Höstruskigt!

Det har varit en skum dag. Eller egentligen inte, men det blir skumt när man ruskas om i sin världsbild. En god vän som dör hastigt... det är inte så man tänker när man går och lägger sig på kvällen, sitter och stickar, promenerar med hunden, eller vad som helst, man tänker inte, man bara tar för givet att livet ska trampa på i sina hjulspår. Så händer nåt och då blir det väldigt omruskat ett tag, ... sen så traskar man helt plötsligt på i hjulspåren igen.
 
När jag kom till jobbet ropade jag glatt "kuckeliku" i diakonikorridoren. Sen kom gråten och skratten omvartannat till det var dax för utvecklingssamtal med chefen. Det blev väldigt bra, även om tårarna rann där oxå. Ringde onsdagens föreläsare och där var det visst knas, så det kommer en annan kille och berättar om KRIS arbete. Det får bli som det blir, ansvaret är deras hur de vill förmedla sin organisation och jag tror ju det blir bra, men jag ska inte ta på mig nån nervositet för att det inte blir som planerat. Lunch på kinesen, jag gjorde som jag brukar när jag har långa dagar, dvs äter två portioner från buffén så klarar jag mig till dagen efter. Enda fördelen jag har med hypothyreos och den långsamma ämnesomsättningen. Samtal och telefonmottagning på em, sen ikonmålning.
 
En skyddsängel och ärkeängeln Mikael i vardande.
 
Jag målade sankiren idag. Sankiren är all hud och allt hår som sedan ska ljussättas på olika sätt beroende på om det är händer, fötter, hår eller ansikte. Det fick räcka så jag gick lite tidigare. Mamma är inlagd på Löwenstömska nu och ska operera ryggen imorgon, hon ringde mot slutet av lektionen och var lite orolig... och jag minns mycket färskt hur det är att ha operationsångest. 
 
Mina hyllor på jobbet börjar översållas av reseminnen och små gåvor.
 
Har suttit och stickat lite samt pratat med Janne ikväll. Vi åker till Örebro över helgen och planerar om lite andra saker i våra späckade almanackor. Har börjat med en ny cupcake-mössa för garnet räcker till det och vad ska jag annars göra av garnet? 
 
Janne har åkt till jobbet och jag ska väl ta ut Bamse i regnet och rusket.
 

Kommentarer
Postat av: Snurran

Usch, det är hemskt när döden slår ner så plötsligt, ingen hinner förbereda sig (om man någonsin kan..?)
Tror det blir bra med KRIS-killen, alla jag har träffat är hyperduktiga på att berätta och bjuda på sig själva, mer behövs ju egentligen inte, eller hur? Tror dock kanske inte att det är min pojk som kommer till er, han är kanske lite färsk, även om han har varit ute och pratat på ett gymnasium ;-) *kramar om*

Svar: Även om döden är väntad så vet man inte när det blir ändå. Sen är frågan om det är bäst att hinna förbereda sig eller inte. Jag är glad att jag slipper välja för att vänta är inte heller nåt vidare. Och oväntat... ja, då är chocken desto tuffare. Det blir nog bra med KRIS-killen för det lät inte som det var första gången... och det är inte din pojk. Men han kanske hänger med som praktikant? Kramar <3
Guggelutt

2012-10-15 @ 22:31:56
URL: http://blogg.passagen.se/filijokus
Postat av: Linnea

Fint av er att åka till Örebri,vet av egen erfarenhet hur mycket det betyder när döden så hastigt men på något sätt ändå väntat kommer och gör att ens värld förändras för all framtid. Ge M en kram från mig. Kram

Svar: Ska absolut ge henne en kram från dig. Väntat eller oväntat så tas man ändå med överraskning. Det är så svårt... <3
Guggelutt

2012-10-15 @ 22:40:46
Postat av: Marianne

Tack underbara Guggelutt för att du och Janne finns! Ni är de finaste människorna Claes och jag har känt.
Varma kramar Maran

Svar: Ni finns i våra tankar hela tiden <3
Guggelutt

2012-10-16 @ 08:22:37
URL: http://maralutt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0