guggelutt

Efter intagningsprovet har jag inte gjort mycket.... eller rättare sagt... gör gör man hela tiden. Man andas, blinkar osv, man lagar mat och duschar. Men utöver det har jag inte gjort mycket. Jag skickade ju in inpassningsprövningen på tisdag kväll och tänkte att då är jag ledig på onsdag. Av nån outgrundlig anledning, kanske kallas det vana, så satt jag hela onsdagen på samma köksstol vid samma dator. Vi ska åka med Apollo till GC snart och som tack för att vi valt dem fick vi en gratis almanacka. Jag hoppas ju på att få en fin almanacka med foton på barnbarnen till julklapp, men Janne tyckte vi kunde utnyttja detta erbjudande i alla fall. Jag höll med honom. Gratis är gratis. Eller har man köpt en resa är det väl inte gratis, men att utnyttja den bonusen kändes inte fel om vi säger så.

 

Men först tog Bamse och jag sovmorgon, när jag lämnat honom på dagis åkte jag och tog fasteprover på VC. Min läkare och jag kom överens om att göra en fullständig blodprovs-check-up nu i december, han ringer när proverna är klara, sen skickar han vidare mina journaler till Strängnäs. Så länge TSH är bra räcker det att gå till VC två gånger om året. Efter frukost hamnade jag sen på den där köksstolen vid den där datorn... och Facebookade, mailade, grejade och sen satte jag igång med almanackan. Det är en vinterbild på Bamse, i övrigt bara från vår härliga båtsemester i somras, precis som Janne ville ha det. Vi får se om han blir nöjd. Vi har nämligen inte alls samma smak. Men det vet han också! Nu har jag valt bilder jag tycker om, så får jag hoppas att han också tycker om dem.

 

Sen fortsatte jag med att börja skriva nyårskrönika. Den försvann när bredbandspluppen åkte ur i februari. Jag började om och tänkte att skriver jag kort om en månad per gång jag sätter mig vid datorn så blir det en kul summering av året, bara jag ser till att spara i utkast ofta så jag slipper börja om, det är inte kul. Jag läser ibland mina gamla bloggar för att se vad som var viktigt i livet förut, för ett år sen, för tre år sen... Och att skriva nyårskrönika är en god summering för mig själv om vad som hänt under året. Jag har faktiskt skrivit blogg sen juni 2009 och dessförinnan dagbok på Lunarstorm. Bloggen har var från början ett redskap i mitt tillfrisknande från min superdipp i struman som fick panikångest, depression och utmattningssyndrom som följd. Minnet var allt annat än det som är önskvärt när man är i 40-årsåldern. Men nu klarar jag mig helt utan papperslappar med alla möjliga konstiga komihåg-saker nedklottrat på. Minnet gick att träna upp igen :O)

 

På kvällen började jag skriva in adresser i min nya fina telefonbok. Japp, jag har börjat med såna gammalmodigheter igen och det beror på att jag helt enkelt inte litar på tekniken! Eller kanske på tekniken i kombination med mig. Skit samma. Varje gång jag ska skicka ett brev eller ett kort, och det är ju inte så jätteofta nuförtiden, så måste jag slå upp adressen på Eniro.se eller Hitta.se. Har man ingen dator i närheten så ska man fibbla med telefonen och jag slarvar med att ha med mig glasögonen. Sen källardatorn stendog har jag inte en mailadress kvar. De fanns i Outlook som var installerad på den nu döda datorn. Nu mailar jag via fjärren men där lagras inga mailadresser och inte har jag kommit på hur och om man öht kan lagra mailadresser där. Min skit-telefon har levt sitt eget liv länge och jag får med ojämna mellanrum radera hundratals kontakter då den får för sig att det inte räcker med att jag har en kontakt sparad EN gång, den kopierar numret så på sistone har jag haft alla mina vänner i telefonens telefonbok TRE gånger. Och har jag tex arbetsnr, hemnr och mobilnr på samma kontakt har den delat dessa kontakter så jag har varje nummer för sig dessutom. Det betyder att vissa kontakter som man chict sparat ner alla uppgifter på under en kontakt helt plötsligt kan ha delat sig till tolv kontakter. Osmidigt! Mycket osmidigt!

 

Igår satte jag mig därför med min nyinköpta rosa telefonbok och skrev med bläck in människors adresser, telefonnummer och så ska jag succesivt komplettera med mailadresserna. Sen får jag se till att inte förlägga den lilla rosa, men jag tänker att den kan få bo i min väska tillsammans med kameran och almanackan så löser det sig nog. På eftermiddagen åkte jag in till stan på handledning/själavård, handlade, hämtade Bamse, slängde i mig middag och återvände till brottsplatsen, jag åkte till jobbet. Skulle skapa en kontakt mellan två personer och efter det stannade jag kvar på mässan. Det är inte längre jobbigt att komma till jobbet, konstaterade jag. Det som hänt ligger bakom mig nu.

 

När jag hämtade Bamse sprang jag på en dam som säljer både Aloe Vera och magnetsmycken. Hon ville gärna se en återförsäljare i Strängnäs. Jag vet inte. Har sen tidigare en stående inbjudan att sälja Mary Kays produkter. För ca 20 år sen sålde jag Tupperware under två år. Det var kul. Frågan är om det skulle vara kul att prova försäljningsbranchen igen. Får tänka på det. Där kan jag ju välja arbetsinsats själv eftersom det handlar om franchising. Äh, nu tar jag och flyttar först! Men det är kul att se vad som kommer till en. När en dörr stängs öppnas en annan!

Imorse tog jag ledigt för Bamse från dagis och åkte till landet (åter till brottsplatsen?). Janne kom hem från landet igår men lämnade kvar Esmeralda där hon har sitt stora terrarium. Känns som vi går lite omlott nu. Jag hade planer på att gå på Hundmässa och Jazz då min kusin ska spela på restaurang Louis i Söderhallarna, men jag måste ägna mig lite åt flytten. Jag är hopplös på att fly från allt vad som har med flytten att göra. Det beror förstås på att jag inte vet vad jag ska göra. Men imorgon ska jag ta reda på vad jag kan göra med kartongerna som redan finns här på landet, det är en himla bra början!

 

Nu ska jag ut med min lilla doggy. Han är superlycklig över snön härnere. Nu är det redan kolmörkt igen så det blir väl inte så mycket till lek nu, men resterna av Sven har hittat hit så det gör inget tycker matte! Imorgon är det nog bättre!