guggelutt

                                                        

 

Febern har suttit som en öm hinna över huden över hela kroppen och revbenen har känts som jag åkt på rejält med stryk. Vad underbart det är när man vaknar en morgon och känner att det finns ett liv efter förkylningen. Bomullen i huvudet skingras, värken i kroppen släpper, det gör inte längre outhärdligt ont i lungorna när hostattackerna kommer, det tar längre och längre tid mellan näsdropps-snortandet. Jag har jobbat hårt på att slutat gräma mig över att jag missade brorsdotterns konfirmation, knyppelavslutningen i Hagsätra, Kyrkgruppens besök i Guds hus, kollegans avtackning, dotterns magdansuppvisning, julkasse-arbetet och julblommeutdelningen. Nej, det är aldrig lämpligt att vara sjuk, men det är bara att tugga i sig. Det kommer nya glädjeämnen och utmaningar hela tiden!

 

När man är sjuk kan man öva sig i tacksamhet, det har en god vän och kollega lärt mig under sin svåra sjukdom. Jag har t.ex fått oväntat mycket tid med maken som har ledig period just nu. Han jobbar i bodarna och snart är det dags att lägga golv och tak! Han har tagit ut Bamse åt mig och vi har haft sällskap på kvällarna. Jag försökte ta ut Bamse en gång men det resulterade i ännu ett astma-anfall. Jag har legat och bläddrat i kurslitteraturen mellan tupplurarna. Även om det inte varit något effektivt pluggande så känns det som jag fått en överblick över litteraturen vilket kan hjälpa mig när hemtentan kommer imorgon... men jag har inga större förhoppningar att klara den denna gång. Jag har läst för lite och ineffektivt helt enkelt och toppat med denna praktförkylning är det inte mycket övrigt att orda om. Det som kan rädda mig är att ämnet är diakonivetenskap och där är jag insatt i vissa områden... sen det hänger på tentafrågan/frågorna. Dock har jag hittat en del stoff som jag kan använda i själva uppsatsen som snart ska påbörjas. Dessutom har jag haft mycket tid med mina egna tankar vilket aldrig är fel. Att fundera över relationer, riktning i livet osv är övningar i självkännedom och i det området blir människan aldrig klar.

 

Nej, nu ska jag diska och lägga mig en stund igen...