guggelutt

Tog lite sovmorgon imorse, duschade och åkte med Bamse till dagis, när jag kom hem hade Janne gjort frukost. Kom till jobbet halv 10 och höll på att bryta ihop när min dator var borta. Jag fick en hint förra veckan om att jag skulle få en bärbar eftersom jag sitter i både Hagsätra och Högdalen men det var först nu informationen sjönk in. Vad var det för fel på att ha en stationär på båda ställena, då kan ju vem som helst låna båda datorerna när jag inte är på plats? Och datorn stod förstås i Hagsätra eftersom min tröga skalle inte tagit in informationen... jag la in en protest hos en ansvarig och blev vänligt övertalad om fördelarna att ha en bärbar dator. Ja, jag är tillräckligt teknisk för att se fördelarna när jag bara kommit över nesan av att glömma nåt så viktigt, att "någon" glömt att informera mig om detta planerade tilltag, att alltid behöva planera vart jag ska jobba dagen efter och att jag alltid måste förvara datorn i ett låst skåp. Jag får ju faktiskt använda den privat oxå plus att den är väldigt liten och behändig. Det handlar nog mest om att det händer så mycket kring jul att hjärnan sorterar information och deleatar det som är irrelevant - tror den - och så var just detta så väsentligt. Nå, jag lånade min gamla dator som flyttat in i ett tomt rum och jobbade på med fonder, mail och planering. Efter lunch åkte jag på hembesök, efter hembesöket fyllde jag i almanackan för våren då vårschemat kommit, sen åkte jag och handlade, hämtade Bamse, lagade lax i ugn och åkte iväg på nästa hembesök.

 

 

Nej jag är inte glad just nu. Något viktigt fattas mig. På ena hembesöket beundrade jag det lilla nytillskottet lite för närgånget och skulle ta en allergitablett, men innan jag hann svälja den kände jag att nåt var tokigt. Jag tog upp tablettkartan och upptäckte att jag hade en Atarax i munnen. Atarax är lugnande och jag fick det utskrivet efter min stora skräll 2008. Tog inte många tabletter då men har sparat dom och haft med dem i väskan när jag ska flyga. Flyga är bland det jobbigaste jag vet och jag har bara använt dem en enda gång när jag flugit, men de är sköna att ha i väskan omutifallatt. Nu låg de kvar i väskan efter Mexico. Jag ville ju inte spotta och ha mig hemma hos folk och jag kunde ju definitivt inte svälja eftersom jag skulle köra bil hem, men jag lyckades smuggla ur den lilla vita tabletten ur munnen och klistra fast den på insidan av glaset. En stund senare fiskade jag upp den och fick ner den i strumpan... Tänk vad små söta kissebebisar kan ställa till med!