Legenden om Valentin
År 270 kom Valentin till Rom för att stödja de kristna som hade en mycket svår tid, förföljda av den romerske kejsaren Claudius. Valentin riskerade sitt liv för att besöka sina fängslade medkristna och trösta dem. Naturligtvis kunde detta bara leda till en sak, han blev själv fängslad. Men Claudius hade hört talas om Valentin och ville tala med honom. Legenden säger att kejsaren ville försöka övertyga honom om att en så löjlig tanke som en osynlig Gud bara kunde var en fantasi. Resultatet blev det motsatta. Efter deras samtal utropade Claudius: ”Hör ni romare, hur riktigt denne man talar”.
Valentin fick nu en mycket mild arrest, i praktiken blev han gäst hos en förnäm familj. I denna familj fanns en dotter som var blind, och genom förbön botade Valentin henne så att hon kunde se igen. Hela familjen blev naturligtvis övertygade om Guds storhet och omvände sig till den kristna tron. Men nu ingrep kejsaren. Det var en sak att han själv kunde tycka att Valentin var förståndig, men en helt annan sak att hans undersåtar började sluta sig till den framväxande kyrkan. Valentin dömdes till döden och avrättades med svärd - efter att han lyckats omvända sin bödel. Innan han avrättades, berättar legenden, så lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var mycket förälskad i. Ibland kallas detta för det första Valentinkortet.
Valentin sägs också ha haft för vana att plocka blommor i klosterträdgården, blommor som han gav till älskade par. Här finns ursprunget till seden att ge varandra blommor denna dag. 1935 hittades Valentins ben vi en arkeologisk undersökning i den kyrka som byggts över hans grav. De fördes till Terni där de finns än idag.
En martyr är en person som gått i döden för sin tro på Gud. Både i gamla tider och i vår tid har kärleken till Gud varit farlig i många sammanhang. I många länder har det helt enkelt varit förbjudet att tro på Gud, att be och att berätta om sin tro för andra. Sådant som vi betraktar som enkla och mänskliga rättigheter kan alltså vara livsfarligt. Men kärleken till Gud och medmänniskan är för många starkare än rädslan, och därför vägrar de att böja sig för förtrycket. Orden ”martyr” kommer av det grekiska ord som betyder ”vittne”. I den gamla kyrkans tid var det så vanligt att kristna blev mördade, att själva ordet för att berätta om sin tro bytte innehåll och kom att betyda att dö för sin tro.
Vänskap och kärlek tillhör det som Gud lagt ned som behov och längtan i oss, och mycket av våra liv går åt till att söka efter den djupa gemenskapen med andra människor. Av riktig vänskap kan vi knappast få för mycket, Att just en martyrdag blivit vänskapens och kärlekens dag gömmer en djup hemlighet. På samma sätt som Valentins vänskap med Gud blev kostsam för honom kan också mänsklig vänskap kosta på. Det som är typiskt för sann vänskap är ju att den håller för påfrestningar, även svåra sådana. En riktig vän finns kvar också när jag inte förtjänat vänskapen, när det gamla slitna ordspråket blir verklighet ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest”. Därför är det röda hjärtat den mångtydiga symbolen för den sanna vänskapen och kärleken.
Symbolen för alla hjärtans dag är ett hemligt tecken för vad sann vänskap och sann kärlek handlar om. Att symbolen är ett hjärta påminner oss om kärleken, men hjärtat är också den mest sårbara delen av människan. Rött är den häftiga kärlekens färg, men också blodets färg. Vänskapen är en sorts sammanfattning av hur livet på jorden är menat att vara, den som vill ha en vän måste alltid börja med att vare en vän själv. Sådant är också Guds sätt att vara mot människorna. Gud skapar världen och låter skönheten flöda genom den, Gud sänder Jesus till oss och försöker öppna vägar för att vi ska kunna komma närmare varandra och Gud. Hos Gud klappar det röda hjärtat för människan – med både kärlek och smärta.
(Hämtat ur "Tradition och Liv")
