När sticker det i ögonen...

När jag jobbade i Spånga-Rinkeby ringde det en ilsken kvinna en dag. Hon hade ringt runt till flera av mina kollegor i jakten på mig, hon var riktigt arg så jag var förvarnad. Hon hade läst en artikel i medlemstidningen som jag medverkat i och som handlade om "Samtalets kraft"... men nu var det inte det hon reagerat på, utan att det stod hur många barn jag hade, att jag var gift, lite om mina intressen och vad jag gjorde på fritiden och semestern. Det var meningen att artikeln skulle handla om vad jag gjorde som diakon men oxå berätta lite om vem jag var, en presentation helt enkelt. Hon gick i taket över de personliga detaljerna och undrade vem f-n brydde sig om att jag var en j-a frögurka och att jag åkte båt på semestrarna. Jag hade ett nära tre timmar långt samtal med henne i telefonen. När vi la på var hon lugn.
 
                                  
Anledningen till att jag stängde bloggen för ett par veckor sedan var pga att det hände något liknande. Mina förehavanden stack någon/några i ögonen och jag fick ett samtal som kränkte mig djupt. Jag tänker inte gå in på detaljer för händelsen är så otroligt småsint och därtill smärtsam. Jag hade verkligen inte förväntat mig något dylikt av människor jag har förtroende för och litar på och det har skakat om mig rejält. Skillnaden mellan dessa två händelser är att i fallet med artikeln blev jag kontaktad direkt av en okänd kvinna och vi kunde reda ut det hela på ett mycket bra sätt. I fallet med min blogg blev jag kontaktad av min chef, och det som irriterat någon i min omedelbara närhet har gått vidare i minst två led... vilket skadat min känsla av att vara trygg på jobbet. Kränkningen har flera dimensioner varav två är att man inte tar möjligheten att prata med  mig direkt utan går uppåt i hierarkin (vilket jag har svårt att koppla ihop med omsorg) samt att "man" tror att jag är så korkad att jag skriver i en öppen blogg om sådant som inte skulle vara tillåtet. 
 
Nog om detta!
                                                
 
Nu är jag sjuk igen. Orkar sitta uppe en stund med Alvedon Forte i kroppen. Efter mina två sjukskrivna veckor i början av februari, som ju handlade om vinterns sköldkörtelstrul och som var menade att jag skulle återhämta mig, så jobbade jag 6 dagar. Avslutade arbetsveckan i lördags med ett lyckat genomförande av Stilla Kvinnotimmar. I söndags kom värken i kroppen och hostan ... och så igår kom febern och frossan. Det har varit med största ansträngning jag tagit mig upp till hunddagis med Bamse. Det är så skönt att veta att han har det bra där, han har sällskap och får gå ut långa promenader. Själv tar jag mig fram och tillbaka till skogsbrynet på morgonen, så fort han gjort no2 är det raka spåret till bilen och till dagis, sen har jag blivit liggande i soffan en timme innan jag orkat göra frukost och ge de andra djuren frukost. Janne hämtar Bamse och tar kvällspromenaden.... Min hjälte <3
 
Nu återgår jag till soffan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0