guggelutt

Än ligger du tryggt och varmt i mammas mage. Vad det ska bli spännande att lära känna dig, du lilla fantastiska flicka som snart ska födas in i vår familj.


              
              
Teknikens under är otroliga... jag tycker nästan man ser hur hon ser ut... hon är visst lite mindre än sin storebror... och jag tyckte när jag fick mmset att hon var lik sin storebror och sin pappa... men nu tycker jag att jag bara ser hennes mamma i profilen! 

                

Vi får se! Hon kanske blir lika lik sin mor som storebror är lik sin far? Det vore väl rättvist! Grattis Bella, Rickard och Justin! Vi längtar till augusti!

Janne tog ut Bamse mittpådagen. Jag satt och pratade med Bekki tills det var dax att åka till terapin. Från idag och framåt känns det som om jag kommer prata mycket om respekt. Självrespekt... och respekt från andra. Om jag inte har ett uns av självrespekt kan jag ju egentligen inte begära att nån annan har det heller, eller hur! Min X-make hade inte en tillstymmelse av respekt för mig, inte de jag verkligen behövde och räknade med när jag kollapsade fysiskt och absolut inte mina jobb har inte haft respekt för den jag är (och jag säger inget, tror att det är naturligt och att jag är svag/feg/sjuk) Kanske berättar jag vid nåt senare tilfälle vad som drivit igång tankarna kring "respekt", men sen undrar jag samtidigt - vem är intresserad? Alla vandrar vi ju vår egen väg. VI SJÄLVA är anvariga för våra liv. Jag kan gå ett helt liv och känna skuld för att jag inte räckte till och ändå ha jobbat tills jag stupade. Jag såg en liten snutt av Oprah Winfrey igår och jag såg en ensamstående mamma som haft tre jobb för att försörja sina tre barn... och låta dem studera. Sonen gick på läkarlinjen och döttrarna studerade oxå vid universitet. Mamman trodde att hon kom till showen för att få tacka Oprah för den inspiration hon gett, men istället fick hon en lyxresa till Italien... Mina tankar snurrar givetvis igång på vad man själv gjort, både som ensamstående mamma, plastmamma, mamma till två kullar med olika pappor... alla tusentals timmar i fotbollsklubbar, i föräldrarmöten, som klassmamma, som extramamma till andras barn... nej, man räcker aldrig, aldrig till! Posthögarna växer, man upptäcker att barnens skor blivit för trånga, att tonåringen supit till och vänt sig till en annan vuxen... Nej, man räcker aldrig upp till idealet. Det är där respekten kommer in. Att kunna bjuda nån annan på att ta hand om ens egen aspackade tonåring, jag har ju själv tagit hand om andras! Att lämna över klassmammeriet till nån annan som baske mig vet bättre... och som nu allra senast i raden av tillkortakommanden, gå förbi de skithundägare som ena dagen glatt pratar skit om andra för att nästa frysa ut... MIG. Väl bekomme! Det säger mer om andra än om mig, tycker jag. Jag vet att jag inte pratat skit iallafall! Det finns så många trevliga människor på jorden att jag överlever utan dessa. I respekt för mig själv kan jag hålla in min hund, glatt säga hej och i resten av mitt hundliv strunta i att spilla tid på skitsaker. Mn lär så länge man lever!

Vi har åkt till landet! Och här ska vi njuta. Jag tänker knyppla så mycket ögonen tillåter i hopp om att snart bli klar med arbetsprovet. Snön har smält bort. Vi har en granne över på en cider

               
Bamse i favvo-fåtöljen med sin favvo-ben
                                                           Vår kinesiska almanacka från Lanzarote...
                                                           som talar om att råttan (Janne) passar ihop
                                                           med en drake (som mig)