Vill skrika....
Drömde konstiga drömmar. Bl.a att jag tvingades att steloperera ryggen genom att man förde ner ett stålrör genom hela ryggraden på mig, och jag sövdes inte! Vaknade flera gånger, mensvärk, huvudvärk, illamående. Janne kom ner till Sanda vid 8-tiden imorse efter sitt nattpass. Jag vaknade "på riktigt" vid 10.00, tvingade mig att äta lite frukost och gick sen över till C och Kisens föräldrar. Det blev en trevlig stund, mitt taskiga mående till trots. C och jag pratade, hundarna rusade och busade.
Farbror Bertil
Gick hem en stund efter 12.00 för att väcka Janne, huvudet sprängde, illamående. Janne hade precis vaknat och jag la mig i sängen och försökte låta bli att grina. Vi pratade och jag är så tacksam över att jag har honom. Det är liksom så lönlöst att försöka analysera vad som händer, det händer skit så ofta. Varför mår jag så illa nu då? Varför kommer Mmonstret med bara drygt tre veckors mellanrum? Ska det aldrig ta slut, jag har haft det i 36 år nu, räcker inte det? Jag har nästan aldrig i mitt liv haft huvudvärk, varför får jag det så ofta nu? Är det spänningar inför framtiden, FK:s beslut osv? Har jag tagit i för hårt med arbetsträning, diet-klinik, terapi och ett levande privatliv. Hjärn-tumör?
Ögonen är svullna, men jag känner inte av nån allergi, svullanden beror väl på Mmonstret. Min nya BA på öppenpsyk har inte hört av sig på snart en vecka, jag har pratat med flera om myom och ska nog försöka söka en annan läkare på det området för om jag slutar med "det där" snart vill jag operera bort livmodern, jag ORKAR inte med det här. Och varför ska det vara så himla krångligt att få ställa en fråga till en psykatriker om medicin? Ska det vara nödvändigt att gå via BA som inte verkar ha tid för ettt 2-minuters samtal? Fy faro, vill bara skrika rätt ut! Det känns som om min omgivning börar ge upp om mig... och jag oxå. Men efter regn kommer sol, det blir nog bättre imorgon. Jag ska duscha och åka in till stan och köpa blöjor. En timme i taget!
Farbror Bertil
Gick hem en stund efter 12.00 för att väcka Janne, huvudet sprängde, illamående. Janne hade precis vaknat och jag la mig i sängen och försökte låta bli att grina. Vi pratade och jag är så tacksam över att jag har honom. Det är liksom så lönlöst att försöka analysera vad som händer, det händer skit så ofta. Varför mår jag så illa nu då? Varför kommer Mmonstret med bara drygt tre veckors mellanrum? Ska det aldrig ta slut, jag har haft det i 36 år nu, räcker inte det? Jag har nästan aldrig i mitt liv haft huvudvärk, varför får jag det så ofta nu? Är det spänningar inför framtiden, FK:s beslut osv? Har jag tagit i för hårt med arbetsträning, diet-klinik, terapi och ett levande privatliv. Hjärn-tumör?
Ögonen är svullna, men jag känner inte av nån allergi, svullanden beror väl på Mmonstret. Min nya BA på öppenpsyk har inte hört av sig på snart en vecka, jag har pratat med flera om myom och ska nog försöka söka en annan läkare på det området för om jag slutar med "det där" snart vill jag operera bort livmodern, jag ORKAR inte med det här. Och varför ska det vara så himla krångligt att få ställa en fråga till en psykatriker om medicin? Ska det vara nödvändigt att gå via BA som inte verkar ha tid för ettt 2-minuters samtal? Fy faro, vill bara skrika rätt ut! Det känns som om min omgivning börar ge upp om mig... och jag oxå. Men efter regn kommer sol, det blir nog bättre imorgon. Jag ska duscha och åka in till stan och köpa blöjor. En timme i taget!
Kommentarer
Trackback
