Allt har sin tid...!
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud (Predikaren 3: 1-13)
Hon finns ju där för att viska goda saker i mitt öra! Dax att börja jobba!
Idag bestämde jag mig för att sluta deppa. Det har varit riktigt tungt ett par veckor nu. Saker och ting kommer ifatt. Men jag kommer aldrig att få upprättelse och jag kommer inte må bättre av att vara ledsen för det. Nu kastar jag den bördan och går framåt. Jag går i väntans tider, i väntan mellan det gamla och det nya. Mitt främsta jobb nu är att inte lyssna på kraxande olycksfåglar som stressar med sitt "du måste ha ett jobb, du måste ha ett jobb, du blir inte yngre, ju äldre du blir desto mindre attraktiv på arbetsmarknaden". Men FUCK rent ut sagt. Ingen ger mig ett jobb. Det får jag söka själv. Och det gör jag i sinom tid när det passar mig! När det är tid ska jag! Jag är den jag är och jag har den kompetens och erfarenhet jag har. Olycksfåglarna kan kraxa bäst de vill, det är inte i nån sorts omsorg om mig som de kraxar.
Idag har jag varit på kursen. Den lider mot sitt slut. Åkte hem och åt lunch, åkte på zonterapi hos bästisen och när jag kom hem var jag så in bengen trött. Men jag har legat i soffan en hel vecka och nu räcker det. Det finns de som har det mycket värre. Istället bakade jag 100 Dumlekakor för Filippinerna. Det är insamling för Filippinerna ute på Rådmansö på lördag och mina föräldrar ska ha hand om Bamse medan vi åker över till Åland för att hälsa på släkt och vänner över helgen. Jag hoppas det ska bli en liten slant som kommer iväg för Haiyans offer.
Känns bra! Även om några inte blev så vackra så är tanken god och jag kommer sova så grymt mycket bättre än om jag legat i soffan tre timmar.
Klappar mig själv på kinden 
Kommentarer
Trackback
