymnasten kom och bad mig hurtigt att sträcka på ryggen, jag svarade inte utan bara dråsade ner i sängen. Han hämtade sjuksyrra, vaten och en blöt handduk som han tvättade mitt fejs med. Mer smärtstillande och ett tröstande samtal med den gulliga sjuksköterskan.

                    

Nu har jag legat still en stund. Sjukgymnasten har varit in och fått upp mig på kryckor en kortis i rummet. Snart lunch. Sen blir det väl lite frivolter i korridoren och kanske några frivolerade fjärilar oxå. Utsikten från mitt fönster lämnar föga mer att önska sig ...och jag hoppas jag får stanna en natt till nu!