Samtal och kommunikation

Har tänkt mycket på det här med kommunikation... Har under den senaste veckan haft förmånen att delta i olika former av samtal och fascineras av hur man ställer in sig beroende på vad det är för typ av samtal... och hur viktigt det är att den eller de man samtalar med går in med samma information om samtalets grund. Tänk vad galet det skulle bli om någon förespeglats att man ska till ett själavårdsamtal, men i själva verket hamnar i en intervju! Eller om en part tror att samtalet ska handla om en framtid tillsammans men det visar sig handla om ett bilköp. Ibland kan det gå nån minut innan man fattar att nåt är fel i förkommunikationen, ibland kan det gå betydligt längre tid och då kan det ha gjort ordentlig skada i förtroendet.
 
För om man tänker på hur olika man förbereder sig inför samtal beroende på om det är intervju, medling, uppföljning, utvärdering, skvaller, sorg, ekonomisk rådgivning, handledning, psykoterapi... och ännu mer detaljerat - marknadsföringsintervju, anställningsintervju, intervju i studiesyfte, tidningsintervju... Är jag i underordnad ställning eller har jag en maktställning i samtalet. Är jag och/eller personen jag talar med nykter, psykotisk, ledsen, glad, euforisk, deprimerad, hög...
 
Är det jag som kommer för ett samtal eller kommer nån till mig för samtal eller är det ett spontant samtal som uppstår på torget, vid kaffebordet, i rulltrappan....
 
Jag har känt mig lite tung i huvudet i dag och undrade om det var lågtryck på gång, men så insåg jag att alla dessa omställningar kräver sin energi för denna vecka har jag haft väldigt många olika typer av samtal.
 
Är det glada glättiga samtal eller djupa tunga samtal som kräver svåra beslut. Hjärnan behöver ett par minuter för att ställa om. Är det jag som är föremålet för samtalet kan det krävas mer än några minuter beroende på om det är en livsavgörande diagnos som ska levereras eller om jag vunnit drömresan.
 
Till det kommer kroppspråket, samtalen om andra, blickar, suckar, leenden och kramar ....
 
Reklam
 
Telefon
 
Färger
 
Dofter
 
Är det konstigt att vi ibland behöver dra oss undan telefonen, datorn, kamraterna och all annan kommunikation och bildligt eller bokstavligt slå ner rumpan på en stubbe i skogen för att undkomma all information vi får och bara låta tystnaden råda.
 
VEM ÄR JAG OCH VAD VILL JAG MED MITT LIV EGENTLIGEN?

                                                                     
 
 

Kommentarer
Postat av: Gunnel

Hej kära knypplarkompis. Efter många stavningsförsök lyckades jag hitta din blogg. En otroligt bra reflektion över ämnet kommunikation. Själv bekymrar jag mig just nu över en liten för mig okänd kille som jag körde till SÖS då han brutit armen. Jisses, är jag plötsligt en del av hans liv? Hoppas det. Hans mamma messar mig från Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag är int en sån som ställer upp för (klarar av att ställa upp för) andra generellt. Men när det känns rätt är det så mycket enklare. Vi ses nästa sommar!

Svar: Det händer så mycket oväntade saker... själv blev jag överfallen i veckan. Sån som "inte händer mig" ;) Vi ses absolut :)
Guggelutt

2013-09-13 @ 23:00:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0