Legenden om rödhaken...

... ska jag avsluta bloggen med. Först ska jag berätta vad jag har gjort idag! Först var jag på provtagning... jag berättade för läkaren igår om min önskan om att låta Grisen flytta hem till oss, men att jag misstänkte allergi. Han skrev remiss på både utomhus- och inomhus-allergier såsom hö, pollen, olika pälsdjur, damm mm. Kan vara skönt att få det utrett en gång för alla. Ändå verkar det som jag tål Grisen. Han är hursomhelst snart klar för att flytta hemifrån så snart så... måste beslutet fattas... och jag är väldigt ensam om det...

                    

Jobbet idag innehöll Torsdagsträffen. Idag berättade och sjöng Lars Gunnar Wiklund för oss om fåglar. Det var han som berättade "legenden om rödhaken" som jag ska försöka återge i slutet av dagens blogg. Nya kära återseenden av mina goa pensionister och jag lämnade jobbet med varmt hjärta. Åkte ut till Linnéa med Änglas Pippi-tröja... hon har längtat!



När jag var nästan framme ringde Linnéa och frågade ungefär hur långt jag kommit för Ängla var ute och letade efter mig och jag hörde henne i bakgrunden: "ho-ho, mommo vareeeduuu".



Tröjan kom fort på... Mommo fick en bukett vitsippor som hjärtegullet förvarat i fickan... sen gick vi till parken.

                  



Upp                                                   uppe                                        ...fort ner



Efter en jättegod pastasallad begav jag mig hemåt. Rebekka och några kompisar har fixat en återträff på lördag för dem som slutade Ormkärrskolan för 5 år sen. Vid planeringen började de prata om födelsedagskalas och så önskade de sig att Bekkis mamma skulle göra marängsviss.... kan man motstå små söta tonårsflickors önskan??? Inte jag. Jag blev så himla glad och stolt att jag får stå för ett positivt barndomsminne ... så jag mötte Bekki vid Willys och köpte ingredienser till svissen. Hemma gjorde hon och jag sviss och pastasallad till lördagen. De ska ha knytis men svissen behövde vi göra lite extra av. Vi gjorde en liten sviss oxå som vi i familjen festat på nu...

... och nu ska jag försöka återge "legenden om rödhaken":

En liten grå och oansenlig fågel satt i sitt bo och såg ett tåg med människor gå på vägen. Först gick tre män bärandes tunga träkors, efter gick en grupp kvinnor och soldater. Fågeln förstod att nåt otäckt var på väg att hända så hon gömde sitt bo med sina ungar under sina vingar så de inte skulle behöva se. På kvällen flög hon iväg för att se vad som hänt... och hon flög runt Kristi kors, torkade bort en tår med sin vinge och drog ut en törnetagg ur hans panna. Då föll en droppe blod på hennes bröst... och efter det förblev fågelns bröst rött och fågeln blev Guds favoritfågel.

Visst var det söt!

                

Kommentarer
Postat av: Marianne

Rödhaken tillhör också Claes favoritfågel. Och så bodde han på Rödhakevägen i Umeå i 19 år..

Jag håller med om att det är underbart att få ingå i sina tonåringars positiva minnen från barndomen. Sen att de gärna delar med sig av dom till sina vänner gör det ju ännu roligare! Marängsviss är inte fel, vare sig man är vuxen eller barn ;=)

2010-05-06 @ 22:46:29
Postat av: Gunilla

Med tankte på hur livet åkt bergochdalbana så blev jag så glad att det var andras tonåringar som kom ihåg marängsvissen! Inte bara att Bekkis mamma var en sur och stressad gammal tant eller nåt annat o-positivt ;O) Jag blir rörd av all positiv bekräftelsen...

Och rödhakar... vad säger man? VACKRA!

Kram, vännen!

2010-05-06 @ 22:54:38
URL: http://guggelutt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0