Livet är dagarna man minns

Nyårsafton... sitter och funderar på om jag ska författa en nyårskrönika... Hade tänkt plugga idag, men det blir liksom inte. Nyårslöften tänker jag inte avge, men tankarna går tillbaka genom året som varit, åren som varit och förväntningar på året som kommer. Pluggandet är inte livsviktigt, men livet är det...

                                                                            

Gårdagen tillbringde jag på jobbet förstås. Började med fika med de få arbetskamrater som var i tjänst, fick samtal från soc, skickade ett brev, gjorde klart mina nya pärmar och åkte iväg på hembesök. När jag kom tillbaka gick jag och snackade lite skit i receptionen och åkte hem lite tidigare. Kändes inte som det skulle hända så mycket de sista 45 minutrarna innan vi stängde för året...visserligen är det ofta då "det händer" men jag var ju nåbar på telefon ifallatt jag skulle kunnat hjälpa till.

Hämtade packningen hemma, hämtade Bamse på dagis. De två dagispersonal som var kvar fick hälsa på Ragnar som satt i bakluckan, sen åkte jag ner till landet dit Janne åkte direkt på morgonen efter nattpasset. Han hade fixat "heta räkor" och vi tillbringade kvällen vid TV:n. Tittade på Braveheart så Bamse fick gå en extra sväng vid 01.00. Han är inte jätteförtjust i att gå ut på kvällarna härnere och när vi kommit ut på vägen small en gren av ute i skogen. Lite obehagligt när man inte vet vad det är för djur... Älgarna bryr jag mig inte om, men det skulle vara jobbigt om det kom skraja vildsvin skenandes... räven tror jag inte skulle gå på Bamse när jag är med. Promenaden blev kort och vi somnade som stockar alla tre.

                

Klockan 10 vaknade jag lite småhäpen och gick ut med en morgonslö Bamse. Vi träffade bonden med fru + Bamses föräldrar på ängen så vi stod och pratade en stund. Sen gick jag hem och satte mig vid dukat frukostbord. Har pratat lite i telefonen. Linnéa höll på med fotoalmanackor, Jens hade kommit hem från sin shoppingresa till Tyskland vid femtiden imorse, pratade bort en stund med mamma. Tydligen hade nån rånat en postbil ur depån där Jens jobbar... och jag är ju ego nog att tänka att det var skönt att han tagit ledigt just igår... den måste ju vara jättejobbigt för den som råkade ut för idioterna med pistolatrappen! Men varför rånar man en postbil? Det är ju inga värdetransporter precis!

Sen fastnade jag vid Åbergs "Hälsoresan", gick ut med Bamse och nu är jag vid datorn... utan skolböcker. Skit samma, det blir vad det blir. Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna man minns... jag tror det blir en nyårskrönika så får vi se vad jag minns...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0