Ingen magisk mamma...

Nope... men jag har försökt. Tvättberget och posthögen är återkommande irritationsmoment för min del. Monica har försökt avhjälpa problemet genom att köpa tidskriftshållare, 3 stycken: "Guggelutts post", "tidningar" och "reklam". Dessvärre hjälper det inte så mycket förutom att jag lättare hittar mina räkningar numera, då jag bara behöver gå igenom en tredjedel av allt skräp som samlas. För lite är det väl så att det som ingen vet vart de ska hamnar i "Guggelutts post". Ingen vet vems alla papper är som ligger i köket och är man på gott humör så är det lite spännande... är man på dåligt humör så är det inte roligt! Jag brukar ta veckans två gratistidningar och lägga i en papperskasse inne hos djuren eftersom jag använder dem när jag gör rent hos Drutten och Ragnar. Reklamen rör jag inte. Jag är med i NIX register, både vad gäller telefon och adresserad reklam, Janne vill få hem centrums reklamblad så den biten får han ta hand om och det gör han... sen vete 17 vad det är som samlar sig där... Jag rensar med ojämna mellanrum och ger upp däremellan. 



Likaså det där med tvättberget. Tack och lov att det är rent får jag väl börja med att säga! Ungarna har i flera år köpt sina egna kläder. Min man har alltid gjort det. När ungarna var små var det inget problem för jag köpte kläderna och använde sen uteslutningsmetoden, ungarnas kläder, mina kläder... resten var Jannes förstås. Nu är det omöjligt för mig att veta vems som är vems. Lite kan man väl ana när det gäller kill- och tjejkläder, så dum är jag ju inte, men prova strumporna! Oftast är de väldigt lika och det gör inte saken lättare när pojkvänner och flickvänner oxå slänger in en tvätt. Tvätten tas omhand av personen som tvättat till 95%, men sen är det de där rackarns strumporna som glöms för de är ju så lika! I synnerhet som de göms mellan lakan och handdukar och efter ett par månader så ligger en hel drös övergivna strumpor i tvättberget. Nu har jag vikt undan allt som hör till "det allmänna" men jag kan inte hålla koll på vem som äger strumporna. Jag kan inte hålla koll på vems tjej-tröjorna är heller, lika lite killtröjorna, kallingar och trosor är lika svåra de. Det är sånt som sällan syns vems det är. Jeans är oxå svåra. Och jag ger upp. Det är inte mitt jobb att slita av folk kläderna för att se vad de har under för att jag ska kunna memorera vart jag ska gå med de där små plaggen. Om ett par timmar ska jag gå och kolla om nån har svarat på strumpupproret ... 

                                          
... men nu hörde jag Janne i dörren... han har köpt jäst! Jag har haft fruktansvärd värk i alla leder idag. Har ändå traskat två vändor med Bamse i regnet. Vill inte ta värktabletter än... ska plåga mig lite till först. Nu tänkte jag (med knådhjälp) baka bullar bara för att det luktar så gott och jag är inte människa att röja tunga bok-kassar idag. Kanske sorterar jag lite i tidskriftshållarna... men sen räcker det!

                

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0