Depp, deppigare, deppigast
Nu känns det allt lite hopplöst. Ligger i soffan, proppad med morfin och med datorn på magen försöker jag hitta tangenterna utan att det drar i ryggen. Orkar inte läsa, kan inte handarbeta. Har legat i timmar och spelat Bubbelgame. Nu strejkar ögonen oxå så jag ser inte färgerna på bubblorna längre. Skriva på känn är jag ganska duktig på.
Janne är på väg hem, han har ringt från pendeln. En liten doggywalk tog jag i skogen, 10 minuters prom på 25 minuter, men det var skönt med frisk luft. Svårt med kryckor och flexikoppel med en liten hund i andra ändan som springer runt runt och vill att jag ska jaga honom och ta hans kottar. Det fick räcka med att jag morrade tillbaka och hotade med att sno hans kottar och pinnar, det dög för han blev rätt nöjd.
Jag tror jag ska dra på mig fleecen och gå upp till bussen för att möta Janne... så får vi se vem som blir mest glad att se honom, jag eller Bamse. Janne-stackarn har ingen vacker syn att se fram emot, drogad tant med kryckor och håret på ända. Jaja, i NÖD och lust heter det ju...
