Livet är ett äventyr!

"Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.  Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna? Se på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem.  Ären I icke mycket mer än de?  Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymren I eder för kläder?  Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem." (Matt 6: 25-29)

Somnade vid 22-tiden igår, drömde mardrömmar, segade upp vid 7 och kom iväg till mässa och personalmöte. Fick visa nya diakonen runt i lokalerna innan jag åkte hem. Tog en prommis i skogen med vovvsingen, pratade lite med Monica och Bekki innan jag tog stavarna och knallade till pendeln och terapin. Sen direkt till ReAgera som faktiskt gav mycket idag. EN förändring i taget är mer effektivt än 100 på en gång med ett misslyckande som följd. Klokt va? Sen är vardagsmotionen den viktigaste, att röra sig så mycket man har möjlighet till under dagen är effektivare än 40 minuters löpning på kvällen. Musik i mina öron! Helt plötsligt låter det som om t.o.m jag har möjligheter att lyckas! Knallade hem med mina stavar, frös som en tok för vädret hade försämrats ordentligt sen jag gick hemifrån, men jag lever bara i stunden f.n. Har inte ens kapacitet att tänka mig att vädret kanske försämras! Allt som finns är bara nuet. Rätt skönt faktiskt!

Linnéa var här med barnen, de var och hälsade på Monica. Mysigt att träffa dem, men ack så trött jag är. Tack och lov att de utan mankemang accepterar att jag lägger mig i soffan.

Min BA ringde idag och mindes inte vad vi sagt sist, men efter att ha bläddrat i mina journaler kunde hon konstatera att det intyg FK begärt in från dem före 1 juni inte var skrivet och ännu mindre skickat... Jag sa bara att jag har beviljats sjukpenning till 20 juni så det var ju fint, känn ingen stress eller så. Hon skulle ta kontakt med en annan läkare imorgon och sen ringa FK för att förklara. Tydligen ska den läkare som skriver intyget till FK träffa mig, men de har ju så mycket att göra på öppenpsyk så det har inte hunnits med. Jaja, jag är ganska luttrad vid det här laget. Inte ringde min läkare igår heller. Nån från VC ringde idag när jag var på terapin, kan ha varit han, men har ringde inte upp igen, inget besked på telsvar heller. Jag jobbar mina 25% nu iallafall så det är ingen brådska längre. Inget spelar nån roll liksom, hela min tillvaro hänger i luften innan jag får besked om vad som händer, vad FK beslutar, vad lever- och njurproverna visar, hur blir sommaren, semester eller AF? Nåja, deppa orkar jag inte, jag är för trött, allt reder sig. 

             

Kommentarer
Postat av: Marianne

Jag älskar den bilden på dig när du gungar! Du gör helt rätt i att leva i nuet för det är ju det man ska göra sägs det...och som du säger; allt reder sig.

Men jag får nog tänka om och gå ner i arbetstid igen...det är en hel del jag vill surra med dig om.

2010-06-15 @ 22:12:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0