Urkel!
Skitdag! Solen skiner och Bamse gav mig sovmorgon, igår hann jag klart Pippi-ärmen och började med min vinröda sjal, en blir nog läcker! Men idag... vaknade så där otäckt bakis igen, yrsel, känsla av att vara i en främmande kropp... och VÄRK. Höfterna smärtade och när jag började vrida på mig kom Bamse och slickade mig på handen, klockan var över 9.00. Tog ut Bamse på en lång promenad medan värken i höfterna tilltog. Hade ordentliga problem att ta mig uppför trappan.
Just nu har jag tappat all lust. Det är inte kul att plugga och att försöka gå ner i vikt känns lönlöst. Men men, det är bara att rulla på i livet. Ska inte promenera så jättelångt med Bamse utan försöka låta höfterna läka. Jag ÄR tung och får väl lära mig att jag ska sluta överanstränga mig så. Jag har antagligen lagt ner förmycket krut på hemtentan oxå... det var ju just det jag skulle lära mig att inte göra. Dessutom börjar nog det sista av antideppen gå ur kroppen nu, det är en vecka sen jag tog sista tabletten. Sen är det ju omöjligt att skjuta ifrån sig pappas cancerdiagnos och mammas oro... och hon hade ramlat i affären igår så hon var blåslagen... och jag vill inte heller skjuta det ifrån mig för de står mig nära. Kanske inte den ultimata tiden att sluta med antidepp, men kommer nånsin den ultimata tiden för sånt? Jag har ju egentligen bara låtit bli att börja med en ny tablett.
Nå, detta är delar av livet. Inte ge upp, ta nya tag, hepp hepp!
Anafora i Egypten, mars 2008
Just nu har jag tappat all lust. Det är inte kul att plugga och att försöka gå ner i vikt känns lönlöst. Men men, det är bara att rulla på i livet. Ska inte promenera så jättelångt med Bamse utan försöka låta höfterna läka. Jag ÄR tung och får väl lära mig att jag ska sluta överanstränga mig så. Jag har antagligen lagt ner förmycket krut på hemtentan oxå... det var ju just det jag skulle lära mig att inte göra. Dessutom börjar nog det sista av antideppen gå ur kroppen nu, det är en vecka sen jag tog sista tabletten. Sen är det ju omöjligt att skjuta ifrån sig pappas cancerdiagnos och mammas oro... och hon hade ramlat i affären igår så hon var blåslagen... och jag vill inte heller skjuta det ifrån mig för de står mig nära. Kanske inte den ultimata tiden att sluta med antidepp, men kommer nånsin den ultimata tiden för sånt? Jag har ju egentligen bara låtit bli att börja med en ny tablett.
Nå, detta är delar av livet. Inte ge upp, ta nya tag, hepp hepp!
Anafora i Egypten, mars 2008
Kommentarer
Postat av: Ia
Kram på Dig...jag skriver just inget mer för jag tror inte jag behöver det <3 <3 <3
Postat av: Marianne
Det finns inga ultimata tider för någonting har jag lärt mig.....KRAM <3
Postat av: Linnea
KRAMAR
Trackback